Kategori: Mias dag

Idag fick jag några fina kvistar av den lokala blomsterverkstaden.

De gör mig glad!

Idag för sexton år sen (klockan 11:38) startade jag blogg (med stor hjälp av min dotter som var en stjärna på att koda). Jag vet att jag oftast uppmärksammar detta den här dagen i februari, men det är lite fascinerande att jag hållit på så länge så jag kan inte låta bli!

På den tiden låg jag på en portal med reklam och mina första inlägg handlade om mitt första besök i Indien. 13/1-2011 flyttade jag dock till egen domän där jag bestämmer själv och alltså inte har någon reklam som kommer i vägen.

I början var bloggen verkligen ett ställe som jag ägnade många timmar per dag på. Nuförtiden så har det mer blivit ett ställe jag skriver på för att själv komma ihåg vad jag pysslar med. Det har blivit familjens dagbok. Jag är glad att du finns kvar och läser!

Vi var på ön i helgen. Det var grått och trist. Det var dock lite roligt att se hur fåglarna vilar på isflaken.

Distriktssköterskan lade ansvaret på eleven som pluggat 1,5 år (hälften) mot sitt mål att bli sjuksköterska att ta bort mina stygn.

Det gick jättebra, men hon hittade ett stygn färre än vad sjukhuset informerat mig om, så det oroar mig lite…

Just nu har jag Sorbactväv mot såren för att eliminera bakterier och svamp och imorgon ska jag tillbaka till dem för att se om alla fyra såren läker som de ska.

Håll tummarna att allt ser bra ut!

Det har varit rejält kallt ett tag, så nu är vattnet stelt på fjärden. Det är inte ”is” som man kan gå på men det är helt klart på gång! Per och jag var nere vid bryggan på lunchen och det var klart kyligt.

Man ser hur isen gått sönder när den tryckts in mot land.

Vintern är äntligen här!

Som jag har längtat! En råbiff med alla tillbehör har jag ju inte kunnat äta pga fetthalten, men nu när gallblåsan och alla dess stenar är borta har jag inga matrestriktioner löngre! Igår njöt jag verkligen när Per och jag gick till kvartersbaren i stället för att laga middag hemma!

Jag rör mig mer och mer varje dag. Jag äter vad jag vill och det känns bra. Jag kan verkligen känna att jag läker. Tjoho!!

Per är lika glad som jag för nu får han laga vilken mat han vill!

Jag läser tidningen och värmer mig vid brasan. Snart är det middag!

Jag fick en stark önskan om att ha haft bröd eller nåt med mig…

Jag gillar den här hörnan för att inta en kaffe!

Oj vad härligt det är med blommor!