Det var inte så soligt, men det var helt okej väder och det blåste ingenting, så vi tog oss ut i båten.
Jag var sugen på en lunch på Finnhamn, så vi åkte söderut.
Per hade varit lite motsträvig (kanske pga att covidsprutan kändes i armen?) till att ta turen, men blev lycklig så fort han kände doften av hav.
Vi lade till vid ett lugnt och fint Finnhamn.
Krogen flaggade oss välkomna.
Vi satt utomhus och åt vår lunch (Fiskfärsbiff med potatismos och skirat smör).
Min svägerska Frida hade meddelat att de tagit sig med sin båt till en närliggande vik, så vi åkte dit direkt efter lunchen för att ta ”kaffe på maten” där.
Maja visade mig runt
Atlas hoppade, sin vana trogen, upp i närmsta varma knä.
Lillebror Henrik slog sig ner på klippan och drack kaffe med oss!
I viken hade Skärgårdsstiftelsen fixat öglor i berget för att underlätta för båtfarare och på land fanns utedass och soptunnor.
Uppe på land hade de även fixat ett bra vindskydd för förbipasserande campare och en rejäl eldningsplats med tillgång till bra sittplatser, stekpanna, yxa och annat man behöver för att fixa en härlig utemiddag.
När vi myst med brorsans familj en stund så vinkade vi adjö och åkte hemåt.
Hemma vid hamnen såg vi grannarna sitta och prata utanför bastun, så där stannade vi till en stund.
Hemma vid huset plockade jag jordgubbar på plantan vi fick av Marcus tidigare i sommar och gick över till Kina med dem. Hon ÄLSKAR jordgubbar!
