Det tog mig en halvtimme att konstatera att det inte fanns lediga parkeringar på gatan kring Medborgarplatsen. Till slut gav jag upp och ställde mig i garaget…
Idag skulle jag nämligen jobba på kontoret för första gången på fem och en halv månad. Kontoret (vid detta torn) som jag faktiskt aldrig jobbat på. Detta då vi flyttat hit under pandemin.
Nu var jag faktiskt mest stilla i ett konferensrum, men det jag såg visade på att man försökt att göra det så säkert man nu kan göra det.
Det var kul att träffa några kollegor – det får bli dagens ”hög” när jag summerar dagen! 🙂
Jag tittar på den här bilden varje mirgon när jag öppnar min garderob. Det är jag. Tidigt 70-tal. Det roligaste är bakgrunden. Den är tom. Idag skulle samma bild se helt annorlunda ut.
Vi tog en tur på havet idag. Det såg nämligen ut så här vid bryggan.
Det doftade hav!!
Halva jag ville bada…
…men halva jag förstod att det inte finns så många båtdagar kvar. Bada kan man ju göra länge än, så båt fick det bli!
Vi såg inte så många båtar ute idag. Vi kanske var lite ensamma om att vara ute på sjön idag?
Idag testade vi en flaska av vår egen öl. Gott visade det sig! Kanske en aning söt, så den kanske måste stå/jäsa lite till, men den hade rätt kolsyra, beska och färg. Gott!
Idag började jag dagen med frukost och ett pang. Det jag menar är att jag skulle hämta mjölk i kylskåpet och helt plötsligt smällde det till i min rygg.
Jag satt direkt igång med stretchövningar och fortsatte sedan med att klippa gräset. Det var mitt sätt att försöka hålla mig i rörelse så att ryggen inte skulle stelna.
Jag får dock erkänna att jag blev deppig. Jag har ju haft on i ryggen i ett drygt kvartal, och nu när jag åtminstone blivit så bra att jag kunde sova på nätterna, så smällde det alltså till igen.
Kina hade gett havtorn till sin granne och fått blåbär I utbyte, och det gjorde att jag och Per bjöds på jättegoda (och helt nybakta varma) blåbärsmuffins!! MUMS!
Jag har inte skrivit om det förut, men den här sommaren är helt galen vad gäller myggor. Vi har fått en helt ny sorts myggor som är mycket mindre än de vanliga, lite randiga, blir till mos när man slår dem och som går till omedelbar attack så fort de ser en människa. För min del är det bara lite jobbigt att bli stucken då och då, men för Per så handlar det om att bli stucken hela tiden, och av att få massor av kliande myggbett.
De här myggen gör att vi uppskattar vår nya myggjagare ännu mer än vi hade gjort i vanliga fall.
Jag har inte klippt gräset på flera veckor. Det har inte behövts. Gräset växer inte när det inte kommer nåt regn. Det dör av all sol istället.
Däremot vaknar det blommor runt huset. Här ovanför ser ni t.ex. några sköra och väldigt vackra blåklockor som jag hittade vid tvättlinan.
Blommorna på altanen är lite mindre sköra 🙂 Pelargonerna jobbar hårt och mycket. De älskar ju också sol!
Nere vid stenpiren vid stranden växer också blommor. Jag vet inte om vi ska kalla dem vackra, men jo….även ogräs kan vara fint!
Det har blåst sydligt de senaste dagarna. Det gör att allt soluppvarmt ytvatten kommer in till oss. Vi klagar inte. Vi har numera 22 grader i vattnet och man kan ligga i hur länge som helst!
Tiden på dygnet spelar ingen roll. Morgondopp, middagsbad, eller kvällsbad. Alla sorter är lika härliga!
Fullt medvetna om att det faktiskt inte behövs någon bastu så tändes den ändå upp. Kanske var det en start på höstens lördagsbastuträffar?
Grannarna ömsom bastade, badade, skrattade, pratade och umgicks. Allt med coronaavstånd så klart! Ingen av oss antas vara smittad eftersom vi sitter här ute på vår kobbe, men ändå…
Vi hade det så otroligt trevligt.
Som utsikt såg vi kite-surfarna som alltid flockas i vår vik så fort det börjar blåsa.
Vi har saknat möjligheten att gå in i skuggan när det är riktigt varmt, eller att få lite skydd när det är varmt utomhus, men kanske duggar litegrann.
Idag var det dock äntligen dags för montering av den markis vi beställde för en och en halv månad sen!
På bilden nedan ser ni hur husväggen såg ut i går kväll.
Under dagen idag kom markisfirman hit ut till ön och monterade upp vår nya gråa markis. Så när jag slutade jobbet såg vår husvägg ut som på bilden här nedanför.
Den uppmärksamme kanske ser att elinstallationen inte är så snygg, men det är helt i sin ordning. Markisen sätts upp av markisfirman men elen ska naturligtvis en elektriker ordna med, så det tar lite mer tid innan den kommer bli perfekt.
Nu har vi alltså en markis som går fyra meter ut från väggen och det räcker fint för att precis täcka vår altan ut till räcket.
Per tyckte att vi skulle hålla en invigning som bara en väldigt efterlängtad markis är värd, så vi bjöd in grannarna och så drack vi bellinis och firade att vi nu har ett litet ställe att krypa in under när solen steker!
Ikväll satt vi och pratade med våra grannar medan solen gick ner. Trots molnen var himlen vacker.
Grannarna har visat sig vara en viktig del i vårt liv. De är, precis som pappa och Kina, det sociala liv vi har nu i coronatider. De har gjort allt så ”normalt” det kan vara.
