Kategori: Mias dag

Vårt parhus ligger vid en gata som är litegrann böjd som en ostbåge. När vi köpte huset så valde vi med flit det hus som alltså får mest sol på altanen under dagen. Det vi absolut inte skänkte en tanke var att baksidan alltså får minst sol av alla hus. Det faktumet märkte vi när vi flyttade in. Solen når in på baksidans gräsmatta under en timme på morgonen och en timme på kvällen. Ni vet vad det betyder nu på våren? Snön smälter INTE! Det är rätt komiskt om man försöker se positivt på situationen. Alla andra hus har gröna fina gräsmattor. Vi har en vit snöhög. Detta har retat mig och imorse tog jag tag i ”problemet”. Det fick vara nog. Jag gick helt enkelt ut och hjälpte våren på traven. Jag skottade och krattade ut snön så den blev till ett litet tunt lager av snö över min tomt, över gångbanan utanför och ut i skogsslänten. Jag kunde verkligen se hur snön började smälta direkt. Nu finns förhoppning om att vi får vår här också 🙂

Efter skottningen började det kurra i magen. Jag funderade på att väcka något av barnen för att få sällskap till frukosten men beslöt mig för att en tv-frukost i ensamhet också har sina fördelar. Jag käkade alltså min frukost med sällskap av Tilde de Paula.
Förresten….heter det frukost när klockan är halv elva??

Via frukost-tv’n fick jag lära mig hur man städar och vilka städredskap man bör använda.
Det kändes inte som om jag behövde mer kunskap i ämnet men jag blev lite inspirerad!
Jag gick helt enkelt och plockade fram städsakerna.

Fyra timmar senare……Köket klart!

Idag gjorde jag en sån där städning som man önskar att man orkade göra lite oftare.
Allt från lampans skärmar till köksluckornas feta översidor har fått sig en rejäl dos av såpa idag.

Det var bara ett problem….

I jämförelse med köket såg nu allt annat så väldigt smutsigt ut. Det var bara att sätta ungarna i jobb på övervåningen ”Städa era rum, ungar” och sätta igång sig själv i hall och vardagsrum där nere. Först tog jag dock och krattade lite igen i snön utomhus.
Projekt : Det SKA bli vår hos oss idag!

Mitt i städningen fick jag ta en paus och skjutsa Emma till en kompis. ”Så gör nämligen bra mammor”. Jag vill ju vara en bra mamma, men något i bakhuvudet får mig att fundera på om det inte kan vara så att Emma virat mig runt sitt lillfinger. Hmmm.

Ytterligare 2,5 timme…vardagsrum, hall och badrum klart!

Av någon anledning ser min tvättstuga alltid ut som skrutt när jag har städat.
Allt skit hamnar där inne liksom.
Det var bara att ta tag i det eländet också…..

(Förlåt att jag chockar er med min stökiga sida)

Pust!
Två timmar senare var jag äntligen klar med att rensa i tvättstugan. Dessutom hade jag fått tvätt hängd och ren tvätt inlagd i skåpen. Ett tungt moment (rent psykiskt) var när jag bar ner inte bara vinterjackor utan även Peppars bur och alla tillbehör till förrådet.
Till slut var det i alla fall hyfsat städat.

Nu var klockan halv sju på kvällen. Jag var helt slut. Jag var såååå nära att bara ge upp och ställa undan dammsugaren men med ren viljestyrka tog jag även tag i sovrummet. Hur kul vore det att ha städat som en tok hela jäkla dagen och sen lägga sig i skitiga lakan? Nä, det var bara att sätta igång dammsugaren igen och byta lakan och feja.

Vilken dag!
När jag insåg att jag städat i åtta timmar på raken så la jag av.

Jag satt mig i soffan och andades….Puh!

Utomhus kan man se att jag lyckats med att fått hit våren!
Snön som fanns här i morse är i princip helt smält!

När jag andats lite ska jag ta en dusch, hälla upp ett glas vin och lägga fötterna högt.

Because I’m worth it!

Det här stod på middagsbordet idag:
Absolut ingenting mer än fruktfatet som alltid står där.
Ingen vits att laga mat när ingen skulle äta det man lagade.
Ibland har man tur!

IKVÄLL
Jag sitter i den röda soffan.
Jag har en filt över axlarna, raggsockor på fötterna.
Emma har åkt hem till en kompis och kommer hem sent.
Marcus sitter med sina lurar och spelar spel (som vanligt).
Per är i Göteborg.

Jag sitter i den röda soffan.
Jag ska se på El Classico.
Vilket lag ska jag hålla på??

Hmm…

Otippad dag.

Jag har varit på stadsteatern.
Närmare bestämt på Klara Soppteater.

Jag kan inte minnas att jag någonsin varit på teater förut.
När Helene frågade om jag ville följa med blev jag förvånad när jag sa ”ja”.

Soppteater är precis vad det låter. Man bjuds på soppa samtidigt som man tittar på teater.

Idag bjöds det på grön ärtsoppa med bacon som smakade ljuvligt.

Till det bjöd teaterdirektör Ole Forsberg:

på ”Fröding och jag”.

Med hjälp av ett bord, ett glas och en konjaksflaska klarade han ensam av att trollbinda mig i en timme. Han inte bara läste Gustaf Frödings dikter och brev utan han ”spelade” dem för oss. På bred värmländska inledde han med dikten ”Dä kvetter” och redan då förstod jag att vi skulle bjudas på en härlig timme.

Tack Helene, min kära lunchängel, för en härlig och otippad kulturtimme!

Efter teatern mötte jag upp Emma och vi gick och kikade på kläder och skor.
Först var vi i stan och sen åkte vi till Kista Galleria.
Där övertygade Emma mig om att röda och höga var bättre än svarta och låga.
Vi får se om hon hade rätt. Jag köpte de här:

Vi inhandlade middagsmat, lämnade tillbaks hyrda dvd-filmer och sen åkte vi hem.
Väl hemma igen gav vi oss i kast med att försöka få tillbaka trean och femman på tv’n.
Av någon anledning försvinner de hela tiden. Irriterande.
Den här gången lyckades vi tyvärr inte få tillbaka dem. Ännu mer irriterande.

Nu är det lördagseftermiddag och jag har absolut ingenting att göra.
Skumt och ovanligt.
Jag ska nog gå och hämta min bok och lägga mig i soffan.

Låter som en plan va??

Hej du som läser detta…

Idag försov jag mig. Jag vaknade med ett ryck och kände i varenda nerv att jag sovit för länge. SKIT OXÅ! Jag kastade mig upp ur sängen och sprang (läs gick försiktigt men snabbt) nerför trappan och in i mina kläder. Trist sätt att börja dagen på eftersom man redan då vet att resten av dagen aldrig kan komma upp på topp-nivå. Jag skyller naturligtvis allt på min kollega Cim. Hon försov sig igår. Hon måste ha smittat mig!!

Vid halv ett träffade jag min klasskamrat från barndomen, Helene, över en lunch och en kaffe. Här peakade dagen ganska duktigt och vi babblade av oss lite onyttigt och nyttigt vetande och hänt-sen-sist-saker. På vägen hann jag också med en tur in på Lindex där jag hittade en klänning som satt som en smäck….eller ja, den satt som en klänning förstås inte som en huvudbonad, men ni fattar. Grejjen (som jag försöker komma till) var dock att den satt så galet bra. Den var som sydd till mig. Ett problem. Den var beige. Jag är beige. Alltså en: no match! Jag tvekade länge i provrummet innan jag till slut lät förståndet vinna och hängde tillbaka klänningen. En klänning som gör mig till en beige mus är inte ett bra köp, hur bra den än sitter.

När arbetsdagen kom till sitt slut tog jag en snabb tur via Sollentuna Centrum där de börjat ta betalt för parkeringen, trots att deras parkeringsgarage är ett skämt. Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att planera och bygga för ut- och infart. De har överkryssade vägmarkeringar, övertejpade vägskyltar och två personer stående vid varje våningsplan för att peka åt folk att köra dit de ska. Sorgligt försök att skapa ordning. Jag lovar att jag hade lyckats lösa det där bättre än de har gjort! Ett mirakel inträffade dock: Jag hittade min smäck-klänning i SVART! Yehaaa!!
  

I vårt kök, på mitt köksbord, har två artonåringar under dagen börjat bygga en raket. På frågan om VARFÖR de bygger en raket fick jag till svar att de ska skjuta upp den i luften och sen med hjälp av vinklar, grader, hypotenusor och såna matematiska hjälpmedel räkna ut hur högt den flög….Gör alla påsklovslediga killar sånt?

Per är i Göteborg. Han åkte redan igår morse. Jag skrev inte något om det eftersom jag hade ögonen fulla av tårar igår. Hur som helst så kommer Per inte hem förrän sent på söndag kväll. Jag är gräsänka hela helgen. Det betyder alltså att jag måste laga mat varje dag helt själv. Hualigen! Jag måste också handla, diska, tvätta och sånt men det är ju helt okej. Matlagning å andra sidan….ve den som kom på att laga mat!! Hoppas fotomässan där nere är riktigt rolig, Perta. Så det är värt mitt lidande menar jag ッ

Det här var i alla fall det som jag till slut ställde på middagsbordet idag:
Riccotta- och Spenatfyllda tortellinis med tomat, basilika, fetaost och olivsås serverad med sallad

(Kommentar från Emma:
Det här var ju gott. Var det du eller pappa som kom på att du skulle laga det?
Matförtroendet är lågt hos min dotter *ler*)

Jag har beredskap ikväll så jag avvaktar lite med tjockvinet.
Tänk er dock att klockan tjugotvånollnoll så höjer jag mitt glas i en skål.
Skålar ni med mig??

/Majsan

Vår älskade Peppar finns inte mer

Hon dolde att hennes kropp inte orkade längre, tills hon inte ens orkade dölja det…

Vår älskade Peppar finns inte mer.

Hon fattas mig!

Idag kom lilla Ulrika på besök. Ulrikas mamma har jobbat på vårt jobb i över tio år.
Självklart måste hon alltså presenteras för oss. Åsa kände ett sug att hålla denna speciella bäbis.
Ulrika verkade trivas hur bra som helst hos henne.
Själv fick jag hålla mig på avstånd pga. min snuva…

Close up!

På lunchen gick jag ut för att köpa delikata potatisar.
Det glömde jag helt bort när jag kom utomhus!
Det var så vansinnigt skönt så jag tog en promenad utan jacka och med kisande ögon.

Väl hemma (efter ett ”köpa-potatis-stopp”) letade jag som en tok efter min kameraladdare
som varit borta i några dagar. JAG HITTADE DEN!!! Det kändes skönt.

Vad är en bloggare utan kamera?
Ingenting!

Glad skattletare!

Tillsammans lagade Per och jag detta till middag:
Pepparytterfilé med delikatesspotatis
(med skalet på och med extra mycket salt i vattnet så de blir vita och fina när de torkar) 
senap- och vitlökssås och sallad med fetaost och soltorkade tomater.

Så här i efterdaningarna av middagen slåss vi om vem som ska diska.
Marcus står vid baljan just nu men jag undrar om allt blir diskat….?
”Ni får göra matlådorna” hör jag honom muttra…
Det är bäst jag går dit och ser vad som händer.

Ha det!

PS. Dagens bilder är tagna med min telefon. Man tager vad man haver. DS

Jag kan inte ta bilder med min lilla kompaktkamera.
Kameran har inget kräm kvar i batteriet.
Det är klart irriterande eftersom jag inte hittar laddaren.

Var har jag lagt den?
Säkert på ett smart ställe…

Frustration!!!

Jag känner mig inte så pigg idag. Det syns nog på mig, för den första kommentaren jag fick av en kollega idag var: ”Oj, vad du ser ut! Vilka röda ögon du har!” Jag har varit förkyld så länge nu att jag inte ens minns hur länge det är. Jag är trött på det. Jag försöker sova många timmar varje natt, jag försöker dricka mycket vatten, jag sköljer näsan (har bästa näskannan någonsin) och jag har inte tränat hårt på länge (jag tränar mitt knä, var inte oroliga) och ändå fortsätter jag snörvla och hosta. Jag vill bli frisk! Det vill man alltid när man inte är på topp. Varje gång jag är dålig inser jag att talesättet här nedan är toksant!

”Den som är frisk önskar sig massor av saker. Den som är sjuk önskar sig bara en sak”.

Jag har, trots att jag inte är så pigg, satt igång två projekt ikväll:

1. Jag har kontaktat den bästa snickaren i landet. Detta för att se till att vår altan på Blidö ÄNTLIGEN får ett staket! Det har jag velat ha i flera år men det har inte blivit av. Nu är det på gång…..

2. Jag har satt igång en ”att-göra-lista” till morgondagens arbetsdag. Ja, ni vet ju att jag gillar listor. Den här har jag dock fått önskemål på. Det ni. Jag är i en skriva-lista-himmel.

För att bevisa min listkärlek, så kan jag berätta att jag nu tänkte:

1. Sluta blogga
2. Sätta på en kanna gott te, kanske Kanel?
3. Dra en filt över mig och ligga ner i soffan
4. Dricka te
5. Kika på The Mentalist på tv
6. Gå och sova tidigt

Ha det gott!!

XOXO

PS. Det här stod på middagsbordet idag:
Lammfärsjärpar med kokt potatis, sås och sallad DS

I morse vaknade jag till ett snöigt Blidö. Riktigt snöigt.
Mysigt men sorgligt. Det var ju vår igår…eller?

När snöfallet lugnat sig lite skottade jag altanen och gången mot bilen.

Resultatet:

Vår coola granne, Lasse, ser mig jobba och förstår att vi är på väg hem så småningom.
Han kommer över och talar om att det inte är någon idé att åka hem.

”Vägen är blockerad. Mina gäster som åkte för två timmar sen
har inte kommit någonstans i den kö som bildats efter olyckan”.

Jag tar kontakt med min klasskompis Nina på Yxlan och får mer information.
(Hon har affärsverksamhet precis vid färjan och bra kontakter)

”ICA lastbilen hade åkt i diket vid Sikströmmen och lagt sig över vägen,
bussar och några bilar körde rakt in i olyckan eftersom
den hände precis bakom ett krön. Totalt stopp.”

Jag tackar Nina för infon och tar det lugnt, ingen idé att stressa hem.

Har man inga vinterstövlar (eftersom det förväntas vara vår) så får man ta de stövlar man har 🙂

Jag äter sill och potatis till lunch. Per äter pannkakor med blåbär.

Jag får mer information om vägläget från en vän som försöker ta sig ut till Blidö.

”Ingen idé att åka ännu, för lång kö”.

Nähäpp, chillar och ser en film
”The lookout”.

Pratar med Nina igen

”Några bilar har de fått bort, men en buss drogs snett och ligger ivägen.
Bilar från Norrtälje kan komma förbi och de släpper förbi
några bilar då och då från vårt håll, men det är kö ända
ner till Eknö eftersom det är så svårt att ta sig förbi”

Vi sätter på nästa film
”Blades of Glory”….

Tio i fyra ger min syster Anna med familj upp och hoppas att trafiksituationen löst sig.
Ryktet från Nina hade sagt att man sagt sig var klar med bärgningen vid kvart i fyra.
De tar tjuren vid hornen och sätter sig i bilen. Nu ska de hem!!
Fem i halv fem visar det sig att de lyckats. Bussen låg kvar i diket men de kom förbi.

Vi såg klart på filmen, tog en sista kopp kaffe hos Pappa och Kina,
 och begav oss sedan hemåt. Det gick hur bra som helst.

Väl hemma var jag vrålhungrig!

Det här stod på middagsbordet idag:
Vi lagade upp det som fanns kvar från helgen, det blev:
Oxfile med kokt potatis och smörslungade morötter
såsen var någon form av tomatröra 🙂

När vi ätit upp började vi med nästa matlagningssession.
Vi måste ha matlådor till veckan OCH vi har mat som inte får förfaras.
Det blev kycklingwok. Smakar smaskens i morgon!!

Ha det gott allihopa, imorgon går jag till Dimman på morgonen
och sen är det bokslut hela veckan lång!

Majsan