Ett helt år har gått sen jag tog beslutet att jobba hemma pga pandemin. Då fanns inga rekommendationer utan jag fick gå på vad jag själv trodde var bäst.
Ett år utan kollegor och socialt umgänge, utan att ha någon form av normal verklighet och med famlandet efter att hitta vilka rutiner jag behöver när jag sätter ramarna för dagen helt själv.
I början var det svårt att sätta gränser mellan jobb och ledighet. Jag kom på mig själv med att rusa till datorn så fort jag vaknade, för att upptäcka att jag satt med pyjamas klockan 11 och att magen skrek efter frukost.
Vi flyttade ut till ön och naturen hjälpte mig att leva ett bättre liv i isoleringen. Jag började röra mig mer och att bo på en plats där man är känd förenklade för mig att inte bli tokig. Gick jag utomhus fanns ofta någon att prata med. Människor är viktiga för hälsan.
Per och jag jobbade sida vid sida och försökte hitta sätt att inte störa varandra när videosamtalen blev fler och fler. Till slut flyttade vi in i varsitt av barnens sovrum, köpte skrivbord, datorställ, hörlurar, kameror och allt vi kunde komma på för att få det bra.
Nu har det alltså gått ett år och jag har tydliga rutiner och mår ok trots isoleringen. Visst är det ensamt och jag hade gärna träffat min chef och mina kollegor, men nu kan jag hantera det här.
Nu finns kaffepauser, stretchövningar, promenader, lunchraster och tydliga gränser mellan jobb och ledighet på plats. Visst jobbar jag mycket. Det har jag alltid gjort, men det känns inte som om jag är på jobbet 24 timmar om dygnet bara för att jag har jobbet hemma.
Den här ”årsdagen på hemmakontoret” skulle dock urskilja sig från alla de andra….
Strömmen gick nämligen vid lunch. Jag skulle precis in i möte och jag hade veckans viktigaste möte efter det, men här satt jag på en kobbe utan internet och utan ström…
Per tittade in på mitt ”kontor” och frågade om han skulle försöka få igång allt igen…och när jag svarade jakande på det sprang han ut i boden och började leta prylar där.
Några minuter senare hade han fått igång ett bensindrivet elverk, nätverk och wi-fi och fått ström via sladd genom fönstret till min dator och bildskärm så att jag kunde hoppa in i mitt möte bara en minut för sent.
Strömmen kom inte tillbaks förrän efter drygt sex timmar, men med pannlampa, gasspis, vedkamin och glatt humör spelade det ingen roll! Vi rospiggar klarar oss ändå 🙂
Nu börjar mitt andra år på hemmakontoret….
