Författare: mia

Idag gick vi upp tidigt för att gå på kalas.
Alexander firade 2-årsdagen med stort kalas.
När vi kom fram satt min pappa på golvet och hjälpte honom att öppna presenter.
Här öppnar de vår present. Bamseböcker!

Alexanders mamma Frida och syster Maja tog emot oss i dörren.

Farfar och kusiner hjälper till med paketöppning.

Vad kan det vara i det här paketet?

Farmor Kina var också på plats.

Jag hittade min syster Catrin och kramades.

Henrik, Frida, Alexander och Maja hade självklart ett pepparkakshus.

Majsan och Majsan! Vi tycker om varandra.

Min älskade bror Henrik hade byggt en ny altan.
Den var vi såklart tvungna att utforska.

Min systerson Anton hittade tvååringens tågbana och lekte för fullt.

Värdparet Henrik och Frida.

Bror Björn med solen på näsan och skuggan av en julstjärna bakom sig.

Björns fru Gina var självklart också där.

Kusinerna sitter och kikar på film…

Precis som tvååringens pappas moster Kickan.

Ida poserar. Kusinen fyller ju år!!

Min systerdotter Clara likaså.

This is me.

Per och Maja sitter i skuggor och sol.

Mackan var på och firade sin lilla kusin.

Med lite kaffe i kroppen är Per glad.

Min syster Catrin visar sin vackra sida.

…och sin mer seriösa!

TÅRTA!!!!

Maja, denna underbara trollunge!

Min syster Annas man David fyller 32 år idag.
Självklart fick han en tårta!

Precis som Alexander fick.

Här är det dags att blåsa ut de båda ljusen!

Födelsedagsbarn David. 32 år idag!

Syster Anna i full diskussion.

När kalaset var över åkte vi hem till Catrin för att kolla om Emma fortfarande är allergisk mot katter eller inte. Katten Findus gjorde vad han kunde för att sprida allergener och Emma märkte inte av honom alls. Jag däremot blev nysig och fick kliande näsa. Varför är det så? Jag var inte allergisk innan jag fick barn…

På vägen hem från Catrin passerade vi min mamma och bytte julklappar. Hon hade köpt till Emma och Marcus och de hade köpt till henne. Nu är nyfikenheten stor. Vad kan finnas i paketen?

Vid Furusunds färjläge var jag tvungen att gå ur bilen för att ta ett bildbevis till er.
DET SNÖAR.

Nu har jag precis bytt om till min nytvättade favoritdress i rosa och kollat in filmen Bilar.
Jag ska nu se Laws of attraction och dricka några glas Pepsi Max. GOTT.

Jag ska sitta så stilla jag kan eftersom jag har riktigt ont i armen efter min svininfluensaspruta. Jag kom dock lätt undan. Marcus fick feber i ett dygn så jag ska inte klaga.

Har ni tagit sprutan?

Dagens blogg måste börja i svart.

Samma färg som hela IT-avdelningen var klädd i idag.
Idag begravdes Barbro eller Pigge som jag väljer att kalla henne.
Dagens blogg handlar om många saker men andas ett minne av:

 Barbro, Pigge, Envisheten och Glädjen.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Jag hade en HET lunchdejt med Linda och hennes tungt sovande dotter idag.
Det var underbart!
Jag saknar verkligen Linda. Hon är mammaledig fram till efter sommaren.
Min tröst är att tiden flyyyyger fram. Snart är hon tillbaka och kan förgylla min dag.
Ni som vill veta mer om Linda kan backa ända tillbaka till mitt ALLRA FÖRSTA inlägg här på bloggen i februari. Jag och Linda var nämligen i Indien i två veckor. Det var då vi blev vänner och det är så min blogg börjar. Jag gillar dig tjejen!!!

Mia och Linda

Detta sovande barn sov HELA lunchen…jag fick inte alls krama!! Suck.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Igår tog jag, Emma och Marcus vaccinet mot svininfluensan.
Jag har gnällt lite idag eftersom jag haft sjukt ont i armen.
Emma har gjort detsamma.
Marcus har dock vunnit och har 38,7 grader i feber.
Han är dock vid gott humör och följde med oss andra till Blidö.
Vi pumpade honom helt enkelt full med medikamenter och så kunde han flyttas…..
Innan Marcus blev sjuk från sprutan anade vi att han skulle råka illa ut.
Han fick nämligen ont i armen DIREKT efter injektionen.
Han hann dock med ett besök tillsammans med sina klasskamrater innan han blev sjuk.
Han var på Tom Tits i Södertälje idag. Alla oavsett ålder älskar ju det stället.
Vem skulle kunna tänka sig att åka dit med mig? Någon som vill anmäla sig?

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

För de av er bloggläsare som ännu inte gått med i Facebook…..
så kan jag meddela att jag sitter på Blidö just nu.
Jag åkte förbi ICA Maxi på vägen, provade en tröja och köpte godis, sen bar det av.
På vägen ut hit så förvånades jag över hur många nya
fartbegränsningar vägverket beslutat sig för.
Det var nytt hela vägen mellan Norrtälje och Penningby.
Lite högre och lite lägre.
Samma snitthastighet i princip…så vad var poängen?

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

På vägen hit ut snöade det en lång stund.
Det var t.om. så mycket snö att jag och alla andra bilister
var tvungna att hålla oss under 80 km/h.
Det finns alltså hopp om snö till jul!!!!!!!!!!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Mina underbara Kina och Rune, Pappa och Kina, styvmor och pappa….ja ni fattar. Mina föräldrar här på ön…Hade tänt en brasa, fyllt på den en gång och tänt ytterbelysningen när vi kom hit med halvåtta färjan. TACK så hemskt mycket!! Det gjorde vårt liv, Peppars liv i buren och Marcus febriga liv mycket lättare! Vi kunde packa upp, tända ljusen och hälla upp vinet direkt.
TACK.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Tio minuter efter ankomst började Idolfinalen. Jag fick rysningar då min kollega Rogers favorit sjöng ”The show must go on”. Vi får se om han vinner sen…Ja, jag pratar om Erik.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

I natt sover jag på Blidö. Ön i mitt hjärta!

GODNATT!!!

♥

Jag var verkligen trött imorse när jag kom till jobbet…

…så när det var dags för första mötet tog jag med mitt ”möteskit”

Pepsi Max, kalender och bärbar dator.

Efter en minuts möte inser jag att jag inte alls skulle skriva protokoll.
Det var inte ett sånt möte. Jag behövde alltså inte alls min dator.
Pepsi Max kan man ju dock alltid ha nytt av 🙂

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Vid lunch hade jag en inbokad lunchdejt. Jag och en av mina kollegor har nämligen inte hunnit byta ett ord på över en vecka. Hon sitter bara 1,2 meter ifrån mig på dagarna så det är lite skumt att inte hinna prata. Idag hade vi därför bokat in en lunch och gick en promenad och drack en latte medan vi pratade. Det var riktigt skönt. Jag undrar när det lugnar ner sig så pass att vi hinner pratas vid igen? I januari kanske??

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

I bilen på vägen hem satte jag igång ”Operation övertalning”. Jag ville nämligen få med mig båda barnen till Näsby Parks vårdcentral för att ta vaccin mot svininfluensan. Jag hade nämligen gett upp min väntan på att Sollentunas vårdcentraler och sjukhus skulle få in några sprutor.

Väl hemma hade jag vunnit kampen så jag och barnen åkte direkt vidare mot injektionen. Vi fyllde i varsin blankett och gick rakt in och fick sprutorna. Vi var klara på tre minuter. Hepp!! Snacka om snabbt och smidigt.

Jag hade hört att sprutan skulle vara gratis, men så var inte fallet i vår familj. Jag fick nämligen punga ut med en pizza och en kebab. Det var i och för sig ”mutpengar”, men ändå 🙂 Nu hoppas jag verkligen att Emma inte blir supersjuk och vinner i sina argument MOT sprutan….Då kommer jag att få det hett om öronen. Jag hoppas i och för sig ändå att vi alla tre slipper bli sjuka. Jag håller tummarna!!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
  
Väl hemma igen möttes vi av ett lysande hus och en hemkommen Per. Japanresenären var trött och sliten, i behov av en dusch och med presenter åt familjen. Per känner ju mig och mina fetischer så jag fick de här godingarna:

Pennan längst ner till höger fick Emma av mig, då hon väldigt gärna ville ha denna bleka sköna blyertspenna. Tack så mycket!  säger vi båda till Per!!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Pip Pip sa telefonen…(en guldfisk lägger alltid in påminnelser i telefonen för att minnas)
– och då gick jag och packade min träningsväska för andra gången den här veckan. Det känns riktigt ovant att jag packar den väskan. Jag vet knappt hur man gör. Dessutom gör det ont. Träningsvärken från förra gången gör sig fortfarande påmind varje gång jag rör mig.

Nettan på jobbet skrattade högt, gott och länge , när jag idag tappade ett äpple på golvet, böjde mig ner för att plocka upp det och led. Jag har SÅ elaka kollegor 😉

Det värsta är att jag nu efter bloggandet måste packa ännu mer. Jag ska nämligen åka till ön i solen imorgon. Blidö över helgen kräver inga finkläder men det kräver pyjamas, myskläder, tjocka strumpor och annat smått och gott!!

Nettan du kan fnissa lite hemifrån om du vill. Jag lovar att jag kommer att lida varje gång jag böjer mig ner. *ler*

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Kram på alla er där ute som också känner er trötta!!

Jag är trött idag.
Jag sov inte så mycket i natt.
Jag tänkte i och för sig ta igen det nu i natt som kommer, men just nu är jag supertröttmössa!
När jag hade lunch idag, åt jag matlådan och sen vilade jag en liten stund vid mitt bord…

…sen gick jag och slappade lite på Åhléns i min jakt på den allra sista julklappen.

Jag hittade den tyvärr inte.

Min kollega Roger verkade njuta idag när jag ”led” av träningsvärk.
Även idag påminde han mig, denna gång med ett snett uppenbarligen njutbart leende,
”du vet att värken är värre i morgon va?” Jäkla kille! Fast jag vet att han har rätt….det kommer att vara värre imorgon..Suck!!!

På vägen hem insåg jag att imorgon är sista gången på länge som jag får åka ståndsmässigt till jobbet. Jag har åkt Volvo till jobbet nu när Per har varit i Japan. Den bilen är bra till såå många saker. Stereon är t.ex. grym i det här åkdonet. Från och med fredag blir det Woody som får göra jobbet igen. Han är i och för sig helt ok! Jag ska inte gnälla.

Innan jag lagade mat hemma (varför måste man göra det VARJE dag?) så stannade jag vid Sollentuna Centrum. Jag fortsatte jakten på den allra sista juklappen. Inte heller här hade jag någon större jaktlycka. Mäh! Hur svårt ska det vara?

Jag gav helt enkelt upp, tog en bild i garaget och åkte hem till spisen.

Jo förresten, Grattis på namnsdagen syster Anna!

Onsdag kväll.
Te?

Jo, jag vet.
Man ska inte skriva samma sak om och om och om och om och om igen på en blogg.
Fast…jag kan inte låta bli!!!

Idag var jag på rehabiliteringsträning igen.
Min grekiska gud är verkligen helt fantastisk!
Idag fick jag bygga på mina olika övningar i cirkelträningen så de blev ”värre”.

Jag vet inte vem jag är, eller vad jag gjort av den vanliga Maria,
men jag gillar verkligen att träna! Stoppa pressarna! Chock och Panik!
Det är dock (hittills) helt sant.

Det känns verkligen i varenda stackars muskel att jag har tränat.
Det känns dessutom att jag tränar RÄTT muskler för att hjälpa mitt knä.

Jag tror på guden från grekland.

—

Man har ju hört talesättet ”allt är inte svart eller vitt”, eller hur?

Min chef har dock bevisat att i fallet ”Maria vs. Camilla” så finns det faktiskt bara två färger.

Den ena är jag, VIT.  Den andra är Camilla, SVART.

Jag vill också åka två veckor till Barbados!!

Vi har fortfarande iskallt på kontoret.

Jag löste problemet med fingrar som stelnar, genom att låna kollegans torgvantar…

Å andra sidan var det tokvarmt i ett av konferensrummen som utrustats
med en kupévärmare i gigantiskt format så jag ska väl vara nöjd.
Medeltempen var perfekt!

Jag har lärt mig två nya grejjer idag! Jippie!
Det är verkligen sant när man säger ”att man lär sig nåt nytt varje dag”.

Idag har jag lärt mig att tagga folk i min status på facebook.

Det kanske inte är världens mest användbara kunskap men den är kul!
Så om jag skriver min kompis namn någonstans i min statusmening
så får den kompisen reda på det på sin ”wall”.
Helkul.

Vem vet när jag taggar just dig??

Den andra grejjen var helt jobbrelaterad och säkert supertrist för er
men den kunskapen kan jag faktiskt använda i verkliga livet. 🙂

Just det…jag har sällskap när jag bloggar idag.
Det lilla sällskapet springer omkring på tangentbordet eller sitter på skärmen och tittar på.
Jag antar att jag måste hälsa från henne, alltså:

Peppar hälsar!

Min morgon var lite hackig.

Den började med att jag väcktes av Pers väckarklocka. Samma klocka som jag specifikt bett honom att stänga av inför sin resa till Japan. Jag tror han glömde 🙂 Lagom när jag somnat om så ringde telefonen. Min telefon stod dock inte i sitt ställ utan jag fick gå upp och leta efter den. Jag hittade till slut en telefonlur inne hos Emma (som sov gott precis bredvid den ringande luren) Det var Per som meddelade att han kommit fram tryggt och säkert till Kanazawa. Jag gick tillbaks till sängen och började läsa en bok när min mobiltelefon ringde. Efter samtalet insåg jag att det officiellt var ”Söndag” och klev upp.

Marcus morgon var tyvärr inte så rolig.

Han vaknade med trasig framtand IGEN. För er mindre insatta kan jag berätta att Marcus slog ut halva sin framtand när han var liten. Den har lagats flertalet gånger, då lagningarna inte håller så länge. Den här lagningen var dock otroligt kortlivad. Han lagade nämligen tanden i fredags. Ett dygn fick han ha den hel.

Stackarn, nu blir det ytterligare ett tandläkarbesök i veckan.

Emmas morgon var helt normal (för henne).

Den innebar precis som alla hennes andra ledig mornar, att hon sov jättelänge, väcktes när frukosten var serverad (vid elva). tittade på avsnitt av ”Vänner” och drack hinkvis med te. Hon är nu inne på tionde säsongens avsnitt och trots att vi nu sett dem minst tio gånger var, så måste jag erkänna att de är riktigt bra. Klockan halv ett tvingade jag henne dock att börja plugga matte istället. Jag är officiellt den ”elaka modern”.

Vid tvåtiden tog Emma, Marcus och jag en paus från matteläxor, julklappsinslagning och xBoxspelande. Vi avnjöt glögg, pepparkakor och saffransbullar. Supergott!! Vi tände det andra ljuset på ljusstaken, eldade ner ytterligare en dag på datumljuset och så drömde jag mig tillbaka till nåt jag lärde mig i skolan:

När första ljuset brinner står julens dörr på glänt
och alla människor glädjas att fira få advent.

När andra ljuset brinner är snart Lucia här
Hon bjuder oss på kaffe och bud om julen bär.

När tredje ljuset brinner vi juleklappar syr
och bakar kakor och har ett stor bestyr.

När fjäde ljuset brinner vi hämtar julegran
och alla barnen räknar var dag till doppareda’n.

Det finns mycket jag längtar efter,
men det som slog mig idag är:

Jag längtar efter massor av vit snö på marken!

Facebookstatusen igår innehöll faktumet att jag var en surkärring…

Det hade min kära kollega Nettan uppmärksammat. 
I morse när jag kom till jobbet satt den här lappen på min skärm:

”Jag tycker inte att du är en surkärring, Trevlig Helg”
(och en bild på en glad kärring)

Det är skönt med kollegor som peppar till glädje!! Tack Nettan!!

(Fast lite surkärring var jag nog idag ändå, men jag är en sol på måndag, promise!)

Jag gillar mörker och kyla.

Jag gillar vinter och rusk.

Jag gillar levande ljus och lampor.

Gör inte ni?

(För protokollet: Jag älskar sommar, sol och vatten också. Första maj blir det bad!)

……..

Dagens hög och dagens låg var så jäkla skön idag!!! Emmas dag hade varit så galet bra.
Hon hittade ingen låg men allt annat rabblades upp som en hel parad av dagens hög.
Hur ofta händer det? Den här dagen ska få bli lite rosa i kalendern. BRA DAG!!

……..

Två personer i min familj är helt som förbytta, de är helt tokiga. De är ”iPhonegalningar”.

Den yngre av de tu har önskat sig en iPhone sen de kom ut. 
Den äldre av de tu har blivit påverkad av den yngre och är också helt betuttad.

Idag kom den äldre hem med en sån där ”drömmaskin”. Det går inte att få kontakt med honom längre. Tydligen är iPhonen…(bestämd form av iPhone? hmm) det bästa som hänt sen skivat bröd. GALET.

Jag ska måla upp en bild för er:
Ni vet hur Gollum ser ut när han i Sagan om Ringen är helt hagalen och sitter med ringen och säger ”MY PRECIOUS”?? Precis så ser Per ut idag!!

Jag sitter här och fattar ingenting? Vad är det för fel på pennor för det man vill skriva, mobiltelefoner för det man vill ringa och Spotify för det man vill lyssna på?

……..

DOMS, Delayed onset muscle soreness

Jag är helt klart superstark idag.

Det var väl så det var? Att träningsvärk ”det är bara vekhet som lämnar kroppen”.

OJ; vad mycket vekhet jag hade i mig som drar sin kos idag!!

Enligt familjen ska jag nämna att jag inte är ensam om lidandet.
Emma, Marcus och Per har också träningsvärk vill de låta hälsa!!
Vi andra VET ju att det är mest synd om mig ändå 🙂

Citat från Roger: ”Jag har oftast värst träningsvärk TVÅ dagar efter att jag tränat…”

Varför är du så elak Roger?

Imorgon är det ju två dagar sen jag tränade….. Aj Aj Aj!!

XoXo

Märy

(DOMS = Träningsvärk)

Imorse hoppade jag i träningskläderna och begav mig till Sundbyberg Rehab och Fysioterapi.

Där träffade jag Dimman, dvs. min grekiska gud och sjukgymnast. Tydligen är han även en fd. elitidrottare… Jag förstod att han var involverad i Riksidrottsförbundet och att han tränat själv. När jag googlade honom insåg jag att han är fysiotränare för svenska landslaget i Basket, har spelat i Plannja, tränar Assyriska i fotboll och är inblandad i en massa annat sport”grejs”. Jag hoppas verkligen det betyder att han kan sina grejjer. Det vore riktigt bra för mitt knä!!

Tydligen tvivlar Dimman på magnetröntgenutlåtandet som säger att mina korsband och ledband är hela. Han hade därför bett en av sina kollegor att komma och känna och titta på mitt knä. Efter undersökningen enades de om att det känns som om mitt bakre korsband är av. Detta trots det faktum att MR sa att det var helt. Ingen kommer ju att vilja öppna upp mitt knä pga. deras åsikt så deras plan är att träna mig så knät blir starkare. Om det ändå känns som om korsbandet är av då, så är det lättare att få till en titthålsoperation. Som det är nu, så ska de träna mig med anpassning för att det kan vara trasigt. Jag gillar att de är försiktiga och anpassar träningen. Jag känner ju själv hur det känns som om knät lätt böjer sig åt fel håll.

Sen tränade jag….och var under sträng uppsikt hela tiden. Det allra minsta jag släppte fokus på någon spänd magmuskel eller vinkel mellan knä och fot etc…så var han på mig och rättade till och påminde. Det här kan bli riktigt bra!!!

Efter en timmes träning darrade mina stackars ovana muskler av trötthet.
Nu känner jag verkligen av Dimmans verk dvs. VÄRK.

Å andra sidan skrev min bror Björn på facebook nyss:
”Värk – det är bara vekhet som lämnar kroppen”

OJ, vad stark jag kommer att vara imorgon!!

GODNATT SVERIGE!