Författare: mia

Vilken dag!!

Allt har gått i hundranittio knyck från morgonens gäspiga start till kvällens precis lika gäspiga slut. (Jag var pigg där någonstans i mitten)

Jag var ju i princip bara en enda dag på jobbet förra veckan och det märktes helt klart på mängden e-mail och på storleken på ”att-göra-genast-om-inte-fortare-högen”. Jag tog alltså sats och hoppade in i arbetet. Vid elvatiden tog jag en kort men snabb promenad upp till Dimman. Där visade det sig att det jag känt i mitt vänstra ben (men inte berättat för er) antagligen är en liten bristning. Jag har kanske (som vanligt?) tagit i lite för hårt eller nåt sånt. Dimman ville inte äventyra att jag måste vila några veckor från hans träning, vilket jag måste ifall det blir värre. Han lade därför om dagens träning så det blev lite lugnare för min stackars baksida av låret. Det betydde i och för sig bara att andra muskelgrupper fick slita än värre, men det var kul 🙂 Nya övningar gjorde träningen bara roligare! Jag fascineras fortfarande över att jag tycker träning är roligt.

Vem är jag, och vad har jag gjort av den vanliga Maria?
Ja, inte vet jag….

Efter en snabb lunch (ja, allt har gått snabbt idag) fortsatte jag med mina uppgifter. En av de övningar jag ständigt återkommer till är att bygga nya eller att ändra på befintliga träd i vårt affärssystem. Träden kan innehålla lite olika saker, men idag handlade det om huvudbokskonton. Träden används sedan i queries och rapporter inom systemet men även av andra applikationer så det gäller att ha tungan i rätt mun…jag menar, rätt i munnen 🙂

Det här trädbyggandet, som pågick långt efter ordinarie arbetstid, fick mig att fundera på en ny karriär. Vad tror ni om att jag sadlar om till arborist?
Jag tror att jag är som klippt och skuren för jobbet förutom på en enda punkt.
Kommer ni på den?

ッ ♥ ✫ ♥ ッ

Imorgon ska Emma vara ledig från skolan och åka upp till Romme. Där ska hon göra det hon gillar mest av allt när det kommer till fysisk aktivitet. Hon ska åka snowboard! Jag vet inte var hon har fått det ifrån men hon har älskat det ända sen hon var en liten liten skit. Hon skulle absolut åka på en bräda, så vi fick vackert köpa en begagnad variant och sätta henne i snowboardskola. Nu för tiden åker hon på en riktigt cool bräda i vitt med rosa och lila blomslingor på (på bilden ser man inte blomslingan för väskan är i vägen). Tydligen är hon riktigt duktig på att åka. Hon åker med ”fel” fot fram dvs. Goofy style men tydligen är det bara ännu ballare. Jag är oförstående men stolt som en tupp (över hennes åkning men även över att hon packat!!)

Min andra stolhet här i världen, Marcus, är också ledig imorgon, men jag antar att han kommer att inta sin favoritposition; sittandes mjukt ihopsjunken som en säck, i sin skrivbordsfåtölj, framför sina 24″ skärmar, spelandes något dataspel. Vad annars? 
Att gå utomhus vore ju att äventyra sitt liv eller nåt sånt.

Å andra sidan det säkert någon sport man kan ”spela” på den vänstra skärmen 
eller någon man kan se på tv på den högra skärmen 🙂

ッ ♥ ✫ ♥ ッ

Kom ni på det??

Den svaga punkten vad gäller mitt nya yrkesval är självklart SPINDLAR.
De där äckliga åttabenade djuren inte bara råkar finnas i träd, 
de fortplantar sig i dem och älskar att hänga ner från dem.
BLÄ!!

ッ ♥ ✫ ♥ ッ

Imorgon är det en helt ny dag.
Den är ännu inte använd till något alls. Den är fräsch och öppen för allt.
Vad ska vi hitta på med den??

Söndag på Blidö

Imorse betydde det helt enkelt inget mer komplicerat än en sprakande brasa och
en härlig frukost under ett duntäcke i fåtöljen och en härlig film!

Marcus och Emma åt frukost och sen tog de bussen hem till stan.
Tydligen är Blidö och skärgårdens lugn aptråkigt.
Jag minns att jag tyckte det också när jag var mindre men nu förstår jag ingenting 🙂

Efter att ha städat bastun och ställt tillbaks isvaksstegen där den hör hemma fick vi finbesök
av två av min lillasysters barn. De ville hälsa på Peppar.

När de såg att vi tittade på Råttatuille så stannade de lite längre än planerat 🙂

Jag vill dela med mig lite av hur vi har det här ute.
Mitt i vintern, på en ö.

Det går ju inte att visa hur vackert havet är med hjälp av en bild….men det ÄR vackert!

Film funkar inte heller men jag provar ändå!
 

Pappa och Kina bjöd på kaffe latte men syrrans ”småtjejer” var
mer intresserade av det som visas på olika skärmar.
 

Tydligen är det inte bara mina barn som tycker att Blidö är tråkigt.
Tur att ungar ska ha tråkigt ibland

ッ

Att bada när det är kallt i vattnet är inget nytt för mig. Jag badar ju första maj varje år. Då brukar det vara ca 7-9 grader i vattnet. Att först bada bastu och sen bada i isvak är dock något jag aldrig gjort förut. Vi har aldrig haft någon bastu förut. Den som pappa och hans grannar har nu är inte riktigt klar men den går att använda…

Jag tänkte alltså köra en ”premiär” och gick ner med Marcus och Per och hoppade in i bastun. 
De hade eldat några timmar så det var varmt och gott där inne.
 

Jag var helt övertygad om att det här inte skulle vara min grej och det visade sig att jag mindes helt rätt; Jag gillar INTE att basta. Jag får ingen luft.

När vi var så varma så att….eller jag kanske ska säga att: när JAG inte kunde andas längre då hoppade vi ner i den här isvaken som tydligen hade varit ett elände att göra.
Isen är riktigt tjock nu!

Jag tänkte faktiskt att ”jag är inte klok som hoppar ner i en slush puppie när det blåser och är fyra minusgrader” men sen var det faktiskt inte så kallt. Det var så pass skönt att när jag tappade först den ena och sen den andra flip flopen och fick stå och leta efter dem i vattnet så frös jag inte ens.  🙂

Jag rekommenderar er att prova att bada isvak!

☻/
/▌
/ \

Idag var det dags för Majas dop och storebror Alexander leker i väntan på att klockan ska slå ett.

Faddrarna, Föräldrarna och Dopbarnet ställer upp sig för ”förevigande”

Detsamma gör föräldrarna

Inne i kyrkan väntar vi lite på att alla ska komma in och sätta sig.
Maja är lugn och relaxad…

Maja med far

Min syster, Majas faster, sjunger två fina sånger varav en som hon skrivit själv.
Som vanligt sjunger hon så jag får ståpäls. Hon har pipa den bruden!

Tilda gillar inte riktigt att vara med på bild nuförtiden men hon vill ju ändå visa upp sina fina guldskor…

Prästen Kalle har många barn själv så han håller barn med säkerhet och enkelhet.
Maja är mycket fascinerad och bara glad att få vara i centrum.

Linslus?  🙂

Maja skrattar högt och hugger tag i Kalles mikrofon.

Alexander kanske också vill leka med micken?

Pappa läser en fin vers för Maja och resten av församlingen.

Efter dopet går vi alla ner mot Sockenstugan där fikat ska serveras.
Alexander och Frida visar vägen.

Kina hade bakat MASSVIS av pajer.
Det fanns lökfria, laktosfria, HigtFatLowCarb, Vegetariska, Skink- och ost och Köttfärspajer…
Det skulle finnas något för alla smaker! Det gjorde det också.

De båda faddrarna (båda med namnet Maria) norpade dopbarnet och gosade med henne.

Maja pustar ut efter sin stora dag…

Anton är cool.

Det här är den största tårta jag någonsin sett. Den måste ha varit en halvmeter lång.
Dessutom otroligt söt!! Att se på. Jag smakade inte…

Alla gäster ville såklart ge Maja något som minne av hennes dag.
Presentbordet dignade av gåvor.

Nu har vi åkt hem igen, Per är nere vid vattnet och eldar i bastun. Ryktet säger att jag ska bada isvak ikväll…tydligen var det ingen lek att göra hål på isen den här gången. Förra gången var isen ca 5 cm tjock. Ikväll var den närmare 20 cm tjock….

Alla mina plåster har ramlat av nu förresten. Där mina hudförändringar/pluppar förut satt har jag nu bara små skorpor. Jag hoppas det blir fint…

Lördagskväll på er!

Imorse gick vi upp halv sju trots att det var semesterdag. Det var dags att resa hem igen för att hinna hem till Blidö och Majas dop som är imorgon.

En dag på vägarna igen alltså…

För att ni verkligen ska förstå hur tråkigt det är med resdag så kommer denna film.
Tänk er detta timme efter timme!

…och förstår ni ändå inte, så kika på denna bild.

…eller denna!

Till slut kom vi dock förbi stockholm och tog oss ut i skärgården.
Denna härliga oas i världen!

Här åker vi ”första färjan” där sundet fyllts av all den is som dragits dit av Finlandsbåtarna.

Här åker vi ”andra färjan” där isen lagt sig men där färjan med sina halvtimmesfrekventa turer slitit upp en bred fålla av öppet vatten. Det är så vackert så man blir lite tokig. På facebook lade jag upp en stillbild som verkligen visar hur fantastiskt det faktiskt är här ute trots vinter och kväll.

Ni som inte har gått med i ansiktsboken ÄNNU 🙂 , får kika på den här filmen istället.

Nu har vi alltså kommit ut till Blidö och huset Vitsippan. Vi har druckit te och ätit smörgås som middag (jo man får göra så om det inte är för ofta) och hunnit ner en bit i lugnet.

Ja, det vill säga för alla oss som inte är otippade sportfanatiker….Emma är allt annat än lugn. Hon sitter och skriker åt handbollen.

För att man ska vara rättvis i sitt outande av avkommor får ni också en bild på sonen.
Detta är dock en bild från något av resans alla besök på snabbmatsrestauranger…..

Du….glöm inte att Andas in. Andas ut.

Det blir bra till slut, för ni vet väl vid det här laget, att om det inte är bra, då är det inte slutet ännu!

Morgonen startade med trevliga återseenden (igår gick vi bara raskt till sängs).
Vi har inte varit här nere sedan förra julen (om vi minns rätt)

Inte bara människor gillar att träffas.

Peppar och Plutten, våra undulater, hade mycket trevligt när de återsåg varandra.
Här sitter de fortfarande instängda i varsin bur men lite senare var de båda ute och flög
(och passade även på att norpa lite av frukosten)

Den rosa buren innehas av pojkundulaten 😉

Visst är hon helt underbar, vår lilla Peppar??

I Surte kapell hölls begravning i förmiddags för vår kära Håkan, Pers styvpappa.

Kapellet, med sin runda form, alla blommor och fina inredning,
gav oss precis den miljö som vi ville ha och nog faktiskt behövde. 

Även om dörren hade släppt in lite vinterkyla och kändes lite sval 
så kändes rummet varmt, som om uppvärmt av kärlek och varma minnen.

Vi tog farväl till Håkan inramat av vackra sånger och fina ord.

Efteråt samlades vi hemma hos Pers mamma där vi fikade och delade våra minnen av Håkan.
Vi skrattade, vi grät, vi tänkte.
Det är tungt att säga adjö till någon man känt eller levt med i så många år
men det har varit en bra dag med tanke på vad den innehållit.

Jag kommer att minnas dagen och Håkan så länge jag lever (guldfiskminnet till trots)

Jag har inte frågat någon under dagen om de vill vara med på bild så den enda ni får är…

Yours truly!

Jag avslutar dagens inlägg med våra gosfåglar.

Möt Plutten (till vänster) och Peppar (till höger)

Imorgon bitti åker vi österut igen.

Vi hoppas på bättre bilkörningsväder denna gång!

Alla är sura, griniga och på ett jäkla dåligt humör efter att ha försökt skynda oss att få bilen färdigpackad. Alla människor vill säga! Peppar verkar vara på ett finfint humör! Hon sitter snällt i sin bur mellan ungarna i baksätet. Vi visste inte vem som kunde ta henne medan vi var på västkusen på begravning, som också var anträffbar mitt på fredagen för att hämta henne igen när vi ska till östkusten för att gå på dop, så hon fick åka med oss helt enkelt.

Vi får hoppas att vi andra snart följer Peppars glada väg och börjar le igen!!

 

Min arbetsonsdag har inneburit, precis som igår, att jag och några kollegor suttit instängd i ett konferensrum diskuterandes med inresta kollegor från Manpower i Tyskland. Det är lika tröttande att sitta och fokusera på samtal och diskussioner som att gå på utbildning. Det känns i min kropp. Jag gäspar nämligen hela tiden nu. När jag gör det så drar det lite i mitt plåster under käkbenet.

Jag ser ju ut så här efter att ha tagit bort tre födelsemärken med hjälp av laser.
Ni minns? Ett plåster vid ögat, ett i urringningen och ett under hakan….

 

Inatt gnuggade jag bort plåstret vid ögonbrynet och det började blöda. Jag fick sätta på ett nytt litet plåster och hoppas det inte gör att ”ärret” blir superfult nu. Fåfänga är ju en dödssynd men jag måste erkänna att jag har en släng av den ”åkomman”

 

Nä, att skriva bloggtext i bilen var nog inte min grej.
Urk! Jag mår redan illa. Jag får nog sluta nu…

 

Ta hand om er.

Nästa gång vi ses är jag antingen i Lerum eller i Bohus dvs. på framsidan av Svedala.
Eller?

 

 

Idag hände verkligen ingenting. Jag satt i ett möte och där satt jag. När jag hade suttit klart så gick jag ut och jobbade och där har jag suttit tills nu.

Vad har jag funderat på under tiden jag satt i mötet? Det som sades faktiskt….inget annat roligt.

Jo, en gång funderade jag på vad det betyder att en av mina ”pluppar” blöder medan två inte blöder alls. ”Det visar sig” tänkte jag sen, och så försvann den tanken…

Nu är klockan halv tio och jag ska gå hem från jobbet, det blev en lång dag. Vad tänker jag på nu då? Jo, jag tänker på att jag måste packa för onsdag t.om. söndag (jag ska till Västkusten på begravning och jag ska till Östkusten på dop) och jag hoppas att jag inte är för trött när jag kommer hem ikväll, så jag glömmer att packa nåt viktigt som….linsvätska 🙂

Jag får helt enkelt säga ”Hej” till er, hoppas att jag har en mer innehållsrik dag imorgon och önska er en ”God natt” med denna lilla sak för att ni ska tänka på mig som den fulländade kopia av Doris jag ändå är…

blubb blubb

Mina snälla kollega Roger lånade ut sitt sl-kort till mig idag.
Tack för det!!

Jag hoppade på tunnelbanan och åkte till Gamla Stan.

Lite smånervös gick jag längs Munkbroleden norrut.

Jag skulle nämligen hit:

Munkbron 11.
Tjusig adress.
Flådig entre.

Jag klev in genom dörren till:

Det var alltså dags att ta bort mina tre födelsemärken/pluppar med hjälp av laser !! 

Efter att ha fyllt i ett dokument om mitt hälsotillstånd fick jag komma in i rummet nedan.
Där tittade en kvinnlig läkare igenom mina papper och tittade på mina tre pluppar.
Hon förklarade lite kort vad som skulle hända och så frågade hon om jag var redo.

Det var jag!

Bedövningssprutor (tre per plupp) och surr surr surr surr (ca två minuter totalt).
Borta!

(Det kändes när hon bedövade mig och det gjorde lite ont när hon av misstag körde med lasern
utanför pluppen men jag skulle göra om det här vilken dag som helst, det gjorde inte ”ont”.)

Här har jag (eftersom jag är nyfiken i en strut) gått
in på klinikens toalett för att ta mig en titt på resultatet.

Titta ett plåster…..ingen plupp under!

Väl utanför huset inser jag att jag varit där inne i totalt 23 minuter…..

Mycket glad och lättad tar jag en bild till er.
Mia UTAN pluppar!

Jaha…ni såg inget?
Okej, andra försöket!
Mia UTAN pluppar och utan huva!!

Glad och pluppfri åkte jag med vagnen ”Embla” tillbaka till Sumpan.

På mindre än en timme och med 1490 kronor mindre på banken,
är jag nu av med de där retliga plupparna.

Jag lovar att återkomma med info om hur det ser ut när alla plåster ramlat av.
Än så länge ser det ut som om laseringreppet är lyckat.

Är jag bättre nu när det finns lite mindre av mig?
Is less more?

Söndag hos Maria:

Jag vaknade och gick direkt ner till vardagsrummet.
Där väntade strykbräda, strykjärn och en massiv hög av kläder.

Vi ska vara på resande fot mellan onsdag och söndag, och hinna med både en begravning
och ett dop, så vi behöver mycket fina kläder (fina=strukna)

Jag har alltså stått och strukit mest hela dagen.
Här är en del av det som blev struket.

Alla Pers skjortor hade redan hittat hem till garderoben igen vid fototillfället.
Han använder ju vår Iron-Aid-Torktumlare till sin strykning.

ッ

Jag vet ju att man mår bra av att vara utomhus, men Per gick ett steg längre och gjorde det till verklighet. Han tvingade helt enkelt ut mig på promenad och vi hann precis gå ut innan ljuset försvann totalt. Vi började på vår snöiga gata och tog ett varv runt Edsberg. När vi kom hem var det mörkt. Vi hann dock få in lite syre i lungorna och lite motion i benen. Det var nog nyttigt.

ッ

Jag har lärt mig en del av de tv-program som stått för underhållningen under strykningen idag.
Ett program handlade indirekt om mitt kära Blidö, Ön i solen!
Ön visade sig ha gett inspiration till fler än bara till mig och de jag känner.

Visste ni att Tove Jansson har Blidö som grund till sitt Mumindalen??

(det visste inte jag)

Vi har alltså allihopa något att tacka BLIDÖ för!!!

Nu ska jag fixa lite med hemligheter……vi hörs!