Månad: januari 2021

Nu är det rejält kallt ute och snön gnistrar som diamanter! Det är helt underbart, och jag är så tacksam för att det är en ledig dag, så vi kan ge oss ”ut i det”!

Vi gick och frågade pappa om han hade lust att följa med oss ut på en sväng i ”vädret” och det hade han! Det är tur att vi har dessa promenader och de fikapauser vi får på pappa och Kinas altan. De ger oss lite socialt umgänge och prat!

Det var åtta-tio grader minus idag. Vi kunde se hur isen började lägga sig längst in mot stranden.

Vattnet rör sig rätt mycket så jag tror inte det blir is än på ett tag. Låt oss hoppas kylgraderna håller i sig så vi får is på fjärden så småningom.

Det blir fina mönster i vattnet..

Det fastnar vattnet på vassens strån som bildar isklumpar som dekoration. Se på bilden här nedanför. Eller ännu hellre, på filmen nedanför. Fint va?

Jag försökte ta bild så ni skulle se hur snön blir som ”blå” i skuggiga partier och hur snön gnistrar i solen, men det är svårt…

Efter promenaden fick vi kaffe av Kina. Härlig stund! Altanpraten är, som jag skrev tidigare, helt fantastiska i dessa coronatider.

Efter att vi ätit lunch tog vi på oss kläderna igen och gick till affären.

Vi gick lite kringelikrok genom skjutbanevägen och idrottsplatsen på vägen dit och vi gick Björkuddsvägen och genom skogen förbi Lindstedts på vägen hem. När vi tittade ut mot Öster kunde vi se hur himlen hade fina färger och då tänkte vi att det nog var dags att ge oss ner mot väster…

Där var det ju dags för solnedgång.

Färgerna!!! De blir helt fantastiska när solen säger sitt ADJÖ för dagen!

Jag tog massor av bilder och har svårt att välja vilka jag ska visa för er här på bloggen. Den här nedanför lade jag upp på facebook och nu är den min profilbakgrund.

Hejdå solen. Vi ses imorgon!

Nu funderar vi på att titta på någon Disneyfilm. Kanske ”Björnbröder” som Maja, mitt lilla fadderbarn, blev helt chockad över när jag sa att jag inte hade sett den… Det måste jag ju göra något åt. Min syster har ju t.om. döpt sin nya hundvalp efter en av de björnarna..

Nu är det mörkt där ute… Klockan är inte mycket (typ fem), men det är mörkt…. Ni förstår ju att vi inte kommer att släcka vår lilla tall och vår stora gran bara för att det inte är jul längre. Det skulle ju göra det läskigt svart där ute 🙂

Snön ligger ju på marken sen några dagar. I luften är det så många minusgrader så att man måste klä på sig rejält. Det var bara att sätta på sig pjäxorna och ge sig iväg…för att nere i den stora fårhagen i Skönvik sätta på sig skidorna och börja spåra.

Per tycker att skidåkning på platten är roligare än vad jag tycker. Jag måste erkänna att jag gjorde detta enbart för hans skull.

Han tog täten och skapade spår. Jag hängde på. Efter några varv var jag uttråkad och svettig och ställde mig för att vänta ut maken.

När han hade kört ett varv utan mig fick jag dåligt samvete och satte på mig skidorna igen. Kanske kan man hitta glädjen i det om man försöker?

Det var jobbigare att åka längdskidor än vad jag mindes, MEN det gick ändå bättre än vad jag mindes. Jag halkade inte bara runt på skidorna, utan kom faktiskt framåt som jag skulle. Det kan nog ske igen, om det vill sig 🙂

När vi kom hem efter vår lilla skidåkning så gick vi ner till stranden. Där kunde man se att minusgraderna jobbar på isbyggande.

Det är verkligen vackert i skärgården. Oavsett årstid!

Hur lång tid med minusgrader behövs för att isen ska lägga sig på Östersjön?

Oj, vad länge sen jag kände sol i ansiktet och kände hur den värmde.

Idag hände det! Vi hade tänkt att använda dagsljuset till att städa och göra huset fläckfritt, MEN sen såg vi solen och gick utomhus istället. Vi tog med oss varsin kaffetermos och gick ner mot havet. Där hittade vi Janne, vår granne. Där stannade vi. Pappa kom också ner och pratade en stund.

Sämre ställe för att fira söndag kan man ju hitta…

Min lillebror fyllde år i veckan, så idag tog vi först en promenad för att få lite syre….

…. sen åkte vi in till fastlandet för att hälsa på honom och gratulera honom på den stora dagen!

De hade fixat så himla mysigt, och coronasäkert, på sin tomt på gränsen mot skogen!! Där knastrade en härlig brasa och vi bjöds på både kaffe och vin.

Vi klädde på oss mer och mer och det var så trevligt så att trots att det var nollgradigt så satt vi där och pratade i två och en halv timme. Jag vet inte vart tiden tog vägen, men plötsligt fanns det inget ljus kvar 😉

När kylan vann över våra kläder gick vi över till grannhuset där lillasyrran bor. Vi fick träffa deras nya söta lilla hundvalp och fick en liten pratstund innan vi fick två paket ägg och vinkade hejdå!

Det var härligt att få träffa bror, syster, svägerska och svåger och syskonbarn! Jag behöver mer sånt!!

Idag fyller Vitsippan 18 år. Hon blir myndig.

Det känns konstigt att det gått så lång tid sedan vi byggde, men å andra sidan ser jag ju på mina barn att de ”är lite större nu” än när de med stora ögon stod med mig i skogen och såg på när lyftkranen ställde väggarna på rätt plats på grunden…

Jag är tacksam för att vi har Vitsippan. Det är en ynnest att få vara här! Grattis på dagen tjejen!

Idag ville vi göra nåt annat än ”det vi alltid gör” och tog därför färjorna och broarna in mot fastlandet.

Vi åkte förbi Norrtälje ut till Vätö och hälsade på våra fina vänner, Martina – som jag lärde känna i 1:an på gymnasiet, och Göran – som är hennes man och som jag kännt nästan lika länge, eftersom de varit ihop sen barnsben.

Det gav mycket energi att få prata och promenera i den snötäckta omgivningen med dem! Tänk vad härligt. Nu har vi energi till veckan som kommer.

Här ute är det snöigt. Tyvärr är väl det tillståndet, precis som allt underbart, kort. Nästa vecka ska det regna igen. Idag var det dock ljuvligt! Jag skottade för fulla muggar. Ni som känner mig vet att jag njuter av den sysslan!

Vinter – Tänk vad härligt att det blev vinter med krispig luft och riktiga köldgrader till slut! Vi har haft 5-8 minusgrader varje gång jag kikat på termometern. Hoppas det fortsätter över helgen så jag hinner ut i det!!

Snö – När jag skottade altanen insåg jag att snön var så lätt att den bara flög iväg. Jag gick över till sopborste och kom ihåg att ”det är så här snö känns när det är kallt”. Det har varit så mycket blötsnö att jag glömt ”riktig snö”. Idag var snön suverän 🙂

Pappa – Jag påminna ofta om hur bra pappa jag har. Han är världens bästa. Dessutom snäll som få. Medan jag jobbade var han ute med sin släde och skottade min parkering och hela långa gången upp till huset. Tack snälla!!!

Det är verkligen inte som förr, men lite vinter får vi i alla fall nu. Det snöar och gör världen vit och härlig!