Vi får ju inte träffas vid valborgsbrasor i dessa tider. Max 50 personer och 2 meters avstånd sätter ju stopp för det.
Man kan dock träffas runt en minield om man är åtta personer varav två sjunger den klassiska vårsången 🙂
Värdparet Inger och Janne bjöd på varm choklad och sin härliga personlighet. Bättre grannar kan man inte ha!!
Idag kom min gamla pysselådra fram igen. Här ser vi lite ”pysselsopor”…
Jag var tvungen att åka in till kontoret idag (för att fixa datorn hos IT). Det var första gången jag var på ”mitt nya” kontor och första gången jag var på jobbet överhuvudtaget på sju veckor.
Det var ju väldigt få personer där, MEN jag insåg snabbt att jag blivit eremit på den tiden. Jag blev typ rädd när jag såg folk…. Jag höll mig på långt avstånd från alla jag mötte, spritade mig flera gånger, men hade ändå hög puls…
Pulsen blev inte direkt lugnare av att jag dessutom åkte till ICA nu på kvällen… Trots den sena timmen så var det folk i butiken. Jag var tvungen att vänta vid nästan varje hylla för att få ”gången” för mig själv. Till slut var maten handlad och pulsen hög igen.
Jag tror jag får jobba på det här, så jag inte stannar hemma för gott 🙂
I ett försök att mjuka upp min onda rygg så tog vi en promenad runt på området. Helt plötsligt såg vi flera stora myrstackar i skogen. Fyra stora stackar som hade exakt den form som jag tänker mig att en myrstack ska ha och flera andra som mer såg ut som oformliga kullar.
Tänk vad de små myrorna måste ha kämpat för att få ihop en så stor stack.
Man kunde se att något större djur varit där och gjort några hål. Vem äter myror?
Per stod bara bredvid stacken en liten kort stund, men hade ändå myror på skor och byxor. De var snabba små rackare!!
Lördag morgon och min rygg gnisslar och gnäller. Det har gått en vecka nu och jag börjar bli gnällig… Vi tog oss hur som helst ner till vattnet. Där jag tog den här bilden ovanför texten. Dåligt och fint väder på en gång.
Kaffepausen på pappa och Kinas altan, med det stora bordet mellan oss och dem bjöd även denna helg på efterlängtat samtal. Det är tydligt hur mycket man törstar efter sociala saker nu när man inte har så många människor kring sig.
Vi har ju tur som har vänner, som precis som vi, vill ha lite kontakt trots att vi inte kan ses, så vi höll en Teamsvideodejt! Idag hade de dessutom roliga nyheter att bjuda på så det var härligt att sitta ner och ”träffa” dem.
Trots att vi idag träffat både pappa och Kina och Martina och Göran, så märker vi att det gnisslar lite här hemma. Vi blir väl lite trötta på varann, så Per tog en cykeltur runt på ön helt för sig själv, och jag tog en promenad.
Jag hann dock hem till huset innan Per var klar med sin cykling, så nu sitter jag själv i vårt lilla röda hus med vita knutar.
I fredags svängde vi förbi värdshuset på Furusund och hämtade upp en helglyxpåse. Vi hade stora förhoppningar över att det skulle bli en riktigt god trerätters middag!
Vi blev verkligen förtjusta då även denna kasse innehöll sjukt god mat! En höjdare!
Oj, så gott! När det är så här gott att äta, så är det inte svårt att fortsätta stötta de lokala ställena i denna svåra coronatid.
När Per och jag var ute och promenerade på lunchen hemma i stan, så såg vi att blomsteraffären flyttat utomhus (för att kunna sälja sina saker med social distans). De hade väldigt fina kryddor, så vi slog till!
Nu har vi planterat dem i vår stora och självvattnande ”balkonglåda” och är redo inför sommarens härliga matlagning.
Den uppmärksamme kanske såg att jag har en lavedel där mitt bland kryddorna, men ryktet säger att den gör att ohyra känner sig mindre sugna på att käka upp kryddorna (och jag älskar lavendel) så vi chansar och ser om det kan funka.
Tack pappa och Kina att vi fick ta jord och gödsel av er! Ni räddar oss så ofta! Vad skulle vi göra utan er?
Det är overkligt, men….
Detta är alltså den nya Covid-19 (corona) pandemin, förklarad 21 april 2020 av min fd kollega på facebook. Hon sa att jag kunde kopiera texten så det gjorde jag. Jag vill minnas detta sen, så jag kan påminna mig själv om att vara glad för allt som är gott här i livet!
Nu går jag och tvättar händena!
❤️
Jaha, idag börjar alltså sjunde veckan med hemmakontor. Det börjar kännas som ”normalläge” och det känns rätt okej ändå, mitt i eländet. För elände är det ju såklart.
Idag jobbar jag från ön och jag får erkänna att det inte gör ont när jag tittar upp från skärmen och ser det här:
Där nere glittrar det blåa havet och himlen är lika blå den!
Jag avslutar arbetsdagen nu och tror nog att jag ska börja med att ta fram några sittmöbler. Visst verkar det dags!?
Jag kan ju inte vara sittlös i detta vackra väder!
Trevlig helg på er!!
Piller, stretch och några varv runt lägenheten varje timme hjälpte mig att bli så pass rörlig att jag kunde gå en liten runda i solen vid lunch. Det kändes härligt eftersom smärtan jag hade i ryggen igår gjorde att jag inte kunde gå alls då. Det var alltså bättre idag.
Efter middagen kunde vi faktiskt gå ganska långt. Det gick inte jättesnabbt, men det var ljuvligt att gå utan att det skar i ryggen. En gång fick jag stanna då ryggen krampade, men i övrigt gick det ok. Det svåra är att slappna av.
Vi har hundra meter (ungefär) till naturreservatets början, så jag kunde inte klaga på omgivningen heller!!
