Idag gick jag ut och tog ett varv i närheten. Att gå är verkligen bästa medicinen mot en kropp som skriker av stillasittande. Det finns mycket vackert i naturen, men tistlar brukar inte vara det snyggaste man hittar. Idag var det dock det som fastnade på linsen.
Efter jobbet åkte jag iväg och slängde all återvinning, men när jag kom hem så övertalade jag maken att gå ner och bada. Är det väder som idag, så måste man ju…
Maken vill dock inte bada utan att först basta. Så vi tände bastun och ställde fram vattenbaljorna….
Sen njöt vi av fredagen!
Jag gick och badade, medan Per hoppade in i bastun. Här sitter han inne i bastun och säger ”du får inte fotografera mig”…..han syns inte eller hur?? 🙂
Tänk att det kan vara så här härligt!
Jag försökte basta för att hålla maken sällskap, men redan vid 50 grader så tycker jag att det är hemskt. Hur kan folk tycka att det är mysigt att basta? Det går ju inte att andas!!! Jag gick och badade istället. Tre gånger. Utan bastu.
Vackert. Eller? Den här stenen lade min morfar här när jag var en liten liten skit. Den ligger kvar ännu.
Fjorton grader i vattnet i oktober. När hände det senast?
Vi satt nere vid bastun ända tills det blev kväll…
Otroligt härligt.
När solen till slut gick ner, så gick vi äntligen upp.
Priviligerad. Det är vad jag är. Tänk att vara uppväxt här. Tänk att få uppleva skärgården så här. Tacksam!