Lördag morgon och min rygg gnisslar och gnäller. Det har gått en vecka nu och jag börjar bli gnällig… Vi tog oss hur som helst ner till vattnet. Där jag tog den här bilden ovanför texten. Dåligt och fint väder på en gång.
Kaffepausen på pappa och Kinas altan, med det stora bordet mellan oss och dem bjöd även denna helg på efterlängtat samtal. Det är tydligt hur mycket man törstar efter sociala saker nu när man inte har så många människor kring sig.
Vi har ju tur som har vänner, som precis som vi, vill ha lite kontakt trots att vi inte kan ses, så vi höll en Teamsvideodejt! Idag hade de dessutom roliga nyheter att bjuda på så det var härligt att sitta ner och ”träffa” dem.
Trots att vi idag träffat både pappa och Kina och Martina och Göran, så märker vi att det gnisslar lite här hemma. Vi blir väl lite trötta på varann, så Per tog en cykeltur runt på ön helt för sig själv, och jag tog en promenad.
Jag hann dock hem till huset innan Per var klar med sin cykling, så nu sitter jag själv i vårt lilla röda hus med vita knutar.
