Min morgon – argh – började inte så bra. När jag kom till jobbet så – argh- gick det inte att öppna garageporten med den kod som ska gälla. Jag klev därför ur bilen och provade med nyckeln som egentligen bara ska behöva användas på kvällar och helger. Den funkade inte heller! – argh – När jag ringde upp journumret som stod angivet på porten så säger hon som svarar att “Jag ser att någon var där och lagade den igår”. Eh? Jaha. Han gjorde nog inte ett så bra jobb tänker jag, men fortsätter trevligt att förklara för tjejen i luren att porten stått helt öppen i flera dagar och inte gått att stänga. Nu har nog problemet vänt åt andra hållet eftersom den nu inte går att öppna. “Jaha, då ska jag kolla om det är ett pågående jobb på porten”. – argh- Det kan nog vara en idé tänker jag, men fortsätter återigen snällt och gulligt att be henne att oavsett avslutat eller pågående jobb, skicka ut någon som fixar porten. Detta eftersom jag faktiskt betalar en ganska stor sudd pengar för att stå i garaget och inte skrattar jättemycket när jag måste gå och betala 120 kronor för att parkera på gatan idag istället. – argh – Hon skulle skicka ut någon.
Undrar vad som händer med porten imorgon? Då kanske den öppnar sig och stänger sig hela tiden. Upp och Ner. Upp och Ner. Upp och Ner. Bara den som är riktigt snabb (och inte är rädd för repor på sin bil) hinner köra ut eller in under den korta sekund som den är öppen…. Jag menar, att den varken kan vara öppen eller stängd. Om jag skapade någon form av IQ-test så hade det varit mitt nästa förslag på händelse.