Fredag 6/9-2024 – Dagen då vi sa adjö till pappas äldste bror Harry. En varm och solig dag.
Dagen började med att pappa och Kina tog sig in till storstaden från skärgården med taxi. Där hoppade de in i bilen med mig och så började vi vår resa västerut.
Vi såg hur bilen sa att det var 29 varma grader i luften så när vi kom så långt som till Köping för att äta lunch så stannade vi inomhus i skydd från solen.
Vi åt vår lunch på Köpings golfklubb där vi möttes av de trevligaste ”matmänniskorna” vi någonsin mött, bjöds på äpplen och servades på alla möjliga sätt.
Efter kaffet åkte vi vidare den korta biten till Örebro. vi var tidiga så vi tog en tur runt i staden, hittade var min systerdotter bor och höll oss svala inne i bilens AC.
Vi åkte sen till Längbro kyrka i god tid innan begravningen.
Vi möttes av en mycket vacker kyrkogård och kyrka.
Harrys urna omgavs av vackra blommor som ingav lugn.
Pappa, Kina och jag tände varsitt ljus för de som inte är med oss längre, sen gick vi ut ur kyrkan och väntade in pappas syskon och alla andra släktingar samt Harrys vänner.
Vi samlades i skuggan utanför kyrkan allt eftersom alla anslöt. Precis före klockan 15 gick vi in tillsammans och sa adjö till Harry.
Efter en fin ceremoni inne i kyrkan bar min kusin Christian ut sin fars urna till asklunden utanför och vi fick alla vara med när han lade Harry i jorden.
Alla som var med på begravningen bjöds sedan in till middag på Karlslunds herrgård av Harrys son Christian och hans fru Beate.
Tillsammans åt vi god mat (även jag som äter ”gallstensattackvänlig” mat) och serverades kaffe med kaka (inte jag då pga samma gallsten) samt delade små anekdoter om Harry.
Syskon pratades vid.
Alla pratade och mindes min farbror…
Efter några timmar började vi fundera på hemresan och sa hejdå.
Vi åkte sedan de dryga 28 milen hem till skärgården. På vägen stannade vi medvetet en gång för att dricka kaffe och tanka bilen. En gång fick vi stanna oplanerat. Det var när jag fick tvärnita för ett enormt stort vildsvin…. Välbehållna kom vi till slut hem till ön och kunde somna i våra egna sängar.