Kategori: Mias dag

Idag såg jag hur snön och isen smälte undan i solgasset.
Mitt hjärta smälte av glädje och jag njöt som bara den.
Jag öppnade dörren i vardagsrummet och släppte in vårljuden.

Dripp Dropp Dripp Dropp….att höra snön smälta var som ljuv musik för mina öron.
Jag var bara tvungen att gå ut i den extremt starka solen.

Marcus bar upp utestolarna och så satt jag där och mös tills Susanna kom med sin familj.

Marcus har ju valt att inte ha något kalas men det sket ju Susanna och Daniel i.
De kom ändå och med sig bar de gåvor.
En t-shirt med detta tryck 🙂

En till t-shirt, med detta tryck. Passande för Marcus måste jag säga!
(WOW är ett dataspel ”World of Warcraft” och vem spelar mycket spel?)

Alla njöt i solen en stund (utom Noah som tyckte den stack i ögonen.)

När det började kurra i magen gjorde vi i ordning hamburgare.
Det var kanske inte så bekvämt utan bord, men det var ”vårigt”.

Tilda och Noah hade redan ätit så de nöjde sig med äppelbitar.

Allt var som det alltid är, dvs:

Mannen hamnar vid grillen.

Mamman hamnar på golvet med sina barn.

Jag tar kort på mig själv.

Nyckelpigorna vaknar när det är vår.

Tilda är söt och fascinerad av det lilla krypet.

Småflickor gillar inte riktigt småkrypen
Jag räddade henne från det (jag är bara rädd för spindlar)

Fikat avnjöts senare inomhus vid stolar OCH bord 🙂

Efter en stunds mysigt prat åkte Susanna och Daniel hem med sina små igen.

Marcus var söt och spettade loss islagret utanför vårt hus så jag inte ska halka.
Det vore inte så bra för mitt knä om jag slog runt där ute på isbanan.
Nu kan jag gå på bar mark hela vägen till bilen.
Marcus är bra på så många saker 🙂

Jag funderade på att gå på bio idag men jag är trött.
Istället bokade vi Alice i Underlandet till imorgon.

Har ni sett den??

Nu önskar jag er alla en riktigt skön avslutning på lördagen!
Jag ska försöka få till en sån jag också.

Puss och Kram

Precis innan vi skulle gå iväg för att äta middag, ringde det på dörren.
Marcus fick blommor. Vi tittade på varandra och gissade vem de var ifrån.
De finns nämligen en familj här i landet som är duktiga på att skicka blommor.
Vi gissade rätt!!

Marcus tackar Thomas, Ninni, Tobias och Jesper för de här fina blommorna!!

Efter att ha satt blommorna i vatten åkte vi med de kommunala färdmedlen….

….in till stan där vi mötte upp Emma vid Östermalmshallen.

Vi gick till Texas Longhorn där vi åt gott, pratade och skrattade gott.

Syskonen höll till och med sams  🙂

Marcus, den galningen, tog in en ”Big Ass” dvs. ett halvt kilo kött….

…han åt, och åt, och åt….tills han var totalt i paltkoma!!

Vi andra var också tokmätta så det blev inte ens kaffe!!
Vi tog oss istället hemåt igen, via dessa träd i Mörby Centrum
 där de tydligen missat att julen är över…

Var inte oroliga. Nu dricker vi Kaffe Latte!
I alla fall somliga av oss. En av oss sitter vid sin kära dator och spelar dataspel igen.
Allt är som det ska.
Good things!!

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Just det, jag måste också berätta att jag precis pratade med Roggi.
Han är numera ena halvan av det äkta paret Herr och Fru van Tol!!!
Paret mår hur bra som helst och ska precis ta sig ut för att avnjuta en god middag.
De rekommenderar alla att åka till Aruba en gång i livet om det går.

Åh…..jag är så avundsjuk, jag är så avundsjuk……

Fredag är alltid bra.

Helgen börjar alltid med en arbetsdag fylld musik i högtalarna.
Alla vet om det. Musik högt i högtalare istället för i hörlurar = Fredag!
Idag var det dock Åsa som körde sin spellista i Spotify, inte jag.

Fredag när jag går till Dimman och får värsta positiva peppingen är jäkligt bra.

Jag träffade Dimman och vi gick igenom operationsberättelsen och kikade på mitt knä.
Jag gjorde övningarna jag blivit instruerad att göra och Dimman kollade hur jag skötte mig.
På något magiskt sätt lyckas denna grekiska gud säga precis rätt ord för att få mig att må bra.
Han fick mig att inte bara böja på benet, utan verkligen vilja böja skiten ur det.
Det här var en bra pepping. Jag fick massor av energi idag! Tack Dimman!

Fredag när Marcus fyller arton år gör att jag känner mig gammal men glad!

Jisses Amalia, Herrejisses och OJ! vad gammal jag måste vara om han är 18 år!!
Fast å andra sidan, jäklar vilken bra unge jag har. Han rockar!
Det gör jag också förresten! Jag minns ju till och med årtiondet då man faktiskt just rockade 🙂

När vi frågade Marcus vad han önskade sig på sin födelsedag fick vi svaret ”inget speciellt”.
Vi frågade och frågade men fick inget svar. Han var så nöjd så!
Den här sketchen visar vilket svar jag nog hade förväntat mig:
 

Jag kanske ska gå och fråga Marcus om han önskar sig fred på jorden?

Fredag när vi firar Mackan på Texas Longhorn vid Östermalmstorg är gott!

Efter jobbet ska jag hem och byta om sen åker vi in till stan alla fyra och fortsätter fira.
Marcus älskar kött. Alltså ska det ätas drivor av detta ikväll.
Var gör man det bäst? Jo, på Texas Longhorn såklart!!
Fredag är gott!!

”Det här stod på middagsbordet idag:”
Texas Longhorn har en schysst meny…..jag tror Marcus tar en ”Beltbuster”.
Jag funderar på en hummer…kan det vara nåt??

Inget hemlagat idag inte 🙂

♥

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN VÄRLDENS BÄSTA MARCUS!!!!

 

Min lilla kille är inte så liten längre….

✫

Vid midnatt rusade jag, Per och Emma in i Marcus rum och sjöng (läs; skrålade)

”Ja må han leva, Ja må han leva
Ja må han leva uti hundrade år!!
Javisst ska han leva. Javisst ska han leva.
Javisst ska han leva uti hundrade år!!”

Vi hade med oss paket, chokladtårta och champagne
 och så hade vi en midnattspicknick mitt på sovrumsgolvet.


Firandet fortsätter ikväll!!

GRATTIS IGEN VÄRLDENS BÄSTA MARCUS!!!!

Hello!!

När jag kom hem från jobbet tog jag av bandaget och satte mig på vardagsrumsmattan.
Jag tog fram min ”träningsinstruktion” och började böja, lyfta, sträcka, spänna…

Jag gjorde alla övningar som jag ska och jag har bestämt mig för att ”idag är en bra dag”,
men hjälp vad det är sorgligt hur svårt det ska vara att böja ett knä 90 grader.

För en vecka sen kunde jag veckla ihop benet hur som helst.
Idag kämpar jag för att böja det så här mycket:

Imorgon ska jag till Dimman och ”träna” a la Proffs.

Vi får hoppas att min skam över att inte träna ordentligt,
överväger skräcken över att såren känns som om de ska öppnas.
Ni lär få höra hur det gick…

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Marcus fyller 18 år imorgon.

Jisses, vad tiden går fort! Jag tänker många tankar om det t.ex. om hur gammal jag är ☻, fast det jag tänkte berätta för er är att samtalet runt middagsbordet idag handlade om att Marcus, om några timmar, blir myndig och alltså får göra ”vad han vill” (Emmas ord).

Emma drömde sig iväg till den dag då hon får göra vad hon vill och framförallt när hon ”får” flytta. Hon pratar mycket om den dagen, men idag insåg hon att det finns ett stort problem med en flytt hemifrån. Hon har ätit Pers fantasirika, varierade och vällagade mat i hela sitt liv. Hur ska hon kunna stå ut med något sämre?? Hur ska hon kunna låta bli att laga bra mat? Hur ska hon komma på vad hon ska laga varje dag?

Det fick oss att spejsa iväg totalt i vårt samtalsämne och det slutade med att vi kommer att skriva ner vad Per lagar för mat till oss varje dag. Detta så att Emma kan använda det som uppslagsverk sen när hon flyttar hemifrån. Så varje gång hon tänker ”Vad ska jag laga idag?” så kollar hon i bloggen och tar ett förslag därifrån. Jo, vi inser att det är åratal kvar tills hon flyttar och att bloggen kommer att vara long gone då, men det är en kul grej ☻

Alltså:

”Det här stod på middagsbordet idag”:

Stekt torskrygg med smörstekta champinjoner och lök, täckt med knaperstekt bacon
serverat med kokt potatis, brynt smör och en stor sallad.

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Go’afton!
Vi ses imorgon.

Jag har underbara kollegor!!
Utan dem; Ingen bra jobbdag. Ingen glädje.

Igår fick jag och Cim varsin liten mini-påsklilja av Åsa!!

Så här fint ser mitt fönster ut just nu!
Fint va??

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Idag ringde jag till Löwenströmska och frågade alla de frågor som surrat runt i skallen på mig.

Frågorna var som följer:

1. Kan jag behålla tejparna på operationshålen längre än det står i instruktionen?
(Jag läker skitdåligt, har alltid läkt skitdåligt och kommer nog läka skitdålig även denna gång)

2. Ska jag eller ska jag inte följa det träningsprogram som jag fick med mig hem?
Det står på ett ställe att jag ska det och på ett ställe att jag inte ska röra benet….

3. Ska jag byta kompresserna som är över operationssåren
eftersom två av dem är helt mättade av blod?

4. Hur länge ska jag ha kvar bandaget som sitter runt hela härligheten?

Sköterskan var supertrevlig och svarade glatt på alla frågor.
Hon sa t.om. ”ja, man är ju lite groggy när man får informationen, vad bra att du ringde!!”
Det var skönt att känna att de verkligen var glada att få frågorna.
Eller att jag inte var ivägen i alla fall…

Svaren lät så här:

1. Jaja, behåll dem tills de ramlar av.
Knäna rör man ju dessutom hela tiden vilket gör att det läker långsammare.
Låt dem sitta.
– SKÖNT, då kanske jag slipper sår som öppnar sig den här gången….

2. Ja, idag är helt rätt dag att börja med övningarna.

3. Känn på kompresserna. Är de hårda så har det slutat blöda så då kan du låta dem vara.
Är de mer soggy/mjuka så blöder det nog fortfarande och då bör du komma hit så byter vi dem åt dig. Gör det inte själv!

4. Låt bandaget sitta kvar på benet i minst en vecka men upp till två veckor.
Det ska hindra svullnad och därmed även hindra smärta och också hjälpa läkningen.
Ha inte bandaget på under natten.

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Väl hemma var det alltså bara att slita av bandaget och börja träningen.

Den första delen av meningen gillade mitt ben verkligen!!

Det svullna benet är helt knöligt av allt bandage….att ta bort det var SKÖNT.
(kompresserna var hårda=de får sitta kvar)

Den andra delen av meningen var lite pinsam….

Träning….nja…det är mer ”röra på benet”.

Det var dock inte så enkelt.
Det känns som om de tre hålen öppnar sig…BLÄ.
Det gör inte ont, inte alls. Det är bara gör-äckligt!!

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Bredvid mig sitter Emma och Per och de är helt inne i sin egen värld.

De bryr sig inte alls om min ”träning”.
De läser månadens Buffé från ICA med massvis med gott för påsken.
Det enda som hörs är ”Åh, det här ska vi äta i påsk”, ”Det här måste vi prova”

Mina små gourmeter!!!

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Nä, jag föredrar just nu att ha det precis tvärtom.

HUVUDET NER OCH FÖTTERNA UPP!!

Det är sååå skönt att ha benet på en kudde.

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Jag pratade med Dimman idag för första gången efter operationen.
Jag fick en tid tills på fredag morgon.
Jag ska få ett ”program” så att mitt ben så snabbt som möjligt blir i träningsskick.
 
Det ser jag fram emot med skräckslagen förtjusning.

Att böja på benet är inte det lättaste just nu, men det kanske är det på fredag?

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Stjärnkockarna har blivit mitt nya favoritprogram.

Vet inte riktigt varför, men oj vad skoj!!

Det börjar nu, så ni får mer av mig imorgon.

Saknar ni mig kan ni alltid kika på den här soliga bilden som togs på min arbetsplats idag.

(¯ `* • .¸,¤°’` ♥

Kommentar från min dotter under kvällens middag:

”Pappa, Marcus och jag är Naturare, mamma däremot är onaturlig”

Underbart men retfullt nog har solen strålat från en härligt blå himmel både igår och idag.
Det retfulla är ju att jag inte kan gå ut och njuta av solen.
Mitt knä påminner mig om att jag är en konvalecent
 så jag ligger med benet högt och tittar ut genom fönstrena.

Genom det ena fönstret ser jag Per som skottar bort tung, hårt packad snö från altanen.

Genom det andra fönstret ser jag Marcus i samma syssla.

När jag tog mig ut till bilen för att åka hem till stan igen så såg altanen ut så här.
Nu får solen göra det sista så kanske den är helt bar till påsk?

Från bilen såg det lite skojigt ut med snöhögar runt altanen men det får man ta.

Nu är jag tillbaks i stan och läget är detsamma.
Soffa. Knät i högläge. Te i koppen. Inte mycket nytt.
Jag mår bra efter operationen men jag har ondare i knät.
Enligt information i papprena från sjukhuset ska svullnaden ge smärta så allt är i sin ordning.

God kväll!!