Min lillebror Henrik och hans fru Frida bjöd, tillsammans med sina barn Alexander och Maja, in till stor kräftskiva på deras dovhjortsgård.
TJugonio personer blev vi den här lördagen när vi alla tog oss in i hägnet för att träffa syskonen med familjer.
Henrik och Frida bjöd på bubblor och välkomstsnittar medan alla gjorde sig hemma stadda, bäddade sina sängar och packade upp det som skulle upp ur väskorna.
Vi minglade runt och kramades och pratade en lång stund. Det är inte alltid vi får till att så här många syskon kan träffas. (Alla var inte med i dag heller, men nästan).
Jag fick fördelen att hänga lite med mitt barnbarn. Här har vi promenerat runt till andra sidan sjön för att titta på ankorna.
Här såg vi hur storebror Christer hade satt upp sin mobila bastu som han och hans fru Helen oftast har i sin båt. (Kan ni tänka er så underbart att slå upp en bastu på en klippa i skärgården?)
I ett jättestort tält hölls sedan kräftskivan där min son Marcus tog rollen som ”nubbeviseplanerare” och där jag och Per bjöd på ostron, alla hade med sig sina egna räkor, kräftor och sånt man ville avnjuta, medan Henrik och Frida bjöd på massor av pajer, sallad och bröd.
Mitt lilla barnbarn förstod snabbt att min lillasyster Susanna är att lita på och umgicks mycket med henne. Här är de på väg ut på upptäcksfärd.
Framåt kvällningen lockade ljuset vid sjön så några av oss tog en sväng ner dit.
Här är min dotter Emma med sin sambo Victor som kommer tillbaks upp till tältet efter en liten sväng runt i kvällningen.
En kopp te i vardera hand!
Kaffe och goda kakor som min storebror Christer och hans fru Helen bjöd på avnjöts senare under kvällen (när även värmefläkten satts igång för att hålla oss varma och goa).
En bror bodde i medhavd husbil, en lillasyster och hennes man bestämde sig för att ta med sig sitt eget boende i form av biltakstält. De valde en charmig sovplats.
Ankorna tog bryggan ut till en av sjöns öar och var inte helt sugna på att gå in i sitt lilla hus.
Utsikt från tältet upp mot boningshuset och kräftskivetältet.
Klockan sex fick alla som ville vara med och tävla ta en kräftbur och placera ut den var man ville i sjön. Före klockan nio skulle buren upp igen och den som fick flest kräftor skulle vinna ett fint pris.
Efter en och en halv timme vittjade jag min bur och kunde konstatera att jag inte fått en enda kräfta, så jag bytte plats på buren. Klockan nio räknade jag in tretton kräftor i buren, så flytten var ett bra beslut.
Vinnaren var dock Per som fick tjugofem (25) kräftor i sin bur där sju stycken faktiskt var stora nog för att få stanna kvar uppe på land. De övriga fick åka tillbaks ner i sjön och växa på sig.
Med tanke på hur många kräftburar som lades ner i sjön och med tanke på hur många kräftor alla fick upp så kan jag lugnt säga att det finns MYCKET djur i den sjön….
Sent på kvällen kom Henrik bärandes på gårdens egna kräftor som Frida och Han själva kokat. De var ljuvliga!! Perfekt lag på första försöket!
När det nästan var kolsvart ute satte åtta badsugna på sig badkläderna och hoppade in i bastun. Ovanför bastutaket (med skorsten) lyste tusentals stjärnor klart!
Vid halv ett gick jag och lade mig efter en mycket härligt skiva.
I morse vaknade jag kvart över sju och gick upp då jag hörde mitt lilla barnbarn pratandes med sig själv. Efter morgontoaletten tog jag ut henne på en promenad i jakt på dovhjortarna som hon verkligen hade gillat igår. Idag lyste de dock med sin frånvaro.
Efter en stund fick vi sällskap och tog en tur längs med ytterkanten på hägnet. Barnbarnet var mycket duktig och kämpade på över stock och sten.
Efter en lång frukost hjälptes vi sedan åt att plocka isär det enorma partytältet.
Det gick fort och lätt eftersom så många hjälpte till! Nu är alla delar nerpackade, torra och fint vikta – redo för nästa skiva!
Tack till hela min härliga familj, och till Henrik och Frida, för en sån fantastisk kräftskiva! Det är inte alla som har ynnesten att få vara med om något sånt här!