Utan att veta hur nära jag var mitt mål så gick jag i morse ner i tunnelbanan.
Snabbt insåg jag att, även om det var ovanligt långt mellan stoppen, så var det bara två stationer jag skulle åka. Jag skulle nämligen till Kista.
Jag var alltså lite tidig och hann därför både köpa kaffe och strosa runt lite och bli nostalgisk. I det här huset jobbade jag för 25 år sen! Arbetsgivaren på denna ort var ingen högoddsare, utan var Ericsson. Nu låg det helt andra firmor här.
Jag tog mig till Kistamässan där jag mötte upp mina kollegor. Idag gick vi på Ekonomi och Företagsmässan ihop. Vi gick runt i mässhallen och gick i och ur montrar och såg oss omkring. Vårt stora mål med dagen var dock föreläsningarna. Vi deltog i fyra sådana under dagen. Den första ”Få mer gjort utan att arbeta mer”.
Den andra ”Balansera mera i redovisningsbranschen”.
Den tredje, med Marcus Oscarsson där man inte fick fotografera: Eftervalsanalys 2022
Den fjärde, mycket personliga föreläsningen, ”Person & Prestation i balans och världsklass över tid, med Therese Alshammar.
Vi fick med oss lite olika lärdomar från dagen och jag tror vi alla var nöjda när vi lämnade Kista på eftermiddagen.
Nu vet jag ju att jag träffade massor av folk i lördags. Typ 550 personer var ju på kickoffen….så det är ju ingen överraskning att jag nu är förkyld och snorig….
SUCK!
Det är dock fin färg på träden utanför hemmakontorets fönster! Bra det!!
Något ska man ju göra när maken dragit iväg till Japan och man är hemma själv en söndag. Jag åkte därför iväg till ICA Maxi och handlade på mig lite ”bra att ha”-saker.
Sen tog jag kontakt med Emma och Victor och frågade om de ville ta en kaffe med sin gamla Mamma-Mia och det ville de!!
Resten av söndagen spenderade jag med att städa upp lite i förråden och att njuta av solen på balkongen.
Jag vaknade faktiskt ganska tidigt på lördagsmorgonen. Hoppade in i duschen och gjorde mig i ordning och packade det mesta innan jag och Jeanette gick ner till frukosten.
Där fick jag verkligen ett stort leende på mina läppar när jag såg vad frukostpersonalen hade skickat för hälsning till mig!
Vi hade lite tid kvar innan vi skulle gå, så Jeanette tog det lite lugnt med att göra klart allt och jag satt och vilade i fönsternishen.
Sen travade vi iväg längs med vattnet bort mot bussarna som skulle ta oss hem till Stockholm igen.
Tyvärr verkade bussen ha något ”fel”, så när vi hade en knapp timme kvar hem till storstaden så fick vi stanna för ett ”tekniskt stopp” (det var toan som var paj).
Några rusade iväg till toaletterna medan andra gick in på macken och shoppade!
Vi är tillbaka i hemlandet Sverige. Det betyder att jag åker till jobbet då och då och jag fascineras då över att kommunen redan har fixat fina höstplanteringar.
Sen åker jag ju ståltrappor med färgad belysning och kostymklädda medtrafikanter.
I övrigt spenderas ju arbetsdagen framför en bildskärm ungefär som varje arbetsdag. Den stora skillnaden är dock att jag har sällskap (dock ej på bild just här)!
Vi åkte tunnelbana från Aldgate som låg ganska nära vårt hotell. Vi fick bara gå några kvarter norrut.
Heathrow Express
Tåg åkte vi från Paddington station upp till flygplatsen
Flyg
Plan åkte vi från Heathrow till Arlanda. Även denna resa hade jag turen att få träffa Emilia de Poret (som jag lyssnar på flera gånger i veckan, eftersom hon poddar med Ebba von Sydow Kleberg och jag är en trogen lyssnare). Den här gången hälsade faktiskt hon på mig, och det kommer jag leva på länge! 😉
Den här klassiska ”bild ut genom flygplan-bilden” tog jag när mina sittplatsgrannar gick på toa. De hade nog varit på samma bröllop som Emilia, för de var rejält slitna MEN sjukt trevliga och pratglada.
Bil
Vår egen Volvo tog vi hem efter att vi först delat upp oss. Jag stod och väntade in bagaget vid rullbandet och Per gick och hämtade bilen. Det visade sig vara ett lyckat grepp för precis när jag kom ut med väskan, så kom Per med bilen.
Nu är vi hemma i stan igen och vi är glada efter en mycket lyckad helg! London gav allt!
Hotellet vi bor på ligger verkligen på det perfekta stället i London bara några hundra meter från Tower Bridge och St. Katherine’s dock. Här har jag aldrig bott förut. ”Man” bor ju nästan alltid norr om hyde park (även om jag även bott vid Picadilly och i Pimlico) eftersom det finns mer än gott om lite billigare boenden där.
Hotellet har dock en konstig grej för sig, och det är att de serverar frukost i foajén, så man sitter i fåtöljer med låga småbord.
Känns lite som att man leker fällkniv….
Idag handlar ju om ABBA (hela anledningen till vår resa), men innan konserten ville vi göra nåt mer, så vi köpte en kombinerad buss&båt-biljett för att se mer av stan.
Bussturen gick inte alls som den brukar. Detta pga den evighetslånga kön som snirklar sig fram kilometer efter kilometer (nästan en mil lång) när engelsmännen vill fram till Westminister Hall, där Queen Elizabeth II ”is laying in state”, för att visa sin respekt. Här ser ni en del av kön längs med kajkanten.
Vi åkte över några av Londons 35 broar och tog då bilder på några av de andra.
Även idag sken solen och gjorde oss glada!
Även vid Buckingham palace fanns en kö. Här ville de lägga blommor och tänka på drottningen.
Vid Marble Arch hoppade vi av och gick in i Hyde park för en kopp kaffe. Sen promenerade vi Oxford Street ner mot Regent Street.
Där hoppade vi på en buss igen. Den var dock smockfull så vi stod framme vid busschaffisen.
Vi åkte Regent street ner mot Picadilly…
…och åkte vidare mot Trafalgar (avstängt idag också).
Vi försökte gå ner mot floden för att ta den utlovade båtturen, men vi stoppades av män i gula varselvästar och hoppade över försöket. Istället promerade vi i riktning mot hotellet och hamnade på ”Round House” där vi svalkade av oss med lite sval dryck.
Vi strosade sen vidare rakt igenom Covent Garden.
Innan vi återigen hittade en buss och åkte vidare.
St. Pauls
Vi åkte över London bridge och Per tog bild på Tower bridge.
Sen åkte vi över den!
Det är svårt att fotografera något som är mycket nära, men hon är vacker den kända Tower bridge.
Nu var klockan över två så vi hoppade in på puben som ligger bredvid vårt hotell.
Deras utegård är ljuvlig!
Vi åt varsin burgare och kikade på busskartan. Vi bor vid gröna krysset längst till höger. Man ”brukar” bo vid röda krysset längst till vänster.
Vi gick upp på rummet och tog det lugnt en stund, sen packade vi våra väskor innan det var dags att ta tåget ut mot den gamla olympiska arenan. Där bredvid ligger ju ”Abba arena”.
Väl ute ur tågstationen ”Pudding Mill station” var det bara några meter till Abba arena så min oro över att inte hitta föll platt.
Inne på arenan såldes roliga Abbaprylar, mat och dryck. Vi hittade en två meter lång man som stod och hjälpte till att ta bilder. Han fick hjälpa oss!
Känslan av fest började redan i foajén!
Detta blev min sista bild. Sen sa de att de som tog upp telefonerna skulle kastas ut (för att behålla överraskningen för de som ser showen efter oss) och det tänkte inte jag äventyra.
1,45 senare kom vi ut i kvällsluften. Alla med ett stort leende! Oj! Vilken konsert/show!!
Lycka!
De säger det bra på affishen! ”En konsert som ingen annan”
Fredagsmorgonens hotellfönsterutsikt bjöd på en fin och klar dag med lite moln. The Gherkin (gurkan) blänkte av solen.
Vi ser dock inte bara nya byggnader i form av grönsaker, vi ser gamla fina hus också från vårt fönster.
Idag tänkte vi ta någon form av transportmedel (eftersom vi gick så otroligt mycket igår), men vi hoppade över taxin…
…och ställde oss att vänta på bussen istället.
Buss 15 var vår buss!
Det är kul att åka buss eftersom man ser vad man passerar. Här St Paul’s!
Vi satt såklart på ovanvåningen på bussen, men här gör sig Per redo att snart hoppa av.
Vi gick in i Covent Garden och strosade runt.
Vart man än tittade så var det vackert!
”Per på bänk” kallar jag detta foto 🙂
På vår väg från området såg jag en skylt med ett äpple på så vi gick in i huset ni ser till höger på bild. Där inne på Apple Store hittade vi varsin pryl…sen gick vi vidare.
Vi tog en kaffe ”to go” på det japanska stället ”%”….
… innan vi promenerade vidare mot Trafalgar square som tyvärr var helt avspärrat, så vi fortsatte till Picadilly Circus.
Här har jag många minnen från ungdomen då jag bott på ett billigt hotell bakom reklamskylten två gånger.
c
Vi tänkte gå uppför den svängda Regent street…
…men sen kom jag på att jag ville se ”mitt gamla hotell” så vi svängde in på bakgatan istället.
Hotellet fanns inte kvar. Nu låg UGG där istället…men gatan var mysig så vi fortsatte framåt och hittade den här mysiga puben ”The Leicester Arms”
Under vätskepausen packade vi upp våra nya leksaker. (Utan vetskap om knivdådet mot två poliser bara 600 meter ifrån oss….)
När vi nästan var klara att gå så såg jag ett par som letade sittplats men inte hittade något ledigt bord. Jag erbjöd dem platserna vid oss eftersom vi snart var klara. De visade sig vara från Finland och mycket trevliga!
Vi travade vidare ut i finvädret.
Nu hamnade vi på UniQlo där Per hittade en hel del kläder, sen fortsatte vi till Abercrombie & Fitch där han hittade ännu mer kläder sv ditt favoritmärke. Jag hittade faktiskt också ett plagg! En höstkappa eller vad man ska kalla det. Den heter ”Long-Length Wool-Blend Shirt Jacket” 🙂
Vi fortsatte in i Soho…
…och Carnaby
Innan vi åt en Fish & Chips på ”Hobson’s Fish & Chips” och tog tunnelbanan hemåt från Tottenham Court Road.
När vi kom upp ur Liverpool Station (där vi hade en knapp kvarts promenad till hotellet) hittade vi ett utomhusställe med aperol som fokus, så där stannade vi till en stund.
Med kassar i händerna och en aperol i magen gick vi tillbaks till hotellet och fascinerades över blandningen av nya och gamla byggnader.
Vi packade upp våra inköp, Per jobbade lite medan jag började ladda upp bilderna till bloggen. Sen pratade Per med Thomas och Ninni medan jag började skriva texten. Efter det gick vi ut i solen igen.
Först gick vi till Tower hotel och frågade om de hade någon servering högt upp i huset, men fick ett nekande svar. Sen gick vi till deras gatunivåservering och hittade ett bord i solen.
När vi väntat på att få beställa längre än vad som är acceperat, så gick vi…
…soluret nåddes tyvärr inte av solstrålarna utan låg i skugga. Vacker var den dock ändå. (På andra sidan floden kunde vi inte längre se någon kö till li de parade. De har stängt av kön när den blev 8 km lång…..)
Vi tittade bakåt och lämnade Tower bridge…
Istället gick vi längs med vattnet och hittade andra ställen. Detta hak lät och såg bra ut, men en spindelrädd person (som jsg) trivs inte under växter så vi gick vidare.
Inne i St. Katherines dock hittade solen fram så vi satte oss på ett spanskt ställe och njöt av goda viner. Jag=rött. Per=vitt.
Per funderade på vad han var sugen på till middag och när vi passerade ”burgare/öl-stället” så gick vi inte in.
Istället gick vi in på gatan precis utanför hotellet….
…och åt Indiskt!
Ägaren av restaurangen verkade väldigt glad över att vi kom från Sverige (eftersom han haft en flickvän från Malmö) och pratade mycket med oss.
Vi hade typ 50 meter att gå hem till hotellet så det tog inte många sekunder innan vi såg vår lobby.
Per gick dock till den närliggande ”kiosken” för att köpa Pepsi Max till mig (gentlemannamässigt) så jag tog hissen upp till 13:e våningen ensam.
