Från sjuksängen finns inte så mycket att blogga om, trots det faktum att det är lördag och helg. En dag när ALLT borde hända 🙂
Familjen är utflugna ur huset och gör alla möjliga roliga/nödvändiga ting. Vi får se om jag får någon rapport om det senare under bloggen.
Jag är dock inte ensam där jag ligger, mina tankar håller mig sällskap, plus ett och annat inlägg av trevliga vänner som hör av sig. Tack för det!
Det här har bland annat gått runt i huvudet idag:
Den här killen eller tjejen gick faktiskt omkring i mitt tak.
Tanken blev då:
Om jag under flera dagar ligger med två helt öppna fönster…varför envisas han eller hon med att stanna inomhus i över ett dygn? Så som det blåser ute så borde det kännas vad som är rätt element, eller? Gå, flyg, klättra, gör hur du vill men ta dig ut lilla kryp!
Utanför mitt fönster ser jag just när jag skriver det här:
Detta är ”min” björk. Den björk som är allra närmast mitt fönster. Samma björk som Josephina fick för sig att SPIKA upp en fågelholk i när hon flyttade in i grannhuset 🙂
(Man spikar inte i träd Nina!)
Tanken när jag tog bilden blev då:
Vad mycket glädje jag har haft, har just nu och förhoppningsvis kommer att ha utav just det där trädet. ETT träd har gett mig glädje i snart tretton år. Betänk då hur mycket glädje jag har av hela dungen av björkar!!
Utanför mitt fönster ser jag även det här:
Detta är min helt och totalt överblommade doftschersmin (eller jasmin som en del skriver). Just nu är den ingen höjdare MEN jag älskar den busken. Hon tar över hela husets framsida men vad gör det??
Tanken över busken blir då:
Tacksamhet över att jag inte böjt mig för radhussymptomet; Vad EN granne gör, gör ALLA grannar.
En sån här buske planterades vid varje hus vid nybyggnationen, allt fler grannar tar bort busken för att få mer gräsmatta. Jag är glad att jag vågat vägra!
I ren tristess och för att glömma liggsåren 🙂 som börjar dyka upp på min stackars arma kropp. Så dök jag ner i bildarkivet…dvs. en stor kartong full med bilder som inte fått äran att åka in i ett album. Jag hittade den här bilden:
Detta är alltså jag när jag var typ 5 år. Jag har uppenbarligen blivit behandlad riktigt riktigt illa, det ser ni ju. Inga barn reagerar med sån ilska och sorg om det inte är ren och skär orättvisa som drabbat dem eller hur? *ler*
Min tanke blir följande:
Varför gör man inte så där när man blir arg liksom, när livet är fel och jobbigt?
Ni vet…chefen säger: -Mia, gör det här. Så tänker man….-Nä, aldrig i livet, det vill jag bara inte. Ska man inte bara sätta igång med en sån där grej då…?? Hmm, kan vara nåt!!
Vad gäller rapporten från övriga familjemedlemmar:
EMMA kom just hem från att ha varit i Stinsen med några kompisar. När jag frågar om hon vill vara med på bloggen så svarar hon med en enkel röst: -Nej,tack! Så ni får vänta ett tag till på henne…
MARCUS och PER är på Blidö. Jag fick precis rapport om att Gurgela är uppe på land. Hon är tvättat och fin. Vinterkonserveringen är klar och hon har fått åka in i sitt vinteridé. Marcus har klippt gräset i bitar istället för i helhet för tydligen var det grodinvasion och han ville inte bli känd för slakten på Granö så han lät bli vissa bitar. Bra kille!
Gurgela ligger i sjön.
Hon är båten precis innan bryggan svänger.
På väg upp ur havet får hon lite hjälp av min kära far. TACK PAPPA!
Ni ser själva varför båtar ska upp ur havet så fort man inte kör dem dagligen va?
Nu är hon fin igen. Sov Gott kära Gurgela!!
Varför hon heter GURGELA??
Därför att jag vägrade ha en båt utan namn och Emma sa att hon gurglar när hon är igång.
Alltså GURGELA. Logiskt va??
Good things!!
Ta hand om er.
Be safe!!
