Idag är det valborgsmässoafton.
Jag har inte varit vid någon brasa eller sjungit in våren, MEN jag har varit på en härlig liten utflykt med Kina och Maja, och jag har hängt upp rullgardiner hemma i stan, jag har gjort pommes frites av en hjärtformad potatis och viktigast av allt:
Min farmor hette Valborg 🙂
Per tog bort vår grill från balkongen precis före nyår. Detta eftersom vår mäklare sagt att det var bättre med ”utrymme” än en grill. Sorgligt men vi kunde alltså inte grilla hemma i stan.
Vi använde det nya årets tre första månader till att hjälpa sonen att flytta och renovera hans nya hus, att hjälpa dottern måla om hennes nya hus, sen att packa våra egna grejer inför flytt, åka till Japan, åka till Indien, bli sjuk i Ecoli och covid och slutligen flytta….…så vi har inte ens kunnat åka till ön för att grilla där.
Vi har alltså inte grillat på hela året!!! Synd och skam, men så är det!
I helgen tog vi en efterlängtad och väldigt behövd paus och åkte ut till skärgården, och det bästa av allt: Vi har städat grillarna och ska grilla i kväll!!
Till köttet har Per slagit en bearnaisesås gjord på min systers hönors härligt ekologiska ägg. MUMS!!!
Den här dagen började i dur, men sen lyckades hotellpersonalen få mig över till moll. Detta genom att försöka förvägra mig frukost. Det löste sig dock med en faktura, mat i magen och en tupplur på bussen.
Vi började nämligen vår dag med en bussresa uppåt i landet till Caminito del Rey. Enligt programmet vi fått för vår Spanienvistelse så står det ”Caminito del Rey är en av de mest spektakulärt vackra och unika platserna i världen. Det är en smal gångväg med branta klippor på båda sidor och en hisnande utsikt över El Chorro-ravinen nedanför. Det är ett fantastiskt äventyr utomhus för dem som vill uppleva något helt unikt och spännande” så jag och mina kollegor skulle alltså röra på fläsket för tredje dagen.
Vi hade gott om tid att se oss omkring, både inne i bussen, där jag fick mig ett leende nör jag såg hur de stängt nödutgången med buntband. Är det säkert?
…och utanför bussen där det växte sjuka mängder oliver…
När vi kom så långt som bussen tänkte ta oss, tyckte jag det var så vackert att jag stannade och tog en bild.
Vi träffade vår guide och han tog oss direkt iväg mot vårt äventyr. Det började med att han bad karlarna i vårt sällskap (som alla är över 1,90) att akta sina huvuden och så gick vi in här…
Efter en 200 meter lång tunnel rakt igenom ett berg så kom vi ut och såg detta.
Här fick vi regler att hålla oss till:
Jag lydde båda råden hela dagen 🙂
Vi släpptes in på området som visade sig vara en smal och djup ravin mellan två höga berg där vattnet verkligen gör allt det kan för att göra ”skåran” mellan höjderna djupare och djupare. Vattnet använder de för att skapa el och för att förse 70% av Malaga med dricksvatten.
Vår guide idag hette Juan, precis som gårdagens guide. Han var inte så där jättebra på att fånga vårt intresse, men han gjorde säkert sitt bästa.
Längst med den otroligt branta klippkanten hade de byggt en liten spång. Den skulle vi gå på. Totalt gick vi 7 kilometer idag, men en del av det var inte på denna spång utan i skog och på stig.
Vart vi än såg så var det kargt, men vackert!
Som små smurfhuvuden gav vi oss iväg längst med ravinen. En del var höjdrädda, en del var det inte. Alla var fascinerade.
Ni kanske förstår varför?
Jag kunde inte bestämma mig om jag skulle titta bakåt, framåt, uppåt eller neråt.
Jag insåg dock att det var svårt att ta bilder som skulle göra naturen och känslan rättvisa.
Ser ni den lilla lilla spången där borta? Där har jag gått!
Där borta gick jag några minuter efter att jag tog denna bild.
Blå himmel högt upp, brusande vatten långt där nere, massvis av duvor inne i hål i berget och otaliga örnar och gamar cirklande ovanför oss. Mäktigt!
Det var 20 grader när vi började vår promenad, men det var 34 när vi avslutade den så vi svettades rejält när vi jobbade oss fram genom ravinen.
Jag passade på att ta bilder av mina kollegor när de stannade upp tillräckligt länge för att kunna fångas.
Här öppnade ravinen upp sig och försvann ifrån oss en liten stund. Det var vackert det också. Vattnet var helt grönt. Jag undrar om det beror på kalk?
Högt där uppe – GAMAR! Massa gamar! Jag tror de tycker om svettiga svenskar och norrmän. De väntar nog bara på att vi ska kollapsa…. Skämt och sido, de var faktiskt enorma. Jag har nog aldrig sett en så stor fågel i mitt liv. Svårt att fånga dem på bild dock, men ni får lita på mig när jag säger att de var mäktiga.
Vi fortsatte framåt. Solen skymdes ibland av berget och då fick vi oss en liten liten paus från det stekheta gula!
Jag var dock HELT slut!!! Svetten lackade, benen värkte efter att ha jobbat hårt i uppförsbackar två dagar tidigare och huden kändes stekhet. Jag kanske överdrev min min ”en aning” för denna bild, MEN jag var sjukt varm. Det ska jag inte ljuga om.
Jag vet inte om det syns, men när jag ser denna bild, så minns jag hur sjukt högt och hissnande detta kändes.
Här fastnade jag på en kollegas kamera”rulle” och för det är jag tacksam. Kul att ha bevis på att jag faktiskt stod på den där spången jag också.
Undrar hur högt upp vi var?
Undrar hur många människor som har tagit exakt samma bilder som jag?
Jag vet tyvärr att minst tre personer har dött här i denna ravin. Dock inte genom att gå på dessa träbitar som de satt fast på bergskanten utan genom att köra zipline på en vajer som inte alls var avsedd för människor utan för att frakta saker mellan bergskanterna. De har rest ett kors här i deras minne och de har tagit bort vajern…
Efter 2,5 timme kom vi fram till slutet av strapatsen. Där borta ser ni bron som jag om några hundra meter kommer fram till. Där går man över en hängbro för att komma ner på en trappa och slutligen ner på ”fast mark”.
Jag hade dock en bit kvar att gå. Den här biten var än mer ”cool”.
Jag var tvungen att filma min kollega när han gick här. Jag kunde inte låta bli 🙂
Jag filmade hans promenad med stående iPhone och pga det så kan jag inte lägga in en YouTube-film så som jag brukar (det går inte). Om ni istället klickar på länken nedanför så får ni se det som YouTube kallar ”shorts” vilket är typ samma sak som en video. Jag hoppas ni får känslan jag vill förmedla när ni tittar på den, och just ja, lyssna på vattnet!!!
https://youtube.com/shorts/H9rytjmrDnk?feature=share
Till slut var vi klara med nästan allt det läskiga. Nu skulle vi bara över gångbron…
Jag är inte ett dugg höjdrädd (men livrädd för spindlar så logiken haltar) så jag njöt verkligen av promenaden över bron och stod länge mitt på och tittade. Detsamma gjorde Marcus, som jag här fångar på bild.
När jag kom över bron fortsatte vår ”resa” längs med den här klippväggen. Här kunde man se hur vattnet samlades som i en sjö. Alldeles illgrön och med stora, eller ska jag säga enorma, fiskar som långsamt simmade vid ytan.
Nu började vi vår promenad ner mot slutet av promenaden, lunchen och den kalla ölen!
Vi njöt av äventyret hela vägen tillbaks!
Fattar ni?!?
Hur sjutton kunde de bygga den där träspången??
Här har jag kommit ner på en helt vanlig grusstig (i och för sig nära en brant men ändå) och vände mig om för att se var jag just befunnit mig.
Vi samlades vid restaurangen vid bergets fot, åt en god lunch och drack mycket kall dryck medan vi smälte våra intryck och fick ner kroppstemperaturen en aning. Det var nämligen inte helt lätt det vi gjort idag. Det var kul och en fantastisk upplevelse, men VARMT! Tänk att de har 34 grader i April. Hur ska Juli och Augusti bli?
Vi drog nu raka vägen (helt oduschade) till flygplatsen, checkade in och blrjade vår resa hemåt mot Sverige/Norge.
Vi taxade ut, befann oss på startbanan och sen åkte vi tillbaks till gaten igen. Någon trodde sig ha glömt att stänga bagageluckan…
Till slut kom vi i alla fall iväg och då log vi när vi tittade på våra tre långstånkar till karlar inklämda på samma rad med sina stackars långa ben intryckta mot sätet framför sig. Inte hade de lätt att få plats med sina axlar heller 🙂 Tack för det skrattet Per, Robert och Marcus.
Tack Malaga, Granada och kollegor – detta var härligt!
Jag sov väldigt bra på hotellet. Ac’n slog av och på ibland vilket hade stört några andra, men jag tror inte jag led så mycket av det.
Tydligen hade jag snarkat vid insomnandet så stackars Jeanette hade fått putta på mig. Det minns jag inte alls 🙂
Vi fick sova rätt länge idag (vilket var tur för vi var superslitna efter gårdagens maratonlånga dag. Vi samlades i den fina frukostmatsalen klockan 08:15 och åt en rejäl frukost.
Den frukosten trodde vi skulle behövas eftersom vi (även idag skulle ut i solen och promenera). Idag stod nämligen en 25 minuter lång promenad till ingången till Alhambra på programmet.
Alhambra är Andalusiens mest kända sevärdhet. Alhambra (som tydligen betyder ”det röda fortet” på arabiska) byggdes under flera hundra år och består av ett stort komplex av byggnader på bergsryggen ovanför Granada.
Vi promenerade några kilometer i den ljumma morgonen. Det var perfekt väder för oss så här tidigt.
Vi hade fått instruktioner om hur vi skulle gå så vi kom nästan rätt på en gång.
Man kunde se att det var något hostoriskt som skulle bevittnad redan 800 meter från ingången.
Precis som igår fick vi kämpa oss uppför ett berg. Vi har fått lära oss att den rumpträning all denna bergsklättring ger oss också kommer innebära att vi får varsin sprettrumpa (norska) 🙂
Vi passerade skog
Vi passerade stenmurar
Vi passerade statyer som kissar
Väl framme vid ”meeting point” mötte vi Pedro, vår glada och energiske guide för dagen.
Han gav oss bra bakgrundsinfo om Alhambra innan han snopet nog ledde oss nerför berget igen…
Först gav han oss dock cool agentutrustning och peppralket att vi såg så fit ut så han tänkte ta den mer utmanande rutten rnt fortet.
Jag passade på att fånga fler kollegor på bild när Pedro stannade och visade oss saker. Just den här såg ut som en sv våra säkerhetsvakter:)
Här har vi kommit till ingången vi skulle nyttja och vi börjar förstå att vi vunnit högsta vinst på guidelotteriet.
Pedro gjorde verkligen allt gör att ge oss en bra dag. Vilket engsgemang!
Ingången
Jag kommer inte skriva så mycket om dagens bilder. Jag måste upp ur sängen om drygt fem timmar så jag har inte tid. Lita dock på mig när jag säger att detta ställe är värt ett besök om ni är i krokarna.
Pedro in action
En säkerhetsvaktskollega till 🙂
När det växer apelsiner på trän, då fotar man 🙂
Detta är det enda fönster som finns kvar i fortet. Det satt oländigt till men jag höll fram telefonen och fotade rakt upp i hopp om att fånga det vinkeln hindrade mina ögon att se: Det lyckades. Här ser ni det färgglada fönstret
Ser ni reflektionen?
Lise fotar mig
Här är bilden 🙂
Här i trädgården fanns en damm med näckrosor. Där fanns tydligen flera grodor som jag helt missade. Lise fick lägga rätt mycket energi i att få mig att se en av dem. Till slut lyckades hon! Dessutom fick jag denna bild av henne.
Här samlas vi i skuggan i slutet av turen. Vi passar på att ta en gruppbild.
Å så fångade jag en kollega, tillika chef, på bild.
Detta blev min sista bild på Alhambras trädgård. Efter detta gick vi ut ur området, tackade guiden Pedro och gick för att få något i magarna.
Lunchen intogs på ”Jardines Alberto”. Det blev tapas. Igen. When in Spain and all that…
Efter lunchen gick vi ner till stan och vårt hotell. Där hade vi konferens. Detta inkluderade självklart kaffe och kaka 🙂
Det var ovant att jobba i en stor cirkel men det var bra. Alla kunde se alla och vi fick gjort allt det vi skulle göra.
Middagen var en Tapas & Wine tour som startade med att vi fick lära oss skära skinka.
Somliga fick hjälp 🙂
Somliga hade gjort det förut.
Vi fortsatte vår tapasställehopping efter att vi fått prova både ost och skinka och efter att jag köpt anchoas till min mage.
Några hopp senare kom vi till ett ställe där vår dag skulle avslutas med efterrätt och där påsen skulle knytas ihop – på berget ovanför syntes nämligen Alhambra!
Jag tackar för idag med en bild på den lilla handsnidade träkatten jag köpte igår. Fantasifull så det svämmar över! God Natt!!
I morse kl 4 kom en jättestor taxi och plockade upp en sömndrucken Mia utanför porten. Den tog mig till Arlanda där jag mötte upp mina kollegor. De av oss som lade ner sjuka antal timmar, blod, svett och tårar skulle nämligen få åka söderut till värmen. Detta som ett stort TACK!
Det visade sig tyvärr att två av kollegorna blivit sjuka och var tvungna att stanna hemma 🙁 stackars de!!!
Vårt resmål var Granada, men vi flög först till Malaga. Där möttes vi av den ”engelsktalande” guiden Maria. Hon bjöd på en guidad tur in mot Malaga city.
Det var varmt och soligt. Snacka om rejäl sommar!
Blommorna prunkade trots att det tydligen inte regnat på evigheter.
Vi gick in i, och runt omkring, i den gamla staden. Maria pratade på om vad vi såg. Jag var för varm för att registrera allt hon sa.
Jag fotade lite allt möjligt. Här kan de till och med göra vackra brunnslock 🙂
Vi fick gå in på Malagas äldsta vinbar men vi passerade bara och fortsatte rakt igenom lokalen.
Vi promenerade vidare medan guiden pratade om vad vi såg…
Vi gick sedan in på Mercado Central som var en gammaldags marknad med en mängd olika matvaror. Även här passerade vi bara rakt igenom.
Här såldes många godsaker.
Mums!
På andra sidan marknaden fortsatte den gamla staden och så gjorde även vår promenad.
Det gick rätt fort när guiden visade oss fram så vi stannade inte och tittade på det vi passerade. Vi gick inte heller in i några butiker.
Vi kom fram till vårt mål nästan på utsatt tid. Här skulle vi äta lunch!
Vi fick dela på alla möjliga tapasrätter och välja vilken dryck vi ville ha.
Vi fortsatte sedan ut på stan -> upptäcksfärd!!
Då och då fångade jag en kollega på bild.
Vi kämpade oss sedan upp (brant och varmt) till Gibralfaro slottet på toppen av ett berg med en fantastisk utsikt. På vägen dit passerade vi Malagas katedral, de romerska ruinerna, Alcazaba slottet och Malaga museum.
Den fina utsikten sedd på väg upp till slottet (som jag mer skulle kalla för fort)!
Halvvägs upp stannade vi i skuggan och drack vatten och kikade på utsikten.
Jag fortsatte fånga kollegor på bild.
Sen njöt vi återigen av medelhavet och Malagas stad.
Vi såg en tjurfäktningsarena. Det är inget vi är vana vid…
Efter detta var vi rätt möra. Vi satte oss i bussen som hade kört upp till toppen av berget för att hämta oss. I en och en halv timme skumpade vi sedan fram genom södra Spanien innan vi var framme på hotellet.
Efter incheckning drog vi ut på stan för en till upptäcksfärd. Nu utan guide.
En till fångad kollega 🙂
Å en till!
Ytterligare brunnslock
Efter ett tag hittade vi ett ställe i skuggan. Där tog vi varsitt glas sangria.
Det var mycket läskande och gott!
Jeanette och jag blev ensamma en stund på stan och då hittade vi till en butik som sålde träskulpturer. En kommer med mig hem.
Kvällens middag intogs på restaurang Rosario Varela och jag trodde nästan jag skulle dö av mättnad och trötthet (gick ju upp kl 3 i morse) innan middagens alla rätter var uppäten
Gott var det dock!!
Idag har vi jobbat med ”boandet” i lägenheten precis hela dagen. Vi har fått massor gjort även om det såklart knappt syns. Vi har även varit på Hornbach – vår nya favoritbyggaffär!
Vi har satt upp specialrullgardiner i två rum, hängt upp spegel i hallen, satt upp tavla på kontoret, borrat och hängt upp väggstol i hallen, monterat ny bordsskiva på skrivbordet, bytt handdukskrokar i mitt badrum, bytt ut torkställningen, köpt passbit till garderoben i sovrummet och målat den, duschat bort bladlöss från våra chiliplantor, bytt krukor på allapalettbladen, gått ner med massa skräp till förrådet (så det är samlat när vi ska till tippen)…Vi har gjort massor!!
Jag har dessutom ställt klockan på ringning, målat naglarna och packat min carry-on för klockan 4 (!) i morgon bitti kommer en taxi och hämtar mig gör att ta mig till Arlanda. Jag och mina kollegor från projektet jag jobbade i under två år ska resa till Granada i Spanien tillsammans. De som reser från Norge har redan börjat sin resa. De skickade en glad hälsning innan de lämnade Gardemoen och det kändes gott och lovande inför resan!
Vi började vår ”uppackningspaus” med att köpa lite Euro, en solhatt samt en kaffe. Pengarna och hatten behöver jag på måndag när jag åker med projektkollegorna till Granada i Spanien. Jag hade inga Euro hemma och hatten jag redan äger kan jag inte hitta trots att jag hade den i Indien för inte alls länge sen. Den gömmer sig i flyttkaoset….
Vi hoppade sen in i bilen och tog oss norrut till sonen och hans fina familj! Marcus, Sofie och bäbisen (vårt barnbarn!!) hade nämligen bjudit oss på lunch. Idag var även min pappa och Kina bjudna dit så vi blev FYRA generationer på plats!!
Vi blev mjuka i hjärtat direkt vi fick se det lilla nya livet. Hon är verkligen fin och sprider kärlek bara genom sin uppenbarelse…
Lilltjejen var ju helt bedårande och SÅ söt där hon låg och sov i sin vagn ute i det fria.
Pappa och Kina var redan på plats och när jag fick se min pappa hålla i sitt barnbarnsbarn för allra första gången kändes dagen perfekt!
Fyra generationer; Gammelmorfar, farmor, far och miraklet!
Den fina familjen tillsammans
Nu fick vi dessutom höra att hon fått sitt namn!!
Här är lilla Vera 🙂
Vi bjöds på otroligt god grilllunch samt glass och kaffe-glass-fika i, den otroliga sommarvärmen ute på altanen, och vi njöt i fulla drag av sällskapet och dagen.
Jag passade på att ta en bild på Marcus och Kina innan vi åkte hemåt igen.
Det här var verkligen den bästa paus vi kunde fått!
Jag ser ut genom fönstret och ser att vi måste ta en paus från ”boandet” och gå ut!!!
….kommer fram i tö!
Man kanske inte ska jämföra flyttkartonger med snö, men när man packar upp dem så hittar man allt möjligt!
Inte visste jag att Per hade TIO kokböcker av Jamie Oliver!
Vi gillade vetkligen de garderober vi hade i förra lägenheten. De hade så vansinnigt bra inredning så vi åkte direkt och beställde likadana till den här lyan.
Nu ska de byggas ihop…. Inte riktigt lika kul MEN det kommer bli toppen när de står där båda två!!
