Månad: september 2022

I morse vaknade jag innan klockan ringde, så jag lyssnade på senaste poddavdnittet av ”Säker Stil”. Där hörde jag hur Emilia de Poret pratade om att hon skulle till London och jag funderade på om hon skulle åka samtidigt som jag skulle dit.

Efter frukost tog vi bilen norrut på E4:an. Det var ju äntligen dags att åka till London! En resa vi bokade för superlänge sen (ett år sen).

Vi har ju semester, men maken kunde inte låta bli att ha Teamsmöten. Här står han i rulltrappan på Terminal 5 och jobbar. Med tanke på hans min så är mötet med japanerna väldigt kul eller så anar han att jag fotar. Vad tror ni?

Vi satt på andra raden så vi såg ju alla som skulle ”pudra näsan”. Helt plötsligt stod Säker Stil-Emilia framför mig. Jag blev lite ”star strucked” och log. Jag gjorde dock inget åt det.

Inte då.

När vi landat på Heathrow och jag kommit igenom den självbemannade passkontrollen (men fick stå och vänta precis utanför maskinen, eftersom Per inte blev godkänd pga glasögonen) så stod jag axel mot axel med Emilia (som också väntade på sin make) och då kunde jag inte göra nåt annat än att prata med henne… så det gjorde jag.

Självklart fick hon höra om poddmorgonen och hur underligt det var att träffa henne som jag lyssnar på flera gånger i veckan. Hon presenterade sin man, Amaury (som släppts igenom av maskinen), frågade vad jag skulle göra i London, var trevlig och tackade för att jag lyssnar på podden. Sen swishade hon iväg på ett stilsäkert sätt 😉

Till slut kom Per igenom kontrollen och vi tog tåget in till London.

”Heathrow” till ”Paddington” med expresståg och sen vidare med Underground till ”Aldgate” innan vi gick 130 meter till hotellet.

Utanför fönstret (på våning 13) såg vi ”The Gherkin” bland andra byggnader.

Efter att ha packat upp kläderna och tagit det lite lugnt gick vi ner till ”Minories” och tog en öl.

Det är väl det man gör i England? 🙂

Efter att vi sköljt ner resdammet så gick vi ut på upptäcksresa.

Väldigt snart var vi vid Towern och Tower Bridge.

Vi fortsatte österut längs med Themsen och hittade ett mysigt område med tre hamnbassänger som jag inte visste fanns.

Per hade sett ett matställe han ville gå till här nere så vi strosade runt och letade.

”Emelie’s” var fullt idag och alla andra dagar vi är här i London men vi hittade en vinbar att vila på istället.

Vi fortsatte vår tur längs vattnet.

Vi fick fin vy mot Tower bridge.

Vi gick upp på bron. Bara för att ha gjort det.

Vädret var ljuvligt. Varmt och skönt.

Dessutom vackert!

På andra sidan floden såg vi en låååång kö av människor. Kilometerlång. Vi var nöjda med att vara på norra sidan av vattnet där det var glesare.

Vi kom till slut på att de tusen och åter tusen personer vi såg, var på väg för att visa sin respekt för drottningen…. Ser ni kön?

Nu kom vi till Harry Potter-bron!

Den heter ”Millenium bridge”, men alla som sett Potter vet bättre 🙂

Bron ser ut att gå rakt in i St Paul’s

Per hittade en annan, ej fullbokad, italienare som vi gick in på.

Per åt Ndujapasta. (Jag åt pasta med räkor)

Utanför krogen (åt höger) var det knökfullt av ”efter-jobbet”-folk med ölglas i händerna. Glad och trevlig stämning och väldigt osvenskt. Kul!

https://youtube.com/shorts/lsz0ggfnLWY?feature=share

Utanför krogen (åt vänster) lyste St Paul’s Cathedral upp mörkret.

Vi promenerade i den sommarvatma kvällen.

Helt plötsligt kände vi igen oss 😉

Tillbaks på hotellet satt jag i loungen och laddade upp bilderna till bloggen och skapade plan för morgondsgen (vi ska ta buss 15 in till Trafalgar square tror jag)

Uppe på rummet låg jag i sängen med upplysta byggnader framför mig och skrev bloggtexten innan jag tog natt. Härlig start på vår helg här i London!!

Måndag morgon gick vi upp och jobbade som vanligt. Efter lunch packade vi dock ihop våra grejer för att köra Hedwig in till sin vinterförvaring.

Pappa följde med oss ner till bryggan för att se till att v kom iväg ordentligt.

Jag skulle köra bilen till båtfirman, medan Per körde båten till densamma. Han var mycket försiktig och höll propellerna MYCKET nära vattenytan för att försöka ta sig ur den grunda båthamnen.

Här ser vi honom på väg mot den allra grundaste delen.

Vi höll andan men han kom ut! Här ser vi honom utanför piren precis innan han drog iväg.

Jag drog upp skrindan med de allra sista sakerna från båten (förtöjningstamparna) och passerade pappa och Kina. Där kunde jag se hur mina pelargoner fått ett nytt hem. FINT!!

Sen åkte jag med bilen till färjan och lämnade ön. Jag tittade bakåt och blev lite sommarslutsentimental.

I Norrtälje hittade jag Per och Hedwig vid bryggan som planerat.

Vi förtöjde och låste fast henne innan vi åkte med nycklarna till båtfirman som plockar in henne för service innan de bäddar in henne för vintern.

Tack för i sommar Hedwig!

Jag spenderade nästan hela söndagen med att putsa på båten. Det var inte alls kul, MEN jag fick i alla fall vara vid havet och det gick inte av för hackor. Det var inte ”fint” väder, men jäklar vad vackert det var.

Jag skrev i förra inlägget att det är väldigt lågt vatten. Extremt lågt faktiskt. Här ser ni hur båten till höger om oss har det….

Jag tog på mig badkläderna och gick ut till utloppet ur båthamnen. Jag ville kolla om vi ens skulle komma ut där. Här är nämligen vattnet som lägst. Inne i hamnen är det en aning djupare. Det visade sig vara mellan 57 och 77 cm djupt. Inte mycket direkt….

Där ska vi ut

Ibland stannade jag upp och njöt av utsikten.

Men oftast putsade och fejade jag. Här har jag plockat ur två av sittplatserna i fören för att städa under dem.

Blankvatten

När jag gick upp till huset så såg jag våra pelargoner och tänkte att det vore synd att slänga tre krukor med härliga blommor, så jag tog bilder och frågade Kina om hon ville ha dem. Det ville hon.

På söndagskvällen, när maken äntligen kommit ner från taket, gick han ner för att se hur fin jag gjort vår lilla Hedwig. Han kom upp till huset igen och sa att ”vädret kräver att vi äter middag vid bryggan”, så det gjorde vi.

Jag badade medan han lagade mat.

Sen njöt vi av kvällen vid vattnet.

När solen gömde sig bakom molnen gick vi upp och tackade för den här sommaren.

Vi vet ju att sommaren tar slut och vi vet också att det tar tid att ta in alla sommarsaker så de är i fin form till nästa sommar, så vi jobbade hela förra helgen och vi jobbade hela denna helg också.

Jag började med att skörda ALL chili på mini plantor som gett oss massvis med frukt i sommar. Jag klippte sen ner dem för att behålla dem svalt till nästa sommar….

….men sen åkte de på komposten. Jag får helt enkelt köpa nya plantor nästa vår. Jag orkar inte ha dem ivägen i nio månader och blomsterlandet ska ju få kunder de också…

Sen satte jag igång med att tömma båten på prylar. Det var simleksaker och olika typer av solstolar, solsängar, vattenflaskor, tampar, kilar och navigeringshjälpmedel. Det var fendrar och förbandslådor, laddningssladdar, öskar, två kapell och mycket mycket mer. Jag fick gå många gånger med skrindan innan båten var tom.

Varje gång jag gick från bryggan till båten så skvalpade det rejält under mig. Anledningen till det höga ljudet var att vattennivån är det lägsta jag någonsin sett. De här två stenarna brukar ju ligga i vattnet (i vissa extrema fall helt under vattnet) Idag kunde jag gå runt dem båda med skor på fötterna. Otroligt! Jag hade alltså en strand mellan mig och båtens för. Sjukt lågt vatten!

Under tiden jag jobbade med att dammsuga och putsa och gnugga på båten för att börja det långa jobbet med att få den superfin inför vinterförvaringen så satt Per på taket. Igen. Han är envis den där maken. Han ville verkligen få bort allt löst och skrapa bort allt som inte var löst för att slutligen behandla hela ytan.

Jag lämnade båten när jag inte orkade längre och gick och tog hand om chilin. Jag lade in dem i burkar. Igen. Det har blivit en favorit.

Per och jag hade en träff inbokad i juni för att gå på Farang med min syster Susanna och hennes man Daniel. Tyvärr fick vi covid och fick ställa in.

Igår, 9/9, blev besöket äntligen av!

Susanna och Daniel hade varit här förut, men för oss var det första gången och vi gillade vad vi såg.

Vi valde att beställa avsmakningsmenyn med tillhörande vinpaket.

Vi uppdaterade varandra om ”läget” medan vi väntade på maten.

Det var trevligt att ses. Det var riktigt länge sen. Tyvärr.

Maten kom in och ställdes på mitten av bordet. Allt är ”food for sharing”!

De hade verkligen trollat med smakerna! En räk- och krabbrätt går till historien som smaksensation och en satayrätt var sjukt god. Trots att jag var tokmätt så var ändå en röd curry så väldigt god att jag fick ner en bit ändå!

Mätta och glada fick vi sällskap till tunnelbanan och vinkade adjö. Susanna och Daniel skulle nämligen stanna i stan och ta in på hotell. Lyx lyx lyx! 🙂

Idag gick jag runt i en saluhall under lunchen. Jag hittade många trevliga saker att bli sugen på. Jag hittade även en övervåning där jag fick översikt.

Där kan jag nog äta lunch mer än en gång framöver. Jag kommer nämligen jobba från kontoret oftare nu än förut.

Utanför fönstret växer det fortfarande chili så det står härliga till!!

Vi använde lördagen till att ha det gött, så söndagen användes till att göra nytta!

Jag åkte iväg med återvinningen, tog in tvättvindan och hängmatteställningen, städade och packade ihop myggjagaren, tog hand om chiliplantor och pelargoner, lagade lunch och klippte gräset. Jag tvättade sängkläder och dammsög. Det gick i faslig fart och det kändes bra.

Per satt på taket, timme efter timme, där han skrapade och borstade rent taket. Han är alltid väldigt noggrann när han gör detta (för han vill inte göra detta så ofta) så det tar tid. När dagen var över hade han hunnit med halva ena sidan. Kroppen var dock mör då lutningen alltid känns….

Jag hann även med att ta ett dopp. Det var när jag kände mig helt slut och supersvettig som det behövdes en paus.

Solen sken och det var jättevarmt i luften.

Vattnet var inte helt svinkallt det heller, så det var ett skönt dopp.

Avsvalkad och redo igen tog jag tag i nästa arbetsuppgift: Ta hand om veden som Per klöv förra helgen.

Jag staplade ved medan jag lyssnade på Linnea Henrikssons ”Sommar i P1”. Hon var ett trevligt sällskap!

Nu har vi kommit en bra bit på höstfixet, men det finns såklart mer att göra. Vi får fortsätta nästa helg helt enkelt!

Det var inte så soligt, men det var helt okej väder och det blåste ingenting, så vi tog oss ut i båten.

Jag var sugen på en lunch på Finnhamn, så vi åkte söderut.

Per hade varit lite motsträvig (kanske pga att covidsprutan kändes i armen?) till att ta turen, men blev lycklig så fort han kände doften av hav.

Vi lade till vid ett lugnt och fint Finnhamn.

Krogen flaggade oss välkomna.

Vi satt utomhus och åt vår lunch (Fiskfärsbiff med potatismos och skirat smör).

Min svägerska Frida hade meddelat att de tagit sig med sin båt till en närliggande vik, så vi åkte dit direkt efter lunchen för att ta ”kaffe på maten” där.

Maja visade mig runt

Atlas hoppade, sin vana trogen, upp i närmsta varma knä.

Lillebror Henrik slog sig ner på klippan och drack kaffe med oss!

I viken hade Skärgårdsstiftelsen fixat öglor i berget för att underlätta för båtfarare och på land fanns utedass och soptunnor.

Uppe på land hade de även fixat ett bra vindskydd för förbipasserande campare och en rejäl eldningsplats med tillgång till bra sittplatser, stekpanna, yxa och annat man behöver för att fixa en härlig utemiddag.

När vi myst med brorsans familj en stund så vinkade vi adjö och åkte hemåt.

Hemma vid hamnen såg vi grannarna sitta och prata utanför bastun, så där stannade vi till en stund.

Hemma vid huset plockade jag jordgubbar på plantan vi fick av Marcus tidigare i sommar och gick över till Kina med dem. Hon ÄLSKAR jordgubbar!

Jag hörde ju på olika sociala medier att vi som är i min ålder snart skulle få ett sms för att informeras om att ta vårt fjärde vaccin mot covid.

Det kom dock inget sms och tiden gick….

Så jag gick in i appen ”Alitid öppet” och upptäckte att det bara var att boka en tid.

S¨å det gjorde jag! Det fanns massor av tid i Norrtälje och det var bara att boka en tid som passade.

Idag var det dags!

Jag åkte in till Norrtälje efter jobbet, fick min spruta och sen var det bara att sitta i stolen där man är övervakad, ifall något händer, och sen åka hem igen.

Nu känns det lite säkrare igen….