Kategori: Mias dag

Så här mitt på lördagen händer det grejjer på ön!

Per skottar t.ex. altanen.
Eller åtminstone en bit av den! Det var tungt!

Vi gick ut på promenad i solen.
Jag får inte gå så långt enligt instruktion från läkaren så vi tog den enkla vägen till bryggan…
Den visade sig vara omöjlig för mig att ta den också….

Jag fick helt enkelt stanna på min sida av vallen.
(Kryckan är mest för att inte halka, den har brodd, jag behöver den inte för stöd)

De andra fortsatte till bryggan. Här ser vi Emma på densamma.

Beautiful!

Marcus har precis slagit hål på ishinnan på vår isvak.
Det måste ju vara förberett när Ove med killpolare (en granne) ska bada senare ikväll.

Skuggspel vid strandkanten.

Jag fick ju knalla hem istället så medan familjen var vid bryggan gick jag hem till Pappa och Kina.
På deras altan var det verkligen dagsmeja!

Allvarligt talat folk – att lyssna på det här ljudet är som ljuv musik!!
 

Självklart fick jag kaffe!! (och choklad)

När jag stod på trappan hos Pappa och Kina insåg jag att ni nog inte sett hur långt det är mellan våra hus. Här ser man pappas vallar och sen gångstigen som jag går för att komma bort till Vitsippan dvs. det röda huset ni ser. Där bor jag!!

Vitsippan och förrådet

När alla kommit upp från vattnet tog vi en tur till ICA.
Vi var helt ensamma i affären så kameran åkte fram (som vanligt)

Per handlar medan jag fotar…

Jag lyckades dock fånga honom mellan grejjerna han samlade ihop.
(Jag kan ju skylla på att jag opererade mig igår och bara löka)

Mor och son

Eftersom vi befinner oss på…

…så kan vad som helst hända!

Var annars möter man en Volvo på en smal snötäckt väg, som kör alldeles för fort, som när den inser att det inte kommer gå att mötas, kör rakt in i den höga snövallen, och där chauffören kallas för Älgen och det som sägs när man går ur för att kolla om man ska hjälpa till och putta får svaret : Näää, det är lugnt. Jag ringer efter farsan så drar han upp mig med traktorn!! Detta är Ön när den är som bäst!! Det är nu det visar sig att det är en Ö!

(Ni införstådda i ön fattar ju säkert att det var Anna Lindstedt och Älgen vi mötte och att Annas familj har  maskiner nog för att dra upp hela öns bilar ur dikena…)

På tal om det där….när jag blir stor så ska jag bli plogförare!!
Snacka om power!!

Här är alla finalisterna i kvällens final!!

(Bild tagen från SVT)

Jag såg hur det rörde sig hemma hos Pappa och Kina så jag knallade över dit.
De ser ut att ha det ganska bra va?

Jag satt hos dem en stund och njöt.
Det fanns fler som njöt av solen…

Efter en stund gick jag hem igen på den välskottade stigen som min pappa fixat.
Det ska ju vara enkelt att ta sig mellan husen 🙂

På vägen hem ser jag att solen värmer upp allt i sin väg.
Den här snön på vårt förråd  trillar nog i backen snart.

Undrar om man skulle ta och skotta altanen idag?
Med ”man” så menar jag nog någon annan än jag själv, men ändå 🙂

Jag tycker de andra kan vakna nu…

Jag är vaken. På riktigt. Ingen narkos kvar!
Jag är färdigtvättad, påklädd och klar.
(Det tog en halv evighet eftersom det inte är lätt att duscha med bandage och grejjer)
Jag har druckit te.
Jag har stavningsrättat blogginlägget från min operation som uppenbarligen behövde det.
(Jag var nog inte helt vid mina sinnens bruk när jag skrev det)
Jag har vikt tvätt, jag har tagit undan disken, jag har plockat iordning….

Vad gör man sen då, om ingen människa är vaken?

Jo, man leker med Peppar!!

Nä, nu måste jag nog stänga ner datorn.
Peppar fastnade med sin klo i min dators högtalare.
 
Hon är busig, fast hon är en gammal tant, den här lilla fågeln!!

Jag vaknar, och jag vaknar faktiskt hela vägen till vaken.

Jag kliver upp ur sängen och testar mitt ben som värkt en del under natten.
Benet gör mig glad. Jag har inte alls så ont som jag förväntar mig.

Jag tittar ut mot skogen och ser den le tillbaka.

Godmorgon!!

Detta, mina vänner, är Blidö, Ön i solen!

…är att boka en resa!!

26:e till 30:e maj går det därför att hitta mig i:

London Baby!!!

Klockan fem i morse klev min Kina upp ur sängen ute i skärgården. Sånt gör man tydligen när ens ”barn” ska in på sjukhus. Hur snäll är inte hon??? När hon kom in till stan tog vi tillsammans en taxi upp till Löwet och ”checkade” in klockan tio.

Jag fick snabbt byta om till den osexigaste utstyrsel jag haft på mig på länge. Det jag klädde på mig var en snedvriden, urtvättat långskjorta och en sorts gasvävstubstrumpor som gick över knäna. Inte så fint som man kan tro. Piffig som bara den fick jag lägga mig i en säng och vänta en liten stund innanför den här dörren:

Läkaren från igår kom in och tillsammans enades vi om att det är vänster knä som de ska öppna. Han signerade mitt ben och gick till operationssalen.

Sköterskorna satte en kanyl i armen på mig och de blev lite oroliga när jag tog bilden nedan.
”Är det nåt fel??” ” -Näää, jag måste bara dokumentera lite”, sa jag!

Tjugo i elva rullas jag in till operationssalen. Jag fick vira upp håret i en knut och gömma hela burret i en skyddsmössa. Skönheten är total!!

En av sköterskorna kände och klämde på mitt knä och satte foten i någon form av hänganordning. Hon såg ju mina gamla ärr och samlade ihop alla de andra sköterskorna och narkosläkaren och så skrattade de. ”Så här gjorde man titthålsoperationer FÖRR I TIDEN” och så fick jag vända och vrida på mig för att visa hur mitt knä är uppskuret på Norrtälje sjukhus (läs slakthus) även på baksidan. Kul att man kan stå till tjänst med ett skratt 🙂 Vi småpratade lite en stund och sen sa de att ”du kommer bli lite trött och sen somnar du”. I nästa mening frågar de om jag känner nåt och jag svarar ”mmm….” (Mia sover)

…..operationen pågår……jag sover gott…..

Jag vaknar upp tjugo i tolv i uppvaket och då kommer Kina in till mig. Vi dricker lite te (jag) och kaffe (Kina). Jag äter några smörgåsar och försöker vakna helt.

Jag fick själv gå i korridoren bort till läkaren som opererat mig. Det är tydligen ett test för att se att jag är okej och för att sprida lokalbedövningen bättre i knät. Det gick finfint!!

Min läkare, Per, visade på en bild vad som hänt och hur mitt knä såg ut inuti. I korta ordalag kan jag säga att Dimman hade alla rätt i sin diagnos! Jag hade en Plica och den har de klippt bort. Jag har ett trasigt korsband. Det är inte helt av men helt klart trasigt och uttänjt. Det är dessutom tunnare än vad det ska vara. Det ena fästet på korsbandet är inte heller okej, utan sitter dåligt fast. Tyvärr kan de inte fixa det…det är en för gammal skada.

Prognosen är att jag bör ha stor nytta av ingreppet (borttagningen av Plican) och kan fortsätta träna om 3-4 veckor. Om besvären tilltar så kan man inte byta ut halva leden som man brukar  (eftersom korsbandet är paj) utan då får de istället kapa av benet direkt under knäleden, sätta ihop det igen så jag blir en aningens kobent och alltså sätta större press på den del av knät som har menisk. Det ska köpa mig 5-10 år innan jag behöver byta ut hela knäleden. Jag kanske inte behöver säga att jag hoppas på alternativ 1 dvs. Dimman och träning träning träning!!!

Kina och jag åkte taxi från sjukhuset till Norrtälje. Jag mådde illa hela tiden och var tokigt trött. Narkosen brukar göra så här mot mig tyvärr. Väl ute på färjan (ja, jag kanske glömde säga det, men att ligga en helg med högt knä, det gör man precis lika bra på Blidö som i Sollentuna) så inser jag att Blidö verkligen är ön i solen!!

När taxischabraket lämnade av oss insåg jag att det nog snöat en del här ute för trots en vecka med varmt väder som gjort att vallarna sjunkit ihop en halvmeter så är de galet höga.

Det har gått så där med mitt försök att vakna ”helt”. Jag har mest legat på soffan hela dagen. Jag försökte blogga vid sjutiden men det gick bara inte… 
 

Jag har dock varit uppe och gått lite då och då eftersom jag inte ska ligga och slöa till. Knät ska jobba direkt. Dessutom har Kina fortsatt ta hand om mig och har lagat mat, fixat god kaffe latte och varit helt fantastisk hela dagen från början till slut. Tack Kina!!! Jag är tacksam.

Jag har inte ett dugg ont, men det kan bero på de där små pillrena….
Nu längtar jag mest till att få sova en hel natt!!

Sov gott allihopa!

På lunchen idag var det dags att åka upp till ortopeden. Utan större förhoppning om att något stort skulle hända klev jag in genom dörrarna till Löwenströmska Sjukhuset.

Jag fick sitta och vänta i en evighet innan jag fick komma in. Sköterskan var ute vid två tillfällen och tyckte synd om mig. Läkaren var försenad pga. en patient som tagit miste på tiden eller nåt sånt. Jag hade fått en ”specialtid” som de använder till såna som behöver en tid lite snabbt, eller till att komma ikapp tidsförseningar med. De hade nog behövt ha den tiden blank idag för att komma ikapp schemat. Så kul fick de dock inte idag. Jag satt ju där snällt och väntade 🙂

När jag kom in till ortopeden så fick jag förklara för honom varför Dimman skickat upp mig till honom. Jag läste något fint latinskt i sjukgymnastikjournalen som jag mest log åt eftersom jag inte riktigt förstod vad jag sa. Per (ortopeden heter så) kände och klämde på mitt knä och konstaterade med ett STORT leende att ”bla bla samma latin som Dimman skrivit i journalen” och ”det ska vi operera”. Jag har alltså mycket troligt just en sådan Plica som jag skrivit om tidigare här på bloggen.

Jag fick en tid till operation och ska sövas ner redan imorgon.
Då blir det en titthålsoperation där de klipper bort det förtjockade veck som jag fått på ledhinnan.

På vägen från sjukhuset tänkte jag igenom vad som just hänt och insåg att allting har gått så fort så jag är lite förvirrad. Det är ju bara en vecka sen Dimman bad mig kontakta läkaren. Jag har inte riktigt insett att jag om ett dygn inte längre är någon M67 2:a.
Det är så Plican kallas enligt ortopedtermerna. 🙂

Jag ringde självklart upp Kina, min styvmamma, för att berätta allt det här för henne. Det kändes riktigt skönt när hon sa att hon tar sig in från Blidö för att följa med mig till sjukhuset imorgon. Då har jag alltså någon där som kan hjälpa mig när jag sluddrande ska ta mig hem igen (eller faktiskt hade jag tänkt ta mig ända ut till ön). Tack Kina! Du är en sann pärla!

Håll tummarna för den här tjejen imorgon är ni snälla!!

Vi funderar på att åka till London i maj.

Marcus pratar sevärdheter, fotboll och pubar.
Emma pratar shopping, shopping och shopping.
Jag tänker på att vara ledig och fish & chips.
Per vill ha allt i London!

Det kan nog vara så att London is calling!