Väskan packad och ståendes vid dörren var ett tydligt tecken på att jag skulle bli gräsänka
Per är bortrest över två helger och jag funderar på hur gammal jag kommer vara när jag lärt mig att njuta av ensamtiden.
Jag försöker njuta av det vackra, men är mest ”ensam” ändå. Helt galet!!
Jag bjöd hem tjejerna från jobbet och helt plötsligt var jag allt annat än ensam 🙂
Jag fick massa gotter av tjejerna så nu kan jag njuta!
En lyckoklöver fick jag också!!
Hittills är gräsänketiden rätt trevlig 🙂
Igår fick jag leverans av mitt plåtluciatåg!! Det har varit slut hos leverantör jättelänge, men nu så! Tjoho! Nu är jag redo för lucia!
Har ni tagit tag i er beredskap?
Ja? Bra där!
Nej? Idag är dagen att sätta igång. Gör något för att förbereda dig.
Idag drar MSB’s beredskapsvecka igång så när passar det bättre än idag att sätta sig in i vad du kan göra för att öka beredskapen?! Är du redan beredd så gör det som MSB råder oss att göra. Öva! Har du använt din kompass? Har du roterat ditt vatten? Kan du få igång ditt gasolkök? Vet du vad du ska äta och dricka nästa gång du blir sjuk och inte orkar handla?
Det har gått 5,5 år sen MSB gav ut foldern ”Om kriget eller krisen kommer”. Läs den gärna igen, och ta tag i din förberedelse!
Det händer ju hela tiden saker i mitt liv och det brukar jag avhandla här på bloggen. Ibland händer dock saker som jag aldrig skriver om. Så är det nog för oss alla. Att vi håller en del av livet privat, för oss själva. Ibland händer saker som man inte alls kan acceptera eller förstå eller klarar att dela med andra. Nu känner jag dock att jag nog behöver skriva något om det som hänt i vår familj. Det är nämligen det enda som mina tankar kretsar kring, så det är lika bra jag får dela mina tankar med er.
För nästan två veckor sen fick min pappas fru Kina, min bonusmor sedan MÅNGA år, en stroke. När hon fick den så ramlade hon och bröt även armen högt uppe vid axeln vilket såklart gjorde saken ännu jobbigare. Det här tråkiga har satt en stämpel på allt annat. Jag blev på ett abrupt sätt påmind om vad som är viktigt här i livet och gick in i mig själv rätt rejält.
Kina låg på sjukhus i en vecka, men är nu hemma på ön och kämpar på med att försöka komma igen. Pappa är, som vanligt, en klippa i allt detta tråkiga. Vi är dessutom åtta syskon som kan hjälpa till och finnas där när det behövs, men vi inser att det är bara tiden och Kinas envishet som kan göra det vi alla vill – LÄKA henne…
Ja, det är vad som ”händer” just nu….
Skicka gärna alla varma och snälla tankar genom universum, eller be en bön om du har den kontakten, åt vårt håll, så ska Kina, som klarat så mycket annat i sitt liv, komma igenom detta också!!
Igår fick jag med mig till maken till Plantagen i Frescati på vägen hem från landet. Vi hann precis innan stängning.
Där hade jag redan varit och rekat, så jag visste vad jag ville visa Per. Tillsammans valde vi sedan två stora växter till sällskapsrummet.
Den ena är en gullranka på mosspåle, som är cirka 1, 30 (eller nåt sånt) hög.
Den ställde vi bredvid det vita skåpet.
Den andra är en dracena och är cirka 1,80 hög.
Den ställde vi vid dörröppningen mot hallen vid den ena soffan.
Det gör sån himla stor skillnad med gröna växter!!
Jag trivs mer och mer här hemma. Nu ska vi bara hitta tavlor också så känns det här rummet nästan klart!!
Jag gillar dem inte, men de bygger vackert. Det måste man ge de små liven.
I kväll har vi fått den stora lyckan att få ha vårt barnbarn på besök. Pappa Marcus är ute med kompisar och Mamma Sofie har träning så då får vi gulla med Vera.
Tyvärr var hon inte lik nöjd med sin farmor och farfar…..så hon var lite ledsen innan hon till slut lade sig till ro i min famn och sov sig igenom besöket…
Det såg ut så här i morse eftersom vi kört bort den gamla soffan:
Under dagen såg det ut så här eftersom Stalands levererat soffor och bord:
Sen monterade vi och var spända på att få se resultatet…
Vi blev SÅÅÅÅ nöjda när vi insåg att det blev som vi ville!!!
Nu återstår att spreja så att sofforna tål smuts..
Vi har ganska många hasslar på tomten. De kommer upp som svampar ur marken och är rätt svåra att få bort. De är dock bra pådet sättet att man får insynsskydd och att de snällt går med på att klippas.
I helgen tog Emma fram Fiskarsverktyget som jag absolut inte vet vad det heter men som är en lång stång med en enorm ”sekatör” på toppen. Sen gick hon loss på två buskar och kortade av dem, så vi fortfarande har skydd men så de inte är så himla höga.
Före < – > Efter
Jag samlade in alla grenar under tiden hon jobbade och la dem på pappas stora cykelkärra, sen körde vi ner allt ris till eldningsplatsen.
Svettiga och smutsiga gick vi ner till bryggan och badade. Det är, enligt mig, det allra bästa sättet att bli av med eventuella fästingar…
Även om solen värmde som värsta högsommaren så vet man att det är höst på grund av alla trollsländor. De är överallt. Här leker en av dem hårspänne!
Vi fick besök av min lillebror Henrik och hans fru Frida efter att de varit hemma hos pappa. Vi satt i solen och hade det bra, men efter ett tag lockade jag med alla till sjön för att städa den y-bom vi plockat upp ur havet när vi trodde att Henrik och Frida skulle komma med båt.
Det var då vi såg den. Örnen. Den stod helt stilla i den hårda blåsten. Mäktigt!
Resten av lördagen umgicks vi och åt ”goda grejer”. Syskonhäng!
Vi började dagen precis så som man måste göra när man bor på hotell: med en extra god frukost!!
Sen tog vi adjö av utsikten från hotellbalkongen och checkade ut.
Vi hade parkerat bilen 150 meter från hotellet för att få chans att ladda vår bil (till en svindyr kostnad) och när vi höll på att koppla loss oss så vi syrran och hennes man komma gående emot oss.
Här är de tydliga med var ”grejerna” ligger. Skönt!
Vi följde en av pilarna. Närmare bestämt den som förde oss uppåt berget mot ”Naturum”. Tydligen finns det många sådana i Sveriges avlånga land, och jag tror jag måste ta mig till några fler sådana, för detta var en trevlig upplevelse.
Massor av roliga saker att upptäcka för både vuxna och barn, massvis av kunskap att insupa om vår fina natur och allt helt gratis. Bara att kliva in och njuta!
På detta ställe fanns ett 32 meter högt torn med hiss….
…som tog oss upp till utsikt!
Vi hörde hur jägarna jagade i skogen (Björn? Älg?) men såg inget från vårt utsiktstorn.
Vi såg Siljan och Siljansnäs, Mora, Tällberg osv härifrån. Vi såg även flygplatsen vi skulle ha flugit till, men vi behöll vårt glada humör.
Vackert!
Vi hade klarblå himmel där vi var och 24 (!) grader varmt.
Det var alltså rejält varmt för de av oss som bar jeans….
Inte en granbarksborre så långt ögat når. Hoppas det fortsätter så!!
Vi tackade för oss och tänkte återigen att ”fler Naturum ska vi besöka”.
Nu började vår resa hemåt. Per valde ideligen (ja, många gånger) en sämre/mindre/grusigare väg än den jag tyckte vi skulle åka på.
Detta gjorde att vi fick se rödfärg på marken nära Falun, att vi kunde kissa i det fria och att vi hittade en loppis mitt i skogen. Äventyr!
Vi åkte förbi Sundborn och hamnade mitt i ”Träflaskeloppet” med många löpare och gick och åt precis bredvid Carl Larssons gård. Där hade de pyntat en vägg precis som man förväntar sig.
Vi åt en jättegod buffé ute i den strålande solen!
Sen gick vi självklart till den kända gården.
Syrran och jag gick en guidad visning och pga att säsongen är ”låg” så fick vi en helt privat visning som började i trädgården.
Guiden och syrran vid den VÄLDIGT kända dörren.
NI ser skylten ovanför dem, eller hur?
Efter nästan en timmes fantastiskt detaljrik guidning genom otroligt många rum (som alla vi har sett på tavlor genom livet) kom vi ut igen. Jag kan tyvärr inte visa er via bilder, eftersom det var fotograferingsförbud MEN som jag skrev: ni har sett allt på bild.
Vi tog en sista vända i trädgården innan vi vände hemåt.
Road trip!!
