Månad: oktober 2024

Igår kväll hyrde vi en bil så den stod klar tidigt på morgonen när vi ätit vår frukost. Vi tog oss alltså norrut så fort vi bara kunde på morgonen. Vi insåg väldigt snart att åka norrut på Poleponessos innebär att man åker igenom många berg. Det vill säga många olika tunnlar!

Vi åkte hela vägen från det södraste Poleponessos till det nordligaste. Där hittade vi Korintkanalen.

Den byggdes mellan 1882 och 1893. Hur sjutton kom de 87 meter ner i berget?

Vad hade de för verktyg??

Var och hur blev de av med allt som de sprängde, mejslade, hamrade bort?

Jag är imponerad över hur de kunde!

Efter en kopp kaffe, lite inköp av olivoljetvål och ett toalettbesök så fortsatte vi till nästa mål.

På vägen dit såg vi något vi tror är en fiskodling.

Epidarus med sin extremt stora amfiteater var vårt nästa mål.

Den används ännu!

Den rymmer 14 000 personer.

Jag är mäkta imponerad.

Martina stod längst nere vid basen och pratade med Per, Göran och mig och vi hörde allt hon sa!

Det är faktiskt imponerande!!

En annan sak är kvaliteten på stenen de har använt. Kolla!

Stenen är 2500 år gammal och vi kan sitta och gå på den ännu.

Jag vet inte vad jag ska säga!!

WOW!!!

Efter att ha fascinerats vid amfiteatern så tog vi bilen vidare till Nafplion.

Där strosade vi runt i byn.

Alla gator var gulliga.

Vi hittade en som dessutom hade en restaurang. Där åt vi lunch.

Efter att ha ätit tonfisk med sallad (och bjudit en stackars blind katt på en bit av min tonfisk) så promenerade vi vidare till bilen.

När Martina och jag kom dit så hade vi tappat killarna så jag fick fotografera lite för att få tiden att gå. Detta lok fastnade på bild.

Vi ägnade sedan en dryg timme åt att åka på de minsta vägar jag någonsin sett innan vi insåg att vi inte skulle kunna ta oss till apollontemplet i Bassae. Vi åkte helt enkelt hemåt och tog oss upp till högsta punkten i Kalamata.

Där finns ju också fina saker att titta på.

Till exempel en jättefin kyrkogård.

Slottet uppe på Kalamatas högsta topp var dock stängt för andra gången i rad….så vi åkte hem till hotellet. Jag hoppade direkt ner i poolen och svalkade av mig. Vattnet är ju ”bara” 24 grader så det hjälpte mig att få hjärnan att svalna.

När jag torkat mig och klätt på mig, så gick jag upp till Martina och Görans terass och babblade. När hungern var stor nog gick vi ut och letade efter ett matställe. Idag blev det sex stycken stora räkor för mig.

Per åt tre konstiga förrätter (potatismos, ost, sardiner), Göran åt en grekiskt sallad och Martina åt rödbetor, tsatsiki och bröd.

Sent om sider (som vanligt) flanerade vi hemåt längs med stranden.

Semester i oktober i Grekland – bra grejer!

Idag har jag verkligen inte imponerat i spel här nere i Kalamata. Jag förlorade rejält i ”Yatzy” på stranden och jag kom inte på prispallen i ”0-100” på Martinas och Görans terass i kväll heller. Tur att jag har bättre medvind i kärlek!

Gallstenarna jag har i min gallblåsa gör ju att jag ska äta fettsnålt. Dessutom inget rökt. Inget friterat. Inget äpple eller päron, inget gurkskal och ingen paprika. Ägg går också bort pga fetthalten. Detta ska jag göra fram till operationen som kanske ska ske framåt jul. Allt för att undvik nya gallstensanfall. Det gillar nämligen inte levern.

Den här ”dieten” gör att jag inte kan äta så mycket från hotellets frukostbuffé. Varje frukost ser likadan ut.

Te, färskpressad juice, frukt av något slg (idag vindruvor), bröd och messmör som jag tog med mig hemifrån (då jag anade att mina frukostar skulle bli svåra att få ihop) samt några bitar morot och skalad gurka.

Idag gick vi återigen ner till havet.

Havet har visat sig vara riktigt lugnt på förmiddagen för att sedan bli mer vilt och vågigt runt tvåtiden på eftermiddagen.

Idag var allt lugnt förutom en helikopter som hoovrade över havet (ej i bild). Vi undrar vad som hänt där…

Som vabligt tar det en stund innan solen orkar upp över berget men jag gillar verkligen hur majestätiskt det reser sig till höger och vänster om oss. Här nedan ser ni en liten start på det…

Per var rastlös och tog en lång (och svettig) promenad runt byn helt för sig själv.

Vi åt lunch på ett strandställe där jag åt en svampsalld som var riktigt god.

Efter lunch lämnade vi stranden och gick upp och tog en finkaffe vid poolen innan vi läste lite och sen gick upp och duschade.

När vi var klara gick vi upp till Martina och Görans terass där vi bjöds på ouzu med is. Gott!

De har sin terass åt samma håll som vi har vår uteplats med pool men de är en våning upp. Det är otroligt vilken skillnad det blir på utsikten med lite höjdskillnad.

Strax efter klockan 18 tog vi en taxi in till den äldre delen av Kalamata. Så fort vi klev ur bilen såg Per och jag ett hus vi gärna hade köpt om vi skulle göra tv-programmet ”Hjälp! Vi har köpt ett grekiskt ruckel!” Visst ser ni potentialen?

Vi gick uppåt höjden för att komma till stadens gamla slott, men tyvärr var det stängt på tisdagar. Vi såg dock denna kyrka och många andra gamla fina byggnader under vår varma promenad.

När vi var på stadens högsta höjd så var solen på väg ner och spred återigen det där otroligt färggranna ljuset.

Vi strosade neråt staden igen i jakt på mer sevärdheter.

Vi stannade här och var och tog en drink på ett ställe och åt middag på ett riktigt bra köttställe, K29, som Per hittat på tripadvisor. Martina åt dock kyckling, men den såg god ut den också!!

Efter maten promenerade vi återigen i värmen. 55 minuter tog det att gå hem. Vi passerade massor av ställen vi inte gick in på men som såg trevligt ut.

Idag fyller Martina år och jag skämde såklart ut mig direkt genom att sjunga för henne vid hotellfrukosten! Det gjorde jag rätt i!

Vi diskuterade faktiskt just min åsikt kring att födelsedagar är viktiga att uppmärksamma. De andra höll inte med, men för mig står åsikten fast: Får man fylla år är man lyckligt lottad, och fyller man år, så borde detta firas. Vi firar alldeles för få saker nu för tiden!

Efter frukosten gick vi ut till poolområdet för att hända strandhanddukar. På vägen dit ser man en glimt av vårt hotellrum.

Där bakom grönskan är vårt rum och vår söta pool!

Nere vid stranden var det lugnt och skönt.

Det är faktiskt lugnt och glest mellan människorna överallt. Jag gissar att det beror på att sommarsäsongen är över.

Rent vädermässigt är den dock inte det. Vi har 24 grader även i havet och vi får använda solskydd, solhatt och solglasögon för att klara oss.

Efter att ha badat i omg¨ångar, läst illustrerad vetenskap, löst korsord och pratat så gick vi upp till poolområdet igen för att äta lunch. Klockan hade hunnit bli rätt mycket så det kurrade i magarna. Även här uppe vid poolen var det lugn och ro. Bästa läget kan man tycka!

Efter lunchen gick Per och jag tillbaks till hotellrummet. Vi lyssnade på bok, badade, vilade och tog det lugnt.

Per gick iväg till en supermarket och jag stannade kvar vid poolen.

Framåt sjutiden samlades vi ute vid poolbaren. Solen spred ett varmt varmt sken på himlen.

Jag var tvungen att gå ut mot havet och ta en bild så ni fick se.

Göran bjöd oss alla på bubblor i glaset för att fira hans fina fru och när de var uppdruckna och solen hade gått ner, passade jag på att ta en bild på dem innan vi gick vidare.

Idag gick vi ut från stan längs med stranden och gick in på en liten restaurang som serverade mycket fisk.

De andra åt tsatsiki, bröd och oliver som starter, sen åt Göran en form av friterad anjovis till förrätt och sea-bass med morotspuré till varmrätt. Martina åt en pizza, Per åt en dorado (fisk) till varmrätt och till förrätt åt han anjovisen ni ser på bilden nedan. Jag åt en spagetti med räkor som var den rätt jag (efter att ha frågat om alla ingredienser på många rätter) var den jag trodde skulle fungera i min fettsnåla gallstensdiet.

Jag fick lite ont i magen och eftersom oron direkt infann sig så gick jag hem längs med den palmprydda vägen när alla hade ätit upp sin mat. De övriga tre stannade en kort stund till och betalade notan.

Hemma på hotellrummet var det mörkt och lugnt.

Dagen fick ett konstigt slut, men jag hoppas Martina ändå är nöjd med sin födelsedag!

I morse när vi vaknade drog jag isär gardinerna och hoppades på det bästa! Igår var det nämligen så mörkt när vi kom till hotellet att jag inte visste hur det såg ut där ute…

Utanför fönstret fanns som tur var bra grejer. Vår egna privata pool, den stora gemensamma poolen och det stora blå havet!! Härlig utsikt!

Jag började med ett morgondopp och kände att vattnet var varmt.

Efter frukost gick vi ut på promenad med Martina och Göran. Vi tänkte leta reda på en supermarket för att köpa vatten.

På vägen såg vi pomerans, oliver och granatäpplen som dignade från träden. De vaktades dock av rätt ilskna hundar så jag stannade inte och tog några bilder.

Bild blev det däremot på denna kyrkklocka.

Vi hittade en supermarket men köpte inget då de andra tänkte att det var bättre att gå promenaden först och sen handla. I stället gick vi alltså längs med strandpromenaden och kikade.

Mitt på stranden gick en stor betongpir rakt ut i havet, så den gick vi ut på. Till höger såg jag detta.

Rakt ner i havet såg jag dessa fiskar.

Till vänster såg jag detta.

Jag gillar berget där bakom. Det är tydligen 1693 meter högt på högsta toppen. Det är dock inte i bild just här ovanför.

Här ställde Per och Göran upp på en bild!

Vi blev mycket varmare av vår promenad än vad jag hade förväntat mig av oktober. Vi satte oss på ett ställe längs stranden och tog en öl för att svalka oss.

Sen fortsatte vi vår promenad. När stranden tog slut ersattes den av en kaj full med fiskebåtar.

Vi följde fiskehamnen tills den tog slut. Där fanns en annan pir, som vi också knatade ut på. Här kan ni även se bergets högsta topp. Vi bor nästan ända där borta vid dess fot.

Varma tjejer i Kalamata, Grekland.

Är inte den här bilden här nedanför extremt grekisk?

Jag pallar inte värme så bra, så när jag kom hem hoppade jag rakt ner i plurret och stornjöt! Min apple watch meddelade att vattnet var 24 grader varmt!! Då fattar ni hur varmt vi har i luften!

Vi åt lunch vid poolen. Menyn var riktigt bra, men pga min gallsten hade just jag lite svårt att hitta något tillräckligt fettfattigt, men till slut hittade vi en pasta med räkor som funkade bra. Inget gallstensanfall efter den lunchen. Check på den!

Vi badade och vilade i skuggan vid poolen innan jag gick hem till rummet och tog igen mig. Jag har inte riktigt samma energi som de utan förkylning så får tänka på att vila också.

Efter att ha duschat och gjort oss iordning gick vi ut i mörkret för att äta middag. Vi gick inte långt. För mig å Martina blev det svärdsfisk och för Per och Göran blev det en räkrätt med tomatragu.

På vägen hem såg vi en kackerlacka (blä) och Martina fick lite äckelkänslor. Inne på vårt hotell känns det dock fräscht.

Men snart var vi hemma på vår balkong och njöt av kvällsvärmen!!

Jag har varit sjuk så himla länge att jag trodde vi skulle få ställa in…

…men skam den som ger sig!! Vi tog våra väskor och ….

…..satte oss på ett plan…

….till Grekland!

Vi landade dock när solen redan gått ner…

…så vår första lilla tur runt i området blev i mörkret.

Vi ser det inte. Vi är dock rätt säkra på att det finns ett hav där ute…

23.5 grader på kvällen gjorde oss mycket glada. Detta kan bli toppen!!

Godnatt!!

Idag gick MSB ut med informationen att vi snart får den nya ”Om krisen eller kriget kommer”-broschyren i våra brevlådor.

Du kan dock läsa den på nätet redan idag!

pdf-länk

Vi sitter och ligger inne i lägenheten fast det ser ut som en fantastiskt krispig hösthelg där ute. Per har haft energi nog för att duscha, medan jag inte kommit ur pyjamasen på hela helgen.

Något jag ofta inser, och måste stanna upp livet för, är den fantastiska utsikten vi har! Jag känner hösten ända in i vår sjukstuga. Älskar’t!!

Idag har jag mestadels legat i sängen och vilat. Det är det kroppen vill för att komma ur den här förkylningen.

Däremellan har jag pysslat! Jag plockade fram papper, gummilim, punchar och allt annat jag behöver för att kunna ”skapa” det som ska bli julkort.

I år lyser rött och grönt med sin frånvaro eftersom jag i år tänker använda det material jag redan har hemma. Blir de jag skickar korten till inte glada för att kortet tex går i blått….så är det deras problem 🙂

Att ha barnbarn på förskola har visat sig vara tufft för familjens gamlingar… Första gången jag träffade Vera efter att hon blivit ”dagisbarn” så fick jag en vanlig förkylning i en vecka. Andra gången fick Per med sig bacillerna hem och var förkyld och hostig i tre hela veckor. Den här gången vi kramades med Vera en helg blev jag sjuk. Det började med snuva men är nu en fullt utslagen bukett av symptom. Fredag klockan åtta ligger jag nu i sängen med nysvald alvedon, öppen mun för att få luft och smått flämtande stänger jag ögonen och hoppas få sova lite….

Jag älskar mitt barnbarn. Å nästa gång är det ju Pers tur 🙂