Mia Hatar Pollen! – MIAS BLOGG

Söndag i solen

Idag har det ju varit Vasalopp och 5-milen på tv, så jag har varit så där årligt uttråkad som jag brukar vara. Nu tittar ju inte Per på sport annars, så det finns inget att gnälla på, men det betyder att jag var utomhus en del själv idag.

När jag gick över till Pappas hus så mötte jag min svåger Daniel som direkt föreslog en promenad. Jag tackade självklart JA! Vi fick med oss min pappa och min syster Susanna också, och sen bar det iväg!

Pappa drog en pulka som drog en pulka. Jag minns min barndom när han satte ihop många pulkor med varann och drog oss allihopa…

Nere på isen blev det pulkarace!

Om mindre än två månader är det dags för årets första dopp här… Känns avlägset på nåt sätt när man ser alla snö och is.

Tilda satte sig på piren och njöt av solen!

När vi kom tillbaks från promenaden fick vi allihopa kaffe inne hos Kina. Gott och trevligt som vanligt. Sen började de titta på skidor igen, så då gick jag ut igen. Jag kan inte få nog av solen. Är den nu uppe och visar sig, så måste jag lapa i mig alla vitaminer jag kan få!!

Det syns tydligt att här på ön kör man skoter…

Här hade skotern åkte hela vägen ner till isen (och antagligen ut på den).

Jag gick i skoterspåret hela tiden eftersom det gjorde att jag inte sjönk ner i snön. Ibland stannade jag och bara njöt.

Det går ju inte att låta bli när det ser ut så här!

Ute på den helt plana isen virvlade snön omkring i blåsten. Det är svårt att visa på bild hur det blåser, men om ni tittar upp i luften på den här bilden, så ser ni en vit ”dimma”. Det är virvlande snö 🙂

Blå himmel och sol!

Helt plötsligt hörde jag någon komma springande. Det var Per. Han fortsatte rakt ut på isen. Isdubbarna satt såklart runt halsen.

Det är ju nästan bara bra saker med vårkänningar och sol, eller hur?

Det finns dock en riktigt jobbig sak också. POLLEN! Nu är det Al och Hassel som satt igång sitt förpestande av luften. Det känns tydligt i mina ögon (har inte haft linser på fem dagar nu pga det) så det är nog dags att ringa farbror doktorn och få en spruta…

Sol på er!

Pollen Pollen Pollen Pollen Pollen

På ett sätt så hatar jag verkligen våren. Jag lider mig alltid igenom mars, april och maj och börjar inte känna av livet och glädjen förrän framåt midsommar. Det beror såklart på den där djävelusiska pollenallergin som måste komma från någon illasinnad makt som vill mig illa.

Pollenallergi – Oj, vad det är jobbigt! Al och Alm har jag redan genomlidit. Det var så jobbigt att läkaren bytte ut mina vanliga ögondroppar mot en hemsk ny sort. Hemsk på det sättet att den svider infernaliskt i ögonen en minut efter att jag droppat i dem, men bra på det sättet att jag åtminstone kan öppna ögonen och gå till jobbet som vanligt när jag använder dem.

Nu är det alltså dags för Björkpollen…

Jag äter piller, puffar med spray i näsan, droppar elaka droppar i ögonen. Ändå snorar och nyser jag. Ändå rinner ögonen konstant så att ögonvitorna är röda av sveda och så att huden kring ögonen är öm, tunn och nästan genomskinlig. Huden kanske rinner bort med tårarna? Nästa år ska jag slåss för en spruta. Den har alltid hjälpt förr om åren. Jag ska slåss för den…

Tre veckor. Så länge tror man att björken ”beter” sig. Tre veckor.

Kämpa MIA!! Kämpa!!

Skärtorsdag hos min syster

I går var jag och Per hemma hos min lillasyster och hennes familj. Vi tyckte att det var dags att umgås utan att någon fyllde år, några julklappar skulle delas ut och utan att ha hela huset fullt av människor. Det var en bra idé! De var otroligt avslappnade och gjorde det lätt för oss att vara gäster. Vi stannade ända tills idag, så för att inte var otrevligt mot dem igår, så bloggar jag om det idag.

En grej som fick ganska mycket fokus under besöket var de här små liven:

Syrran har alltså en katt som fått fem kattungar!!
Hur mysigt som helst! (Trots min allergi)
En del av dem hade öppnat ögonen.

Här hålls den ljusaste ungen av min systers varsamma händer.

Tre kattungar är riktigt mörka.

På eftermiddagen slet sig syrrans ungar från kattungarna och vårt sällskap för att bege sig ut på påskkärringpromenad. När de kom tillbaks såg kaffepannan riktigt tung ut, så det var nog en givande tur 🙂

Vi vuxna slet oss faktiskt också och gick ut på en långpromenad där vi nästan höll på att trampa ner den här lilla snyggingen:

Den lilla kattmamman bor i en kartong med sina ungar och oftast lät vi henne faktiskt vara, men ibland kunde vi inte låta bli att lyfta på handduken och se vad som fanns i den…

Ibland lyfte hon dock ut ungarna ur lådan och la dem på andra ställen. Vad jag förstår så lägger hon dem oftast under eller i saker, vilket gör att familjen hittar kattungar lite här och var. I morse lade vi dock ungarna på köksmattan och mamman kom direkt efter för att passa dem.

Kattungarna å andra sidan kröp mest ihop i en hög och bara gosade på som om ingenting hade hänt.

Till slut tyckte mamma att det var dags att gå tillbaks till kartongen och började bära tillbaka unge efter unge i nackskinnet.

Jag hann dock fotografera några ungar medan hon höll på.

Söt va?

När jag höll på och packade ihop min väska så kom kattmamman faktiskt upp med en unge till mig. Hon lade henne på golvet bredvid mig och lade sig själv bredvid för att vila. Jag passade såklart på att fota den lilla ungen.

Till slut trotsade jag t.om. allergin och plockade upp den.

Foto: Per Hertz

Innan vi lämnade min systers hus för att åka och handla den sista påskmaten och bege oss ut till ön så ställde jag och min syster oss på hennes balkong och njöt av vädret och utsikten.

Tack för besöket syster!

Sommartider, Hej Hej! Sommartider!

Oj, vad skönt det är att vara på ön!! När solen skiner och fåglarna kvittrar finns det verkligen ingenting som mäter sig med skärgården! Idag har jag försökt att vara utomhus så mycket jag bara kunde så jag har räfsat rent en del av tomten från kvistar, barr och löv. Det blir ju en del ”skräp” på tomten när man fällt träd… Nu har vi gräsmatta runt huset igen och jag har fått mycket syre på köpet. Visst finns det mer att räfsa, men det kommer fler helger 🙂

Per och jag är faktiskt kvar på ön fortfarande i ett försök att dra ut på helgen. Dessutom säger ryktet att huset inne i stan är fullproppat med artonåriga tjejer som gör sig i ordning för studentskiva så vi avvaktar med hemfärden en aning…

Här kommer några bilder från min dag så här långt!

Vi slutade elda ris vid halvtre tiden igår. Det brinner fortfarande i askan ett dygn senare. Man förstår hur det uppstår gräs- och skogsbränder…

Vi har som sagt eldat ris och släpat kubbar i helgen. Det ligger dock kvar en hel del i högar på tomten. Vi ska släpa dem till huggkubben och sen vet vi vad vi har att göra i sommar…

Hur jag än försöker beskriva skärgården som ALL GOOD, så har jag faktiskt ett problem. Det stavas P O L L E N. Oj, vad jobbigt det är när det blir vår! Jag har pumpat mig full med tabletter, nässpray och ögondroppar, men det kliar och svider ändå. Ordentligt. Hua! Här är boven:

Igår när min syrra Susanna och hennes man Daniel hade varit nere vid stranden så försökte de beskriva ett konstigt fenomen av flytande vassbitar. ”De stod liksom upp och flöt”. Det lät ju lite underligt, men idag fick jag se det med egna ögon! Varför gör de så där? (Sandbotten gör mig badsugen….)

Snödropparna har ploppat upp på Pappas och Kinas tomt. (Jag har inga planterade blommor på mina ägor…)

Tilda i sin Buff – cool huvudbonad.

Noah – Cool i sig själv 🙂

Fikapaus på Erlandssons värme- och kaffestuga

Jag är tacksam för att SMHI ofta har fel vad gäller väderleksrapporter. Enligt dem skulle det vara mulet både igår och idag. Så har dock inte varit fallet!

Jag längtar tills man kan gå barfota här och inte som idag, i gummistövlar.

Blått. Vått.

Alen må ha pollen, men den kan vara vacker också så den är nästan förlåten.

Och ja, jag minns att det är sommartid nu. Jag vet t.o.m. vad klockan är! Vet du?