Idag åkte jag och Per ner till Sundbyberg centrum och tog vaccin mot bältros!
Vi har hört hur överjäkligt ont den sjukdomen gör och hur otroligt många år man kan lida av symptomen, så idag tog vi tag i det och tog första sprutan.
Nu väntar vi på att se vilka symptom vi kommer få av själva vaccinet. Det är tydligen vanligt med feber, huvudvärk och muskelvärk (samt ömhet där man tog sprutan).
Idag har jag haft möten PRECIS hela dagen. Det fanns inte rum för en minuts paus mellan mötena så när jag loggade av var jag slutkörd.
Per var snäll och lagade mat åt oss och vi åt middag ihop, men sen drog han iväg på styrelsemöte i byggnaden bredvid vår. Jag hängde och vek lite tvätt, diskade middagsdisken och kikade på blommorna och chilisarna på balkongen….men sen…
….gick jag till det nyöppnade stället ”Raketbaren” som ligger i den fina gamla regissörsvillan här i Filmstaden.
De serverar öl, vin, snacks, några lite större rätter som chevre chaud, moule frites och råbiff och spelar avslappnad musik både ute och inne. Ikväll valde jag utomhus med kastanjeträdens kronor som tak.
Sommaren börjar komma till sitt slut, löven faller från bryggans närliggande lövträdsdunge på vår lilla Hedwig och spindlar och gråsuggorna har flyttat in i varje vrå….så vi har börjat båtupptagarfixet.
Den här helgen tömde vi båten på att löst och på allt som kan tas loss. Det förvånar mig alltid hur mycket saker Hedwig rymmer. Vi fyller en stor skrinda och en enorm cykelkärra med grejer packade liksom tetris.
Hedwig blir otroligt kal och känns hård när dynor och kapell försvinner.
Överallt har smutsen fått fäste, trots att vi torkar och har oss under sommaren. Vart jag än pillar med trasan så ramlar det ut en spindel och jag ryser…
Några gånger gav jag upp fajten och satte mig i fören och tittade ut över havet medan Per fick mota bort det läskiga djuret…
Till slut var båten tom och allt smuts borta. Då gav vi upp och åkte hem. Nästa helg blir det vax- och polishhelg…
Hemma på balkongen frodas blommor och chili. Här i stan känns det inte alls höstigt. Det utnyttjade jag med att mysa där i solen medan Per strök och packade inför resa till Tyskland.
När jag var i Spanien, Granada, så letade jag i butikerna efter ”anchoas”. Till slut fick jag hjälp av en guide och köpte med mig en konserv med lyxfiskar. Dessa anchoas gav jag till Per (som verkligen gillar dessa salta små saker). idag bjöd Per mig på tapas gjorda på dessa godsaker!
Jag skjutsade pappa och Kina till båten som skulle ta dem till Sandhamn. När vi stod där på ångbåtsbryggan frågade pappa om vi också skulle ut på sjön under dagen.
Det påminde mig om att man faktiskt kan åka båt även när det är molnigt. Som om jag glömt…. Jag messade Per direkt och han nappade på idén och började packa sin båtväska.
Efter ytterligare ett textmeddelande fick vi reda på att lillebror Henrik och hans fru Frida var på Stora Nassa men skulle ta sig till Kallskärs skärgård så snart bronsmatchen i fotbolls-vm var klar.
Hipp som happ befann sig Per och jag ute vid Kallskär:) Vi letade upp ett bra ställe på Munken och lade till.
Hedwig, vår båt, hade inte putsats på ett tag så vi satte igång med det medan vi väntade på fotbollstittarna. Vi hann rätt långt innan de kom. När de förtöjt sin Serenity hoppse vi över till dem.
Där satt vi sen och spelade yatzy, åt lunch, drack kaffe och hade det bra i flera timmar.
I havet kunde vi se årets första stora öronmaneter simma omkring.
Solen höll sig bakom molnen, men jag tankade energi och njöt ändå.
Vid femtiden kastde vi loss och vinkade adjö till Henrik och Frida.
Henrik, som är snabb och smidig som en bergsget, tog sog snabbt högst upp på klippan och rog farväl 🙂
Klockan sex var jag redo att välkomna pappa och Kina hem igen vid ångbåtsbryggan!
Jag jobbar på Sveriges absolut första bemanningsföretag. Det började för exakt 70 år sen när Ulla Murman tog med sig sin stenografmaskin på cykelns pakethållare och cyklade ut till sina kunder och hyrde ut sina och hennes kompisars tjänster på Stockholms stenografservice. Firman växte och blev Teamwork. Till slut kunde inte amerikanerna hålla sig utan köpte upp bolaget och vi blev Manpower!
Jag har ”bara” jobbat på firman i drygt 34% av bolagets liv men har hälsat på Ulla och förstod redan då storheten i det handslaget 🙂
Min lillasyster skulle ut i sin ena kohage för att sätta upp stängsel när hon såg något gult i gräset….
Det visade sig vara skogens guld hon hittat. Å inte var det lite heller!! Hon orkade/hann inte ens plocka allt utan var tvungen att lämna kantarellerna där de stod. Stängsel sätts ju inte upp av sig själv 🙂
I morse när hennes man kom till oss för att hämta badkaret (som jag skrev om igår) så gav han oss en påse med 3,5 liter guld!!!
WOW!!
Nu har vi massor av nyförvälld svamp i frysen. Jag riktigt känner snålvattnet rinna när jag tänker på den goda mat som Per kan trolla fram nu!!