Den nionde augusti hade jag ett fruktansvärt smärtsamt, vad vi trodde var ett, gallstensanfall. Det följdes av en intensiv utredningsvecka med många läkarbesök som ledde till bekräftelse på just ”gallsten”. Jag imponerades av sjukvårdens effektivitet då någon del av utredningen skedde varje dag.
Det beslutades att gallblåsan ska opereras bort. Det sades att väntetiden för en sådan operation brukar ligga på sex månader. De sa också att jag behövde operationen snabbare än så för att slippa gå på diet så länge och för att undvika att få ytterligare ett anfall (pga backflöde av galla in mot levern som hade skett första gången). Jag skrevs alltså in i ”snabbkön” som skulle halvera väntetiden.
Igår fick jag ett besked via 1177. Jag har fått en operationstid. Den 10:e februari ska det ske och jag har fått mycket detaljer kring hur det ska gå till. Jag vet till och med vilken avdelning jag kommer läggas in på. Det dröjde alltså sex månader mellan anfallet och operationen. Om det betyder att jag åkte ur snabbkön, eller om kön blivit längre. Det vet jag inte. En tid har jag i alla fall!
Jag är otroligt glad för att ha fått en tid. Många problem försvinner i och med en lyckad operation. Förhoppningsvis kan jag leva som vanligt efter den. Det förenklar livet för både mig och min matlagande man. Jag är dock nervös också. Jag har opererat mig rätt många gånger (blindtarmen en gång och mitt vänstra knä flertalet gånger på flertalet sjukhus) och vet att jag har svårt med uppvaknandet och framförallt svårt med läkandet av de yttre hudlagren. Jag är allergisk mot tejp och förband med plast/gummi (eller vad det nu är) och reagerar alltid på ett sätt som gör det svårt att läka. Detta har jag såklart berättat om för läkarna som ska utföra operationen och dessutom skrivit in i de detaljerade frågeformulär som jag fyllt i. Det ska gå bra! Oroar mig gör jag dock ändå.
Jag är glad. Operation i februari. Håll tummarna för mig är ni snälla!!