Lördagskväll på Granö

Ikväll gjorde vi äntligen klart vårt nya båthus. Nu är vi redo för hösten. Om vi behöver ta upp Bubbel ur plurret så finns det ett hus till henne! Som belöning för det hårda jobbet så packade Per ner lite god ost, mina nybakta knäckekex och en flarra vin och sen gick vi ner till bryggan.

På vägen till bryggan kunde vi njuta av ett vackert sken…

Vid bryggan var det ännu intensivare!

Att de där två svanarna simmade förbi just när vi kom ner var ju nästan lite FÖR perfekt…

Sen satt vi där och mös….

…och njöt av utsikten….

…och badande karlar. Här ett exemplar MED badbyxor!
(Observera månen…)

Nu sitter vi hemma och njuter. Oktober har visat sig från en mycket god sida. Den här hösten kan nog bli helt suverän. Tror ni inte??

 

Färg i oktober

När solen strålar som en tok och molnen inte går att finna då bör man åka ut på havet. Det gjorde jag och Per idag!

Per hade en önskan om att åka ända ut till Stora Nassa, så då gjorde vi det. Det var allra första gången vi var där ute. Det finns inget utanför utom Svenska Högarna typ, så det är rätt långt ut. Det är häftigt att vi kan komma dit på bara 35 minuter! Vi älskar verkligen vår Bubbel. Hon är grym!!

Nassa är en hel hoper med små små öar utkastade väldigt nära varandra långt ut i havet. Vi roade oss med att snirkla omkring bland dem.

Vi la till vid en av öarna och njöt av solen!

 

Det finns inte så mycket utanför den här ön.

Vi gick runt på ön och utforskade. Jag kunde inte (pga. mitt dåliga knä och den dyra kameran på magen) ta mig överallt, men det gjorde Per. 

 

 

Per hittade en skön klippa med inbyggt ryggstöd och där käkade vi lunch.

Det var inte direkt synd om oss 🙂

Sen var Per tvungen att dra fram sin iPhone och ringa sin bror. Det verkar vara ett måste på lördagar.

Jag fotograferade lite medan han snackade…

Helt plötsligt bröts tystnaden och de här dök upp. Hur tänkte de när de åkte ut så här långt på varsin skoter?? Tänk om något händer…Hua.

Efter lunch, utforskning av ön och en fika så var det dags att åka hem igen. På vägen hem svängde vi förbi en av de kända sälgrynnorna. Vi blev inte besvikna! Där låg de och mös och frustade.

Vi såg inte många båtar på havet idag, men medan vi kikade på sälarna så fick vi faktiskt syn på den här båten. De åkte dock bara vidare…

Väl hemma igen tackade vi vår lyckliga stjärna (solen) för att vi fått uppleva ytterligare en fantastisk dag i skärgården! Vi är så lyckligt lottade som har möjlighet att vara här ute i skärgården nästan hur ofta som vi vill!

Det gör ju t.ex. att jag kan vara solvarm i ansiktet i mitten av oktober!!
 20111001-193237.jpg

Fotoboken är här!!!!

Idag var det inte bara en man, utan två,
som lagade mat åt mig.
Jag har det allt riktigt bra!!

Idag låg den äntligen i brevlådan!!

Min allra första fotobok! Den som jag har haft så otroligt roligt med medan jag har skapat den. Hela sommarens alla händelser, väder, människor och känslor fångade i en enda stor svart bok! Jippie! Nu måste jag självklart fortsätta göra såna här böcker även för hösten, vintern och våren!

Jag gör verkligen reklam för www.myphotobook.se för boken är jättefin!! 120 blanka sidor fullsmockade med sommar!! Åh, jag vill visa den för er alla.

NUUUUU!!!

 

 

 

 

 

Måste man välja??

Jag har alltid sagt att ”när jag blir stor” alternativt ”i mitt nästa liv” så ska jag bli basist och lira bas som en gud! Det är en så fantastiskt skön känsla att lyssna på en låt med schysst basslinga i. För mig är det helt klart en stor del av upplevelsen. Trummor, gitarr och sång är nog bra, MEN det är inte så bra som basen. Lyssna t.ex. på den här låten, som är grym ända ner till minsta textrad, och lyssna speciellt noga efter exakt 2 minuter. Basen är skillnaden som gör skillnaden!

Jag ska bli basist när jag blir stor!!


Nu har jag dock hamnat inför ett svårt dilemma. Antingen måste jag leva superlänge och bli riktigt gammal alternativt så måste jag leva två liv till efter detta…

Jag har varit på Nikon School ikväll och lärt mig alla knappar, rattar och funktioner på min fina kamera Nikon D7000 av en fantastiskt pedagogisk lärare (som självklart är fotograf till yrket). Nu vill hela mitt väsen bara ge sig ut och fotografera i mörker, i ljus, inomhus, utomhus, döda ting, former, färger, djur och människor. NU! På en gång.

Åh, vad jag vill ge mig i kast med alla funktioner och för all framtid VVA. Jag vill sitta på en sten i timmar och bara prova olika inställningar och fotografera samma sten/svamp/träd tills det sitter som en smäck. Vet ni varför?

Jag ska bli fotograf när jag blir stor!

 

067, 068, 069, 070,071 – Det går bra nu!!

Nu är jag officiellt ”Apmamma”

Idag höll Thérèse och Peter namngivningsceremoni för lille Mattis. Den hölls i sällskap av de närmaste i Mattis mormors trädgård. Vi fick alltså träffa T’s mamma och vänner som vi träffat många gånger tidigare. Idag fick vi även träffa Peters släkt från värmland för allra första gången. Vi har ju hört så mycket om dem, men nu fick vi ses också. Det var jätteroligt. Dessutom bjöds vi på något gott att dricka så vi hade det bra direkt 🙂

Mattis tog det med ro.

Jag och Peters bror hade fått det ärofyllda uppdraget att bli gudföräldrar, faddrar eller vad man nu vill kalla det. I mitt fall används titeln ”Apmamma” flitigt.

Thérèse och Peter höll själva i den avslappnade och familjära ceremonin och jag tänkte att det är så här det ska göras. Inga konstigheter. Gudfar sjöng en sång från Ronja Rövardotter som kändes passande med tanke på huvudpersonens namn.

Farmor läste en fin dikt för sitt barnbarn.

Mormor sa några väl valda ord.

Här har Mattis fått på sig sin fina ”Mattismössa”.

Inne i huset bjöds alla sedan på massor av mat, dryck och fikabröd. Mattis fortsatte på sitt typiska sätt att ta det hela med ro. Ska jag vara ärlig så sov han faktiskt största delen av dagen så jag är glad för att jag fått den här bilden på honom som vaken!

Vi andra som var vakna avslutade lunchen med bubbel och tårta!

På vägen hem fångades alla gästerna på bild!
Jag tänkte att det kanske kan vara roligt för Mattis,
att se hur alla såg ut när han var liten!

Nu har jag kommit hem och hoppat i myskläderna. Jag har fört över alla dagens bilder till Peters FTP och nu tänkte jag ta mig en kopp te och en liten tupplur. Det är inte bara Mattis som behöver en sån känner jag 🙂 Det har varit en händelserik helg för mig.

Min pappas dag!

Ikväll har jag varit i Blidö Kyrka tillsammans med många andra öbor.

Anledningen till att vi samlades där var för att tacka av min pappa Rune som snart går i pension efter 31 år i tjänst som kyrkovaktmästare.

Om en månad jobbar han sin sista dag i kyrkan och vi är många som undrar hur det nu ska gå. Hur klarar sig kyrkan utan Rune? Han som alltid legat ett steg före och tänkt på det som ingen annan tänkt på, han som alltid sett till att allting rullat på…

En sak är i alla fall säker:
ALLA gillar Rune!
Det märktes tydligt under kvällen.

 

Familjen satt på de främre raderna i kyrkan.
Jag bad min syster vända sig om och det gjorde hon.

Under kvällen talade kyrkoherden om hur pappa balanserat på stegar för att få upp kristallkronorna i kyrkans tak. Det har inte alltid varit arbetsmiljömässigt och säkert, men pappa har koll och ingenting farligt har hänt.

På raden framför mig satt även Anton med föräldrar.

Kören spelade och sjöng.

Min lillasyster sjöng en sång som en av hennes och pappas bekanta har skrivit. Den rörde mig till tårar och jag kände mig fånig när jag satt där och hulkade, men vad gör man när känslorna svallar?

Louise Raeder (känd från t.ex. Kristina från Duvemåla) underhöll också med skönsång ett par gånger under kvällen. Hon känner pappa eftersom hon varit i kyrkan många gånger och sjungit under åren.

Den coola prästen Anders, med dödskallar på glasögonskalmarna, predikade om hur man är medmänniska. Somliga har förmågan att tala rakt till en. Anders är en sådan person.

När min syster sjöng för andra gången tog prästen fram pappa så han skulle få se/känna/höra på nära håll.

Hela gudstjänsten handlade om min pappa och jag gissar att det var en konstig känsla för någon som är van vid att sitta längst bak i kyrkan och se till att ljud, ljus och allt annat rullar på och funkar som det ska 🙂

När kören drog av en skön låt fick pappa vara medelpunkten.

Tack! Du har verkligen gjort den här kyrkan till vad den är. 
Hur ska det gå utan dig? 

När Louise sjöng igen fick pappa njuta sittandes.

När gudstjänsten var slut bjöds vi alla ner till sockenstugan för att fortsätta festligheterna över en smörgåstårta. Jag dröjde mig kvar i kyrkan så länge min pappa gjorde det. När jag tittade uppåt såg jag den här vackra saken…

Jag minns att jag fotograferat de här ljusen förut.
Jag tror bestämt att det var när de köptes in till kyrkan.

Kan det här vara den sista bild jag tar på min pappa i den här miljön?

Utanför kyrkan träffade jag en del av vår stora familj…

I sockenstugan var ljudnivån och trivselfaktorn hög från första sekund.

Pappa fick blommor och presenter.

Tals hölls det också.

Jag satt och njöt av att se hur min pappa fick den
uppmärksamhet och uppskattning som han är värd.

Min syster Anna passade kantorns senaste tillskott till familjen.

Mina underbara ungar var självklart med och firade sin morfar.

Tre blondiner.

Anton busar med fotografen.

Min goa syster med sina fina barn.

Sen var det visst så att pappas döttrar sjöng för sin far…
som tur var finns det ingen bild på det 🙂

Rune Erlandssons vals
(Melodi: Calle Schewens vals)

 I roslagens famn på den blommande ö, bor Erlandssons Rune med fru.
 Han sköter om kyrkan där vi varit nyss och gården där vi sitter nu.
I vaktmästartjänsten han troget har tjänat i trettio år ungefär.
Det har ingen missat – han är ju rätt känd – vår Rune, är alla så kär.
 
Ibland där i klockarstugan gör han sitt te med angenäm styrka och smak.
Men det vet nog alla som Rune har mött – inte ofta nöts byxan där bak.
Han är som en pojke fast farfar han är (och morfar) fast trött efter jobb är det lek
Det blir bara värre med åren det där, för barnbarnen de blev ju fler!
 
Se gångar som krattats och gravar som skötts, och blommor i hundratal där!
Se klockor som ringer till helgsmål och tänk, alla bröllop och dop det vart här!
I allt har han jobbat och det han satt främst, är mänskorna – var och en gäst!
I smått och i stort alla ber om hans hjälp – man vet ju, att Rune kan bäst!
 
Någon snällare sort ingen av oss sett till, en sån vän, en sån man, en sån far!
och en välförtjänt ledighet väntar snart den, som har jobbat i så många dar
som brandman som dagpappa, vaktmästare, mycket han har prövat på!
Och vi misstänker ännu han vill hjälpa till, vadhelst, som kan komma på.
 
Men Hej! alla vänner som gästa vår ö! Vår Rune är nykter och klok!
Nu blir det bra dagar för man och för fru, för barn och för barnbarn också!
Men nu önskar vi kyrkan ett stort lycka till för Rune ska gå i pension!
I Roslagens famn på den blommande ö, bor Erlandssons Rune med fru! 
 

 

Höst till sjöss

Vår båttur på havet i bildform:

Idag åkte vi inte ”utåt” utan ”neråt”, vilket betyder att vi åkte i Husaröleden söderut. Det kändes mycket ovanligt eftersom det då var öar åt alla håll. Det var dock kul för vi brukar sällan behöva ta hänsyn till andra båtar, prickar och fartgränser. Ombyte förnöjer!

Kaffepaus för ankar vid Finnhamn

Lunchen tänkte vi inta lite närmare Blidö och här ser ni oss kryssa mellan kobbarna precis söder om Blidö. Det ligger mycket ”skräp” här så det var skoj…

Till slut stannade vi på den höga ön Idskären. Här njöt vi i solen av äggmackor, kaffe och utsikt!

På vägen hem brassade vi på litegrann och jag passade på att ta den här fartbilden.

Svartlögafjärden låg blank. 

Hemma vid bryggan kan man verkligen se hur ”plattvattnet” jobbar hårt för att göra båtägarna glada.

Vi tackar Bubbel för turen och tar tag i resten av dagen. Det händer nämligen mer grejer idag…

 

En fantastisk dag till sjöss!

 Godmorgon!

Pappa startade om modemet och nu har jag helt plötsligt möjlighet att visa er min  lördag i bildform! Jag är SÅ glad!

Jag är glad därför att gårdagen var helt LJUVLIG! Solen sken från en underbart blå himmel och när jag kom ner till bryggan så låg vattnet som en spegel. Se hur träden och stenarna speglar sig:

Per packade båten medan jag stod och var häpen ända ner i tårna. Titta hur utsikten såg ut! Fatta hur underbart vackert det kan vara med lite hav och himmel.

När fikaväskan och kameran var packade och vi fått på oss flytvästarna var det dags att åka iväg…

På fjärden fanns inte en krusning, så vårt ”spår” blev nästan vackert…

Framför oss var det vackert som en saga.

Det här är nästan en av mina absoluta favoritbilder. Det händer absolut ingenting i bilden, men havet är så blått och ”glansigt” och himlen är nästan lika blå. De underbart vackra molnen långt där borta i horisonten får då en underbar roll…. Me Like!!

Per frågade mig vart jag ville åka. Jag hade ett självklart svar: Jag vill hälsa på sälarna! Per ville nog inte det egentligen, men när vi enats om att även bocka av hans önskan: Att åka till Ängskär, så åkte vi till Morsken.

Där möttes vi av en nyfiken säl! Jippie. Min dag var gjord.

Vi lämnade dock Morsken bakom oss…

…och fortsatte mot Ängskär. Där såg man hur lömskt vattnet kan vara. Ser ni grynnan som ligger PRECIS under ytan?

Här var det precis så vackert som Per hade hoppats.

Vi gled långsamt genom kobbarna och bara njöt av alla det vackra. När vi mötte den här långsamma farkosten, blev bilden nästan perfekt.

Eller vad säger ni?

Här bor Pappa och Kinas ”kompisar”. Deras hus speglar sig och ser ”skärgårdsaktiga” ut.

Jag fick blodad tand av Ängskär och tänkte att ”vad sjutton, är vi ända här ute så kan vi väl åka ännu längre ut?”. Sagt och gjort så åkte vi vidare ut mot In-Fredel. För er som inte är så insatta så kan jag säga att nu var vi låååångt ut i skärgården!

Här stannade vi och åt äggmackor och kaffe. En underbar lunchpaus!

Per undersöker ALLTID ön han stannar på. Inget undantag idag.

Det gör att han oftast hittar den bästa klippskrevan att fika på 🙂

Utsikten gick nämligen inte alls av för hackor. Dessutom var det underbart varmt i luften (och vattnet) igår. Jag njöt även om jag hade alldeles för varma kläder.

Till kaffet passade Per på att ringa och prata med sin mamma.

Jag fotograferade.

Den här humlan jobbade hårt med att göra det som humlor gör. Jag älskar hur hans vingar jobbar…

Blå blå blå blå blå

Så här långt ute fanns det OTROLIGT många maneter. Det var säkert en manet per meter vatten!!! Här har Per fångat en av dem på bild.

”Men du….nu när vi är på In-Fredel….Ska vi inte fortsätta till Ut-Fredel då?”

Det skulle vi!

Jag kan inte förklara för er vad vi kände här, men det var en bra känsla….

Småstugor på Ut-Fredel. Husen som delas av MÅNGA familjer…

Här är vi!

Här får man bara köra 7 knop. Så det gjorde vi.

Tyst. Lugnt. Vackert. Nästan otroligt vackert.

Jag förvånas över att det finns människor som vågar paddla kajak ända hit ut. Vad händer när det börjar blåsa.

Till slut insåg till och med jag att vi måste vända om och ta oss närmare hem. På vägen stannade vi återigen till hos sälarna. Medan vi väntade på deras nyfiken att ta överhanden så får man fota det som går att fota 🙂

Sen kom han!!

Tjenare!

Vad gör ni?

Sälarna verkar gilla den här fyren för de har sin lilla koloni här och går nästan alltid att få en glimt av. Det enda som krävs är att man lägger sig och driver. Självklart med motorn avslagen. Det gör man helst inte en blåsig dag, men en dag som denna går det finfint.

Belöningen för att man är lite ”halvdum” och stänger av motorn mitt på fjärden är denna:

Två sälar cirklade runt oss. Den ena nästan svart. Den andra gråspräcklig.

Det kändes mycket konstigt när man är så ”i naturen” och så ser man det här ovanför huvudet…

Sälarna verkade dock inte bry sig.

Fast oss var de riktigt nyfikna på!

Närmare och närmare kom dem. Den svarta simmade till slut runt båten helt orädd. Han snurrade runt vid ytan och vi fick se hela hans fina kropp.

Morrhår och Ögonbryn som en hel karl.

Fin!

Tänk om man kunde simma som han kan…

Det är en mäktig känsla att ha sett det här ”live”.

När vi låg där och drev med sälarna så kom det en dubbelkajak över fjärden. I sitt farvatten ploppade det upp en säl då och då. Supersött. De stannade till vid oss och pratade och det visade sig att de precis hade mött två havsörnar. COOLT. Det kanske får bli vårt nästa uppdrag: ”Hitta en Havsörn”

Till slut vinkade vi adjö till de underbara simmarna och åkte hem.

Vid bryggan möttes vi av badande småbarn och goda vänner. När den här baddaren landade bredvid mig orkade jag inte plocka upp kameran ur packningen så den här bilden är faktiskt tagen med min iPhone. Jag är lite imponerad över telefonerna av idag….

Dagen avslutades till sist med kräftor.

Per är inte så förtjust i kräftor, men offrar sig en gång om året för min skull 🙂

Jag däremot ÄLSKAR kräftor!!

 

 

Bästa kärleksförklaringen på länge!!

Nej, hon fyller inte 5 år.
Hon har fyllt 2 år och har lärt sig att ”ålder visas på fingrar”!
Idag hade hon kalas!
”Hon”, är ju som ni alla ser, mitt lilla söta fadderbarn Maja.

Jag har alltså varit på kalas i Norrtälje idag. Tyvärr hade jag ingen bra fotodag idag, så jag kan inte riktigt visa er hur det faktiskt var på kalaset, men här kommer ett urval av de personer som var med under dagen som faktiskt fastnade på kort!

                 Alexander                               Clara                              Catrin och Pappa Rune
  

Tilda                                        Tilda och Maja                                  Helen
  

Min lillebror Henrik passade också på att fira sin 30-årsdag som inträffade för många månader sen och han var inte långsam med att bjuda storebror Christer på lite av presenterna.

Brödernas mor och moster satt bredvid och fick höra storyn om de svarta kullarna som gett födelsedagswhiskyn sitt namn AnCnoc. (Varje gång jag ser de här två tjejerna bredvid varandra så tänker jag på vad vackert det är med bruna ögon. Me like!)

Maja har börjat prata jättemycket på sista tiden och det är med en blandning av sorg och glädje jag ser henne växa upp så där jättefort. Jag passade på att pussa så mycket jag bara kunde eftersom man aldrig vet när det blir stopp på pussfronten 🙂

Foto: Susanna Pettersson

Maja är fortfarande liten och idag fick jag den bästa kärleksförklaringen jag fått på länge!! Jag gick mot dörren och då kom hon springande med armarna uppsträckta mot mig och ropade ”Inte gå. Inte gå. Tanna!”

Maja, min Maja. Jag älskar dig!!

Foto: Susanna Pettersson

Jag. Gillar. Ön.

 Idag fick jag frågan ”Skiner solen alltid hos dig?”. Jag var ju tvungen att erkänna att den tyvärr inte gör det. Det är dock bevisat att öar oftare har sol än vad fastlandet har. Blidö ligger långt ut i havet och därför förstår inte molnen att de ska regna förrän de når lite längre in över öarna och känner fast mark ”under fötterna”. Det finns såklart dåliga sidor med det här också. Det blir t.ex. väldigt få inomhusdagar när man får sitta och göra ingenting och så blir det väldigt fort torrt i naturen. När man t.ex. går på en kobbe i juli så knastrar det under fötterna. Det kanske man kan stå ut med i och för sig 🙂

Idag var inget undantag.
Idag var det soligt så fort jag vaknade!

Jag struntade i frukost och gick rakt ner til havet istället.

Det är så otroligt vackert vid vattnet!!

Det spelar ingen roll vart man riktar kameran…

…det är vackert överallt!

Vid bryggan log jag åt de underbara spegelbilderna som de två stenarna gjorde i det lugna vattnet. Jag minns när jag var liten och jag inte kunde komma upp på de där stenarna. Idag kan jag gå upp på den svarta stenen utan att ens behöva anstränga mig eller använda händerna.

Jag blev så himla badsugen när jag satt där på bryggan, men jag hade inga badkläder så det blev inget bad. (Det finns fortfarande en hel del sommarfolk i stugorna så nakenbad var inte att tänka på.)

Jag undrar varför allt blir så mycket mer blått när man har solen i ryggen, än vad det blir när man tar en bild mot solen…

Min favoritbrygga med sina fejkpollare.

Solen skapar självklart även skuggor!
Här är jag i vägens grus.

Jag gillar trollsländor.
De är SÅÅÅ fina!

Efter en dag i solstolen gick jag ner till det blöta igen.
Nu var vattnet lite ”vildare”.

Jag lade mig på rygg på bryggan och bara njöt.
Ni förstår varför va??

Hemma hos pappa och Kina fick jag (som alltid) gott kaffe och en härlig pratstund. Jag förundrades över hur fina pelargonerna kan se ut i augusti om de bara får lite kärlek. Mina stackare hemma i Sollentuna är verkligen sorgliga….

 Nu väntar grillning, rödvin och kanske en härlig film om det inte blir Ice Age II på Tv4. Vi får se! Ta hand om er!