Fredag!!!! – MIAS BLOGG

Dag i skärgården i sol och shorts

Det visade sig att pappa och Kina, som ju bor grannar med mitt fritidshus, inte skulle vara på ön idag. Nä, istället tänkte de åka in och passa min brors febersjuke son. De är såna snälla människor de är. De har alltid varit en stor, och viktig, del i alla sina barnbarns liv. De har varma hjärtan!

Jag har därför varit helt ensam idag. I alla fall hittills 🙂 Det gjorde att jag tog mig en liten tur runt ön, åkte till affären och, självklart, var utomhus med kameran i högsta hugg i några timmar. Här är några få bilder från ”bildrullen”.

Hela vår tomt är full av olika svampar. Det är faktiskt lite skrattretande att se. Pappa säger att det beror på att vi har näringsfattig jord…. Ooops! Fast att gödsla och greja på tomten är verkligen inte min eller Pers grej. Nä, vi är hellre på altanen eller i båten än knegar i trädgården. Så låt svamparna gro!!

Här har jag tagit en sväng upp till Bromskär och man ser att diset inte riktigt släpper taget även om solen är framme och värmer så mycket att jag svettas fast jag bara har shorts och t-shirt på mig.

Trots värmen kan man lätt se att det är höst. Till exempel så är björkens löv inte helt gröna längre…

Så var det ju det där med svampar… Just den här växer på pappas tomt.

Precis som det här…

…och det här goda…

…och de här mumsiga!!

Ormbunkar har alltid fascinerat mig. Jag gillar plupparna på undersidan av bladen och självklart alla bladens exakta placering.

Här är jag ute och går på hala stenar längs med stranden. I horisonten ser man Salskären och Sundaskären.

Jag missade blomningen i år, men här ser vi de fina bladen och bären på vackra Olvonbusken!

En av våra grannar brukar reta mig och säga att jag säkerligen har tusentals bilder på ”hans utsikt” eftersom jag alltid går omkring med min kamera och fotograferar. Idag såg jag honom sitta på sin altan när jag gick förbi, så då stannade jag och tog den här bilden ovanför bara för att ta ytterligare en! Lasse har ju en fantastisk utsikt!!

Femtio meter senare stannade jag tvärt när jag insåg att jag hade sällskap. Den här ormen slingrade inte iväg när jag kom närmare. Väldigt konstigt… Istället lyfte den huvudet två centimeter från marken och tittade på mig. När jag kom närmare rörde den sig en aning framåt MOT mig. Ovanligt även detta. Jag försökte se om den var skadad eller nåt, men kunde inte se något fel på den. Jag stod där länge och försökte komma så nära så att jag kunde få en riktigt bra bild, men tyvärr krälade den mot mig varje gång jag gick ett steg närmare den. Jag kunde inte se vare sig de gula karaktäristiska fläckarna på huvudet (snok) eller zick zack-mönstret på kroppen (huggorm) hur jag en försökte, så det får mig att tro att detta var en huggorm. Det finns ju huggormar utan mönstret, men det finns inga snokar utan det gula. Till slut vände jag i alla fall om och lät honom ha stigen för sig själv. Jag gick hem, bytte objektiv på kameran (för att komma närmare) och gick tillbaks till platsen, men då var han/hon borta. 🙁

De här bilderna som jag tog på min besvikna promenad hemåt är därför tagna med mitt gamla teleobjektiv. Jag var för lat för att gå hem och byta igen 🙂

Om jag ska tatuera mig någon gång, så ska det nog vara en trollslända. Jag gillar dem!

Svampar, svampar och svampar…

..och det här är ändå bara ett urval av de tusentals som växer på vår tomt 🙂

Morgon i skärgården, dimman och nakenskruden

Jag vaknade innan klockan ringde. Ja, jag hade faktiskt ställt klockan på kvart över åtta, bara för att inte riskera att sova bort hela min härliga fridag. Nu vaknade jag alltså klockan åtta och hoppade direkt in i shortsen. Ja, jag borstade inte ens tänderna innan jag var ute ur huset. Ute på tomten såg jag dimman mellan träden, men jag såg också hur solen verkligen tänkte vinna kampen mot den.

Jag hade tänkt gå till ängarna för att se dimman ligga tät, men drogs som en magnet åt andra hållet. Havet kan jag inte hålla mig borta från. Det går bara inte. Ängen får vänta..

Jag blev inte besviken. Det var tyst och alldeles stilla. Inga mänskliga ljud hördes. Här var det bara natur.

Inne i vassen låg dimman kvar och lurade, men solen jobbade hårt för att ta bort det sista av den och kvar låg ett dis som är svårt att beskriva.

Vattnet var så stilla att det verkligen var, som klyschan, som en spegel! Det är svårt att avgöra var vattnet börjar och slutar. Det är dock en vattenlinje på denna bild här nedanför. Lovar.

På måndag ska det börja muddras här. Det ska inte bli djupt, men det ska bli djupt nog för båtarna som bor här. Idag såg jag att de flesta redan tagit upp både båtar och y-bommar. Sist att ta upp båt är jag och Per. Den andra båten som låg kvar där nere idag, ska tydligen bara byta brygga en stund medan muddringen sker och sen lägga sig på plats igen. Riktiga skärgårdsbor tar ju helst inte upp sina små båtar ur plurret om man inte måste. Jag räknar mig som en sådan och mår därför lite illa över att ta upp Bubbel, men hon kan ju behöva vila lite efter en hektisk sommar.

Här ser ni en av anledningarna till varför det behöver muddras. Här ska det ju ligga båtar. Det är inte meningen att det ska vara sandstrand här 🙂

I skuggan låg dimman kvar längre än den gjorde ute i ”det fria”. Solen måste till för att få bort den. Här låg den kvar och var fin. Tycker jag i alla fall. 140919 051

Trots att jag stannade mest hela tiden för att titta på allt vackert jag passerade, så kom jag till slut ut till badbryggan på bryggans yttersta spets. Utanför bryggan såg jag den vita fendern som är fastknuten i flytbryggans kedja. I övrigt var det tomt. Helt tomt. Inte en själ i sikte….

Ja, men då kan jag ju bada, tänkte jag….och tog av mig kläderna och gick ner i vattnet (med kamera och allt – säg inget till min make….tänk om den blivit blöt!!)

Å andra sidan var risken att den skulle bli blöt väldigt liten. Ni ser ju hur ”vilt” vattnet var idag….Inte en krusning.

Jag insåg att det var varmare i vattnet än i luften. Det borde jag ju förstått med tanke på dimman, men men…. Jag hade ingen termometer med mig, men jag gissar att det var runt 15 grader.

Det är nog högtryck nu. Det var nämligen otroligt grunt vatten idag. Där vattnet i normala fall går till axlarna, gick det idag bara till midjan.

Jag älskade det ”suddiga vädret” och det klara vattnet. Här ser man tydligt att det är sand på botten, men man ser inte öarna tydligt. Konstig vy liksom..

Om jag skulle göra illa mig nu och gråta resten av dagen, så kan jag ändå inte klaga. För den här dagen har redan gett mig så mycket. Vilken härlig start!!

Detta är jag i ett nötskal. Eller kanske i ett hav. Hur som helst – här mår jag bra!!!

Det ger mig så mycket att bada att jag t.om. badar fast det är spindelväv på badstegen. Då fattar ni kanske hur mycket jag älskar vatten!!!

Till slut gick jag upp ur det blå. När jag hörde fiskarna slå mot vattenytan inne i hamnen, kände doften av hav och lät solen värma min svala kropp, så tackade jag tyst mina föräldrar, och mina morföräldrar före dem, att de valde att bo här ute i skärgården så jag fick detta med bröstmjölken. Vad är stan, mot detta???

När jag lufttorkat och klätt på mig vände jag inåt land igen och såg dessa två välbekanta tallar spegla sig i hamnens vatten. Det var jag såklart tvungen att fotografera.

Men vad är upp och vad är ner???

Kallskärs skärgård

Igår kom algerna hit till Blidö. Det är kanske inte så konstigt eftersom det är så väldigt varmt i vattnet, men det är ändå tråkigt. Igår såg det ut som rabarbersoppa i vattnet. Vi badade dock ändå, även om vi duschade av oss när vi kom upp.

Idag såg vi inga alger alls här vid bryggan när vi åkte ut med båten. Längre ut i skärgården fanns de dock. Vi åkte ut till Kallskär som ligger en ganska lång bit ut från Blidö och där fanns det två olika sorters alger. Den ”vanliga” rabarbersoppaliknande sorten och sen en blågrön variant som mer liknar en tjock målarfärg. Den såg inte så mysig ut. Den såg verkligen giftig ut så den höll vi oss borta från.

Vi hade tur att hitta en vik där ön var ”byggd” så att vinden inte nådde dit. Den var helt utan alger, så där badade vi för att svalka oss. Det behövdes ju!!

Nu var det dock inte bara alger vi såg 🙂 Nä, vi såg otroligt mycket vackert också. Det blåste inte alls, vilket gör vattnet otroligt fint.

Jag älskar när vattnet är så här blankt

Vi ”cruisade” genom Kallskär. Det är väldigt vackert där. Det låg båtar överallt. Hit tar sig nog inte så många en blåsig dag, men en dag som idag kan vilken liten båt som helst ta sig ut hit.

Vi gick iland på en liten ö som heter Brännskär.

Som vanligt gick vi runt och utforskade ön för att se vad den hade att erbjuda

De här röda bären ser man ofta på öar. Jag vet ju inte vad de heter, men om jag lägger ut en bild så här på bloggen, så kanske någon av er kan berätta?

Här ser ni båda sorternas alger. Den grönaktiga sörjan är det som i vattnet ser ut som små trådar. Det ljusare partierna är i verkligheten grönblå, nästan turkosa och är mer som målarfärg. Det var första gången jag såg den typen av alger.

Här är vi ute på vår upptäcksfärd

Vacker utsikt, men inte en klippa man vill bada från 🙁

Till slut hittade vi en lite högre klippa där det i alla fall rörde sig lite i vinden. Lite!

De segelbåtar man såg tog sig fram – långsamt

Killarna hoppade i från båten för att bada. Jag hittade istället ett ställe som erbjöd sandbotten så jag kunde gå i. Här var det algfritt! I alla fall så såg vi inga. Vi var noga med att inte få kallsupar 🙂

Jag hoppas verkligen att den här algblomningen håller sig borta från Blidö…

Ett bad någon??

Då och då var jag tvungen att gå en liten sväng. Hettan var ju inte att leka med.

Efter att vi hade ätit lunch gick vi ombord igen och åkte runt bland alla kobbar och skär

Plattvatten

Vi hade tänkt stanna ute på fjärden för att ta en kopp kaffe, men det var så varmt så vi åkte hemåt istället

Blankt som en spegel

Två segelbåtar slörade. Två segelbåtar kryssade. Alla fyra hade en otroligt låg hastighet eftersom det inte fanns någon vind. INGEN båt väjade. Vi trodde verkligen att de skulle köra ihop, men till slut gled de förbi varandra med någon meters mellanrum. Jag undrar om de utbytte några vänligheter innan de fortsatte på sin färd…

Bokslutslunch

Jag har jobbat idag. Jag gjorde dock inte som Per och åkte in till stan för att göra det. Nä, istället satt jag vid köksbordet i Vitsippan och jobbade. När det var dags för lunch kokade jag lite te och bryggde kaffe, bredde några mackor och gick ut för att se om jag och Emma kunde hitta någon i grannhuset. Kina var på väg hemfirån för att gå på vuxenkalas (som Maja kallade det lite senare), men Pappa hittade jag längst bak på tomten. Han var i färd med att grilla korv över det som fanns kvar av gårdagens stora brasa. Ungarna hade fått varsin hemkarvad grillpinne och där satt de och mös.

Emma och jag gjorde dem såklart sällskap. Det var den trevligaste bokslutslunchen jag kan minnas 🙂

Semesterdag med stort S

Som jag skrev i förra inlägget så har jag haft en fantastisk dag idag! Igen! Tre stycken bra dagar på raken känns nästan för bra för att vara sant!

Idag umgicks jag först litegrann med mina syskonbarn och deras mor. Sedan åkte jag och Per ut på havet. Vi försökte få kontakt med Pers pappa som är i Sverige på sommarbesök. Han bor ju i Bangladesh, men är alltså ”hemma” just nu. Vi trodde att han kanske var på Möja och hade tänkt åka dit, men vi fick inte tag på honom, så vi åkte till vår favoritö istället.

När vi såg hur molnen började bli mörka och hörde åskan mullra över fastlandet funderade vi på om vi skulle få dåligt väder. Där vi satt var det ju underbart varmt och soligt, men vi såg som sagt blixtarna längre in över land. När det kändes som att ovädret kom lite för nära så tog vi oss ännu längre ut i skärgården. Denna gång åkte vi till den högsta ön vi har här ute i den norra skärgården. Om det skulle komma oväder så tänkte vi att blixtarna skulle ta ön istället för vår lilla båt ”Bubbel”.

Det kom aldrig något oväder. Vi satt istället och blev riktigt varma i solen. Till slut var vi så varma och ovädret så färdigbullrat att vi åkte hem för att slappa på tomten. I och för sig slappade jag inte så mycket utan klippte istället hela tomtens gräs, men mysigt var det. Jag gillar att jag kan röra mig så pass att jag kunde göra det. Det var länge sen jag kunde röra mig alls känns det som!

Nu undrar ni säkert var bildbevisen är. Kan det vara så? Jag tänkte att eftersom jag har så många bilder att till och med jag blir trött på dem, så tar jag dem här på slutet. Då kan ni välja att sluta skrolla nu om ni vill 🙂

Här kommer bilderna:

Ön vi åkte till har självklart många ställen där man kan lägga till. Vårt favoritställe var tyvärr upptaget av en annan båt och eftersom vi har motorbåt som ingår det i uppfostran att inte lägga sig bredvid. (Har man segelbåt SKA man dock lägga sig bredvid. Precis bredvid.) Vi fick därför lägga oss på ett annat ställe där klipporna är MYCKET flacka. Det är alltså mycket svårt att komma till med båten.

Det har dock andra båtägare före oss insett och därför varit snälla att markera det enda stället som går att lägga till på med en stor sten. Tack!

Ön är ju favoriten så självklart är den vacker!

Jag gick runt lite och fotograferade på norrsidan…

…medan Per gick och fotograferade på södersidan.

Jag är så stolt! Han har börjat fota sig själv som en riktig bloggare. Snart kommer ni kanske att kunna börja läsa en till Hertzblogg?

Än så länge finns dock bara min!

Då och då var jag tvungen att gå och doppa mig i havet (trots kiropraktorns regel om att jag inte får bli kall om höfterna) för att inte bli för varm, men sen kunde jag fortsätta fotografera.

Efter några timmar såg vi dock hur ovädret mullrade in över fastlandet. Skulle det komma till oss månne? Till slut var vi lite oroliga att det skulle göra det och när vi sett lite för många blixtar på håll och hört lite för många åskskrällar så tänkte vi nog att det var dags att röra sig bort från den flacka ön.

Vi åkte därför till den högsta ö som finns här ute. Om blixten skulle slå ner så skulle den ta berget och inte båten tänkte vi…
På bilden kan man inte riktigt se hur hög ön faktiskt är, men den är hög!

Det visade sig att vi aldrig skulle få något dåligt väder så vi började gå runt lite på ön för att utforska. Som så ofta så hittade vi något som vi inte förstod oss på. Här hittade vi en kritvit fyrkant målad på berget. (Det var likadant på Svenska högarna häromdagen. Där hittade vi en ingjuten stålplupp i berget som jag i och för sig inte visade er, men som jag självklart har bild på.) Vad är alla de här prylarna för nåt?

På vägen tillbaks till båten fick jag syn på Bubbel genom lövverket och var tvungen att fyra av en bild.

När vi spelat lite Yatzy, insett att Per inte kunde ta mer sol på huden och druckit lite hemgjord flädersaft (Tack Kina!) så var det dags att åka hemåt igen. Dags att ta sig ombord!

Hemma vid bryggan såg vi beviset för hur grunt det är hemma i vår hemmahamn. Segelbåten som min lillebror Henrik varit ute och seglat med i veckan hade varit tvungen att lägga sig på svaj cirka 50 meter utanför bryggan. Detta eftersom hamnet absolut inte klarar en båt som går 1,70 djupt. (Fördelen med grunt vatten är i och för sig att det är jättekul att bada.)

Tack för idag! Imorgon blir det kalas. Fem gånger om! Häng med då!

Va? Vad sa du?

Idag har vi verkligen haft väder!

Vi har haft strålande sol som krävde att man klädde av sig till bikini. Ändå svettades man kopiöst när man satt i solen och läste en bok.

Vi har haft mulet med muller långt bort i fjärran så att man var tvungen att sätta på sig shortsen. Somliga som har problem med höften var t.om. tvungna att klä på sig en hoody för att inte bli för kalla.

Vi har haft mitt-emellan-väder där man verkligen kunde säga att halva himlen visade på ett superduperväder och den andra halvan skrämdes med blixtar, så att man var tvungen att stå och filma och fotografera för att man fascinerades så!

Vi har också haft sånt oväder att vi varit tvungna att gå inomhus och huka oss när blixtarna for genom luften. Där man tydligen också var tvungen att gå ut och ställa sig på altanen precis under takfoten där regnet inte kommer åt en…och där försöka fotografera det härliga regnet, när blixten fick för sig att slå ner på pappas tomt som gränsar till vår. När blixten slår ner precis där man står, på t.ex. en altan, så smäller åskan samtidigt och då hör man ingenting på det örat som är närmast åskan….

Va? Vad sa ni?? Jag hör inte så bra!!

sommar 001 — Ännu senare - Mulet med attityd

Filmen nedan visar lite av mitt-emellan-vädret dvs. hur det är när man är precis på gränsen mellan fint och ”fult” väder. Coolt!

Värmdö på Blidö?

Hej och Hopp, idag är det fredag!!
Tjoho!

Det är alltid skönt med fredagar, men idag har det varit en extra bra fredag. Ja det har det varit minsann! Det har hänt så mycket bra saker liksom!

Jag har t.ex. babblat en stund med min lillasyster C. Det är alltid lika roligt. Jag funderar ibland på vem av oss som hinner med flest antal ord per minut. Jisses, vad det forsar ur oss när vi snackar!

Jag har dessutom fått paket (!) från min vän T. Jag var glad redan innan jag hade rivit upp pappret. Paket!! Det visade sig vara roliga tepåsar med typiska tjejtexter på. Fniss! Tack!

Å så har jag visst köpt ett paket jag med…

En annan glädjekälla är de här fina röda och rosa stövlarna som jag faktiskt inte kunde låta bli att köpa idag! Känner ni hur våren börjar spritta inom er när ni tittar på dem?! Nu har jag i och för sig redan två par gummistövlar, men jag gissar att något par snart går sönder. Då kan det vara bra med ett extra par, eller hur? 🙂

Å så var det ju den där mini-IKEA-katalogen ”live” som låg i postlådan idag…

På baksidan gjorde de reklam för den här fantastiskt snygga, roliga och våriga gungstolen ”Värmdö” som ”passar lika bra ute som inne”. Den bara MÅSTE jag ha på ön! Hur ska jag nu övertyga mannen om det? Hmmmm…

Jag jobbade bara halva dagen idag så jag har haft riktigt mycket fredag redan. Jag är nog faktiskt redo för tjockvinsläge. Det infaller nämligen ofta på fredagar!

Nu ska jag dricka lite present-te och fortsätta min fredag.
Jag hoppas att ni får njuta lite av fredagsmys också!
KRAM