Glädje – MIAS BLOGG

Idag tog vi en tur till Ängskär!

Precis som SMHI förutspått sken solen i morse från en klarblå himmel. Vi var glada att vi inte tagit upp båten och packade en matsäck för att ta oss ut på havet.

Så här såg fjärden ut från bryggan så ni förstår säkert att vi var tvungna att ge oss ut 🙂

Väl ute ur hamnen funderade vi på vart vi skulle åka. Vi bestämde oss för att åka ut till fyren ”Morsken” och ta ett nytt beslut där.

Vattnet låg stilla, men trots detta såg vi inga båtar på fjärden bakom oss.

Det var samma sak framför oss.

Vid Morsken bestämde vi oss för att fortsätta till Ängskär och när vi kom dit möttes vi av glittrande hav och lömska bränningar. Ser ni bränningarna där i glittret?

Vi försökte gå iland på flera ställen utan att lyckas. Överallt låg det stenar i vägen. Vi lyckades dock till slut att hitta ett ställe där vi kunde lägga till. Kobben såg ut att vara svår att ta sig runt, men Per begav sig trots detta iväg på upptäcksfärd.

Jag höll mig närmare båten, men bjöds också på vacker utsikt.

Efter en stund såg jag Per högt upp på en klippa på andra sidan ön 🙂

Jag gick runt en stund innan jag vände tillbaks till picknickkorgen.

Per kom tillbaka efter en stund och medan vi drack kaffe slingrade den här huggormen omkring framför oss och njöt av de varma solstrålarna.

Vi hade lika bra väder på vägen hem!

Det här kanske var den sista turen med Bubbel för i år, och vilken härlig tur det blev!

Väl hemma vid bryggan igen började Per stänga igen båten, medan jag tog mig ett uppfriskande dopp vid badstegen.

Fjorton grader bjöds jag på idag, vilket i och för sig inte är så varmt, men solen värmde mig snabbt igen när jag kom upp på bryggan. Jag fick tillfälle att ta denna klassiska badbild. 🙂

Överallt surrade trollsländorna och just denna satte sig på Pers arm och satt där under en lång stund. Jag undrar om han gillade färgen?

Det enda tråkiga med dagens utflykt ser ni på bilden nedan. Av någon underlig anledning lämnar folk skräp ute på skärgårdsöarna. Per och jag har som vana att alltid plocka oss med det hem för att slänga det där det hör hemma. I soptunnan. Varför är folk så otroligt korkade? Varför lämnar man två udda skor, en hink och en plastflaska på en ö långt ut i skärgården? Korkade människor!

Det tråkiga tar dock inte udden av det faktum att vi haft en HÄRLIG dag!! Tack skärgården!

Sveriges sommar var nog idag

Idag har vi nog haft den sommaren som vi får i år.

Idag var det nämligen så soligt så att jag använde solskyddsfaktor och solglasögon. Jag till och med svettades så jag var TVUNGEN att gå och bada i (det i och för sig iskalla) havet! Min make och dotter firade detta sommarfaktum med mig med champagne och löjrom. Jag älskar sommaren!! Det var en bra dag.

24 år sedan i Lillberga…

Idag skulle vi inte göra någonting alls. Det var vår plan. Det är så ljuvligt när man känner att det är helt okej att inte göra någon nytta alls.

Mitt huvud slappnar då av och andningen går hela vägen ner i magen. Sen börjar jag bli sugen på att göra något och då gör jag det för att jag VILL, inte för att jag BORDE. Det är oceaner av skillnad på de två lägena.

Därför har jag idag hängt upp mörkläggningsrullgardiner i båda barnens rum här ute i Vitsippan. Per var tyvärr tvungen att hjälpa till då jag inte fattade instruktionen själv. Klart irriterande :), men jag var väldigt glad att de kom upp. Det har varit väldigt ljust i de två sovrummen på sommaren. Vanliga gardiner hjälper inte mot solsken när man vill sova.

Jag har också klippt gräsmattan. Inte allt på en gång, men i två omgångar har det mesta blivit klippt och det ser fint ut här hemma.

Dessutom har jag varit hemma hos Kina och frågat om jag fick palla lite rabarber i hennes land. Det fick jag! Jag fick till och med hjälp att plocka dem 🙂 Så jag kokade fem flaskor med rabarber- och jordgubbssaft. (Per ville gärna ha jordgubbar i saften så han drog iväg till affären och köpte de röda bären).

På tal om Per så har han inte direkt legat på latsidan heller. Han har ju hängt rullgardiner med mig och handlat mat. Han har dessutom varit ute och sprungit hur långt som helst (14 km) och så har han lagat en underbart god Lyonnaisesallad med förlorade ägg åt oss båda till lunch. Dessutom har han marinerat lamm som vi ska ha till kvällsmat och dammsugit hela huset.

Det är en speciell dag idag, så vi ska faktiskt ta och smälla av en champagneflaska nu. Det är nämligen exakt tjugofyra (24!) år sedan Per och jag förlovade oss i hans föräldrars lilla gästhus vid deras landställe. Man ska nog inte fira förlovningsdagar, när man är gift. Då är det nog bröllopsdagen som firas, men vi gör lite som vi vill! 🙂

Another day in paradise…

Det kan vara svårt att hitta rubrik till blogginläggen när allt bara är bra hela tiden, så det får helt enkelt vara så att jag berättar att jag har haft ytterligare en dag i paradiset. Dessutom har jag precis fått oväntat besök av min make och son, så nu är det verkligen härligt här ute!! Här kommer dagens bilder:

Den här söta cykeln var jag tvungen att ta en bild av. Den är ju sååå pytteliten. Jag antar att det är Majas cykel.

Jag har haft besök många gånger och väldigt långa stunder idag. Den här måsen har nämligen fått för sig att min altan är en bra rastplats. Jag undrar varför… Jag matar honom/henne inte! Jag kan gå omkring på altanen och vara cirka en meter från den utan att den flyger iväg. Skumt!

Jag hörde att pappa gått ner till stranden med barnen, så jag packade ner lite solskydd och gick ner till bryggan. Där möttes jag av tre badande barn.

Idag var det inte havsmän som skulle byggas. Nä, idag var det tydligen fotbad som skulle grävas fram ur sandstranden. (Ett fotbad är en liten håla där vattnet sipprar in och så blir det lilla vattnet varmt av solen = fotbad)

Här ser ni ungefär hur de jobbade med fotbaden.

Det är motsol när jag tar bilderna så det är därför Ida och Alexander blir lite mörka i ansikten. Blixten funkar ju inte på avstånd. Jag hoppas att ni ändå ser vilket fint väder vi har här ute i skärgården.

Gräva gräva gräva!

Idag var det för varmt och soligt för pappa/badvakten att sitta i solen. Idag satte han sig i skuggan av träden. Ser ni honom längst där borta?

Det är kul att tänka på att jag har lekt på exakt samma sätt på den här stranden för si så där fyrtio år sedan…

Det var dock mer här, bakom pappa, som jag badade när jag var liten. Det är dock väldigt stenigt här nu, så jag förstår att dagens barn struntar i den stranden. Det är dock väldigt bra sandbotten om man går ut en liten bit i vattnet…

Jag badade väldigt mycket där borta bakom tallarna och när jag var liten. Inne i viken. Det gör i och för sig dagens barn också (fast inte just idag). Det är lika mycket sand där nu som det var då.

Svartlögafjärden – ovan och nedan.

Badbryggan såg inte exakt likadan ut då som nu, men den är på exakt samma ställe och samma betongfundament håller upp hela konstruktionen.

Vargen

Idag var det tur att jag hade med mig solskydd till ungarna. Jag har haft på mig det hela dagen och jag känner ändå hur huden är varm.

Bad i vassen

Maja och Ida ska gräva en grop och försöker komma på bästa sättet att göra det på.

Alexander visar att han lärt sig simma!

Bastuns altan var för varm idag och förblev övergiven och tom.

Att de inte blir som russin alla tre….

Härligt hav. Härlig himmel.

Nu är det snart dags att gå upp!

Ser ni stenarna på botten? Här var det sand när jag var liten.

Tack för idag stranden! Vi ses imorgon! (eller så går vi till sandviken istället, vi får se…)

Glad Midsommar!

Vi har firat midsommar utan solsken och midsommarstång, men med mycket glädje, trevligt sällskap och god mat. Det funkar ju det också!

Vargen och Atlas fick öva lite lydnad idag. Frida lade godis framför dem på golvet och så sa hon till dem att de inte fick ta godiset. Det var tydligt att de ville ha det, men de satt lydigt och väntade. När Frida gav klartecken åkte godiset ner fortare än kvick!

Vi åt gemensam lunch idag. Jag hade gjort nubbesill och Kina hade lagt in löksill. Barnen (som båda gömmer sig bakom vuxna på den här bilden) fick köttbullar och prinskort (precis som jag gissar att många barn fick idag).

Per och jag fick besök på eftermiddagen. Min bror med fru höll oss sällskap medan vi fixade inför middagen.

Vid middagen rullade vi över två grillar till Pappa och Kinas altan. Per ville nämligen grilla på kolgrill. Kocken bestämmer ju, så då blev det kolgrillar!

Halv elva på kvällen gick vi en promenad ner till havet (för att skaka ner all mat och jordgubbar). Allt låg stilla och över havet hördes midsommarfirande i badtagen. Jag undrar hur skönt det badet var…. Det kan ju inte ha varit så varmt.

Alexander och Maja förstod nog inte riktigt vad klockan var – det var ju ljust utomhus – så de började leka med strandleksakerna.

Det har varit en annorlunda midsommar, helt utan midsommarstång och blomsterkransar. Jag har inte ens haft klänning på mig. Det blev dock midsommar ändå. Det får jag nog tacka min pappa, min Kina, min make, min bror, min svägerska och mina syskonbarn för. Tack ska ni ha!!

Nationaldagen!!

Nationaldagen har varit en härlig dag här ute i skärgården!

Per har pysslat med Bubbel.

Wax on. Wax off.

Han har dessutom lastat in allt som ska vara i båten under sommaren. Han är bra min make!

Vi är självklart med och stöttar Sjöräddningssällskapet även detta år! Det är en jäkligt billig försäkring för när man går på grund.

Ja, ni vet väl att det bara finns två typer av båtägare?

De som HAR gått på grund.

De som SKA gå på grund.

Vi väntar ännu på vår tur, men är säkra på att tiden kommer. Då kommer sjöräddningen att vara en trygg hjälp!!

Pappa och Kina har varit schyssta och lånat ut sin myggjagare till oss. Vi fixar gasolen under sommaren och så står den på vår tomt, men nära deras tomt och förhoppningsvis så slipper vi båda mygg (knott och annat skit) hela sommaren. Åtminstone var det så det funkade för två år sen, när den stod på deras tomt. Vi håller tummarna!

När Per kämpade på med båten, så bytte jag tampar på fendrarna. Knopar är nog min grej 🙂

Ja, just ja! En sak till som är min grej, är att göra fåniga (och lite töntiga) grejer, så jag åkte till ICA Blidö och köpte vimplar. Det är ju ändå Sveriges Nationaldag och då får man sätta manken till, eller hur?

Sen fixade jag nubbesill, kokade färskpotatis (som var helt fantastisk) och dukade upp sillbord! Helt rätt en dag som denna!

Sen var det dags!!

Sjösättning! Vi fick (som vanligt) hjälp av min pappa (TACK) att lägga i Bubbel vid Bromskär. Det blåste som bara den, men det gick finfint. Det gör alltid det faktiskt 🙂

När Pappa och jag kom tillbaks till vår båthamn var Per redan där. Vi gav honom lite förtöjningstampar och sen gjorde Per iordning inför sommaren. Mys!!

Inne i sandviken höll några killar på att ”leka”. De kitesurfarde. Viken är ju perfekt för just detta, eftersom den är långgrund, har sandbotten och är jättestor. Här kan man ramla och göra fel och köra hit och dit utan att göra sig det minsta illa. Dessutom bottnar man överallt. Perfekt. För kitesurfare. Eller för småbarnsfamiljer 🙂 Det är bara vindstyrkan som varierar.

När jag satt på min altan såg jag att pappa (självklart) flaggade. Ser ni flaggan?

Per och jag tyckte att en sjösättning var värd lite lugn och ro, så vi satte oss på altanen och tog det lugnt. Ibland läste vi och pratade…

…och ibland var vi tysta!

När det började knorra i magen tände vi tändröret…

Ingen grillning är okej utan en middagsdryck, eller hur? Idag blev den en GT.

Jag fick göra det näst bästa efter att krama sina barn – sitta i solen!!

Sen åt vi de grillade lammfärsbiffarna och avslutade Nationaldagen med ett gott tjockvin. En härlig dag!!

En halvdag med underbara människor

Idag jobbade jag bara fram till lunch. Sen åkte jag iväg till Thérèse och hennes två pojkar. Det kändes både busigt och väldigt väldigt trevligt. Jag träffar dem alldeles för sällan. Tyvärr är ju november hemskt grått så ljuset var inte helt förträffligt, men inomhus var det varmt och skönt. Det syntes tydligt på äldste sonen som gick i kallingarna hela dagen 🙂

Bus-Mattis

Mattis!

Bus-Thérèse!

Kikar-Mattis!

Lillebror!

Ny-äten-Ted!

Super-Ted!

Höjt ögonbryn. Tveksam till fotografering?

Storebror ställer upp för lillebror!

Mamma/Barn!

Finingar!

Vackra Thérèse!

Små-tassar!!

Tossingar på liten pojk!

Upptagen Mattis…

Fin kille tittar på film.

Mysstund

Kärlek!!!

Välkommen till världen lille pyre!

Idag har vi fått äran att hälsa på nytillskottet i familjen Stahl (och fira Thérèse på sin födelsedag). Lille bäbisen var, precis som resten av familjen, mycket fin!! Storebror var full av energi och stolthet och satt inte still många sekunder under vårt besök. Precis som det ska vara antar jag!!

Dag i skärgården i sol och shorts

Det visade sig att pappa och Kina, som ju bor grannar med mitt fritidshus, inte skulle vara på ön idag. Nä, istället tänkte de åka in och passa min brors febersjuke son. De är såna snälla människor de är. De har alltid varit en stor, och viktig, del i alla sina barnbarns liv. De har varma hjärtan!

Jag har därför varit helt ensam idag. I alla fall hittills 🙂 Det gjorde att jag tog mig en liten tur runt ön, åkte till affären och, självklart, var utomhus med kameran i högsta hugg i några timmar. Här är några få bilder från ”bildrullen”.

Hela vår tomt är full av olika svampar. Det är faktiskt lite skrattretande att se. Pappa säger att det beror på att vi har näringsfattig jord…. Ooops! Fast att gödsla och greja på tomten är verkligen inte min eller Pers grej. Nä, vi är hellre på altanen eller i båten än knegar i trädgården. Så låt svamparna gro!!

Här har jag tagit en sväng upp till Bromskär och man ser att diset inte riktigt släpper taget även om solen är framme och värmer så mycket att jag svettas fast jag bara har shorts och t-shirt på mig.

Trots värmen kan man lätt se att det är höst. Till exempel så är björkens löv inte helt gröna längre…

Så var det ju det där med svampar… Just den här växer på pappas tomt.

Precis som det här…

…och det här goda…

…och de här mumsiga!!

Ormbunkar har alltid fascinerat mig. Jag gillar plupparna på undersidan av bladen och självklart alla bladens exakta placering.

Här är jag ute och går på hala stenar längs med stranden. I horisonten ser man Salskären och Sundaskären.

Jag missade blomningen i år, men här ser vi de fina bladen och bären på vackra Olvonbusken!

En av våra grannar brukar reta mig och säga att jag säkerligen har tusentals bilder på ”hans utsikt” eftersom jag alltid går omkring med min kamera och fotograferar. Idag såg jag honom sitta på sin altan när jag gick förbi, så då stannade jag och tog den här bilden ovanför bara för att ta ytterligare en! Lasse har ju en fantastisk utsikt!!

Femtio meter senare stannade jag tvärt när jag insåg att jag hade sällskap. Den här ormen slingrade inte iväg när jag kom närmare. Väldigt konstigt… Istället lyfte den huvudet två centimeter från marken och tittade på mig. När jag kom närmare rörde den sig en aning framåt MOT mig. Ovanligt även detta. Jag försökte se om den var skadad eller nåt, men kunde inte se något fel på den. Jag stod där länge och försökte komma så nära så att jag kunde få en riktigt bra bild, men tyvärr krälade den mot mig varje gång jag gick ett steg närmare den. Jag kunde inte se vare sig de gula karaktäristiska fläckarna på huvudet (snok) eller zick zack-mönstret på kroppen (huggorm) hur jag en försökte, så det får mig att tro att detta var en huggorm. Det finns ju huggormar utan mönstret, men det finns inga snokar utan det gula. Till slut vände jag i alla fall om och lät honom ha stigen för sig själv. Jag gick hem, bytte objektiv på kameran (för att komma närmare) och gick tillbaks till platsen, men då var han/hon borta. 🙁

De här bilderna som jag tog på min besvikna promenad hemåt är därför tagna med mitt gamla teleobjektiv. Jag var för lat för att gå hem och byta igen 🙂

Om jag ska tatuera mig någon gång, så ska det nog vara en trollslända. Jag gillar dem!

Svampar, svampar och svampar…

..och det här är ändå bara ett urval av de tusentals som växer på vår tomt 🙂

Morgon i skärgården, dimman och nakenskruden

Jag vaknade innan klockan ringde. Ja, jag hade faktiskt ställt klockan på kvart över åtta, bara för att inte riskera att sova bort hela min härliga fridag. Nu vaknade jag alltså klockan åtta och hoppade direkt in i shortsen. Ja, jag borstade inte ens tänderna innan jag var ute ur huset. Ute på tomten såg jag dimman mellan träden, men jag såg också hur solen verkligen tänkte vinna kampen mot den.

Jag hade tänkt gå till ängarna för att se dimman ligga tät, men drogs som en magnet åt andra hållet. Havet kan jag inte hålla mig borta från. Det går bara inte. Ängen får vänta..

Jag blev inte besviken. Det var tyst och alldeles stilla. Inga mänskliga ljud hördes. Här var det bara natur.

Inne i vassen låg dimman kvar och lurade, men solen jobbade hårt för att ta bort det sista av den och kvar låg ett dis som är svårt att beskriva.

Vattnet var så stilla att det verkligen var, som klyschan, som en spegel! Det är svårt att avgöra var vattnet börjar och slutar. Det är dock en vattenlinje på denna bild här nedanför. Lovar.

På måndag ska det börja muddras här. Det ska inte bli djupt, men det ska bli djupt nog för båtarna som bor här. Idag såg jag att de flesta redan tagit upp både båtar och y-bommar. Sist att ta upp båt är jag och Per. Den andra båten som låg kvar där nere idag, ska tydligen bara byta brygga en stund medan muddringen sker och sen lägga sig på plats igen. Riktiga skärgårdsbor tar ju helst inte upp sina små båtar ur plurret om man inte måste. Jag räknar mig som en sådan och mår därför lite illa över att ta upp Bubbel, men hon kan ju behöva vila lite efter en hektisk sommar.

Här ser ni en av anledningarna till varför det behöver muddras. Här ska det ju ligga båtar. Det är inte meningen att det ska vara sandstrand här 🙂

I skuggan låg dimman kvar längre än den gjorde ute i ”det fria”. Solen måste till för att få bort den. Här låg den kvar och var fin. Tycker jag i alla fall. 140919 051

Trots att jag stannade mest hela tiden för att titta på allt vackert jag passerade, så kom jag till slut ut till badbryggan på bryggans yttersta spets. Utanför bryggan såg jag den vita fendern som är fastknuten i flytbryggans kedja. I övrigt var det tomt. Helt tomt. Inte en själ i sikte….

Ja, men då kan jag ju bada, tänkte jag….och tog av mig kläderna och gick ner i vattnet (med kamera och allt – säg inget till min make….tänk om den blivit blöt!!)

Å andra sidan var risken att den skulle bli blöt väldigt liten. Ni ser ju hur ”vilt” vattnet var idag….Inte en krusning.

Jag insåg att det var varmare i vattnet än i luften. Det borde jag ju förstått med tanke på dimman, men men…. Jag hade ingen termometer med mig, men jag gissar att det var runt 15 grader.

Det är nog högtryck nu. Det var nämligen otroligt grunt vatten idag. Där vattnet i normala fall går till axlarna, gick det idag bara till midjan.

Jag älskade det ”suddiga vädret” och det klara vattnet. Här ser man tydligt att det är sand på botten, men man ser inte öarna tydligt. Konstig vy liksom..

Om jag skulle göra illa mig nu och gråta resten av dagen, så kan jag ändå inte klaga. För den här dagen har redan gett mig så mycket. Vilken härlig start!!

Detta är jag i ett nötskal. Eller kanske i ett hav. Hur som helst – här mår jag bra!!!

Det ger mig så mycket att bada att jag t.om. badar fast det är spindelväv på badstegen. Då fattar ni kanske hur mycket jag älskar vatten!!!

Till slut gick jag upp ur det blå. När jag hörde fiskarna slå mot vattenytan inne i hamnen, kände doften av hav och lät solen värma min svala kropp, så tackade jag tyst mina föräldrar, och mina morföräldrar före dem, att de valde att bo här ute i skärgården så jag fick detta med bröstmjölken. Vad är stan, mot detta???

När jag lufttorkat och klätt på mig vände jag inåt land igen och såg dessa två välbekanta tallar spegla sig i hamnens vatten. Det var jag såklart tvungen att fotografera.

Men vad är upp och vad är ner???