Fredagseftermiddag: Solen sken och den blå himlen lockade och skrek på mig ”KOM UT”
Jag gick ner till stranden där det tydligt syntes att det är högtryck. Det var otroligt lågt vatten. Det som brukar vara stenig havsbotten stack upp och solade sig.
Jag gick längs med stranden och fascinerades (igen) över hur mycket naturen förändras över ett liv. När jag var liten var detta en lång sandstrand.
Jag kom bort till hamnen och log. Där det förut var gräsmatta är det nu sandlåda (med tydliga fågelspår). Vinterns lågtryck har ju täckt gräset med högt vatten och lämnat sand efter sig. Naturen ändrar sig ju.
Jag slog mig ner på bänken och njöt av allt det blå lagom till Per kom hem från jobbet. Tillsammans satt vi sedan där och njöt tills solen sa tack för sig och gömde sig bakom trädtopparna.
