Huggorm – MIAS BLOGG

Idag tog vi en tur till Ängskär!

Precis som SMHI förutspått sken solen i morse från en klarblå himmel. Vi var glada att vi inte tagit upp båten och packade en matsäck för att ta oss ut på havet.

Så här såg fjärden ut från bryggan så ni förstår säkert att vi var tvungna att ge oss ut 🙂

Väl ute ur hamnen funderade vi på vart vi skulle åka. Vi bestämde oss för att åka ut till fyren ”Morsken” och ta ett nytt beslut där.

Vattnet låg stilla, men trots detta såg vi inga båtar på fjärden bakom oss.

Det var samma sak framför oss.

Vid Morsken bestämde vi oss för att fortsätta till Ängskär och när vi kom dit möttes vi av glittrande hav och lömska bränningar. Ser ni bränningarna där i glittret?

Vi försökte gå iland på flera ställen utan att lyckas. Överallt låg det stenar i vägen. Vi lyckades dock till slut att hitta ett ställe där vi kunde lägga till. Kobben såg ut att vara svår att ta sig runt, men Per begav sig trots detta iväg på upptäcksfärd.

Jag höll mig närmare båten, men bjöds också på vacker utsikt.

Efter en stund såg jag Per högt upp på en klippa på andra sidan ön 🙂

Jag gick runt en stund innan jag vände tillbaks till picknickkorgen.

Per kom tillbaka efter en stund och medan vi drack kaffe slingrade den här huggormen omkring framför oss och njöt av de varma solstrålarna.

Vi hade lika bra väder på vägen hem!

Det här kanske var den sista turen med Bubbel för i år, och vilken härlig tur det blev!

Väl hemma vid bryggan igen började Per stänga igen båten, medan jag tog mig ett uppfriskande dopp vid badstegen.

Fjorton grader bjöds jag på idag, vilket i och för sig inte är så varmt, men solen värmde mig snabbt igen när jag kom upp på bryggan. Jag fick tillfälle att ta denna klassiska badbild. 🙂

Överallt surrade trollsländorna och just denna satte sig på Pers arm och satt där under en lång stund. Jag undrar om han gillade färgen?

Det enda tråkiga med dagens utflykt ser ni på bilden nedan. Av någon underlig anledning lämnar folk skräp ute på skärgårdsöarna. Per och jag har som vana att alltid plocka oss med det hem för att slänga det där det hör hemma. I soptunnan. Varför är folk så otroligt korkade? Varför lämnar man två udda skor, en hink och en plastflaska på en ö långt ut i skärgården? Korkade människor!

Det tråkiga tar dock inte udden av det faktum att vi haft en HÄRLIG dag!! Tack skärgården!

Dag i skärgården i sol och shorts

Det visade sig att pappa och Kina, som ju bor grannar med mitt fritidshus, inte skulle vara på ön idag. Nä, istället tänkte de åka in och passa min brors febersjuke son. De är såna snälla människor de är. De har alltid varit en stor, och viktig, del i alla sina barnbarns liv. De har varma hjärtan!

Jag har därför varit helt ensam idag. I alla fall hittills 🙂 Det gjorde att jag tog mig en liten tur runt ön, åkte till affären och, självklart, var utomhus med kameran i högsta hugg i några timmar. Här är några få bilder från ”bildrullen”.

Hela vår tomt är full av olika svampar. Det är faktiskt lite skrattretande att se. Pappa säger att det beror på att vi har näringsfattig jord…. Ooops! Fast att gödsla och greja på tomten är verkligen inte min eller Pers grej. Nä, vi är hellre på altanen eller i båten än knegar i trädgården. Så låt svamparna gro!!

Här har jag tagit en sväng upp till Bromskär och man ser att diset inte riktigt släpper taget även om solen är framme och värmer så mycket att jag svettas fast jag bara har shorts och t-shirt på mig.

Trots värmen kan man lätt se att det är höst. Till exempel så är björkens löv inte helt gröna längre…

Så var det ju det där med svampar… Just den här växer på pappas tomt.

Precis som det här…

…och det här goda…

…och de här mumsiga!!

Ormbunkar har alltid fascinerat mig. Jag gillar plupparna på undersidan av bladen och självklart alla bladens exakta placering.

Här är jag ute och går på hala stenar längs med stranden. I horisonten ser man Salskären och Sundaskären.

Jag missade blomningen i år, men här ser vi de fina bladen och bären på vackra Olvonbusken!

En av våra grannar brukar reta mig och säga att jag säkerligen har tusentals bilder på ”hans utsikt” eftersom jag alltid går omkring med min kamera och fotograferar. Idag såg jag honom sitta på sin altan när jag gick förbi, så då stannade jag och tog den här bilden ovanför bara för att ta ytterligare en! Lasse har ju en fantastisk utsikt!!

Femtio meter senare stannade jag tvärt när jag insåg att jag hade sällskap. Den här ormen slingrade inte iväg när jag kom närmare. Väldigt konstigt… Istället lyfte den huvudet två centimeter från marken och tittade på mig. När jag kom närmare rörde den sig en aning framåt MOT mig. Ovanligt även detta. Jag försökte se om den var skadad eller nåt, men kunde inte se något fel på den. Jag stod där länge och försökte komma så nära så att jag kunde få en riktigt bra bild, men tyvärr krälade den mot mig varje gång jag gick ett steg närmare den. Jag kunde inte se vare sig de gula karaktäristiska fläckarna på huvudet (snok) eller zick zack-mönstret på kroppen (huggorm) hur jag en försökte, så det får mig att tro att detta var en huggorm. Det finns ju huggormar utan mönstret, men det finns inga snokar utan det gula. Till slut vände jag i alla fall om och lät honom ha stigen för sig själv. Jag gick hem, bytte objektiv på kameran (för att komma närmare) och gick tillbaks till platsen, men då var han/hon borta. 🙁

De här bilderna som jag tog på min besvikna promenad hemåt är därför tagna med mitt gamla teleobjektiv. Jag var för lat för att gå hem och byta igen 🙂

Om jag ska tatuera mig någon gång, så ska det nog vara en trollslända. Jag gillar dem!

Svampar, svampar och svampar…

..och det här är ändå bara ett urval av de tusentals som växer på vår tomt 🙂

Enda huggormen i år (än så länge)

Jag har träffat på, simmat på och överraskats av många snokar i år, men häromdagen såg jag den första huggormen i år. Den låg på grusvägen när Per och jag kom från badet. Den var dock skraj och tog sig snabbt in i gräset.

Flugsvamp, goa ungar och bubbel

Idag var det dags för båtupptagning! Min bror Henrik följde med mig till Bromskär där vi tänkte ta upp Bubbel ur havet.

Vi väntade in Per, som kom med Bubbel, sjövägen. Henrik och jag hade dock roligt när vi tittade på alla andra som skulle ta upp sina båtar. Jisses, vad de höll på. Vi var många som tänkte ta upp båten idag, men till slut var det vår tur att backa ner trailern.

Vi gissade att vår jeep skulle kunna dra upp båten oavsett vilket ”spår” vi valde, men valde ändå ett lite mer till vänster än de andra hade gjort före oss. (Många hade haft stora problem med att dra upp sina båtar…)

Per kom med båten, jag drog i en lina i fören, Henrik var redo på trailern och Per hade en lina i aktern. Gick som en dans. Sen var det bara att långsamt och fint dra upp hela ekipaget…

Väl uppe på land var flertalet båtägare avundsjuka på vår jeep och vi fick äntligen känna att det finns anledning till att äga just en sån 🙂 Vi spände fast Bubbel ordentligt innan vi drog oss hemåt..

Det är tampar både här och där innan man är klar…

Jag hoppade till slut in i baksätet på bilen och lät ”karlarna” sitta i fram. Helt plötsligt ropade Per att det var en orm på vägen och tvärstannade. Jag hoppade ur bilen och drog fram kameran, men tyvärr var det här allt jag lyckades fånga på bild. Jag hann dock se att det var en huggorm. Per såg en idag. Per såg en igår. Är de ormtider nu igen?

Väl hemma igen sken solen och gjorde att jag nästan ångrade att vi tagit upp Bubbel…

Maja och Alexander tyckte det var riktigt roligt med båt på land, så vi roade dem i alla fall…

Jag älskar de här ungarna!

Det är ju inte klart bara för att Bubbel är på land. Nä, då ska det tvättas och grejas… Jag funderade dock på att sätta mig på bänken i solen och läsa en bok.

Det gjorde jag dock inte. Nä, istället gick jag in till Pappa och Kina och drack kaffe. (Det gjorde faktiskt Per och Henrik också.) Under fikastunden lyckades jag ta de här bilderna….

När fikat låg och mös i magen gick Per tillbaks till Bubbel och jag tog mig ut i skogen.

Jag är född på ön. Jag är Rospigg ända in i hjärteroten. Ändå är jag nästan lite rädd när jag går i skogen. Mest rädd är jag i och för sig för spindlarna. Träden är helt ok…

Det är ju ganska vackert…

När jag kom ut ur skogen och kom närmare vattnet så hittade jag den här farliga saken.

Jag hittade också 12 sekundmeter.

Jag har många fler bilder men vårt internet bråkar ordentligt med oss idag, så det får lov att sluta här. Istället för att sitta vid datorn tänker jag istället titta på Harry Potter, äta lammfilé med rotfruktsgratäng och rödvinsås och mysa med min make. Det låter väl inte helt fel?

Kram på er!

SÖNDAG

Först lite lördag:
Igår kväll var vi hemma hos en av grannarna och åt middag. Det var jättetrevligt och roligt att umgås med dem. Mamman i familjen har jag nämligen lekt med ända sedan jag var en liten liten flicka. Nu var det hennes flickor som tog hand om lekarna, men de fick oss alla att delta. Annars skulle vi inte få någon mat! Efter lekar var det middag med efterföljande hembakt kladdkaka. Mätta och nöjda gick vi sedan hem i den kolsvarta natten.

Mysig kväll!

Nu – söndag:
Idag började vi, precis som igår, med en morgonpromenad. Detta eftersom det även här fanns ett hot: ”Du får ingen frukost om du inte rör på dig först”. Mat måste man ju ha, så det var bara att röra på fläsket 🙂

Idag tog vi oss ännu längre ut på den väg vi bor på.
Vi gick tills den tar slut och vattnet tar vid.

Där finns en väldigt gammal ångbåtsbrygga som numera bara funkar till att stå på när man fiskar. Mer duger den inte till, men den är söt.

Här tog vi oss en mini-paus så vi hann ta några bilder utåt Söderöra och Norröra (Saltkråkan).

Sen bar dem hemåt igen.
Man kan förstå varför det heter ”Granö”.

När jag hade ätit en stadig frukost och skulle gå över till pappa och Kina för att få en kopp kaffe, så mötte jag Bambi på tomten. Till min glädje, och Pers förtret, så verkade Bambi inte alls rädd för oss….

Vi ignorerade Bambi och gick över vägen till pappa och Kina och fick det goda kaffet. Dessutom med hembakta goda hallonmuffins. (Det lär krävas mer promenader nu).

Vi hälsade glatt på ett promenerande par på vägen och tänkte inte mer på dem. Inte förrän jag hörde hur de hojtade till, så där som man gör när man ser en sån här:

Oj, vad jag hoppade upp snabbt från stolen och rusade mot dem. Jag gissade ju att det hade något att göra med någon form av orm.

Mitt på den lilla grusvägen mellan min och pappas tomt kom alltså en huggorm ringlande. Han blev dock inte helt glad över att vara fotomodell, så han ringlade snabbt in på grannens tomt och försvann.

Så nu fick jag äntligen min huggormsbild som jag så gärna ville ha igår!
Jippie!

Dessvärre fick jag faktiskt ytterligare en huggormsbild, när jag och Per skjutsade pappa och Kina till färjan. Den här stackaren hade blivit överkörd av en bil.

Resten av dagen spenderade Per med sin guldklimp. Bubbel ska bli riktigt ren och fin innan den får doppa fötterna i böljan den blå! (Förhoppningsvis redan imorgon)

Jag gick ut på promenad och kikade på hur himlen
ser ut när den går från tokblå till mer molnig.

Det kan vara fint det också!

Sen satte jag igång med att göra nytta jag också. Även fritidshus måste ju städas ibland. Varför inte passa på när solen tagit en liten liten paus??

Jag hann med att rensa köksfläktens filter, putsa fönstren, torka av alla skåpsdörrar, damma och dammsuga innan solen kom fram igen. Då var det inte lätt att stanna kvar inne. Jag gjorde i alla fall klart köket innan jag…

…gjorde en kopp kaffe och gick ut i solen igen!
(Per fick en kopp han också)

På min nästa sväng runt i området så hittade jag mitt för dagen TREDJE ormfynd. Det här var en torr variant dock. Ett ormskinn. Undrar hur länge det legat här? Hur fort torkar ett skinn som ormen har krängt av sig?

När jag traskade längs med strandkanten så mötte jag Monica och Lasse som bott här nästan lika länge som jag har gjort. Vi pratade orm och stränder. Den här stranden på bilden var t.ex. en vit sandstrand när jag var tio år. Snacka om att det ändras i naturen! Sanden finns kvar. Den ligger dock en bit ut där man badar.

Trots att jag hade teleobjektivet på kameran så kunde jag inte fånga tranan bättre än så här idag. Han envisades med att flyga JÄTTEhögt upp. Ni ser ändå vad det är va??

Här är jag betydligt närmare fågeln. Det hjälper dock inte mig att tala om vilken sort det är. Det enda jag kan säga är att den är grymt söt och att jag får ont i magen av längtan efter vår undulat Peppar som tyvärr inte finns med oss längre….

Det var min söndag så här långt.
Mitt ansikte känns varmt och jag anar att jag fått färg.

Våren är här!!

Tunn is

(Gillar du inte ormar? Strunta i det här inlägget i så fall….)

Jag visste att jag inte skulle få så mycket tid på ön idag, så jag sprang ner till isen så fort jag bara kunde efter att ha packat mina grejer och ätit frukost.

Isen tjongade, skrek och visslade för fullt och den liksom ”kröp” upp mot land centimeter för centimeter hela tiden. Jag gissar att det betyder att snart ger den sig iväg igen. Det var ett kort besök i år. Det var ju inte många veckor sedan den la sig.

Isen såg inte helt kompakt ut.

När jag tittade längst med strandkanten såg det nästan ut som att det var öppna små hål här och var i isen. Dessutom såg den väldigt blöt ut.

Det visade sig dock att även där det såg ut att vara isfritt så fanns det is. Den var bara väldigt blank och genomskinlig. Detta faktum blev tydligare på de ställen där isen fått hinder i form av stenar. Där såg man tydligt det tunna islagret.

På sandstranden kunde man se hur isen kröp längre och längre upp…

Där kunde man också se fina isskulturer.

Utsikten mot södra Blidö var som vanligt vacker.

Utsikten åt andra hållet var svår att se eftersom man var tvungen att kisa ordentligt!

När jag fått njuta av alla vackra isformationer så var det dags att gå hem igen. Per skulle nämligen åka till Göteborg och ville inte komma iväg för sent.

När jag gick på stigen hörde jag hur något prasslade till. Vad kunde det vara?

Nämen titta där!

En huggorm!

En huggorm låg där och solade sig och verkade bli väldigt rädd av att jag kom och störde. Den ringlade dock inte iväg utan verkade gilla solens värme och ställde sig lite i försvarsställning med ansiktet lyft mot mig. ”Gå härifrån!” verkade den säga.

Så då gjorde jag det.

Jag lämnade faktiskt hela ön, så nu får den vara i fred.