Nu njuter jag verkligen när jag är utomhus. Allting blommar och är så där härligt grönt. Man kan inte annat än att må bra!
Här är en liten kvist på pappas och Kinas körsbärsträd. Fint va?
Per och jag spenderade dock några soltimmar på förmiddagen inne i skuggan. Detta eftersom vår granne tagit bort några av sina och våra granar och vi skulle få hem stockarna som ska bli värme i vinter.
Nu ligger de redo hemma vid vedbodarna redo för kapning och klyvning. Tror ni man kan lura barnen att hjälpa till???
Svettig och varm gick jag över till pappa och Kina och bad om saft för att svalka mig och för att få prata av mig lite. Per hade nämligen gjort sig illa i baksidan av knävecket och gått och lagt sig för att titta på Formel 1.
Ni kan se hur han dragit ner två av de tre rullgardinerna för att se tv’n bättre i solgasset.
Jag ville inte lyssna på det där ljudet så efter lite fix i huset, packning inför hemfärden och en sill- och potatislunch så följde jag med ner till havet och drack kaffe. Pappa och Kina bjöd. Både på kaffe och bulle. MUMS!
Väl hemma i Solna insåg jag att det inte går att rädda gullrankan som fick bladlöss (trips?) i höstas. Antagligen fick jag med mig dem hem från blomsteraffären. Trist.
På håll kanske man kunde låtsas att den mådde bra, men på nära håll var det mer än tydligt att jag trots mina upprepade försök med olika medel på båda sidor av bladen skulle förlora kampen mot de yttepyttesmå djuren.
Ikväll klippte jag helt sonika ner hela skiten och slängde den. Så rejält tråkigt men jag visste ingen annan råd. Nu är det bara kvällssolen som syns där i hörnet…
