Han åkte några timmar efter den stora explosionen… Han är i säkerhet i Tokyo och har redan fått känna av våren!
Det kändes inte som att vi var nära vår här hemma i Sverige men Emma såg snödroppar idag så jag hade fel. Härligt!
I natt sov jag helt ostörd och vaknade därför utvilad vid åttatiden. Jag åt frukost och sen började jag lyssna på min nya favoritpod ”Nyhetsshowen” medan jag städade ordning i städskåpet. Det kändes bra så jag tog tag i blomvattning och städade skåpet under diskhon också. När jag var klar hade jag en lista på saker att komplettera städutrustningen med så jag åkte iväg.
När jag handlat det jag behövde så åkte jag hem till Emma. Idag tog hon nämligen hand om Elsa och lilla Vera medan Marcus var på svensexa och Sofie höll föredrag för hundratals kvinnor om hur det är att vara kvinna i en mansdominerad värld. (Det vet ju hon allt om som tekniktjej och fotbollsdomare.) Jag såg min chans till att få krama på både barn och barnbarn.
Rubriken på detta inlägg visar EXAKT när min kropp lyfte från lakanen av ren ångest. Jag låg och sov när den dova, men enormt starka, smällen ljöd utanför fönstret och jag vaknade av skräck.
Hjärnan sprang fort och tankarna var många. En bomb? Kommer de fler? Kom den uppifrån, eller låg den på marken? Var exakt smällde den? Vad ska jag göra nu? Jag tittade ut genom fönstret och såg att mina grannar hade samma panik. Jag förstod att många skulle ha rapporterat in detta så jag försökte lugna pulsen igen. Det tog en lång stund innan jag kunde somna, men till slut gick det.
Det visade sig att någon smällt av något i ett hus ca 200 meter från oss, innanför Sundbybergs kommungräns. Bilar, balkonger, en hel entré, fönster och dörrar hade sprängts sönder i ett flerbostadshus. Inga människor skadades tack och lov (!), men det är uppenbart att någon ville skada…
Detta är verkligenläskigt. Man är inte säker någonstans.
Här är en bild från mitt sovrum. När jag gick till ICA för att hämta ut ett paket efter jobbet idag, kunde jag konstatera att det smällde i huset som jag ritat en pil på. Där är det fortfarande full aktivitet med avspärrningar och poliser.
Här nedan är några inlägg från nyhetssidor. Det finns massor att läsa.
Jag promenerade till jobbet idag och hade rejält med kläder på mig eftersom jag väntade mig (och fick) regn på hemvägen.
När jag stod i kapprummet insåg jag att alla verkligen klär sig i mörka (tråkiga) kläder den här årstiden.
Alla utom EN.
Jag blev mycket nyfiken på vem denna härliga person kunde vara och frågade alla som satt runtomkring mig. Ingen kunde med gott samvete säga att de klädde sig i färg. Tyvärr.
Vid dagens slut, när folk började ta sig hemåt, såg jag vem det var. Det var Kicki!
Sofie är på jobbresa och har varit det hela veckan så vi fick låna Marcus, Vera och Elsa ett dygn ute på ön. Lördagsmorgon denna helg innebar därför för mig att jag gick upp tidigt (när jag hörde bäbis) fick laga gröt, mata barnbarn och gosa en lång stund med Vera innan hon somnade i min famn för dagens första sovstund. Snacka om långsam och härlig start på dagen!
Solen gjorde allt härligt så vi var utomhus många gånger under dagen. Det gick inte att låta bli 🙂
Isen ligger på hela fjärden men den är rejält ”rutten” efter en vecka med varmgrader.
Elsa älskar snö och blir alltid lika glad när vi tar ut henne.
Vera är alltid glad! Oavsett om hon är inne och leker i Emmaljungabarnstolen som hennes gammelmorfar Rune fick för 35 år sen när han var ”Norrtälje Kommuns enda manliga dagbarnvårdare” (och som hennes pappa Marcus lekte i när han var bäbis) eller när hon upptäcker skärgården i selen på magen på sin far eller farmor.
Vi vuxna mår också bra utomhus. Det går inte att låta bli!
Marcus tog barn och hund hem till stan igen på eftermiddagen. Detta då Sofie snart skulle komma hem. Lördagskvällen använde jag och Per till att inviga den nya ugnen och bingea säsong 1 av Big bang Theory.
För några veckor sedan gnällde Per på att ugnen tog så lång tid på sig att bli varm. Jag trodde det hade att göra med att ugnen var gammal och att Per ställde lite för höga krav på gamlingen. Det visade sig dock att värmeelementet hade spruckit.
Per letade länge efter en ersättare och beställde sedan en ny. Nu var det dags att installera den!
Jag var lite orolig att den nya maskinen inte skulle rymmas i hålet, men Per sa att sånt här har standardmått. Jag fattade väl det också, MEN den såg så stor ut…och hålet så litet.
Idag var det spännande att gå till jobbet eftersom vi alla skulle in i ett helt nytt kontor efter två månader med hemmakontorsarbete.
Det regnade och var töväder (efter en vecka med rejält kallt och massor av snöfall) så Per skjutsade mig den korta biten till jobbet som det är tänkt att jag ska promenera.
När jag klev in i entrén möttes jag av en välkomstkommitté och ballonger. Det var ingen tvekan om att det var vår första dag i byggnaden.
När jag klev ut ur hissen på plan 5 möttes jag av ännu mer festliga och färggranna ballonger. Här firades det rejält!
Väl inne i lokalen fick vi passerkort, koder, goodiebag och informationsbroschyr. Sen gick vi runt och tittade oss omkring. På bilden nedan ser ni de arbetsplatser som vi valde för dagen.
Vi fick varsitt skåp att förvara våra personliga saker i (eftersom vi har clean desk/free seating och alltaå inte har egna fasta platser). När vi hängt av oss och lagt in saker i skåpen fortsatte vi titten. Här kom vi in på Torget/Restaurangen.
Det fanns gott om sittplatser av olika slag. Här på pyramiden passar det nog att ta en kaffe.
Dessa platser kanske länpar sig för lunch.
Jag fortsatte leta mig runt och fick kollegorna att följa med ner i källaren. Där hittade vi cykelbur, garageinfart och ombytesrum med duschar.
Uppe på plan 5 hittade vi mer umgängesytor.
Inredarna har lyckats få en skön och lugn känsla överallt.
Eller vad säger ni?
Idag började två kollegor hos oss, Malin och Lovisa. Vi välkomnade dem med en gemensam fikastund.
Jag letade sedan rätt på nödutgångar och återsamlingsplats och installerade printer och skanner.
Min dator fick sig en genomkörare hos IT där Jonny uppgraderade lite allt möjligt som behövde det. Medan jag var datorlös så tog jag lite fler bilder.
Klockan tolv bjöds det på god buffélunch.
Alla verkar trivas på kontoret och det är inte så konstigt när det ser ut så här.
En vägg är helt grön och bidrar till lugn.
Efter en annorlunda dag tackade jag för mig och log åt ballongerna, sen gick jag ut till Per som stod och väntade med bilen eftersom det regnade. Snälla honom!
I morgon ska jag dit igen och det känns helt rätt!
Vi startade vår lördag med frukost framför tv’n. Fast nu när jag tänker på det så är det inte sant. Jag började med att diska och tvätta och plocka ordning, SEN gjorde jag frukost och väckte Per 🙂
Framför tv’n virkade jag en förvaringslåda. Jag blir lugn av handarbete och det är extra kul när man vet att det man skapar kommer att användas.
På tv’n visade de hur den svenska astronauten Marcus Wandt och tre andra astronater dockade sin rymdfarkost Dragon (som skjutits upp av raketen Falcon 9) med den internationella rymdstationeb ISS och eftersom det är en ovanlig händelse så fastnade vi en stund och såg på.
Trots att det var rejält kallt utomhus så promenerade vi ner till MoS i stället för att ta bilen. Det är så skönt att få lite luft.
Vi gick förbi den kontorsbyggnad där mitt jobbs lokaler ligger och som ska fyllas med folk från och med måndag. Det är en MYCKET modern byggnad.
Vi gjorde sen en hel radda med ärenden (som att hämta ut mediciner, prova/köpa underställ i mariniull, köpa en kompass och lova Per att han ska få försöka ge sig på det lönlösta uppdraget att lära mig använda den) innan vi åt lunch och gick hem igen.
Vi packade sedan en liten väska och åkte till Marcus och Sofie. De skulle på fest och lät oss umgås med lilla Vera under tiden. Hon var glad som en lärka och förgyllde lördagskvällen för sin farfar och farmor.
När föräldrarna kom hem igen så åkte vi vidare norrut. Vid midnatt landade vi ute i skärgården och skottade oss in i våra kära fritidshus. I morgon söndag ska nämligen också fyllas med göromål, men nu ute på ön.
