När året (som vi hoppades skulle betyda slutet på covid-19-pandemin) började var vi som vanligt på ön och jag började viktväkta. Marcus och Sofies hund Elsa sprang runt och mådde prima i skärgården. På min födelsedag fick jag äta det som nog är min absoluta favorit – Sushi (kanske för att man inte får tag på det i skärgården?) När min lillebror Henrik fyllde år tog vi oss hem till honom och hans fru Frida, och umgicks enligt alla restriktioner utomhus. När snön kom så åkte vi skidor (oj, vad man blir varm av det när man är otränad!). Vi åkte även hem till Martina och Görans fritidshus och njöt av naturen.
I början av februari hade vi rejält med snö och det var väldigt kallt. Jag fick skotta en hel del både hemma i stan (när vi var på besök) och ute på ön (där vi bodde). Jag njöt av utsikten från hemmakontoret (hur skulle jag kunna låta bli?) och pappa hjälpte mig och Per med att få ner alla tusen lampor ur julgranen. Vilket inte var lätt! I slutet av månaden var snön borta, även om kylan var kvar. Kina och Pappa bjöd oss och Janne och Inger på utomhusfika. Gott!
I mars tänkte min lillasyster Susanna på mig och skickade ett paket med ett jätteroligt spel. Hon tyckte nog att vi varit lite enkelspåriga eftersom vi alltid bara spelade Yatzy 🙂 Vi hälsade på våra vänner som flyttat till Norrtälje. Där gick vi upp på höjden och tittade ut över ”Norrtan”. Jag köpte en grej som man kan göra helt klara isbollar i och jag var lycklig (är faktiskt ännu)! Vi fortsatte fika utomhus pga pandemin, men detta var månaden när Kina äntligen fick ta sin första vaccinspruta och vi var så glada och förhoppningsfulla. Mars var även månaden när vi nästan åkte i diket och hela släkten sprang till vår räddning för att få upp oss igen. TACK! Pappa tog sedan över hjältemanteln och sågade ner trädet som fallit över vägen när vi äntligen kommit upp ur diket. Altanen vid bastun fungerade ofta som samlingspunkt.
När fåglarna kvittrade som tokiga hjälpte Sofie och Marcus oss. De grävde upp ytan utanför huset som skulle bli utekök. Per fick hem sin älskade Kamado Joe grill och rabarbern tittade upp ur jorden. Per och jag promenerade bort till stället som är nerlusat med ramslök och plockade några blad och sen firade vi valborg med alla underbara grannar.
Emma och Per inledde månaden med att göra de GODASTE arancini jag någonsin ätit. Det var vi värda efter att ha kämpat med uteköket hela dagen. Vi njöt av vårsolens varma strålar och jag fick min första vaccinspruta! Per och jag promenerade massvis både ensamma och med våra barn (och hundar).
I juni firade vi Pers födelsedag hemma i stan. Vi åkte hem eftersom barnen ville fira honom på hemmaplan. Vi åkte massa båt, umgicks med våra snälla och goa grannar, började åka till skärgårdskrogar, använde uteköket nästan varje dag, SUPade lite då och då, samt kokade rabarbersaft. Midsommar firade vi hemma på altanen.
Mitt i sommaren tog vi semester. Oj, vad vi njöt!! Vi träffade nära och kära. Jag badade och jag åt. Viktväkteriet fick ta sig en paus (med minus 23 kilo tyckte jag mig vara värd det) och det var en LJUVLIG månad på alla sätt! På Furusund träffade jag klasskamraterna från förr, på Yxlan drack jag och Per drink med dottern, massa andra öar fick besök och vi var med lillbrorsan när han mekade med sin båt. Det är ju tyvärr det han gör på sommaren 🙂 Självklart åt vi glass i den nyöppnade gelaterian på Blidö och åkte till Högmarsö och Fejan med vänner. Vi fick besök av Pers bror och fru och vi var på kalas hos syskonen och vi hade det gött! Jag fick dessutom min andra vaccinspruta mot det där viruset…
I bästa sommarmånaden fortsatte båtåkandet och umgänget med vänner. Vi flög dessutom till Gotland med min pilotsvåger och lillasyster. Vi hade en underbar helg i Visby. Hemma på ön fick vi skörda egna morötter, spela massor av spel och självklart badade vi så mycket vi bara kunde hinna med!
Det var då vi bjöds på utomhusfamiljekräftskiva med familjen, åt på restaurang i Norrtälje med Pappa och Kina och då vi fick massvis av björkved från min snälla far. Dessutom hade jag tjejkollegor på besök på ön och vi badade som vore det sommar! Under den här månaden tog vi vårt pick och pack och flyttade hem till staden igen. Detta efter 20 månader ute på ön. Förhoppningen var att viruset skulle lugna sig så mycket att Per kunde jobba mer på kontoret. Melankolin infann sig, men det var nog dags att försöka gå tillbaka till det normala igen.
På hösten firade vi min mammas födelsedag. Jag tackade av mina kollegor Johanna och Nada, vi lärde oss göra Gyoza och jag blev tant på riktigt eftersom jag började äta östrogen. Jag lärde mig att ta bort fuktskador på trä med hjälp av oxalsyra. Munskyddet användes då jag för ovanlighetens skull åkte in till kontoret inne i staden vid ett tillfälle. Vi jagade fladdermöss ut från huset och Per jobbade vidare med pizzabakning på DoJoe’n. Per och jag gick med Christer och Helen på TAK där vi åt en fantastisk middag! Det var också månaden då det var dags för städning på området och för att ta upp alla båtbommar vid bryggan.
I november åkte vi ner till Göteborg och såg GES på Scandinavium och träffade Ninni på den fantastiska restaurangen SK Mat och Människor. Vi var tyvärr där utan Thomas eftersom han var krasslig 🙁 Det var då vi gick på Asian Post Office och firade Emmas födelsedag och när vi även var på Urban Deli och fick träffa farfar Göte, Noreen och Eric precis innan de åkte hem från Sverige där de mest suttit hela sitt besök i Sverige i karantän pga covid. Naturen fick slag, gav oss värmegrader och rabarbern började växa som om det vore vår!
December var månaden när Per och jag åkte på SPA i Grisslehamn, då vi köpte en ny soffa till storstugan på ön, firade en härlig julafton med en liten del av familjen och när isen inte riktigt orkade lägga sig trots att det var svinkallt! Dessutom var det då som covid-19 kom in i släkten, men inte nådde mig och Per, och då vi bodde en sväng på kobben igen.
GOTT SLUT & GOTT NYTT ÅR!
Nu hoppas vi på ett lika härligt 2022, men med mindre virus och elände i världen!
KRAM