I morse när jag tittade ut genom fönstret så såg jag hur solen höll på att gå upp över horisonten. Vi har ett hus mellan oss och havet, men jag kunde se mellan träden hur vattnet glittrade och längtade ner dit ner…
Idag var det tyvärr plusgrader så det var jobbigt att gå i skogen där snön var dyngsur. Jag hade som tur var tagit på mig gummistövlar så jag kom torrskodd ner till stranden och fick se det här fina.
Molnen försökte hindra solen från att komma fram, men det blev nästan bara vackrare av det. Eller vad säger ni?
Ibland kom solen fram ordentligt så då fick jag ta ett träd som skydd. Att fota rakt mot solen är inte bra för kameran…
Vattenståndet är mycket lågt så vattnet som för några veckor sedan gjorde trädens rötter blöta höll sig nu låååångt ut. Det blir sån skillnad eftersom det är en mycket långgrund strand vi bor vid. Trettio centimeters skillnad i vattenstånd gör många meters skillnad på stranden.
Rätt vad det var började det regna. Jag hann inte stoppa in kameran under jackan utan fick regndroppar på linsen. Fint!
Jag gick vidare längs med stranden…(efter att ha torkat av linsen förstås)
Ett av mina favoritträd. I alla fall när det är utan löv. Det är så ”krussidulligt”.
Här stod jag en lång stund och bara njöt!
När jag hade gått en sväng längs med stranden tog jag en annan väg hem och då blev sista vägen hem till Vitsippan den lilla grusvägen. Det var INTE lätt att gå där idag kan jag lova! Här har jag hukat mig ner i ett försök att visa er hur halt det var. Jag såg ut som Bambi 🙂
