Författare: mia

Peppar Peppar Ta i trä!

JAG KAN INTE LAGA MAT

Eftersom jag viktväktar så provar vi olika maträtter varje vecka och hoppas varje gång att det ska vara något riktigt smarrigt.

Ibland hittar vi rätt och ibland går vi på nitar….den här veckan skulle börja med följande rätt:

KASSLER OCH BROCCOLILÅDA

Ingredienser

4 dl Pasta kokt
2 1/2 stånd Broccoli
300 g Kassler fett bortskuret
2 dl Lättmjölk 0,5%
1 msk Majsstärkelse (redning)
1 dl Ost riven max 17%
1 st Ägg, gula
1 krm Salt
1 krm Vitpeppar

Instruktioner
  1. Dela broccolin i buketter och lägg i lättsaltat kokande vatten, koka i 3-4 minuter. Sila från kokspadet men spara det. Spola kallt vatten över broccolin i ett durkslag. Låt rinna av väl. Blanda samman 2 dl kokspad och mjölk, låt koka upp under omrörning och red av med såsredning.
  2. Smaka av med kryddor. Låt såsen puttra samman ca 5 minuter. Dra såsen från värmen och rör ner riven ost och äggula. Skiva kasslern i tunna skivor. Lägg pasta, broccoli och kasslerskivor i en ugnssäker form. Häll över ostsåsen. Gratinera högst upp i ugnen 225 grader ca 12-15 minuter.
—
Det låter ju så där lagom enkelt eller hur?
Och så låter det ruggigt nyttigt. Vilket det är! 4,5 plupp per portion är superbra!
Så där nyttigt så Per blev skeptisk men lät mig hållas eftersom jag skulle laga det.
Det är inte ofta jag erbjuder mig att laga maten.

 

Jaha, så jag sätter, glad i hågen, igång och börjar koka vatten och dela broccoli i buketter, skär kassler och tar fram ingredienser till såsen. Det ser ju verkligen lovande ut!!

Men men men…..självklart pajjar jag hela såsen genom att mala i alldeles för mycket vitpeppar (som jag tydligen "alltid gör" enligt somliga familjemedlemmar) och hela såseländet är förstört.
 🙁
Ja, då har jag ju inget annat att göra än att ändå ropa in förstärkning och få akut räddningsaktion a la Per.  Lite mera mjölk, lite mera redning, på med lite kärlek och vips så smakar allt gott och jag kan fortsätta.

Var kommer den genen ifrån? Den genen som gör att man har känsla för såsräddning? Jag har inte den genen….jag har vitpepparkvarnsgenen.

Hur det smakade?
Faktiskt gillade hela familjen det här riktigt mycket, förutom Marcus som försökte pilla bort all broccoli innan han faktiskt kom på att det var gott!
Prova vet jag!

 

Tack och Hej från Matlagar’n

PS. Ta det lugnt med vitpepparen DS

Marcus 17-års”kalas”

Min son har aldrig varit speciellt "gamig". Han skriver inga långa önskelistor
eller tjatar sönder våra öron i sin jakt på materiella ting.

Jag vet inte om det beror på att han redan har allt eller om det faktiskt är så att han är nöjd som det är.
Hur som helst så fyller han år nu i veckan som kommer och när vi ändå var på Blidö
så hade jag fått hans tillstånd att samla familjen för att fira honom.

Nu råkade det vara så att min mamma inte kunde komma och att Catrins hela familj var magsjuk
 så vi blev bara sjutton personer men det var kanske lika bra det.
Det är ju trångt om saligheten när hela vår familj faktiskt får till det och samlas i ett och samma hus.

Här är en samling bilder från firandet:


Emma underbart vacker och sen lilla Anton i sin fascination över Peppar.


Tilda och en skumt färgad docka….


Daniel och Susanna som just skrattat riktigt gott.


17-åringen med mor och sen den underbara lilla tjockisen Noah med moster


En illustration av hur fullt det faktiskt blir när vi samlas….Här har vi utnyttjat hallen t.om…


Anton har vågat sig upp i mitt knä och Pappa och Kina pustar ut efter maten.

Efter kalaset var det dags att ta bort alla extrabord och stolar och köra runt
 med (favoritmaskinen) dammsugaren för att få ordning på huset igen.

Innan vi lämnade Vitsippan idag såg det ut som vanligt igen!


Allrummet. Jag är uppvuxen i huset utanför fönstret. Pappa och Kina bor där nu.


Köket och lilla Peppar på sin bur.


Per, Marcus och Peppar njuter av lugnet.

 Allrum med tom vedkorg ser jag…..

Där var rundturen slut och Vitsippan tackar för den här gången!

Peace

 

Melodifestival på Blidö

Vårt nätverk har varit dött i helgen…..Nu kommer det igång (inte helt av sig själv….) och då vill jag ju gärna säga Hej!

Melodifestivalen kör för fulla muggar och just nu är det EMD som syns i rutan.

Min bror Henrik (han som inspirerat mig till mitt lösenord, ni vet) sitter här och myser med sin fru.

Marcus surfar ( vi har ju äntligen nätverk och internet).
Per och jag drickar varsin GT och livet leker efter dagens 17-årskalas.
Emma är …ja, var är hon? Antagligen hos pappa…

Vad gäller festivalen, så har jag inte röstat men EMD är inte helt fel eller?

Vi får se, den tjocka damen har inte sjungit ännu, så det är inte över ännu.

Kram MIA

SKROCKFULL?? Vet du vad det är för dag i dag?

Fredagen den 13, som inträffar en till tre gånger varje år, är enligt skrock en otursdag. Det finns flera olika hypoteser varför fredagen den trettonde uppfattas så. En grundar sig på att Jesus hade 12 lärjungar, och när Jesus blev förrådd var Judas den trettonde vid bordet. Det kan även ha varit så att det baseras på att det fanns 13 personer totalt och att Jesus korsfästes på långfredagen. Det var också så att Jesus dog på en fredag.

En annan hypotes grundar sig på att ett betydande antal ordensmedlemmar från Tempelherreorden blev fängslade av Filip IV av Frankrike fredagen den 13 oktober 1307 på order av påven Clemens V. Många av dessa torterades och avrättades dessutom.

Vidare finns i den nordiska mytologin en berättelse om hur svekets och ondskans gud Loke kom som den trettonde gästen till ett gästabud i Valhall – och sedan lurade blinde Höder att skjuta sin egen bror Balder till döds med en mistelpil.

Fredagen betraktades i det gamla bondesamhället som ett slags helg- och vilodag, en dag som var olämplig att börja med ett arbete på och det man gjorde fick inte vara bullersamt. Talet 13 betraktas som ett magiskt tal inom folktro och magi. Rädslan för talet 13 går tillbaka till tiden före kristendomen; antika trolldomsböcker visar att talet användes i förbindelse med formler och förbannelser som riktade sig mot underjordiska makter.

Triskaidekafobi (av grek. treiskaideka "tretton" och phobos "rädsla") är en rädsla (fobi) för talet tretton och fobi för fredagen den 13 specifikt kallas "paraskavedekatriafobi" eller "paraskevidekatriafobi" av grekiskans paraskeví (Παρασκευή) ‘fredag’, dekatreís (δεκατρείς) ‘tretton’ och fobi (φοβία) ‘rädsla’.

Text från Wikipedia

VÄLKOMMEN till en vanlig vardag hos familjen Hertz

Alla har vi våra olika "måsten" och "uppgifter".
Såna där vardagliga sysslor som vi utför för att få ihop livet.

På min Att-Göra-Lista står det till exempel:

 TVÄTTA

Alltså gick jag in i tvättstugan så fort jag kom hem.

Tydligen står det detsamma på vår fågel Peppars lista för hon hängde med och hjälpte till idag när jag hade mitt roliga!

Emma var iväg och jobbade på ICA idag där hon "frontar" varor.
Vi får alltså ingen tjusig bild på henne idag.

 Jag kan dock visa vad Marcus gjorde för nytta idag……..den var t.om. redan utförd när jag kom hem 🙂

DISKA

Jaha, Per då?
Gör han någon nytta?
Ja, ni som känner oss väl, vet exakt vad.

LAGA MAT

Här är min kock och han har hjälpreda även han!

Idag blev det viktväktarkyckling med ris och bönor.
Betyg = Okej, men vi lagar det nog inte igen


Visst är hon fin vår lilla hjälpreda?

Diskaren och Tvätterskan?? Jorå, här är vi…

PEACE

Är det så här hos er också?

Jag visste att jag bodde norr om Stockholm.
Jag visste att jag enligt somliga bor i Norrland 🙂
Jag hade full koll på det geografiska läget.

Jag bor ju i det härliga Sollentuna.

Det jag inte visste, var att det verkligen är skillnad på några mil hit eller dit.
När jag åkte till jobbet så insåg jag att det gör skillnad.
Det kanske är så att några mil är just skillnaden som gör skillnaden?

Är det så?

Har ni mycket snö hos er eller är det nu äntligen konstaterat att jag bor i Norrland?

Så här såg det ut hos mig i morse:


Greetings från Majsan
(på lunchtimmen)

Presenter som gör nytta!!

Känslig?
Vill inte läsa personliga saker?
Liknar du min kollega David som håller för öronen när jag berättar om "kvinnliga" samtalsämnen 🙂 ?  

Sluta läs!
Sluta läsa nu!

Ok, kvar? Dåså….

Imorse var jag på Sollentuna Sjukhus för att byta spiral.

Jag trodde jag visste vad som väntade men man glömmer tydligen mer än jag trodde på fem år. Visst allt gick jättebra men min kropp tycker tydligen att det är jättekul att försöka, bara med hjälp av livmoderns egen kraft, att få ut spiralen igen. Så sen klockan halv nio i morse har jag haft ont i magen med jämna mellanrum och blöder som en skadskjuten kråka. Jag krystar liksom som om jag ska föda en spiral….kul. Visst…jätte….

Jag gav upp och åkte hem från jobbet vid tretiden och det är här min rubrik kommer in i bilden.

Jag ligger i soffan och läser tidningen Metro som jag fått levererad av Kicki, min kollega. Varje dag tar hon med sig den till mig. Hon läser den på tunnelbanan och sen får jag den. Snällt va?

Hur som helst, jag ligger här i soffan och på min mage har jag lagt en uppvärmd vetekudde. Jag fick vetekudden av mina kollegor på jobbet när jag fyllde 40. Den gör verkligen susen. Åh, vad det är skönt. Dessutom doftar det lite lavendel om den, jag antar att det finns lavendel inne bland vetekornen. Det onda går ju inte bort, men det hjälper helt klart.

Jag gillar presenter.