Tänk att det är helg och att jag och Per är hemma på ön! Av alla härliga ställen så är detta det härligaste!
Det var länge sen vi gjorde något med pappa och Kina, så det var mysigt att åka iväg till fiket på den gamla barnkolonin längre ner på ön: Kafé Amalia.
Vi njöt av alla möjliga olika godsaker. Trots att de tydligen inte hade fullt utbud så hittade alla något gott till kaffet. Våfflorna med sylt på som Per (blåbär) och pappa (hjortron) åt var superfrasiga och goda, bullen Kina valde var otroligt kardemummagod och min ciabatta med massa goda och lokalt producerade pålägg på var mumsig som bara den.
Efter fikat/lunchen åkte vi ner till kyrkan och kollade till gravarna och tänkte lite på våra minnen från detta ställe. Pappa jobbade ju här i trettioett år så det finns otroligt mycket för honom att minnas. Jag sommarjobbade här en gång och de höga smala träden uppe vid kyrkan finns där som ett minne från den sommaren. Pappa och jag planterade dem den sommaren.
På vägen hem stannade vi till vid Gärdesbottens lantbruk och köpte vackra ägg. De är så vackra med alla sina olika färger och det är roligt att få köpa lokala produkter som stöttar Blidöbor.
På eftermiddagen stod Per vid spisen i flera timmar och lagade Ragu. Medan den puttrade gick vi ner till bastun och träffade grannarna som satt igång den så man kunde basta och bada. Där satt vi och pratade och umgicks någon timme innan vi gick hem igen för att äta middag.
Sent på kvällen tog Per den här bilden på himlen bakom pappas och Kinas hus. Fint va??
Idag ringde klockan så där tidigt igen. Det var ju dags för flygresa hem via London idag.
Allt gick fint under resan. Jag fick t.o.m. lite ögongodis eftersom vi satt tvärs över gången från superhunken/fotomodellen/fotbollsspelaren Fredrik Ljungberg. Den karln har inte åldrats alls…
Min väska var nummer två på bandet, Per behövde inte heller vänta länge på sitt bagage och solen sken när vi kom utomhus. Vilken höjdardag! Nu är semestern slut. Jobb imorgon.
Min man har kört bilen några dagar här på Irland. Jag blir lika förvirrad varje gång han hoppar in i bilen på ”fel” sida…
Idag åkte vi bara en kilometer eller nåt sånt och gick in i nationalparken.
Överallt är det ju nationalpark men den här dagen ville Göte och Noreen visa oss Muckross Abbey.
Vi gick ner mot vattnet och jag fascinerades återigen av hur många höga berg de har här i Killarney. Alla med ett namn jag inte kan uttala 🙂
Då och då försökte jag ta en bild på mitt sällskap. De var inte helt medgörliga, men de har i och för sig inte tränats så mycket, så ni får ursäkta dem 🙂 Här är i alla fall en fin bild på när Per pratar med sin far.
Vi fortsatte längre in i parken.
Ibland var jag före dem. Ibland efter.
Jag har verkligen inte alla ord för det som växer här på Irland, men kastanjeträd kunde jag i alla fall! Chestnut.
Efter en kort stund kom vi fram till det gamla klostret som även har en begravningsplats runtomkring.
Vi gick runt omkring och såg på allt det vackra.
Det syns inte på bilden, men här har jag klättrat allra längst upp i ett torn och står helt själv där och tittar in i ett trångt skrymsle. Längst in fanns ett fönster. Jag tittar ut genom det och inser hur trångt utrymme jag står i, så jag vände kameran och tog en bild på mig själv.
Här är fönstret.
Efter en stund hittade Per mig så då fortsatte vi rundturen neråt istället.
Till slut hittade vi ut igen.
Vi vandrade sedan tillbaks igen ut ur parken.
Väl tillbaks till bilen var jag tvungen att ta en bild på en skylt jag nog aldrig kommer att få se igen. ”Horste traffic only” är inte direkt vanligt. Här finns det dock häst och vagn att hyra precis överallt. Jag har inte tagit bild på dem av respekt på något sätt, men de finns verkligen överallt så man ska slippa gå. Vi har dock föredragit att gå.
Här tar vår resa slut. Vi tog nämligen bilen från Killarney mot Cork i kväll. Vi tog in på hotell precis bredvid flygplatsen och VÄLDIGT tidigt imorgon bitti åker vi hemåt igen. Vi åt dock en god middag ihop med Pers pappa och fru Noreen på hotellet ikväll.
Noreen och jag lämnade sedan Per och hans far för att ha tid för lite privatprat. Jag gick till mitt rum och Noreen till sitt. Jag ska sova fem kvart i timmen nu. Om fem timmar ringer klockan 🙂
Vi hade läst på väderleksrapporten att det skulle vara regnigt i princip alla dagar vi var på Irland utom på långfredagen, så vi var glada när vi vaknade i morse till betydligt bättre väder än vi hade förväntat oss.
Visst var det moln på himlen, men detta kallar vi inte dåligt väder. Snarare tvärtom.
Det kom några stänk då och då och de syntes på blommorna som väller över muren från Pers pappas grannes odlingar.
Vi hade dock mestadels uppehåll så vi gick ut på promenad. Vi började den vid St Mary´s Cathedral.
Vi gick uppför ett berg och kände doften av vitlök. Runt omkring oss växte extremt gott om ramslök, så vi stannade och tog oss några blad. Tuggandes och pratandes om vad man kan göra med ramslök fortsatte vi uppför berget.
Uppe vid bergets högsta punkt fanns ett fint gammalt hus och en välklippt gräsmatta. Dessutom fanns en vacker utsikt! Som så ofta på höga höjder.
I trädgården gick en grupp med ”sika deers” och betade.
De struntade dock helt och hållet i att vi promenerade förbi.
Jag gjorde som jag brukar (springer lite hit och lite dit och letar fotovinklar och ljus ) och tog bilder lite då och då.
Plötsligt såg jag en grupp med ”Red deers”. De var mycket större än ”sika deers” och var instängda bakom stängsel.
Här vände Per och Göte tillbaks till bilen medan jag och Noreen fortsatte framåt till fots mot en golfbana där vi tänkte äta lunch.
Vi promenerade en liten bit (kanske 2 km) och träffade på dessa fina hästar och ryttare.
Vi kom in på en golfbana och fick ta det lite försiktigare (för att inte få en boll i huvudet). En landade lite väl nära våra huvuden, men det gick bra.
Som så ofta, så var golfbanan väl omhändertagen och gräset välskött som i en park.
Efter en stund såg vi golfhuset och parkeringen längre fram på udden. Jag såg även hur Per och Göte kom åkande i bilen, så vi kom tydligen dit ungefär samma tid. Detta trots att de tagit bilen och vi gått dit.
Vi åt en liten lunch på golfklubben. Jag åt en Caprese och drack en Killarney Blonde.
Efter maten gick vi en liten blåsig tur runt omgivningarna, men det var så kallt och blåsigt helt plötsligt att vi inte blev långrandiga.
Istället gick vi tillbaks till bilen, tog en sista bild, och åkte hemåt igen.
Idag satte vi oss i bilen igen och körde in i allt det vackra!
Idag åkte vi till det närbelägna berget där vi tittade ner på ”The upper lake”, The Middle lake” and ”The lower lake” som alla ligger i naturreservatet kring Killarney.
Jag tvingade som vanligt mitt sällskap att posera framför kameran. Det känns alltid roligare när man kan bevisa att vi faktiskt var där.
När jag hade tagit bild på Per och hans pappa, tog Noreen en bild på mig och Per. Fast det strilade lite lite regn från himlen var det ändå svårt att titta mot ljuset. Vi kisar en aning mot kameran, men det gör inget…
Vi åkte längre ner för berget och fick en annan vy över det vackra.
Även här var det motljus 🙂
Min fina make verkade inte ha lika stora problem med ljuset som jag.
Jag tyckte han var så fin att jag tog en till bild.
Till slut tog jag ett riktigt porträtt. Typ.
Vi åkte ännu längre ner för berget och fick en närbild av vattnet.
Det blåste lite men det var fint.
Berget där på andra sidan vattnet heter The eagle nest.
Göte, Noreen och Per på lite avstånd.
Vi fortsatte sedan mot Muckross Garden där vi parkerade bilen mitt i det gröna.
Vi tittad runt litegrann.
Alla hus här i Killarney ser ut att vara väldigt gamla. Alla är dessutom byggda i sten.
Vart man än tittar så ser man ett berg. De finns verkligen överallt.
Vi gick ner mot vattnet nedanför Muckross Garden.
Där hittade jag ett träd med mycket roliga grenar. Är det löv? Är det barr? Jag vet inte. Det ser nästan ut som en kaktus.
Sen såg vi en ENORM rododendron.
Här ser man lättare hur enormt stor den faktiskt är. Noreen, Göte och Per ser pyttesmå ut under den.
Vi fortsatte vår promenad runt området.
Tills vi kom ut till den yttersta spetsen av området. Där hade vi en fin utsikt över The Middle Lake.
Plötsligt såg vi en båt komma åkande med en ensam sjöman. Det var ruggigt och det duggade men han såg glad ut.
Han såg nog hur jag riktade min kamera mot honom för helt plötsligt vinkade han åt mig. Kul! Hej Hej!
Vi fortsatte inåt land igen.
Jag har sett att det växer murgröna runt VARENDA träd här i Killarney och här fick jag en chans att visa det för er samtidigt som jag tog en bild på mitt sällskap.
På vägen tillbaks såg vi trädet som ni såg förut på nära håll. Det som såg ut som en kaktus. Vet ni vad det är för träd?
Vi kom närmare vår bil och jag tvingade, återigen, mitt sällskap att ställa upp på en bild. Noreen hade vi det här laget gett upp och sa ”No point in arguing, right?”
Jag gillar de här träden och insåg till slut att det är en typ av tall.
Vi gick längs med en liten bäck tillbaks till bilen.
Vi åkte en liten bit närmare Killarney och gick in på The Lake Hotel. Där tänkte vi oss en lunch på The Lakeside Bistro.
Där åt vi vår första (och kanske den enda under den här vistelsen) Fish & Chips på Irland.
Mätta och glada gick vi ut mot vattnet vid hotellet och tittade återigen på berg. De har hur många som helst här!
Efter den här turen åkte vi hem igen. Väl hemma tog vi varsin kopp kaffe innan jag och Per gick ner på stan för att shoppa. Per köpte en fin irländsk ”cap” och en supervacker ”waist coat”. Förhoppningsvis kan jag få honom att visa dem här på bloggen någon dag.
Vi tog även vår första puböl. Jag tog en Killarney ”Blonde” och Per tog en Killarney ”Red” medan vi lyssnade och tittade på sammanfattningen av matchen mellan Manchester United mot Liverpool FC.
Efter den här dagen orkade vi inte ens laga middag, så vi tog varsitt glas vin och åt massvis av god ost vi hittade i kylskåpet. Där satt vi sedan och pratade tills vi började gäspa. Mysig dag!!
I morse vaknade jag efter en god natts sömn och tittade ut genom fönstret. Där såg jag palmer, grannarnas hus och ett mäktigt berg. Irland helt enkelt!
Medan Noreen lagade en irländsk frukost så var jag utomhus och tittade i trädgården.
Där hittade jag en del minnen från tiden då Göte och Noreen bodde i Afrika. Fina små fåglar!
Per och Göte fixade med teknikgrejer och var så himla söta där de satt och pratade engelska med varandra fast Noreen (den enda engelsktalande i huset) var långt borta.
Sen var det dags för den Irländska frukosten; baked beans, white pudding, black pudding, bacon, mushrooms and eggs. Allt var jättegott och mättande.
Efter frukosten gick jag utomhus och njöt av vädret. Jag gick runt huset och såg hur grannens blommor vällde över muren.
Jag såg också hur körsbärsträdet blommade….
…och hur tulpanerna blommade!
Jag fick vänta en liten stund, så jag spelade in en liten video och skickade den till Thomas och Ninni. De hade dock redan sett allt jag filmat, så det var inte så lyckat. 🙂
Jag gillade dock allt jag såg!
Vi hoppade in i bilen och åkte iväg. Första anhalten blev en golfbana.
Det visade sig att den hade en väldigt fin omgivning.
Soligt och vackert var det också.
Vi fortsatte med bilen mot Dingle och Dingle halvön och stannade lite då och då. Noreens plan var att ta oss på the Wild Atlantic Way runt Dingle Peninsula för att få se omgivningarna. Här fick vi tex se denna fina ”Inch Beach”.
Eller här när jag hojtade till Göte att jag ville att han skulle stanna.
Det var vackert PRECIS ÖVERALLT så det var verkligen svårt att inte hojta hela tiden…
Helt plötsligt var det dock Göte själv som hojtade ”Är det någon som vill ha kaffe?” Det ville vi så vi stannade.
Vi drack varsin kaffe. Göte och Noreen delade på en äppelkaka medan jag och Per delade på en rabarberkompott med pajsmulor och vaniljsås.
Sen fortsatte resan längst den alltmer dramatiska kusten bort mot Dingle.
Ibland stannade vi inte ens. Jag fotograferade helt enkelt genom fönstret. Som på denna bild där ni ser hur vägen snirklar sig fram längst med bergskanten.
Efter en stund såg vi det här vackra och det var dags att stanna igen!
Här stannade vi inte. Jag bara vevade ner fönstret och tog en bild på det här flera hundra år gamla huset utan tak…
Till slut var vi framme i Dingle.
Där de flesta husen hade härliga färger.
Eller former.
Vi försökte äta lunch på två ställen. Det första var fullt och skulle inte ha ett ledigt bord på flera timmar. Det andra serverade inte mat kl tre på dagen. Det tredje stället var ett hotell.
Där hade de inga problem alls med att ge oss mackor eller soppa mitt på dagen.
Mätta och nöjda kunde vi sen hoppa vidare ut i stadens puls.
På en liten bakgata på vår väg tillbaks till bilen hittade jag en liten bäck/å bakom en husrad. Väldigt vackert!
Nere i hamnen i Dingle hittade jag den här båten.
Där tvingade jag även Per att ta en selfie med mig. Han ställde upp men gnällde lite över att ljuset gjorde det svårt att titta in i kameran. 🙂
Från Dingle fick Per köra den ”felstyrda” bilen och vi fortsatte vår förd ut i allt det vackra.
Här vid ”Connor Pass” eller ”An Chonair” som det heter på irländska var det vackert och HÖGT.
Lite dränerade på energi men totalt proppfyllda på intryck vände vi hemåt till min svärfars hus. Där sken solen och vi tog varsitt glas gott och gick ut på baksidan och satte oss i solen.
Senare på kvällen lagade Per och jag middag till oss fyra. Jag hoppas att sous vidad flankstek, rotsaker i ugn och pepparsås gick hem. De sa i alla fall att de tyckte det var gott!
Nu är det dags för trötta Mia att gå och lägga sig. Per och Göte sitter och pratar och pratar och pratar. Noreen sover redan och nu är det min tur! GODNATT.
Förra gången vi sågs fascinerades jag över vindkraftverken i havet utanför London. Jag måste erkänna att jag riktigt glad över att få göra inflygningen över de centrala delarna där man känner igen sig överallt! Kul ju!
På Heathrow drack vi en engelsk öl och delade på en påse chips. When in Rome….
Vi åt lunch på sushistället. Smarrigt!
Vi åt annat också, såsom Yakiniku, Edamame, Gyoza osv men sushin fotograferades och får utgöra bevis.
Till slut var det dags för en till flygresa. På den här flygningen krävdes munskydd.
Vi landade i Cork och där stod min svärfar och hans fru Noreen och hälsade oss välkomna. De körde oss tryggt och fint till Killarney. Där är vi nu!
Först tog vi en superkort sväng ner till Ross Castle där ”Red deers” och ”Sika deers” gick lösa och betade runt parkeringen.
Vädret var nästan svartvitt där vid sjön…
…men vi hade regnjackor och vågade oss ut i det.
Jag gillar berg. I moln.
Svärfar Göte ställde upp på bild. Hans fru Noreen undgick avbildandet genom att hugga tag i kameran.
Här kan vi dock ana henne på avstånd.
Efter den korta turen vid sjön så gick vi in i deras nyrenoverade hus och tog det lugnt, packade upp och fick en värmande kopp te.
Vår första måltid här i Killarney skulle intas på ett lokalt hotell, så vi promenerade genom staden på vår väg dit. Vi hann se lite av Killarney. Här är ett exempel:
Här åt jag en god sparrisförrätt och en mustig och varm Fish curry.
Efter maten guidade Noreen oss genom staden. Vi passerade flera kyrkor och när vi gick in i en av dem såg det ut så här:
Vi fortsatte sedan turen genom stan. Vi fick en bild av en levande liten stad med mycket trevligt uteliv. Vi passerade många pubar med levande musik. Trevligt!
Det är verkligen en fin liten stad med väldigt gamla byggnader som verkligen osar Irland. Jag ser fram emot att se mer.
Idag gick jag och Per upp klockan 04:00. Det var ingen höjdare men det gick fint eftersom vi hade nåt trevligt att se fram emot. Vi ska nämligen fira påsken hos Pers pappa och fru på Irland.
Vi hade fått besked från SAS att vi behövde vara på plats på Arlanda tre timmar innan take off så det var inte mycket att göra än att vara tidig.
På väg upp mot flygplatsen möttes vi av en helt avstängd E4….vi hann dock fram i god tid för att hinna med check-in och frukost i loungen och vid krockar (som var avstängningsanledningen) är man bara tacksam för att man inte är inblandad i krocken.
Det var blött och trist väder när jag tittade ut genom flygplansfönstret så det passade bra när vi även blev 45 minuter försenade i planet pga dimma i London.
Väl uppe i luften, med en god kopp te i handen, högt över molnen var vädret dock, som vanligt, toppen!
Efter några timmar i luften kunde jag se människans verk nere i havet och nere på land. Det bådade gott! Ingen tjock dimma!
Jag har haft många frågor om hur man egentligen undviker det superläskiga giftet när man gör egna konservburkar med makens hemgjorda, och supergoda, mat och hur man egentligen ska tänka vad gäller grader och meter över havet och så vidare.
Jag frågade.
Nu vet jag alla svaren!
Du kan också lära dig allt om konservering av mat via tryckkokare om du lyssnar på avsnitt 53 ”I väntan på katastrofen”. Den finns där poddar finns!
