Det är knappt man tror att det är sant! Marcus kom ner från övervåningen i morse och visade mig att hans framtand gått sönder i natt IGEN!! Det var ju inte ens ett dygn sen den lagades så Marcus var allt annat än glad. För att göra hans dag lite lättare så gav jag honom mina bilnycklar så han kunde ta sig fram och tillbaka till tandläkaren och sen tog jag fram tummen och liftade med grannen till jobbet.
Jag lämnade Woody bredvid vespan och traskade iväg…
Anita, min granne, hon var glad och sprudlade om att det kändes som vår i luften. Litegrann tror jag att hennes glädje smittade av sig på mig.
Titta jag ler…i alla fall nästan!
Sen var det ju en sån där dag när det bjuds på såna här…..
(Foto: Stefan Henriksson)
…och när det var dags för telefonmöte med England och USA så måste jag erkänna att det inte bara var Cim som smaskade lite mellan statusrapporterna. Ni ser antalet tallrikar där framför henne, va?? Fast jag hade faktiskt gått ner i vikt såg jag, när jag körde min vanliga tisdagsvägning så det unnade jag mig!
Jag hann med några fler saker idag utöver semlaätning…bl.a. fick jag en bra pratstund med min näst minsta lillasyster under eftermiddagen. Syskon är bra grejjer!!
När dagen kom till sitt slut så var det dags att ta sig hemåt igen. Via pendeltåg och buss. När jag satt där och kikade på min vilande gaspedalsfot så insåg jag att den såg ganska ”vårig” ut! Det kanske är vår?!
Nu sitter jag här hemma och njuter. Jag har letat, men jag kan inte hitta en enda familjemedlem här hemma. Jag är helt ensam. Jag har dragit upp fötterna i soffan och bara njuter. Min gamla klasskompis Uno Garper har bestämt att det är det man SKA göra när man är hemma hela själv!! Så det är bara att lyda!
Ibland tycker jag att jag har haft tur med precis allt vad gäller min son. Tänk att han blivit så snäll, så lång, så snygg, så omtänksam, så härlig och så den självklara….så intelligent!!
Var kommer allt det här positiva ifrån tänker jag ofta…. Idag fick jag dock beviset för att jag nog ändå är hans mamma. 🙂 Alla hästar var nämligen inte hemma i hagen i eftermiddags. Då skulle han och hans två killkompisar äta lunch och kom fram till att korv med bröd var lite tråkigt, så de tänkte göra rätten lite roligare genom att linda in korvarna i bacon. Fast lite tråkigt kändes det ändå så en av kompisarna lagade en stark barbequesås att ha till korvarna och började leta i skåpen efter kryddor.
Någonstans här i historien tror jag att det gick snett…..
…för tydligen fick de här MYNDIGA pojkarna för sig att det vore en bra idé att tävla i Piri Piri ätande.
Tävlingsreglerna: En hel Piri Piri (Man vet tydligen att den är hel genom att skaka på den. Låter den som en skallra så är den tävlingsgodkänd) ska tuggas i 30 sekunder och sen ska den sväljas. Den som först dricker vatten, tuggar på bröd eller på annat sätt reagerar är en mes. Enkla och konkreta regler.
Enligt Marcus är det tydligen så att medan man tuggar den lilla pepparfrukten så är det ingen fara alls. Det blir lite starkare hela tiden och man känner att man är tävlingens vinnare!! Ha ha ha, det här lär jag vinna-känslan infinner sig lätt. Vid själva sväljandet ändras sedan tanken otroligt kvickt till: ”Hur tänkte jag? När ska de andra ge sig? ¤%&(/&)¤&& AAAAAAAAAAAAAJJJJJ!!! Jag kommer snart att spy. HJÄLP! Hur ska jag göra nu???? Dessutom visar det sig tydligen också att varken vatten eller bröd har någon som helst effekt på den smärta som sprider sig i halsen.
Summering: Min son är nog som en typisk son. Han är nog inte så perfekt som jag trodde…. HÄRLIGT!!
Vad gäller min egen tisdag så gick jag inte ner i vikt, jag har huvudvärk idag igen, jag är på uselt humör och jag önskar mig härifrån. Inget av detta är värt att sprida ut i etern (har man inget bra att säga, så säg inget alls teorin) så jag häller upp ett glas tisdagstjockvin och tackar för mig. Det kan bara bli bättre!! KRAM
Idag är det tisdag. Ni vet ju att jag väger mig då. Det ska ju rapporteras till viktväktarna hur det går med viktnedgången. Förra tisdagen orkade jag inte ens rapportera hur det hade gått. Jag har ju stått helt still i FYRA veckor!!! Idag hände det dock. Äntligen! Jag hade gått ner 1,3 kilo den här veckan och för det tackar jag min viktcoach Åsa. Tack för att du gick igenom mitt matintag och talade om för mig att jag åt för lite. När jag tränar så får jag ju extra ”poäng” att äta upp och det har jag totalt ignorerat i tron att det skulle gå sååå mycket bättre att gå ner då. Den här veckan ökade jag på menyn med mer mat och då gick det ju så mycket bättre!! Tretton hekto neråt. Jag tackar ja!!
Å så nåt helt annat: Imorse kände jag för att göra mig lite extra fin.
Jag la därför lite extra tid på mig i badrummet. Jag duschade och tvättade håret, torkade mig omsorgsfullt och smörjde sedan in min uttorkade vinterhud med bra hudkräm lite extra noga än i vanliga fall. Jag borstade tänderna och istället för att sätta i linserna och sminka mig så fick jag smörja ögonen med Visine eftersom jag är förkyld. Linser och förkylning hör ju inte ihop. Smink hoppade jag över eftersom ögonen tåras.
Sen började jag med något jag alltså gjorde bara för att bli så där fiiiiin som jag tänkte att jag skulle bli. Jag fönade håret torrt. Det gör jag inte annars. Då får det bara torka och bli lockigt. Nu fönades det alltså. Sen tog jag fram plattången och jobbade igenom håret hårtest för hårtest. Jag har mer hår än man tror visade det sig. Till slut var jag så där fint platthårig som man bara tycker att man är när man faktiskt har lockigt hår egentligen. Har man platt hår så tycker man såklart att det är jättetråkigt. Jag tycker det är fint.
Där stod jag och tittade på mitt verk i spegeln och insåg att luggen liksom ville glida ner framför pannan och för ögonen. Det var jag ju tvungen att avhjälpa så jag öppnade skåpet och letade efter någon form av gele, skum eller spray. Någon sådan fanns inte att tillgå. Inte på min sida av skåpet i alla fall. Däremot fanns det tre olika typer av vax på Marcus hylla. Det funkar väl tänkte jag och öppnade en fint färgad burk.
Kletigt. Bäst jag värmer det mellan fingrarna så där som frisörerna gör beslutade jag mig för. Värm. Värm. Jaha, nu då? Bäst jag tar en yttepyttemängd så det inte blir fel. Jag drog lite hit och dit och tyckte jag blev superfin.
Jag åkte till jobbet och jobbade väl någon timme innan jag var tvungen att ”gå och pudra näsan”. I spegeln möts jag av en hemskt glåmig (inget smink) och inte bara platthårig men fethårig person. Jag såg ut som en blöt hund. Luggen bara hängde där alldeles fet. Det var INTE smickrande…
Suck.
Vad lär jag mig av detta? Jag är bäst som jag är. Jag ska inte göra mig till!!!
Jag har just insett att jag tar ganska många bilder varje dag.
Jag inser det nu när jag ser att jag, efter en rensning bland de bilder som togs under januari månad, fortfarande har över 2 GB och över 600 stycken bilder kvar. Bara från i år!!! Frågan är om jag någonsin kommer att titta på dem igen? Är det värt att spara dem på datorn efter att jag njutit av dem en gång (dvs. på kvällen när jag bloggar och alltså går igenom varenda bild för att se om något kan användas)?
Per är förstående och säger att ”-Om hårddisken blir full så blir den, då skaffar vi en ny!” Jag är ändå fundersam. Vad gör ni med alla era bilder??
Jag rensar vidare och hittar filmer också bland fotografierna. Det finns såååå många som jag inte visat er här på bloggen. Jag kanske borde visa er mitt Youtube-konto en dag. Där finns mycket smått och gott.
Vad sägs om den här filmen från helgen som gick? Visst gör den att man faktiskt kan tänka sig att ha vinter ett litet tag till?
Å andra sidan…..
PS. Näääe, jag gick inte ner den här veckan heller. Det är tungt nu…. DS.
Jag har känt hur ”svidet” har krypit sig på mina ögon senaste dagar. Jag gissar att det är en helt vanlig förkylning som är på gång och har därför använt glasögon istället för linser. Det har dock inte hjälpt mot svidet så idag tog jag mig bort till apoteket och köpte en förpackning ”Visine”. Snacka om att den ögongelen är som balsam för onda ögon!! Jag blir inte friskare i ögonen, men jag känner mig mjuk och len igen…
☆
Efter att ”Dimman” (min sjukgymnast) gjorde slut med mig så har jag gått och tränat på Puls & Träning, det vet ni. Den här veckan erbjuder gymet i Edsberg gratis träning så man kan prova om man gillar stället. Jag drog därför med mig Per dit. Vi tränade under en timme och han var helt klart nöjd. Nöjd med hur hårt jag tränar 🙂 och nöjd med hur bra maskiner stället har. Vi får se om han byter från SATS eller stannar där han ”är van”. Det var hur som helst trevligt med sällskap en kväll. Jag behöver träna för tisdagsvågen visade tyvärr inte på ett enda hekto mindre idag än förra tisdagen.
☆
Ikväll såg jag hur två klasskompisar från LÄNGE SEN pratade på facebook om att ses över en fika i nästa vecka. Jag tog chansen och hakade på, så nu ska jag träffa dem båda två på onsdag. Det är ju galet roligt och läskigt! Jag tror inte att jag har träffat den ena killen på över tjugo år! Jisses! Vi har i och för sig pratat en hel del via mail, men ändå…. Hur beter man sig? Vad pratar man om? Om det som hänt de senaste, låt säga, tjugo åren kanske 😉
☆
Brukar ni titta på The Mentalist? Jag gillar programmet eftersom det är ”enkelt” att titta på och eftersom jag gillar att jag inte alltid vet vad som ska hända. Idag sa Patrick Jane (huvudrollen) en totalsanning som gjorde mig medveten om att det är dags för en fika!!
Igår la den här sidan ner ett par timmar och jag hoppas att ni som missade gårdagens inlägg går och tittar på det idag istället. Jag lagade nämligen mat!! Inte vilken mat som helst, utan GOD mat. Det kan ni ju inte missa 🙂
Idag är det dock en helt ny dag och här kommer dagens inlägg:
Det har varit en ”ensam” dag idag. Ingen kontakt med någon under arbetstid eftersom jag rå-kör en enda uppgift i snabb fart med musik i hörlurarna, en ensam promenad på lunchen eftersom ingen ville gå ut i det dåliga vädret och så en ensam kväll eftersom Per är i Japan, Marcus pluggar på övervåningen och inte vill bli störd och Emma jobbar kvällsskift på ICA. Det har varit ”okej”, men jag hoppas på mer sällskap imorgon.
Under min promenad började det regna litegrann.
Det kändes faktiskt helt tokfel.
Det var dock inget att gråta över utan bara att dra upp luvan och gå vidare.
Som ensam förälder i huset så var det matlagning på schemat även idag.
Idag löd menyn: Korvgryta med paprika och sting.
Kanske inte den mest upphetsande maten i världen…men nyttig.
Jag måste ju tänka på vad jag stoppar i mig eftersom jag viktväktar.
Varje dag måste jag ju få i mig vatten, kalcium, grönsaker, fetter osv. i en viss mängd.
Denna vecka ledde maten och träningen till nio förlorade hekton. Bra där!
Min underbara goa son tackade mig efter maten och sa att ”Det var jättegott, mamma!”.
Det var det såklart inte alls, men han är snäll!! Jag gillar honom. 🙂
Nu sitter jag här i min röda soffa och funderar på om jag ”borde” något, men jag tror inte det. Jag har redan varit ute och slängt ut en hel del ”Halkstopp”, dvs. specialsand som ska göra det möjligt att gå förbi på gångbanan utan att slå på arslet och slå ihjäl sig och så har jag vikt tvätt och diskat. Jag kan nog sitta och mysa, ladda upp bilder från kameran och dricka lite Pepsi Max. Ja, så gör vi!!
…anledningen till varför jag inte har julgran.
Den ska ut också…
På min korta lunchpromenad idag hittade jag de här bevisen för hur jobbigt folk tycker att det är att göra sig av med sin julgran…
Tisdagsvägning: Jag lyckades gå ner lika mycket som jag gått upp under nyåret. Härligt. Alltså har jag bara julhelgen kvar att ”bota för”. Det tar jag nästa tisdag 🙂
Jag har i och för sig inte sett så väldigt mycket sol och vad jag hörde så var det t.om. månförmörkelse idag, men jag har njutit av varje sekund. Jag vaknade kvart över sju och var pigg som en mört. Jag tände en brasa i kaminen och alla levande ljus jag kunde hitta. Det iskalla vädret utomhus (-11°) hade smittat av sig litegrann på inomhustemperaturen och det avhjälptes strax. Då mös jag i soffan med frukost och tidning.
Nyklippt hår.
Det är bra konstigt att göra iordning sig med ett nyklippt, nyfärgat och ”nyluggat” hår. Man vet liksom inte hur man ska göra och håret tar slut långt innan man är klar med borstandet. Jag fick i alla fall ihop det till slut och jag är nöjd. Jag ser helt okej ut med lugg. Det är skönt med en liten förändring. Vi får se om Lisa har rätt. Är jag redo för en större förändring? Vi får väl se. Förändring kom i alla fall i form av ytterligare två hekto bort från min lekamen. Tisdag = vägning. Jag undrar hur nästa tisdag kommer att kännas? Jag har bestämt mig för att äta vad jag vill under julhelgen så förbered er på en rejäl uppgång. Det är okej, jag har gett tillstånd!
Kaosartat väglag.
Konstigt ordval, men på det sättet varnade TV4 mig från att ge mig ut och åka bil. Jag lyssnade inte. Jag tog mig iväg till Norrtälje för att handla julmaten och för att hitta något mysigt kafé, en varm tröja eller något annat roligt till mig själv. På färjan från Blidö klev jag ut för att kunna visa er att isen försöker ligga…men den slås än så länge sönder av vågorna från färjan som åker av och an hela tiden över sundet.
Systermöte.
Jag åkte först in till ”downtown Norrtan” för att handla senap på Apotek Hjärtat (order från Emma då den första burken redan är slut), alkoholfri äppelglögg på Systembolaget (som tydligen fått otroligt höga betyg även jämfört med de glögg som har alkohol i sig), goda ostar på den kända Collins Ostbod och för att ta ut lite pengar. Jag tog dessutom en repa runt klädesaffärerna och det blev en fullträff. Ja, jag hittade inte direkt några kläder (jo, en tröja), men jag mötte min lillasyster Anna som var ute och lunchstrosade på stan. Vet inte om det syns på bilden, men hennes jacka från Didriksson var OTROLIGT snygg. En sån skulle man ha!!
Mat.
Flygis fick sig ett lååångt besök och jag handlade så mycket så att påsarna sprack. (På sant!)
Färjeläge.
Vid Furusunds färjeläge hade solen hunnit gå ner, men himlen var vacker så den får ni njuta av lite här.
När jag satt och mös hemma i Vitsippan såg jag att det kom en bil till Pappa och Kina. Jag tänkte att de fått besök och höll mig hemma för att inte störa dem. Det höll dock inte så länge 🙂 Jag knallade över och insåg att jag fortfarande är rädd för mörkret, och framförallt är jag rädd för det jag inte ser där ute i mörkret. När jag gick över till dem så såg jag både spår från klövar och spår från tassar och det gillar jag inte….
Vill-Ha-Vallar!
Jag har nämnt min pappas snövallar flera gånger här på bloggen. Jag gillar ju vallar, snygga vallar. Det är som konstverk med arbete bakom! Min syster Susanna har frågat hur de ser ut just nu när vintern bara har börjat. Här är de!! Fina va? Än så länge är jag lite lite längre än de är höga, men det behövs bara fem centimeter till så är jag brädad.
Finbesök!
Det visade sig att de där gästerna som kommit var några släktingar och inte alls några ”gäster”. Frida och Alexander hade kommit på en snabbvisit för att lämna av första laddningen av mat och klappar inför julhelgen. De hade inte kunnat få med sig allt på en körning. (Det bådar gott inför julklappsutdelningen hi, hi )
Ego.
Nu ska jag fortsätta min egoledighet (just me, myself and I) genom att hoppa upp i soffan och njuta av att det är – 14° grader utomhus men + 21° inomhus.
Det är lika bra att dra upp eländet på en gång: Jag gick inte ner i vikt den här veckan!
Så…och nu vidare till andra ting 🙂
Man undrar om en del människor har hur mycket tid som helst? En karl har skrivit till mig på msn. Samma karl har skrivit till min hotmailadress. Han gav sig inte utan hittade mig även på facebook. Det han ville var att fråga mig om jag möjligen kände en man som heter ”Mr Hertz” som jobbade på FN i Kenya på 90-talet. Han har mailat varenda människa han kan hitta med efternamnet Hertz…. Det är nog många!! Det lönade sig i och för sig. Jag känner denna ”Mr Hertz”. Han råkar vara min svärfar. Undrar om jag ska svara honom?
Idag är jag galet sugen på kassler. Det kommer inte att bli kassler idag. Jag hörde ryktesvägen att det blir någon form av fisk. Inte fy skam det heller, men det här ska jag försöka få in i kockens medvetande för framtida måltider:
Ingredienser (4 port)
800 g Potatis
1 st Purjolök
2 dl Ost riven max 17%
½ tsk salt
2 krm svartpeppar
2 dl lättmjölk
400 g kassler (fett bortskuret)
3 msk senap
1 dl persilja
1 msk dragon
2 tsk margarin flytande 80%
1 st tomat
Instruktioner
Skala och skiva potatisen tunt. Ansa och strimla purjolöken.
Lägg ca hälften av potatisen i en lätt smord eldfast form. Lägg purjolöken över. Salta och peppra.
Fördela hälften av osten över. Lägg resten av potatisen över det hela.
Häll över mjölk och margarinet. Sätt in formen mitt i ugnen 225 grader och låt det steka ca 25 minuter.
Blanda under tiden samman senap, smulad dragon och hälften av persiljan, hackad.
Skär kasslern i tunna skivor. Bred fyllningen på hälften av kasslerskivorna.
Lägg de andra kasslerskivorna ovanpå.
Lägg de dubbla kasslerskivorna över potatisgratängen och strö över resten av osten.
Lägg på tomatskivor och låt det hela steka ytterligare ca 20 minuter eller tills potatisen är mjuk.
Strö klippt persilja över.
För en viktväktare blir det 9 poäng per portion. Ifall ni undrar alltså 🙂
Mina dagar har varit otroligt innehållslösa vad gäller roliga saker nu på sista tiden. Jag känner att jag mest ”gör nytta” hela tiden. Är jag hemma så står jag antingen i tvättstugan eller så köper jag julklappar och förbereder mig för julen/nyåret. Är jag på jobbet så går det i full fart inför nyåret och årsbokslutet. Det finns alltså inte så där jättemycket att rapportera om just nu.
Vad har t.ex. hänt idag?
Jag tänker så det knakar och det enda privata jag kommer på är att jag har pratat med min apa. Det var skönt. Vi har inte alltid så mycket tid, men kvaliteten på vår vänskap är ändå bra. Jag vet att hon alltid finns där. Jag hoppas att hon känner detsamma, trots den hastighet som jag springer i just nu.
På jobbet hann jag med att stanna upp och le åt den julgran som vår vaktmästare på jobbet ställt upp. Det är, av naturliga skäl, en plastgran. Ni vet alla hur en sådan ser ut, antar jag? För er som inte vet så är det helt enkelt en plaststam med massor av plastgrenar. På varje gren finns det ett gäng plastkvistar med barr. Dessa kvistar ska (enligt min tjejiga hjärna) vikas ut så att graneländet åtminstone litegrann liknar en vanlig gran. Så tänkte INTE vår vaktmästare. Vi har en stam med kala grenar. Kvistarna ligger slimmade längs med varje gren och syns i princip inte alls. Över allt detta har han draperat en glitterslinga och så som grädde på moset så har han hängt upp några röda små julkulor på denna skam för alla julgranar. Jag gissar att jag imorgon kommer att se några tjejer som står och viker ut kvistarna. Vad tror ni? 🙂
Ja, och så är det ju tisdag igen. Går inte veckorna OTROLIGT fort nuförtiden?? På tisdagar väger jag ju mig som en god viktväktare. Idag visade vågen på minus 1,1 kilo mot förra tisdagen. Jag är benägen att upprepa förra veckans kommentar: Det går bra nu!!
Och som avslutning kommer här en liten kvällsfundering:
I kväll är Marcus på fest på Hamngatan inne i Stockholm. Han är där tillsammans med sina närmaste femhundrafemtio klasskamrater. Ska man vara orolig? Han var fint klädd när han gick hemifrån. Jag hann inte se det eftersom jag jobbade sent, men ryktet säger att han hade fluga, minsann. Undrar hur han ser ut när han kommer hem? Jag gissar att jag inte kommer att få se det för jag håller mig inte vaken länge till…
