Idag var det dags för test av Hesa Fredrik, VMA-signalen (som alltid den första helgfria måndagen var tredje månad). Jag hörde den högt och tydligt från Solna. Allt funkar.
Den sände en hel del sorg och fundering till mig. Det brukar den inte göra. Normalt brukar jag bli lätt i sinnet och tänka på hur signalen tjöt när jag lärde känna min vän 1999.
Jag har inte hört det på länge eftersom jag bott på ön, men idag tog jag en mycket tidigare färja bort från ön än vad min sömndruckna kropp gillade. Inne i stan hördes den tydligt.
Jag hade bestyr att stå i.
