Idag har vi nog haft den sommaren som vi får i år.
Idag var det nämligen så soligt så att jag använde solskyddsfaktor och solglasögon. Jag till och med svettades så jag var TVUNGEN att gå och bada i (det i och för sig iskalla) havet! Min make och dotter firade detta sommarfaktum med mig med champagne och löjrom. Jag älskar sommaren!! Det var en bra dag.
Vi har firat midsommar utan solsken och midsommarstång, men med mycket glädje, trevligt sällskap och god mat. Det funkar ju det också!
Vargen och Atlas fick öva lite lydnad idag. Frida lade godis framför dem på golvet och så sa hon till dem att de inte fick ta godiset. Det var tydligt att de ville ha det, men de satt lydigt och väntade. När Frida gav klartecken åkte godiset ner fortare än kvick!
Vi åt gemensam lunch idag. Jag hade gjort nubbesill och Kina hade lagt in löksill. Barnen (som båda gömmer sig bakom vuxna på den här bilden) fick köttbullar och prinskort (precis som jag gissar att många barn fick idag).
Per och jag fick besök på eftermiddagen. Min bror med fru höll oss sällskap medan vi fixade inför middagen.
Vid middagen rullade vi över två grillar till Pappa och Kinas altan. Per ville nämligen grilla på kolgrill. Kocken bestämmer ju, så då blev det kolgrillar!
Halv elva på kvällen gick vi en promenad ner till havet (för att skaka ner all mat och jordgubbar). Allt låg stilla och över havet hördes midsommarfirande i badtagen. Jag undrar hur skönt det badet var…. Det kan ju inte ha varit så varmt.
Alexander och Maja förstod nog inte riktigt vad klockan var – det var ju ljust utomhus – så de började leka med strandleksakerna.
Det har varit en annorlunda midsommar, helt utan midsommarstång och blomsterkransar. Jag har inte ens haft klänning på mig. Det blev dock midsommar ändå. Det får jag nog tacka min pappa, min Kina, min make, min bror, min svägerska och mina syskonbarn för. Tack ska ni ha!!
Nationaldagen har varit en härlig dag här ute i skärgården!
Per har pysslat med Bubbel.
Wax on. Wax off.
Han har dessutom lastat in allt som ska vara i båten under sommaren. Han är bra min make!
Vi är självklart med och stöttar Sjöräddningssällskapet även detta år! Det är en jäkligt billig försäkring för när man går på grund.
Ja, ni vet väl att det bara finns två typer av båtägare?
De som HAR gått på grund.
De som SKA gå på grund.
Vi väntar ännu på vår tur, men är säkra på att tiden kommer. Då kommer sjöräddningen att vara en trygg hjälp!!
Pappa och Kina har varit schyssta och lånat ut sin myggjagare till oss. Vi fixar gasolen under sommaren och så står den på vår tomt, men nära deras tomt och förhoppningsvis så slipper vi båda mygg (knott och annat skit) hela sommaren. Åtminstone var det så det funkade för två år sen, när den stod på deras tomt. Vi håller tummarna!
När Per kämpade på med båten, så bytte jag tampar på fendrarna. Knopar är nog min grej 🙂
Ja, just ja! En sak till som är min grej, är att göra fåniga (och lite töntiga) grejer, så jag åkte till ICA Blidö och köpte vimplar. Det är ju ändå Sveriges Nationaldag och då får man sätta manken till, eller hur?
Sen fixade jag nubbesill, kokade färskpotatis (som var helt fantastisk) och dukade upp sillbord! Helt rätt en dag som denna!
Sen var det dags!!
Sjösättning! Vi fick (som vanligt) hjälp av min pappa (TACK) att lägga i Bubbel vid Bromskär. Det blåste som bara den, men det gick finfint. Det gör alltid det faktiskt 🙂
När Pappa och jag kom tillbaks till vår båthamn var Per redan där. Vi gav honom lite förtöjningstampar och sen gjorde Per iordning inför sommaren. Mys!!
Inne i sandviken höll några killar på att ”leka”. De kitesurfarde. Viken är ju perfekt för just detta, eftersom den är långgrund, har sandbotten och är jättestor. Här kan man ramla och göra fel och köra hit och dit utan att göra sig det minsta illa. Dessutom bottnar man överallt. Perfekt. För kitesurfare. Eller för småbarnsfamiljer 🙂 Det är bara vindstyrkan som varierar.
När jag satt på min altan såg jag att pappa (självklart) flaggade. Ser ni flaggan?
Per och jag tyckte att en sjösättning var värd lite lugn och ro, så vi satte oss på altanen och tog det lugnt. Ibland läste vi och pratade…
…och ibland var vi tysta!
När det började knorra i magen tände vi tändröret…
Ingen grillning är okej utan en middagsdryck, eller hur? Idag blev den en GT.
Jag fick göra det näst bästa efter att krama sina barn – sitta i solen!!
Sen åt vi de grillade lammfärsbiffarna och avslutade Nationaldagen med ett gott tjockvin. En härlig dag!!
Jag laddade just ur kameran och hittade några bilder från nyårsafton. Jag tänkte att det var bäst att jag lade upp dem här på bloggen. Det var nämligen ett riktigt bra firande och jag vill minnas det riktigt riktigt bra!
Tack Henrik och Frida för en härlig nyårsafton och nyårsdag!
Idag åkte hela familjen Hertz till Färingsö för att gratulera Tilda som fyllt 9 år! Min syster Susanna fyller år idag, men det var inte för henne kalaset hölls. Vi gratulerade dock båda två med varsin liten present. Vi bjöds på lunch och tårtkalas och som vanligt var vi många som samlats. ”Alla” var inte med, men det blir ju alltid många när vår familj samlas. Nu var dessutom Tildas släkt på sin pappas sida där så det var fullt ös!
Idag har vi fått äran att hälsa på nytillskottet i familjen Stahl (och fira Thérèse på sin födelsedag). Lille bäbisen var, precis som resten av familjen, mycket fin!! Storebror var full av energi och stolthet och satt inte still många sekunder under vårt besök. Precis som det ska vara antar jag!!
Idag började jag och Per dagen med att åka och hämta Marcus i Mörby Centrum. Vi åkte sedan vidare till Roslags Näsby, där vi köpte en kartong full med blandade bullar. Det var ju kanelbullens dag, så det passade ju bra. Vi köpte sedan varsin trisslott. Killarna har fortfarande inte skrapat sina lotter, men jag blev stenrik på min lott!
Vi fortsatte sedan hem till min syster där vi började med en kaffe med bullar. Sen satte vi i gång med ”fixandet”. Idag skulle vi nämligen hålla kalas för vår mor. Jag fixade lunchen, en syster fixade fikat och en syster fixade transport till och från kalaset för vår mor.
Marcus och Clara fixade ballonger och dukning. Vi hann precis klart innan mor dök upp. Då var det dags för lunch!
…och presenter!
Innan fikat tog vi en liten titt på systers trädgård. Till skillnad från mig är hon nämligen inte ett dugg rädd för spindlar utan älskar allt som de kan krypa runt i….
Min andra systers son busade runt omkring oss
Hembakt fika stod sedan på schemat. Gott!
När vi kalasat klart och plockat undan tog vi en liten tur in till min bror som bor precis bredvid syster. Där gick killarna igång på tekniken som finns i det huset. (Tydligen ligger vi efter och måste uppgradera vår utrustning…) Här tittas det på 3D-film.
Vi åkte sedan hem till Sollentuna och åt en god middag som började med färska kräftor. Mumsfilibabba!!
Efter att ha skjutsat hem Marcus är det nu dags för en film i sängen. Det är vi värda!!
Idag plingade det på dörren och där stod ett blombud. Det var blommor från en västkustendel av familjen. Emma fyller nämligen 20 år idag och det ville Pers bror med familj fira och skickade en blomma.
Emma blev jätteglad! Det är verkligen inte ofta man får blommor nuförtiden!
I köket är det feststämning. Blommor och ballonger!
Det är alltså den här tjejen som nu fyller 20!
Det är många som vill gratulera Emma idag. Det ringer stup i kvarten.
Vårt firande började i morse med skönsång och presenter på sängen. Nu på kvällen fortsätter vi det med champagne och mys i köket, medan Per lagar Emmas önskemiddag.
Vi hittade Inge i vår kyl. Vad roligt!
Vi trodde det var över för Inge, men han överlevde tydligen ICA-reklamen. Tur!!
När Fredrik kom hit efter jobbet var det dags för presentöppning.
FINA!
Presentsnöre på driv…
Bubbel!
Emma satt som sagt mycket i telefon i kväll! Här var det dock hon som ringde. Hon ville ju tacka för blommorna.
Dagens önskemiddag bestod av löjromstoast, moule mariniere, rökta räkor och creme brulee. Inga pärlor i musslorna idag (som en vän till mig faktiskt hittade i sina musslor ikväll), men de var ändå väldigt goda!
Nu är middagen över och självklart har familjen fastnat framför fotbollen…
Per fixar efterrätten som ska intas framför tv’n. Man får ju offra matbordet för landslagsmatcher om jag förstod det hela rätt…
Själv roar jag mig i tvättstugan, men snart ska jag gå och lägga mig på sängen. Fotbollen tror jag att jag hoppar över 🙂
GRATTIS EMMA MIN LILLA MINSTING!!
Första juni har alltid varit en viktig dag för oss. Det är nämligen Pers födelsedag. I år var det dessutom dagen när 22 000 personer sprang 42 km i Stockholm Marathon. Eftersom min systers man (vi kallar honom C) skulle springa loppet för första gången, så firade vi födelsedagen med att picknicka och hejja på honom när han kämpade.
Vi är vana vid att ha sol den här dagen, men i år duggade det lite titt som tätt och på slutet av loppet regnade det faktiskt ganska mycket. Lite synd, men vi hade med oss extremt stora paraplyer och vattentäta hudar är vi födda med, så vi överlevde!
Vilken folkfest! Det var verkligen en härlig känsla att sitta inne på den klassiska arenan; Stockholm Stadion och se C springa de allra sista metrarna runt arenan för att slutligen gå i mål på en tid som var fyra minuter snabbare än han hade siktat in sig på. Fast nu går jag händelserna i förväg: Här kommer bilderna!
Vi började morgonen med att packa ner en god picknick, paraplyer och filtar. Sen åkte vi buss och tunnelbana till Stadion. Därifrån gick vi ut mot Valhallavägens slut och Gärdets början. Det var meningen att vi skulle möta min lillasyster där, men vi träffades redan på Valhallavägen. Smidigt. Vi satte oss på gräset och inväntade starten.
Vi förstod att vi skulle få se de första löparna efter bara några minuter eftersom vi satt två kilometer från starten och rätt vad det var så kom de!
Här är tätklungan!
Otroligt många människor stod längs med banan för att heja på, men ännu fler sprang i loppet!
Vi försökte verkligen att se anledningen till varför vi stod där och hejjade, men det är svårt att se en specifik person i ett hav av människor…
Vi fikade vidare och hade det bra, medan tusentals hurtiga sprang förbi.
Först när C var inne på andra varvet lyckades jag fånga honom på bild. Suddigt och eländigt, men vi som känner honom ser honom där i klungan 🙂
Han finns med i den här filmen också, men ni får vara alerta för han är med precis i början 🙂
Undrar hur många av de här som kom i mål?
Nu skulle inte C komma förbi på det här stället någon mer gång, så nu rörde vi oss upp på Gärdet för att se honom när han kom förbi ”halvvägs”. Här såg vi honom och lyckades skrika lite info till honom. Tyvärr lyckades jag dock inte fånga det på bild. Den blå bågen är dock 21,1 km-märket. Här satte vi oss och tog kaffe och kaka-paus!
Nu ville vi se målgången så vi började traska mot Stadion.
Stockholm var inte så soligt, men mittenremsan av Valhallavägen var i all fall GRÖN!
Överallt syntes spåren av löparna.
Vattenmuggarna räfsades hela tiden ihop för att göra Stockholm fint igen. Några stackars trötta löpare på sluttampen fyllde på muggar, men jag gissar att räfsarna vann kampen till slut.
Till slut var vi framme och inne på Stadion. Regnet strilade nu stadigt, men det hindrade inte födelsedagsbarnet från att vara glad.
Samtidigt som glada och trötta löpare fortsatte gå i mål så delades priser ut till vinnarna.
Fyra minuter snabbare än tänkt kom så C inspringande på arenen och fick springa, vad jag antar var, ett jäkligt härligt varv runt Stadion.
Heja!!
Vilken bedrift att springa 4,2 mil på 3:26:10!!
Jag är så stolt så jag kan spricka!!
Efter loppet slussades alla löpare raka vägen ut ur Stadion vidare till vätska, energiintag och av-chip-ifiering. De är ju också väldigt viktigt att de snabbt får i sig det som behövs och att de blir varma och sköna igen så de stannade inte upp.
På väg mot de här ”tälten” där chipet tas bort från deras vänstersko måste löparna gå nerför en lång trappa….det verkade vara MYCKET svårt. Många gick baklänges ner på stapplande ben. Det kan man ju i och för sig förstå!
Vi letade upp C medan regnet fortsatte ösa ner.
Löparna hade fått varsin sån här blå ”väska/påse” att lägga sina privat ägodelar i och det måste ju vara supersmart, för inget ser mer stöldbegärligt ut än något annat och har man inte en nummerlapp så får man inte ut någon väska.
Till slut hittade vi ”Löparen” med stor L – en glad och nöjd C!
Den medaljen är han mer än värd!
Grattis C till ditt första Marathon och Grattis Per på födelsedagen!
Tiden går så himla fort när man har roligt. Den rusar faktiskt framåt även när man har skrivkramp och inte får ur sig några skojigheter alls. FYRA ÅR!!! På ett sätt känns det som en evighet och på ett annat sätt så kan jag knappt tro att jag redan skrivit i 1460 dagar. Tänk vad många tankar och upplevelser jag delat med er 🙂
Vi stannar väl inte här, utan vi säger väl som i Melodifestivalen….
