Snacka om att jag kände mig som en stolt mor idag när jag kom in genom dörren och möttes av den här fina rosen!
Det var nämligen inte bara en ros som stod där utan det låg något riktigt fint bredvid vasen…
Det är Mackans ros och tillhörande diplom och stipendium. Han hade fått gå fram inför sexhundra personer och ta emot priset från skolans rektor. Han var riktigt stolt. Fast inte så stolt som jag förstås!! (Klicka på bilden så kan ni läsa motiveringen)
Jag körde igång med ”studentmottagningsfixande” så fort jag kommit över den värsta stolthetsparalyseringen 🙂 När jag stod där och fixade med blommorna så såg jag att blommorna kom från min lillasysters favoritplejs! Det är säkert fånigt, men det gjorde mig glad! Jag tänkte lite extra på dig då Susanna!
Här är en liten tjuvkik på hur några ”arrangemang” ser ut…
Om jag ska vara helt ärlig och det ska man (det säger både min mamma och pappa) så såg jag faktiskt en syn som verkligen fick mig att skrika ÄNTLIGEN långt innan jag gick in genom dörren och blev stolt. Vår sedan tio månader (eller 279 dagar) mycket efterlängtade Audi Q5:a stod nämligen parkerad i carporten under huset. Den beställde Per den tredje september och idag levererades den ÄNTLIGEN (Ja ordet ÄNTLIGEN tål verkligen att upprepas!!)
Vi tog självklart en tur runt Edsviken för att testa på hur den känns. Marcus tyckte den var mjuk och följsam, jag tyckte den var skönt hög och Per bara njuter av att ÄNTLIGEN ha fått den. I smyg känner jag också; – Oj, vad många nya knappar och rattar att lära sig….
…..stt skriva en text till en bild där jag står och drar upp klänningen är inte helt lätt, men jag klarar ju av att skriva om nästan vad som helst, så jag försöker…
Om man tar på sig en klänning som är så kort att man inte kan vara helt säker på att slippa troschocker, då får man klä på sig cykelbyxor under kjolen. För att göra det lite mer ”Mia”, så kan man ha ett par leopardmönstrade. 🙂
Ni har ju sett mina söta lupiner några gånger här på bloggen, eller hur? De är tyvärr riktigt tråkiga och ger inte så där apmycket glädje längre. Det gör inte heller min lagerhägg. De har i princip blommat över. Det verkar som om mina växter i trädgården tar tur att få min uppmärksamhet för idag började Jasminebusken att blomma! I morse var jag tvungen att stanna upp och njuta av dem.
När jag kom hem kunde man se att det hänt grejjer bara under en enda dag.
Helt plötsligt så har blommorna öppnat sig!
Naturen kan vara grymt läskig med t.ex. spindlar och tång, men den kan verkligen vara som en askungens bal dvs. alldeles alldeles underbar!!
Jag har gått på en kurs som hålls av företaget Existens som heter ”Coaching for Life”. Idag var det dags att träffas för sista gången. Hela dagen gick jag med en blandning av sorg och förväntan blandat i en förvirrad mix i kroppen. Sorgen kom från att jag inte alls vill sluta gå på den här kursen som hjälper mig att hitta min väg i livet och för att jag kommer att sakna mina kurskamrater något otroligt mycket. Förväntan kände jag självklart eftersom jag mår så bra på Existens. Så fort jag stoppar in tårna innanför dörren så går pulsen ner. Det kan bero på att det finns så mycket lugn, kärlek och vänner där, men jag tror att det sitter i väggarna på något sätt…
Idag var det alltså dags för ”avslutning” (dock utan examen, för vårt arbete fortsätter utanför kursen) och i fikapausen fick vi njuta av underbart goda smaker från Curlyfood. Smaskigt värre!!
Våra tre coacher har guidat oss i vårt sökande efter det vi längtar efter på ett fantastiskt sätt, och i ett försök att visa vår uppskattning till dem, så överräckte vi vackra hemgjorda blomsterarrangemang med tillhörande personliga kort. Vi hoppas att de känner vår uppskattning!! (Tack Helle och Erica för all energi ni lade i blommor och kort)
Efter ett stort kramkalas, lite sorg, mycket glädje och förhoppning om att ses igen, så åkte jag hem mot Sollentuna. Jag satt i bilen och funderade på att de verktyg jag nu har i min ryggsäck inte kommer i form av hammare och skruvmejsel utan av mod, kärlek, vilja och inre styrka. Inte dumt!
Nu fortsätter min resa…
PS. VLS till alla som behöver det! DS
1:a Juni är alltid en fantastisk dag i vår familj. Av någon underlig anledning är det ALLTID fint väder den här dagen och vi kan ALLTID äta vår middag utomhus. Anledning är såklart att Per fyller år och att vädergudarna av någon anledning känner att han är värd att få njuta av försommarkänslan lite extra på SIN dag!
Idag var inget undantag! Solen sken och dörrar och fönster stod på vid gavel för att göra inomhustemperaturen till någon form av ”okej” nivå och vi åt vår (för första gången på en födelsedag) hemköpta middag utomhus (Per är lite småsjuk och orkade inte laga mat. Vi andra löste det med hämtmat…).
Självklart fanns även en tårta på plats! Idag var det en Hallon- och marängtårta som stod på bordet.
Födelsedagsbarnet skär upp och är förväntansfull!
Marcus gillar alla typer av tårta så han var inte så orolig för att en tårta vi aldrig smakat skulle vara något annat än supergod!
Emma är allergisk mot ägg och då förstår ni kanske att även om hon inget sa (förrän efteråt när läpparna började klia) så var hon nog lite mer skeptisk inför tårtan…
Som familjens fotograf så får jag ju ta alla bilder på mig själv helt själv, så ni får inte se bevis för det, men jag tog en bit jag också!
Grattis på födelsedagen Per!!
Jag är publicerad. Efter tusentals och åter tusentals av fotografier med mitt namn på så har jag äntligen blivit publicerad. Tre av mina bilder finns med i den tidning jag just satt och läste. Det är stort. För mig.
Det som är än större, är att när jag satt och läste så började jag gråta av stolthet. Artikeln handlade nämligen om min underbara far och jag blev otroligt rörd av allt det som stod där. Naturligtvis för att det var många fina ord i artikeln, men också för att vartenda ord är helt sant! Min far, som inte bara tagit hand om alla de barn som han kallar sina, utan som också alltid har tagit hand om och antagligen kommer att fortsätta ta hand om ALLA som han kommer i närheten av som har det allra minsta behov. När jag läste artikeln insåg jag att det inte bara är jag som vet om att min pappa är underbar. Det känns för alla som möter honom!
Bor ni på en ö nära mig så har ni fått Kyrktidningen i brevlådan. Läs den, och vara glada över att det finns människor som min far! Det är jag.
Jag skriver mitt inlägg väldigt tidigt idag eftersom jag ska få gäster om en timme. Idag kommer Sannah, Christer och deras killar Basse och Tias. Det ska bli supermysigt. Det var alldeles för länge sen vi sågs! Vi tror att de känner detsamma för Christer kommer direkt till oss från sin resa i Kina istället för att ta igen sig i sängen 🙂
Idag bjuder vi på följande meny:
Havets läckerheter med Italien i centrum
Vitlökshalstrad kräfta, laxtartar, marinerade räkor, bruscetta och balsammarinerade kronärtkockshjärtan
Det enkla är det goda!
Pasta med parmaskinka, pinjenötter, soltorkade tomater, parmesanost och ruccola
Svensk fräschör
Blåbärssorbet med färska hallon
Fast den maten är det inte riktigt dags för ännu – istället berättar jag om min morgon och förmiddag som började med att jag klev upp halv sju och höll Marcus sällskap medan han gjorde sig iordning för att åka ut till Yxlan och jobba hos Nina för första gången. Han åt frukost och jag drack te! När hjärtat snörpte ihop sig av att se honom åka iväg i min bil så insåg jag att jag är blödig mor…
Eftersom jag inte brytt mig om hemmet på ganska länge så var det dags att ta tag i lite ”måsten”. Jag tvättade, dammsög, städade badrummet, plockade mördarsniglar och något som jag väldigt sällan gör – jag skurade trappan så den blev betydligt renare än innan.
Jag passade även på att plocka in lite gratisblomster från tomten. Här ser ni några av våra övervuxna ormbunkar och så två av mina kära lupiner som somliga ser som ogräs. 🙂 Jag tycker de är fina jag!!
När Per fått håret rakat och sitt badrum städat så begav vi oss iväg till Stinsen. Där shoppade jag loss inne på Intersport inför sommaren medan Per gjorde de mer tråkiga uppgifterna som att gå på apoteket och Synsam. Självklart lämnade vi inte Stinsen utan en kaffe latte på Wayne´s. Emma jobbade ju här förut så vi känner ägaren och det är alltid lika trevligt att träffa honom. Idag åt jag dessutom en surdegstoast med senapsmajonnäs på som verkligen smakade himmelskt!
Väl hemma insåg jag att mina inköp var minst sagt färggranna. Visst blir man glad av att se min nya jacka med blommor på, min nya jättegröna munkjacka, mina två toppar med massa färgglada rändor och framförallt av den illrosa skortsen (kjol + shorts i ett) som verkligen är ett kap för mig! Oj, vad jag har längtat efter just ett sånt plagg!!
Nu är jag beordrad att fortsätta med matlagningen så jag avslutar bara med att säga att idag bjuds INGET rödvin i det här huset. Idag blir det rosé och vitt vin. GALET, va??
Idag var vi tvungna att suga ut precis allt av helgen och stannade kvar jättelänge på ön. Det gör att klockan nu är mycket och jag måste gå och sova. Jag är ledsen för att jag inte hinner skriva så mycket text som jag hade önskat, men i valet mellan bilder på min dag och ord om min dag, så blev det bilder och de tar alltid lite tid att ladda upp.
Eftersom jag inte tog några bilder att tala om igår, så gick jag ut med kameran innan jag ens hade fått i mig frukost 🙂 Körsbärsblommorna blev första objektet!
När Marcus och Per hade vaknat så fick jag frukost. Påtåren intogs på altanen.
Där hamnade jag också i en något udda position.
Foto: Marcus Hertz
Pappa berättade om en tävling i Norrtelje Tidningen. Jag måste erkänna att jag blir lite sugen…
Maja är liten, men hon har helt klart förstått konceptet ”titta på kameran, så ska du få se hur det blev så fort bilden är tagen”. Det är bra med digitala kameror. Till och med småbarnen förstår vad apparaten gör…
Alexander solar.
Mia kom och lek med oss. Du kan sitta här!
Frida, Alexander, Maja och jag tog en strandpromenad.
De sötaste små tårna man kan hitta…
Svartlögafjärden.
Helt plötsligt kom min bror också ut till ön och det gillade hans barn.
Foto: Marcus Hertz
Paret Erlandsson, tillika min Kina och min Pappa!
-Farfar, vad är det? Vad heter den? Vad är det för något?
Soffan har ni sett förut, men medan jag var utomhus och slöade och försökte andas in skärgården så jobbade Per hårt med att montera ihop de två nya vita borden. Här ser ni dem från hallen.
Här ser ni dem från köket. Det saknas en matta och med tanke på hur svårt Per och jag har med att hitta och enas om en sådan, så gissar vi att det dröjer ett tag innan vi har någon sådan….
Jag längtar redan tillbaks till ön igen. Varför kan det inte alltid vara sol och helg?
Regplåtsjakten fortsätter och idag såg jag nummer 029! Jag ligger ganska dåligt till om man jämför med andra inom samma lek, men vad ska man göra? Det är bara att leta vidare. Rätt vad det är så kommer jag att gå om dem alla och hitta massvis med bilnummer. Tror ni inte?? 🙂
Jag har precis kommit ut i skärgården och det är en otroligt skön känsla. Det är kolsvart utomhus och jag kastar mig rakt in i lugnet och försöker frenetiskt bli av med de dåliga vibbar jag har med mig från dagen. De vibbarna tänker jag inte grotta ner mig i (vad skulle det leda till?) utan jag går istället direkt på de otroligt sköna varma känslorna som kommer ifrån något helt annat – nämligen en tjejkväll med min gravida vän Thérèse i fokus!
Det är ju lite slitsamt att gå omkring och bära på en extra person, jobba heltid och dessutom plugga på halvtid. Dessutom så borde alla gravida kvinnor uppmärksammas lite extra – bara ”för att”, så vi (Thérèse allra närmaste vänner) såg till att sätta ”mamman” i fokus och sitta och mysa en kväll och ”bara vara” tillsammans.
Kvällen blev nästan som en liten minivariant av en babyshower när hon förutom god mat och dryck bjöds på paket och omtanke! Jag tror hon blev glad över överraskningskvällen…. Det är i alla fall så jag väljer att tolka tårarna som rann ner för hennes kinder när hon insåg att hon skulle få träffa sina tjejer!
Här är det paketöppning!
Jag är så glad att få ingå i hennes lilla umgängeskrets där skratt och värme kommer som en naturlighet och jag ser fram emot att få träffa lille Grynet så där någon gång i slutet av juli. Han sparkade på mig ikväll och i bilen hem satt jag och funderade på HUR jag ska göra för att ge igen när vi ses 🙂
Någon gång varje vår så håller bostadsrättsföreningen städdag. För Per och ”Målar’n” så innebär det oftast att de klättrar på stegar och rensar hängrännor. Så även i år. Jag diskade frukostdisken till den här utsikten. Det där är Målar’n – det syns på färgen på byxorna 🙂
Vi försökte planera vår dag så att inget skulle bli stressigt. Ett led i den planen bestod i att Marcus bakade efterrätten till middagen redan på morgonen – Kladdkaka!!
Emma sysslade med helt andra saker:
(hon kan räkna sånt här – undrar om hon är min?)
Efter att Per rensat hängrännor på 26 hus och jag hade småstädat lite i ett av de husen, så åkte vi iväg till IKEA för att handla lite småsaker, strosa och (för en av oss) njuta. Efteråt åkte vi till Stinsen och drack en god kaffe latte.
Det kanske inte är så konstigt att jag såg regplåtsnumret : 027 idag, eftersom jag åkte en del bil, men det är underligt att jag sett fyra stycken med samma nummer. Kan jag inte bara få hitta 028 istället 🙂
Vid femtiden dök våra vänner Thérèse och Peter upp!
Det fullkomligen gnistrar och glimmar om den blivande modern och jag kunde inte slita mina ögon ifrån henne. Hon är verkligen vacker. Det passar henne att vara gravid!
Vi pratade ikapp oss med vad som hänt sen sist, drack en svalkande dryck och njöt av solen. Då och då fick vi besök av avkommorna. Den ena ställde villigt upp på bild. Tack för det!
Senare vid middagsbordet ställde dock den underbart vackra, men tyvärr förkylda (mitt fel?) dottern också upp på att bli förevigad. Synd att jag var osminkad på bilden, annars hade den kunnat gå till historien som en fin bild.
Kladdkakan var precis så god som den brukar vara och idag åt vi den med jordgubbar och vispgrädde. Den sistnämnde från sprayflaska. Det är tydligen ”mycket godare”. Jag vet inte det jag…., men kakan var god!
Jag har haft en väldigt trevligt och avslappnad kväll. Det är underbart när man bara ”får vara sig själv för en stund”. Jag har dessutom fått känna på några små kickar från sommarens lilla mirakel och för det tackar jag ödmjukast!!
Avslutningsvis – kvällens goa värmlänning!
Heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej!!
Idag fick jag en anledning att gå ut och äta lunch IGEN. Helt otroligt skönt! Största delen av mitt ”team” tog oss iväg till ett café där de hade den här sköna klockan. Jag vet att den är lite ”ute”, men jag älskar den ändå. Den är över en meter i diameter…. Underbar!!
På vägen tillbaks från lunchen passerade vi fiskaffären där de även säljer underbart bröd. Idag köpte jag tre stycken surdegsbaguetter!!
Min ny-gamla kollega Maria ville också vara med på bild när hon såg baguettbilden och visar här glatt, och utan minsta blyghet, den medicin som hon senare delade med sig av. (Tack! Den gör nytta) HÄRLIGT att jag nu har fått en orädd kollega som kanske ställer upp på en bild till bloggen då och då om jag ber riktigt snällt. Eller jag kanske inte behöver be alls??
Det går kanske inte så bra för mig som det gör för t.ex. dig Carina, men jag hittade i alla fall 026 idag. 🙂
Väl hemma på Murklan delade jag, Per, Marcus, Emma och Johanna (Emmas kompis sedan småbarnsåren) på gott ”förtugg” – Champagne, surdegsbröd, olivolja, havssalt och röd pesto. Vi var ju tvungna att fira vår bröllopsdag utan feber!!
Efter förtugget, före middagen, fick jag Emma och Johanna (det gifta paret enligt de själva) att posera för mig. Underbara goa!!
Ibland söta. Ibland roliga. Ibland något annat 🙂
Anledningen till champagnefredagen:
Nu ska vi njuta av ledig tid, tjockvin, middagsmat, avkommornas sällskap och sedan en film via Apple Tv’n. Det kan bli bra!!
