Jag fick en rätt lagad åt mig av maken igår. Inget nytt med det.
Det nya var att det var en rätt han aldrig lagat åt mig förut.
En hummer i var i form av två Lobster rolls. Det var SÅ gott att jag nu funderar på hur jag kan få det lagat åt mig igen 🙂
Mums!!!
Granö = Kalö
Det går liksom inte att kalla vår del av kobben för Granö längre. Alla granar har ju försvunnit. De flesta med naturens hjälp när Alfrida drog fram med orkanstyrkor och de andra med hjälp av maskiner när grannar inte längre vill ha risken det innebär att ha de höga träden kvar.
Det här inlägget är nog roligast för oss som vet exakt hur det har sett ut här så länge jag levat. Ni andra får tro mig när jag säger att det är STOR skillnad på NU och DÅ. Just idag tillåter jag mig att tycka att det suger och att det är skit, men imorgon är jag tillbaks igen och tänker att ”ja,ja…det var kalhygge en gång där mitt hus står nu, så det ordnar sig nog”
Ni som hängt med vet ju att Mattias och Annalena köpte en rejäl bit av omgivningen och sedan högg ner varenda träd som fanns. Det var förra årets kalhygge. Det har vi faktiskt alltid tyckt var okej, även om det var en stor förändring och svårt att greppa.
Nu har våra närmsta grannar åt söder valt att hugga ner varenda träd de hade på den mark som inte var deras egen tomt (stor yta). Dessutom har våra närmsta grannar norrut samtidigt valt att ta bort nästan varenda träd på sin tomt. Det har alltså blivit ytterligare ett kalhygge i år.
Idag gick pappa, Per och jag ut för att titta på det. För mig och Per var det första gången vi såg det.
En stor del av träden togs bort eftersom Alfrida redan hade fällt dem. På grund av det finns det också otroligt många ”rotvältor” på kalhygget. Det är också därför som vår fiber ligger på marken. Träden tog ju med sig kablarna när de föll….
En del stubbar är högre än vad man är van vid. Det handlar om att skördaren som var här och tog bort träden inte kunde ta av stammarna nere vid marknivå eftersom det ”skvätt” upp sand och sten när trädet välte, så de måste skära högre upp för att inte behöva byta klinga/såg så himla ofta (de bytte dock väldigt ofta ändå vad jag förstår).
Här står jag på den ligga vägen som går från våra postlådor upp till vårt hur. Nu kan jag alltså se det nybyggda huset som Sjöblom bygger, Pettsons gäststuga, Pettsons hus och deras bod. De här kunde man inte ens ana när träden stod kvar.
Längs vägen ligger bevismaterialen…
Här står jag på Granövägen och tittar upp mot vårt område. Här kunde man inte se något annat än skog förut.
Här ser man återigen hur fibern ligger på marken. Det känns inte bra. Inte alls. Här står jag på Sjöbloms infart och tittar upp mot Anders och Jennys hus. Man ser Pappas och Kinas hus till vänster och till höger ser man det nybyggda huset som byggts på förra årets kalhygge. Det är väldigt konstigt att kunna se allt detta….
För er som undrar så ser man alltså våra postlådor längst ner till höger. Till vänster om vägen brukade det finnas skog.
Den ligger dock i hög nu.
Jag hoppas Telia hänger upp fibern snart
När vi fått nog av kalhygget runt mitt hus, så gick vi upp till högsta punkten på området. Där finns den gemensamhetsmark som Pappa, Kina och hela deras område äger tillsammans. Här tog stormen hundratals träd. Nu har skördaren tagit bort dem. Här är det otroligt tydligt att rotvältorna gjort att stubbarna blir långa….
Det blev cirka hundra kubmeter stock och ungefär lika mycket grenar. De senare ligger längs med stigen ner till badet.
I vanliga fall skulle jag tycka att många av de här ”grenarna” skulle bli ved, men när man har mer än nog, så är det ingen som orkar tänka tanken. Det här blir flis.
Nu har vi gått ner till ”Erlandssons strand” och kikar på förödelsen upp för kullen. Den blå presenningen ligger över pumphuset som behöver nytt tak efter Alfrida. Man kan säga att grannen där längst upp fått bättre sjöutsikt. Här där jag tar bilden kunde man inte ens ana dessa två hus tidigare.
När hundratals träd försvinner, så blir det glest…..
Inte vackert.
Där de stora maskinerna dragit fram blir det inte vackert. Inte torrt heller.
Men man ser himlen…
Vissa rotvältor är större än ändra. Den här MÅSTE läggas ner, annars kommer barn att leka här och det förstår man ju att det inte är säkert…
Allt löser sig, men som jag sa i början. Idag lider jag!
Man brukar höra hur fint folk firar bröllop och födelsedagar ”i dagarna tre”. Det låter pampigt, extravagant och lyxigt. Dessutom har jag alltid tänkt att om man kan firas i tre dagar, då måste det finnas många som VILL fira personen. Tänk vad härligt att vara så omtyckt!
Förstå då min extrema tacksamhet när jag firas i MÅNADERNA tre!! Inte nog med att jag haft min härliga heliumballong så länge, utan som ett mjukt fluff på hjärtat så händer det att jag får andra gratulationer ännu. Igår firades jag igen. Min härliga lillasyster med make och förstfödda dotter bjöd in till god middag, höjde champagneglasen för mig och lät mig, som den allra bästa presenten, visa upp bilder från min födelsedagsresa. Vilken kväll!!
Tack
I morgon ska vi gästa släktingar… Vi ska visa ”lite” bilder från vår drömresa till Maldiverna och bjudas på middag. Det blir härligt! I alla fall för mig som älskar mina bilder 🙂
Idag köpte jag det som ska bli ”blomman”. Vi får se om det går hem!
Sifoundersökningar SKA man fylla i. Det vet jag. Det är bara VÄLDIGT många frågor….
Jag fick en idé av dottern igår. Är man gräsänka (vilket jag är sjukt ofta) så kan man enkelt roa sig själv!
Nu ska gruset bort från gatan så är det vår på riktigt!!!
När vi var på Blidö för två veckor sedan så tyckte pappa att jag skulle klippa några grenar från björkarna som ligger på vår tomt sen Alfrida drog fram. Kina gav idén om att klippa bort alla pollenalstrande hängen så att det faktiskt skulle fungera även för mig som inte tål björk.
Jag plockade självklart med mig riset!
Två veckor senare är riset sjukt mysigt!!
Idag började jag min dag med att åka till KS. Mammografiavdelningen fick ett besök.
Det är alltid lite obehagligt, MEN en gåva att få gratis undersökning vartannat år.
Alla som känner mig vet att jag har jobbiga vårar. Min allergi startar ju i mars med al och hassel, och fortsätter sedan med björk fram till midsommar. Det här har varit rejält jobbigt sista åren så jag ville prata med min läkare för att se om det finns nåt ”nytt” som kan hjälpa. Jag ringde för att få en tid. Min läkare har tydligen gått i pension sen förra året så jag fick en ny läkare.
Anna gav mig både nya piller och ny spray, så nu får vi se om jag får en enklare vår!!
Nu har jag en rejäl hög med medikamenter, MEN jag hoppas de gör nytta!!
När jag fotade medicinerna så kom jag på att jag inte visat ålderdomshjälpmedlet Per satte upp igår… Vi ser halvkasst båda två så nu har vi en fantastiskt förstoringsspegel med inbyggt ljus inne på badrummet. Härligt!!!
Idag åkte jag till jobbet för första dagen på riktigt länge. Vår avdelning skulle samlas på vårt nya Stockholmskontor och jobba därifrån under dagen för att se hur det såg ut. Jag åkte alltså till det kontoret istället för mitt vanliga.
Kontoret vi skulle till idag ligger väldigt nära Medborgarplatsen som just idag bjöd på gråväder.
Halva dagen satt vi tillsammans i ett konferensrum och samarbetade. Utanför fönstret såg man Söder torn.
Vill ni veta EXAKT var jag satt så var det vid det stora T’et i FATBUREN på byggnaden med samma namn.
Efter jobbet gick resten av gänget ut på stan för en ”After work”. Jag kände dock att mina batterier var slut och åkte hem till Filmstaden igen. Det fick finnas en gräns för vad man orkar med så här efter en influensa.
När jag lyfte telefonen för att ta den här bilden, så insåg jag att det står en julgran vid portalen. Kanske dags att plocka ner den innan våffeldagen??
Idag fyller Mackan år! GRATTIS TILL VÅR FÖRSTFÖDDE SON!!
Per och jag, som båda två ligger sjuka hemma (i varsitt sovrum för att störa varandra så lite som möjligt) i influensa, kan ju inte fira ”live”, så vi ringde upp via ”kameratelefon” och sjöng så gott våra kraxiga stämmor tillät….
Sonen log så jag gissar det lät bedrövligt. 🙂 Vi gjorde dock så gott vi kunde. Vad mer kan man begära?
Att få en present kanske?? Vi är redo!
