Jag fick denna bild inlagd på facebook idag av min kusin. Det är en klassbild när jag gick i 1:an.
Eftersom jag bodde på en ö, och det inte fanns så många barn i skolans upptagningsområde, så är detta en 1-2:a och barnen är födda 1967-1968-1969.
Ser ni vem av dem som är jag?
Tack för bilden, Ingela!
Jag åkte ut till ön för att förbereda födelsedagshelgen. Det visade sig innebära skottning. Vi har vinter.
Utan EXAKT likadan!!! Tjoho!!
För många år sen fick jag en rotsaksrivare, ett Moulinex rivjärn, av Kina. Detta efter att jag gång på gång lånat den av henne när jag gjorde janssons frestelse. Jag älskar den!!
Det har rest fram och tillbaks mellan mina boenden många gånger så för ett tag sen så köpte jag ett nytt rivjärn för att ha ett i varje hem. Jag anade att det inte skulle vara samma sak men jag chansade. Tyvärr bevisade årets Jansson att ”gammal är äldst” (rivskivan ser likadan ut men skapar inte samma typ av produkt och gnisslar dessutom) så det nya rivjärnet får nog gå vidare till någon annan ägare.
Min man var supergullig och letade som en tok efter ett begagnat BRA rivjärn och hittade ett på Tradera. Efter en lång budprocess så vann hann och fick järnet i sin ägo. Idag kom det med posten!
Det är exakt likadana rivskivor och exakt likadan maskin som den jag fått av Kina! Den enda skillnaden är den lilla ploppen på handtaget. Den här är gul. Mitt gamla rivjärn har röd plupp.
Jag tog genast fram en potatis och testade.
Succé!!! Lyckan är total! Nu behöver jag imte bära rivjärnet fram och tillbaka.
Jag hade precis gått ut ur min bil efter att ha varit på systemet (snart födelsedag) och apoteket (fylla på förråden) när det smällde gång på gång så högt att jag hoppade till!
Det var visst AIK-supportrarna…..som tände pyroteknik och nödraketer på Skytteholm för att ”stötta” både dam- och herrlagen på deras första träning för året.
Höll på att dö av skräck….
Trots den envetna förkylningen så gick jag ut på promenad i lördagssolen. Jag proppade helt enkelt fickorna fulla av näsdukar och gjorde det bästa jag kunde av solskenet.
Vid sjöarna hade solen lite svårt att nå ner till marken, men himlen visade sig från bästa färgskalan.
På kullen där barnen åkte pulka gick det lite bättre.
Även vår lägenhet fick känna värmen av solstrålarna 🙂
På väg hem från ön 30/12 så fick jag en rejäl skvätt sten/sand mot mig av en bil hundra meter framför mig på motorvägen. Det är sånt som händer, men det är trist som bara den när man hör hur rutan spricker.
Jag bokade tid för att göra det man sett på tv hundratals gånger, dvs laga stenskott. Jag lät bilen stå inomhus i garaget dagarna fram till lagning. Detta för att inte få in vatten i ”såren” som skulle kunna spräcka rutan än mer.
I morse åkte jag in till CarGlass på Birger Jarlsgatan och de konstaterade att jag hade tre stenskott. Medan jag drack te lagades rutan som nu känns helt hel, men där man såklart ser ”ärren” på glaset.
Jag kan konstatera att personalen på detta CarGlass är otroligt trevliga och tog hand om både mig och Ärtan på ett fantastiskt sätt. Rekommenderas!
Nu hoppas vi att jag klarar mig resten av vintern utan att få fler vindruteskador!
Vi var inbjudna att fira in det nya året hos min lillasyster och hennes man. Med en fantastisk mörkblå himmel som bakgrund till deras boningshus så knackade vi på deras dörr när klockan slog fyra.
Så fort dörrarna slog upp fick vi festkänsla!
Inne i köket brann ljusen och snittarna stod och väntade.
Popp! Välkomstdrink!
Inne i salongen var det vackert dukat i grönt och silver.
Vi passade på att ta några bilder.
Värdparet hade verkligen ansträngt sig och gjort snittar som jag kunde äta trots gallstensdieten. Gulle dem!
Hela kvällen var faktiskt perfekt anpassad till mig. Vilket inte är så lätt som det låter.
Jag gick runt och tittade på allt det vackra och hittade ”mys” även utomhus.
På dubbeldörrarna in mot salongen hittade jag vackra kransar.
Salongen var så vacker att jag var tvungen att bara stå ”och ta in den”.
Förrättsdags!
Till bords!
Tre gånger under kvällen samlades vi inne i biblioteket och delade minnen från året. Varje person hade i förväg fått välja tre bilder att tala om. Det visade sig vara ett mycket lyckat koncept!! Det var trevligt under kvällen, men var även en härlig minnesstund när man tidigare hade gått igenom sina bilder för att välja ut de tre att ta upp på nyår.
Vi bjöds på otroligt god mat och dryck under kvällen och vid nyåret tände vi ett bloss och skålade in det nya året. Nu är det 2025!!
Den nionde augusti hade jag ett fruktansvärt smärtsamt, vad vi trodde var ett, gallstensanfall. Det följdes av en intensiv utredningsvecka med många läkarbesök som ledde till bekräftelse på just ”gallsten”. Jag imponerades av sjukvårdens effektivitet då någon del av utredningen skedde varje dag.
Det beslutades att gallblåsan ska opereras bort. Det sades att väntetiden för en sådan operation brukar ligga på sex månader. De sa också att jag behövde operationen snabbare än så för att slippa gå på diet så länge och för att undvika att få ytterligare ett anfall (pga backflöde av galla in mot levern som hade skett första gången). Jag skrevs alltså in i ”snabbkön” som skulle halvera väntetiden.
Igår fick jag ett besked via 1177. Jag har fått en operationstid. Den 10:e februari ska det ske och jag har fått mycket detaljer kring hur det ska gå till. Jag vet till och med vilken avdelning jag kommer läggas in på. Det dröjde alltså sex månader mellan anfallet och operationen. Om det betyder att jag åkte ur snabbkön, eller om kön blivit längre. Det vet jag inte. En tid har jag i alla fall!
Jag är otroligt glad för att ha fått en tid. Många problem försvinner i och med en lyckad operation. Förhoppningsvis kan jag leva som vanligt efter den. Det förenklar livet för både mig och min matlagande man. Jag är dock nervös också. Jag har opererat mig rätt många gånger (blindtarmen en gång och mitt vänstra knä flertalet gånger på flertalet sjukhus) och vet att jag har svårt med uppvaknandet och framförallt svårt med läkandet av de yttre hudlagren. Jag är allergisk mot tejp och förband med plast/gummi (eller vad det nu är) och reagerar alltid på ett sätt som gör det svårt att läka. Detta har jag såklart berättat om för läkarna som ska utföra operationen och dessutom skrivit in i de detaljerade frågeformulär som jag fyllt i. Det ska gå bra! Oroar mig gör jag dock ändå.
Jag är glad. Operation i februari. Håll tummarna för mig är ni snälla!!
ÅRSKRÖNIKA 2024
Januari
Som alltid så börjar året med min födelsedag. Det här året hade jag äran att få bli 55 år! Även om jag alltid önskat att jag fyllde år fler dagar bort från jul, så har jag alltid älskat ”min” dag. I övrigt så fylldes månaden med att vi bjöd över Sannah och Christer på middag, var barnvakt för vårt lilla barnbarn, gick på Omnipollo i Sundbyberg och drack öl med Sofie och Marcus. På jobbet blev det stor skillnad när vi bytte kontor, så efter en dryg månad utan att ha haft något kontor, så flyttade vi in på det stora, fantastiskt mysiga, kontoret nere vid Mall of Scandinavia.
Februari
Emma och jag var barnvakt åt goa lilla Vera. Jag bjöd hem min chef på AW och jag var hos Marcus och tittade på Melodifestivalen när vi båda var gräsänkor. En av alla lillasystrar fyllde 50 år och bjöd på storkalas på sin fina bondgård. Jag och Per erbjöd oss att hjälpa till med mat och fix. Vilket vi också gjorde! Min blogg fyllde 15 år och återigen funderade jag på hur länge den kommer att få finnas. Den som lever får se. Tandläkaren gav mina gaddar ett ”OK”.
Mars
Min svärfar fyllde 85 år och det firade vi genom att Per tog semester och åkte över till Irland några dagar. Där fick far och son umgås och prata ostört eftersom jag stannade hemma och jobbade. Söta lilla Vera, vårt barnbarn, fyllde år och vi farföräldrar kunde knappt tro hur fort tiden har gått sen hon slog upp sina ögon för första gången. Näst sista helgen i mars åkte Per och jag ”ut på tur”. Vi åkte söderut genom landet och stannade där det såg trevligt ut. Vi hamnade nere i Fjällbacka där vi bodde på hotell en natt innan vi åkte hem till Pers storebror och umgicks där ett dygn. Minisemester!
April
April var en släktmånad – Pers lillebror gifte sig med sin käresta i den stora fina kyrkan på Odenplan och familjen klädde upp sig till tänderna och njöt av härligheten och alla inresta gäster. Vi umgicks med Pers familj under några dagar och det var kärleksfullt så det förslog. Vårt lilla barnbarn hade fyllt ett år i slutet av förra månaden och det firades nu med öppet hus och kramar. Storebror med fru bjöd över oss till grillkväll i deras härliga bastukåta och bara några veckor senare träffade vi dem igen när en lillasyster bjöd in oss till sig.
Maj
I början av månaden satte vi ut slamskyltarna på tomten och lade i Y-bommarna på bryggan. Det är alltid ett mycket tydligt tecken på att ”snart är det sommar”. Vi servade luftvärmepumpen så den skulle klara de förväntade värmeböljorna och vi lade i båten Hedwig i plurret för säsongen. Vi åt middagar både hemma och borta. Raketbaren, den härliga baren i Filmstaden, fick sig några besök. Emma och Victor bjöd på middag i Sollentuna. Marcus lagade god mat på grillen på ön och vi bjöd hem min frisör till lägenheten i stan. Umgänge!
Juni
Sonen sköt ett stort vildsvin och Per, jag, Victor och Emma gjorde vad vi kunde för att passa barn och hund samt stycka och paketera köttbitar och färs. En stor gris kräver mycket jobb insåg vi. Vi var ute på ön så mycket det gick. Vi fick besök av Pers pappa och hans fru Noreen och hann även med ett besök ute på min lillebrors gård med dovhjortar och ankor. Min kusin från England bjöd in till kusinträff och vi vallfärdade upp till min lillasysters bondgård där han höll kalas bland hennes får, höns och kor.
Juli
Sommar sommar sommar! Per var i Japan i tio dagar, men så fort han kom hem så tog vi semester. Tyvärr tog han med sig covid hem från Asien, så vi fick ha vår semester lite på avstånd från vänner och familj för att inte smitta. Han mådde dock bra så vi njöt av sommaren så gott vi kunde ändå. Det blev ingen Bruce Springsteenkonsert dock. Man kan inte gå med covid i trängsel tänkte vi och gav biljetterna till våra vänner. När han var frisk igen fick vi umgås och det var härligt!
Augusti
Semestern sträckte sig en liten aning in i denna månad, men nästan hela augusti var arbete även om vi fortsatte vara kvar på ön så mycket det gick. Andra fredagen fick jag så vansinnigt ont i magen och jag trodde att det var kört för min del. Det visade sig dock vara ett rejält gallstensanfall som ledde till många besök hos läkaren, blodprover och ultraljud. Till slut blev det remiss för operation. Från den här dagen ändrades min kost. För att undvika ett nytt anfall (för att skona levern som inte gillat backflödet av galla) så fick jag nämligen rådet att hålla nere fetthalten i mat samt undvika äpplen, päron, gurkskal, rökt och stekt mat. Hjälten den här sommarmånaden var min pappa. Han tog bort ett STORT getingbo som satt mellan presenningarna på vårt gamla båtskjul.
September
Pappa, Kina och jag åkte till Örebro och gick på min farbrors begravning. Det var ett fint adjö med fina släktingar som jag träffar alltför sällan. Här någonstans började min ”förkylningshöst/vinter”. Från den här månaden var jag inte frisk igen under året… Tur att jag inte visste det då! Det var även här jag fick åka till Danderyds Sjukhus för att planera operationen där de ska ta bort min gallblåsa. Båten togs upp ur havet (efter en sista tur) och vi blev som vanligt lite sorgsna av att säga hejdå för säsongen. Vi gillar verkligen Hedwig och det hon bjuder på under sommaren. Lilla Vera, som varit ute och hälsat på oss på ön alla månader under sommaren spred kärlek till oss alla även denna månad.
Oktober
Jag var så sjuk att Per fick åka själv hem till Emma och Victor för att bygga en ”trappa” vid deras utomhusdörr. Jag gick till läkaren efter att ha varit hostande och snörvlande i många veckor och fick mediciner, men fick ändå gå tillbaka igen lite senare då jag inte blev direkt bättre. Trots hosta och elände (eftersom läkaren sa att jag inte längre smittade) så åkte Per och jag med Martina och Göran till Grekland. Där var det varmt och skönt, men lite svårt att äta mat (pga. gallstensanfallskosten). Vi njöt dock av att vila! När jag kom hem från Grekland bestämde sig min kropp för att bli ”klok” och gav mig en väldigt arg visdomstand (som ska opereras bort så snart jag är frisk nog). Det tog 55 år innan jag fick min vishet, men nu är jag klok som en bok tydligen (tills tanden tas bort).
November
Hostandes gick vi med Martina och Göran på Pernilla Wahlgrens show ute på Cirkus på Djurgården. Vi åkte upp till min systers bondgård och lärde dem laga Texas Chili på deras eget kött. Jag var hos läkaren igen och fick denna gång antibiotika i ett försök att få ner sänkan till normal nivå och få mig frisk från hosta och bihåleproblem. I slutet av månaden, när jag faktiskt kände mig rätt okej med hostan, så tog jag mig till Paris för att träffa min nya chef och de ute i Europa som gör samma typ av jobb som jag.
December
Vi samlade familjen ute på Blidö och tog vårt sista farväl till bonusmoster Kickan. Jag gjorde återigen ett läkarbesök och fick denna gång kortisonsprej och inhalator för att försöka bekämpa bassiluskerna (som jag antagligen fick med mig hem från Paris). Vi gjorde så mycket korv en helg ute på ön att vi nästan tröttnade men när det väl var klart så summerade vi helgen som ”rolig”! Vi lagade julkalkon och fick kaminen sotad inne i stan. Båda sakerna för allra första gången i livet. Julmaten fick jag mest titta på, men för att väga upp den tråkiga (fettsnåla) kosten så visade vågen mer än sju kilo färre än vad den gjorde före gallstensanfallet i augusti. Inget ont som inte har något gott med sig!
När jag tittar tillbaka på mitt 2024 så blir jag varm i kroppen. Vilken tur jag har som har så många fina människor i min närhet! Kollegor, grannar, släktingar, föräldrar, vänner, barn och barnbarn – underbara ni!
Min önskan inför nästa år är att slippa allt vad förkylningar heter, och att alla i min stora fina familj får njuta av god hälsa också!!
Tack för i år!
Per å jag är inte så pigga. Snoriga och hostiga. Igen. Per är dock mer slut på energi än vad jag är så han gick och lade sig och vilade när jag åkte till affären och köpte mat.
För min delblev del råbiff med hackad silverlök, cornichons och kapris med en fettsnål senapskräm gjord på minifraiche. Per åt en vanlig hamburgare med ost.
Mums!!