Kategori: Mias dag

Idag var jag tvungen att ringa läkaren igen. Medicinerna är slut men sjukan är det inte. Det blir ett besök imorgon så håll tummarna för mig!

Snart är det lucia så mitt fina ”tåg” har åkt fram!

När andra ljuset brinner
är snart lucia här
hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär

Idag hissades flaggan på halv stång här på ön.

Vi i familjen samlades vid Blidö Kyrka för att ta ett sista farväl av Kickan. Min extramoster. Kinas syster. Margareta.

Här inne i kyrkan har jag varit så många gånger att det inte går att räkna. Min familj har nog gjort allt man kan göra här.

Vi har döpts. Både som nyfödda barn och som tonåringar. Vi har sjungit i körer och vi har deltagit i söndagsskolor och gudstjänster. Jag har jobbat här och fått putsa fönster, gnuggat rent siffrorna som visar psalmerna som ska sjungas, försökt få igång elementen under bänkarna och tänt otaliga ljus, gift oss, konfirmerat oss och….som idag….sagt adjö till våra nära och kära.

Idag höll vi begravning för Margareta. För Kickan.

Min handbukett…

Kantorn (som gjorde mig och min syster starstrucked) spelade när min fina syster sjöng så att vi rös.

Det var ett fint och känslosamt farväl vi guidades igenom av Anders, vår präst. Han som jag lärde känna som ung flicka på konfirmationsläger.

Kina förde till slut sin storasyster ner till hennes sista vila. Nu vilar hon med poppa, Kinas pappa. och min syster Johanna i graven. Platsen vi så väl känner och alltid besöker.

Per åkte hem och hissade, enligt tradition, flaggan upp i topp.

Kina och pappa bjöd oss allihop på middag direkt efter begravningen. Vid vårt bord delades minnen av Kickan tills mitt hjärta blev helt mjukt. Min syster Anna har verkligen ett bra minne och hon väckte så mycket till liv i min gamla hjärna att jag nu är skyldig henne mycket.

Det var ett fint farväl. Kickan – vila i frid!

Min lilla fina Mini har stått utomhus och fått snö på sig. Det har varit varmt och det har varit kallt. Det har snöat och det har töat. I morse när jag tittade till henne var hon rejält inbakad i ett stenhårt lager av is.

Jag kämpade i tjugo minuter för att få fram henne så pass att jag kunde smita runt huset och sno åt mig Pers varma goa garageplats. Så nu står hon där och gottar sig inför kvällen när hon ska få jobba igen för att ta mig ut i skärgården.

Jag kan verkligen se hur hon myser där i de sjutton varma graderna!

Vi såg Ernst Kirchsteigers nya julprogram på tv och som vanligt så byggde han julstjärnor till fönstren. Den här gången byggde han av papper.

Självklart har jag provat. Lätt och ganska fint va??

Den här ska min mamma få (om hon vill ha den).

Per och Marcus har många gånger pratat om att laga kalkon runt jul, men jag har inte varit så taggad på det. Vi har därför aldrig lagat julkalkon…

Idag fick jag dock se ett skoj grej på facebook och beställde en fågel! Kul! Nu måste vi dock ta reda på lite fakta. Hur lagar man den??

När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
och alla barnen glädjas
att fira få advent

Äntligen har vi satt upp nya badrumsskåp i Pers badrum. Han har väntat tålmodigt och bara haft en spegel. Nu sitter det två skåp ovanför handfatet och Per verkar vara toknöjd! Lite småfix kvarstår, men det tar vi imorgon!

Det kom en inbjudan från festgruppen. De bjöd in till glöggmingel och julmiddag. Jag tackade ja!

Jag vet inte om julkänslan som kommit till vår matsal varit där hela veckan eller om den fixats till den här kvällen men mysigt var det.

Vi bjöds på saffransbullar, pepparkakor och skumtomtar. Glöggen stod och ångade och julmusten porlade.

Det lektes organiserat i grupper om tio och vi trivdes.

Kan vi ha varit strax under hundra personer kanske…

I alla hörnor minglades det.

Nu bjöds det på bubblor och feststämningen var på topp.

Julskinnet, som alltid bjuds in till julfest, var så klart på plats!

Middagen visade sig vara libanesisk buffé. Inget fel alls, men jag hade föreställt mig julmat så liiite ledsen blev jag nog tyvärr. Efter maten blev det rundpingis för somliga för att springa ner maten. Det var en trevlig kväll som fortfarande pågick när jag gick hem!

Senare än väntat kom jag hem för att mötas av tända stjärnor. Mysigt men oväntat!

Jag är ju ingen globetrotter så är ju alltid lika glad när jag åker hemåt som när jag åker bort. Jag kom därför enkelt upp ur sängen i morse när klockan ringde. Det var ju hemvändardags!

Jag packade ihop mina prylar, käkade frukost och checkade sedan ut från det sötaste lilla hotell som jag någonsin sett. Rent och fint MEN otroligt få kvadratmetrar. Här ser ni tex hur hissdörren är till vänster, min rumsgrannes dörr rakt fram och min rumsdörr till höger. Man kommer alltså bara med nöd och näppe ut ur hissen innan man måste öppna sin egen dörr 🙂

Jag mötte upp alla mina icke-parisiska kollegor i lobbyn och så åkte vi in till kontoret tillsammans. Det var alltså Clothilde från norra Frankrike, Salvador från Spanien, Jurgen från Nederländerna, Anouar från Schweiz, Pascale från Tyskland och jag från Sverige som tog metron ut mot La Defense för sista gången denna sväng.

Vi hade workshop hela dagen tillsammans med Anne-Cathrine, Theophile, Alexandria och Céline som tog oss igenom agendan idag.

När jag senare hoppade in i taxin för att åka mot flygplatsen så fick jag samma vy som i förrgår när jag stod högst upp i Triumfbågen och såg Grand Arc. Nu såg jag det dock tvärtom – jag såg alltså 4 kilometer rakt fram och längst bort såg jag Triumfbågen (här har jag dock zoomat in en hel del).

Nu sitter jag på CDG och väntar på flyget. Huvudet kokar av nya intryck, nya frågetecken och massvis av inspiration och nya kunskaper. Trött, men glad! (Å lite humgrig då jag inte hittat en enda matbit som passar gallstensdoeten. Hoppas på pastapot på flyget)