Månad: augusti 2020

Jag åkte förbi en liten butik i Täby igår…

…och alltid retar det någon 🙂

Idag var det otroligt varmt!! Vi var helt bastuvarma när vi jobbade. Per och jag var tvungna att bada på lunchen!

Efter jobbet tog vi inte något mer bad.

Istället tog vi tag i ölbryggningssteget där man häller upp ölet på flaskor.

Steget där jag fick diska flaskorna extremt noga innan de dessutom sköljdes i specialmedel.

Innan det hälls upp öl i dem och man kapsylerar dem.

Nu står de på svalaste stället vi vet och ska mogna och skapa kolsyra i några veckor…. tills man kan dricka nåt som vi hoppas blir god IPA.

Fortsättning följer!

I morse gick det inte längre! Jag kunde inte ha kvar mitt långa coronahår. Jag har ju inte klippt mig i år, och det syntes 🙂

Jag och Malin (min frisör sedan 19 år) hade en trevlig pratstund medan Malin gladeligen kapade håret på mig.

Det blev bra! Det kändes som en lättnad att bli av med det… Jag känner mig riktigt fräsch faktiskt. Friska toppar är aldrig fel!!

Jag tror nog att det var sommarens hetaste dag idag. Det var otroligt varmt och jag var mycket tacksam för att vi bor på en ö. Vi kunde ju då bara packa ihop en liten picknick och dra ut på havet.

Helt plötsligt ropade Emma att hon såg en säl. Vi stannade till och tog fram kikaren så hon kunde titta närmare. Tyvärr hade den bestämt sig för att gömma sig då.

Vi hoppade i land på en ö ganska nära där vi bor.

Per gick på promenad och kom över på en lite mer svårtillgänglig del av ön där han tog den här bilden på mig och Emma. Ser ni oss där borta?

Den här kobben är lite rolig för den är väldigt platt. Det är liksom bara böljande platta klippor så långt ögat når. Fint.

Vi fick faktiskt leta länge innan vi hittade någon lite spricka att sätta fast kilarna i så vi kunde lägga till. Vi fick ju till det så här ser ni Hedwig.

Emma, Per och jag slappade, lyssnade på Sommar i P1, löste korsord, åt lunch och badade.

Det var väldigt härligt, men efter fyra timmar packade vi ihop och åkte hem.

Vi hade nämligen förhoppningar om att äta middag med grannarna vid bryggan. De visade sig bli sanning så nu är det sen kväll och vi har kommit hem igen efter en härlig kväll där vi bjöd alla på Cava Sangria, där Per grillade hamburgare och grannen Anders visade sina bartenderkunskaper och bjöd alla på varsin Cosmopolitan.

Kan det bli bättre?

Igår kom Emma till ön. Idag bjöd Per därför på Pre-dinner i form av japansk kål. Emma älskar ju mat lika mycket som Per

Vi har haft en bra start på helgen

Och drog ut på den jättelänge

Vi avslutade faktiskt fredagen med att ligga på bryggan och titta på stjärnorna. Underbart!!!

Jag har inte klippt mig på hela året. Det är ju ett virus i världen som gör att jag träffar så få människor jag bara kan. Det gäller även frisören.

Håret är så långt nu att jag ofta vaknar på natten av att håret lagt sig som en snara runt halsen och jag måste sätta mig upp och ta bort håret och lägga det på ett mindre luftstrypande sätt.

Jag måste klippa mig!

Jag funderar på att ta till ett drastiskt grepp. Att klippa en ”lite längre än till axlarna-frisyr”. Kan det vara nåt?

Jag kanske har för tunnt hår? Fast det är klart – då kommer ju kökssaxen inte att få det så jobbigt…. 🙂

Vi har hållit igång en Mosquito Magnet i många år och den har fångat hur många myggor som helst, men i år har den gett upp.

Vi har köpt nytt batteri och vi har plockat isär den och försökt förstå felet, men det har inte velat sig. Efter fyra timmar så stannar den.

Idag kom därför en ersättare med lastbilen som gör en tur hit ut till kobben på onsdagar.

Nu ska vi se om vi kan få bort några av ”attackmyggen” som älskar min man så mycket…

Jag har ju refererat till vår båt som ”Hedwig” här på bloggen, men jag har nog glömt att berätta att hon faktiskt heter så i text också.

Hon är vår tredje båt, men den första som fått namnet utskrivet. Jag beställde det på nätet och fick fast det rätt lätt!

Fyra veckors semester går fort. I alla fall när det varit en sådan fantastisk sommar som i år. Jag har hört andra klaga på sommarvädret, men här ute på ön har vi haft fantastiskt väder hela sommaren och vi är sååååå tacksamma för denna ljuva härliga underbara sommar 2020. Självklart har det varit en konstig, eländig och sorgsen sommar. Då tänker jag på coronaeländet, men om man nu var tvungen att genomlida sommar 2020 med det hemska viruset, så kunde man inte ha det bättre än vad jag har haft det.

Idag, sista semesterdagen, har jag bara tagit det lugnt. Försökt att tänka på allt som är gott.

Jag har självklart badat. Många gånger.

Jag har även blivit räddad av min far.

Per hittade nämligen ett stort getingbo uppe på vår vind och eftersom han är allergisk och jag är minst sagt obekväm med att kliva in till massa arga getingar, så lovade pappa att rädda oss. Så han klev upp för stegen och klev in på vår vind. Där hade de nämligen bestämt sig för att bygga sitt bo.

Efter en kort stund kastade pappa ut en ihopknuten påse. När den landade på gräsmattan lät påsen VÄLDIGT arg….

Sen klättrade pappa lugnt och fint ner igen…

Snacka om att vara vår hjälte!!!

Idag kom en av mina systrar på besök. Det är väldigt sällan, om någonsin, som jag träffar henne utan man och/eller barn. Det blir ju så när man har familj. Inget konstigt med det, men det kändes ändå lite speciellt och jag blev glad att hon lade sin dag på oss. Det var härligt!

Vad tror ni att vi gjorde? Jo, självklart åkte vi ut på havet med henne!

Hon såg ut att tycka om turen!

Vi tog en tur förbi Hundskärsknuv och fyren där. Detta för att lätt ta oss in till Rödlöga.

Kanalen är ju sååå mysig, och vi har inte varit där på hela sommaren så nu var det dags!

Sen drog vi upp till en ö mellan Fejan och Kapellskär där vi hört att det var bra skydd för vindar och där det skulle finnas många tilläggsplatser. Det gjorde det också.

Det visade sig att det var så djupt vid klipporna så att väldigt stora fartyg nog har lagt sig här förut. Detta syntes på land eftersom det här och var fanns såna här förtöjningsanordningar fastsatta i berget.

Vi hade varit i kontakt med min bror och svägerska och siktat in oss på att ses idag, så efter en stund kom även de körandes mot kobben.

Vi åt lunch och pratade lite men redan två timmar efter att brorsan kommit till kobben kändes det som att det blåste så mycket att vi lättade ankar och drog hem igen.

Vissa delar av färden var lite småskumpiga men på bilden ovan (när vi fått lä från den värsta vinden av en närbelägen ö) gick det rätt bra att dra hemåt.

Väl hemma höll vi på att förgås av värmeslag, så Per satte upp ett segel över bordet så vi kunde få skugga. Det var såååå skönt!

Nu har syrran åkt hemåt och Per gått inomhus för att laga middag. Jag sitter och njuter i kvällssolen och tänker att jag har det bra. Jag njuter av livet!