Regplåtsjakten – MIAS BLOGG

Första arbetsdagen för året

Vilken härlig dag jag haft idag! Visst var det lite tungt att vakna av en väckarklocka istället för av sin egen inre klocka, men det gick bra eftersom jag lagt mig i hyfsad tid igår kväll. Det var jätteroligt att få träffa alla kollegor och få höra om deras ledighet och sedan få sätta tänderna i något vettigt. Den här känslan behåller jag mer än gärna året ut!

Ni vet kanske om att jag och Per är med i Regplåtsjakten? Vi letar alltså regplåtar på bilar från nummer 001 till 999 i nummerordning. Per letar efter nummer 198. Är det inte lite taskigt att jag har sett SEX såna bilar medan han ännu inte sett en enda? Å andra sidan har jag ju inte sett 187 fast jag letat efter den i flera veckor. Det kanske jämnar ut sig 🙂

Ikväll vankas kyckling och massvis med rostade grönsaker. Det doftar ljuvligt, så nu måste jag nog gå ner och se om jag kan norpa åt mig något litet när Per tittar bort. Tjing!

småsaker från mitt liv

Ibland hinner jag inte skriva allt som jag vill skriva. Dagarna och timmarna rusar liksom bara iväg och jag prioriterar nu förtiden att sova när det är natt. (Inte som förr, när jag gärna nallade på nattens sömntimmar till förmån för något annat.) Jag har därför en del grejer som jag vill ta upp med er idag. Inget stort, men några småsaker…

Regplåtsjakten – ni minns den va? Min lite fåniga lek där jag letar efter regplåtar på bilar i nummerordning från 001 ända upp till 999. Jag började leta nummer för läääänge sen och före sommaren var jag väl på nummer 130 eller nåt sånt. På Blidö ser man inte så himla många bilar så somrarna är alltid lite tröga, men den här sommaren var ju löjligt långsam. När jag började jobba efter semestern letade jag efter nummer 133 och det hade jag gjort i en månad eller nåt sånt. Nu har det dock rasslat till ordentligt och jag har sett massvis av regplåtar i RÄTT ordning. Nu letar jag därför efter nummer 145 och jag är jätteglad för att jag kommer lite lite närmare Per för varje dag som går. Sist j ag pratade om det här med honom så letade han efter 167. Han ligger alltså långt före, men om jag kämpar på så kanske jag kan komma ifatt igen. Vem vet?

Släktträffar – det har varit en del såna i det sista för mig. Igår var det dags igen när jag åkte till Norrtälje för att träffa min kusin, min moster och min morbror. De har bott i Thailand i nästan hela mitt liv, men har nu flyttat till England. Under några veckor har de varit i Sverige och igår var det alltså dags för mig och min mamma att träffa dem hemma hos hos min lillasyster Anna och hennes man David. Anna och David har många odlingar på tomten och ännu mer på en kolonilott i närheten av deras hus. De hade skördat en del av allt de odlat och därför ser ni mina släktingar med varsin ätbar ”sak” i handen. Min kusin Eric tyckte det var en perfekt attiralj att smycka bilden med, och jag höll med 🙂

(Jag ser potatis, vitlök, purjolök, rabarber och morötter.)

Jobb jobb å jobb – det är mycket på jobbet så här efter semestern, men mest är det nog på grund av att man varje år ska göra budget för nästkommande år. Jag jobbar och sliter därför mest hela tiden och känner i kroppen hur stel jag blir av stillasittandet. Det är nog dags att ta sig iväg till det där gymet som jag nog faktiskt är medlem i…

Å så är det ju en helt vanlig tisdag och då måste det ju bli trerätters middag. Eller hur? Det är i alla fall så min man jobbar… Hittills har jag fått två av dem. Gott!!!

Vad ska det stå här idag då…??

Det är inte ofta, men ibland har jag faktiskt ingen aning om vilken ”rubrik” jag ska ha på mitt blogginlägg. Oftast brukar jag lösa det genom att krysta fram något i sista sekunden när jag redan skrivit hela inlägget. 99% av gångerna så vet jag precis vad jag ska skriva om och skriver därför rubriken först av allt, men inte alltid alltså. Idag gav jag upp som ni ser. 🙂

Det var jättelänge sen jag skrev något om det, men visst minns ni att jag räknar bilars registreringsplåtar? Jag jagar alltså regplåtar från nummer 001, i ordningsföljd, ända till nummer 999. Jag började på nummer 001 den 10:e februari 2011 och det går verkligen inte fort. Jag tycker att jag är uppmärksam, men det är riktigt svårt att hitta dem i rätt följd. Under en LÅNG tid har jag inte hittat en enda siffra.

Men plötsligt händer det!!

Idag har jag sett 116, 117, 118 OCH 119!! Det är en sån lyckoruskänsla att jag inte kan beskriva det. Det riktigt bubblar inom mig. Fånigt, men jätteroligt! Det har varit ”surt” så länge eftersom flera personer som börjat med regplåtsjakten efter mig sprungit långt förbi mig och jag hade nästan gett upp… Nu hittar jag bergis 120 imorgon! Eller hur??

För några dagar sen sa min läkare att jag skulle dubblera min allergimedicin. Detta då kortisonspray, ögondroppar och piller inte kunnat rubba på pollenallergin som förpestat mitt liv sedan början av mars. Han varnade mig dock att jag skulle bli trött av medicinerna. ”Jaja”, tänkte jag och sa att ”det brukar inte jag känna av” och så började jag knapra dubbla dosen.

Ha Ha Ha! Den som skrattar först, skrattar sist…eller nåt för idag har jag till slut satt ihop min extrema trötthet (som nästan gör att jag somnar på jobbet) med medicineringen. Det var en liten Aha-upplevelse. Så vad gör man nu? Slutar äta pillren och går tillbaka till vakenhet med svårt svullna, rinnande, svidande och röda ögon eller fortsätter äta pillren och kan gå till jobbet med någorlunda öppna ögon?

Vilken härlig dag!!

Solen skiner och både i kök och vardagsrum sprider tulpaner glädje, färg och energi! Vilken härlig dag jag har här hemma idag!!

Jag fick så mycket energi att jag tog mig iväg till gymet!! Helt galet länge sen jag var där och jag drog faktiskt en lättnadens suck när dörrens lås klickade till och öppnade sig när jag visade upp mitt kort. Det kunde ju ha slutat fungera eftersom det var så länge sen…

Efter att ovant ha slitit på en crosstrainer i fyrtio minuter så insåg jag att jag hade satt på mig träningströjan ut-och-in. 🙁 En stor vit lapp böljade i takt med mitt kämpande på sidan av kroppen. PINSAMT!!

Jag lät lappen hänga kvar och låtsades som att jag är så cool så att jag inte bryr mig om såna småsaker som en avigvänd tröja 🙂

Jag trodde knappt det var sant när jag på vägen hem från gymet ÄNTLIGEN såg regplåt 097!! VILKEN HÄRLIG DAG!!! Jag har letat efter den där plåten sen långt före jul!

För att sprida lite av mitt bubblande humör så tänkte jag bjuda ett fniss och på den där bilden jag haft i kameran i några dagar. Varsågoda!

En kväll när jag stod och gjorde mig i ordning inför natten så såg jag att jag hade ett 4,5 cm långt ögonbrynshårstrå. HUR ÄR DET MÖJLIGT??

Igen

Jaha, så sitter vi där igen och funderar på vart vi ska flytta. Tänk att vi återkommer till den tanken med jämna mellanrum. Det är som att vi inte lär oss att vi inte kan hitta något bättre än det vi redan har. I alla fall inte med de pengar som vi har i vår kassakista.

Just nu sitter vi i alla fall och letar 4:or i Vasastan, på Östermalm och på Norrmalm. Det finns mycket till salu. Det finns mycket fint. Allt kostar. Kosing!

Vem vet? En vacker dag kanske vi inte bor kvar här. Jag längtar nog faktiskt lite efter den stunden. Jag är klar här på Murklan. Problemet är att jag vill ha det här:

Balkong eller uteplats så jag kan dricka te utomhus
Parkeringsplats så Per slipper cirkla runt området i en timme i jakt på en plats
En öppen spis eller kamin så vi kan njuta mitt i veckan
En tvättmaskin och helst torktumlare i lägenheten eftersom jag hatar lappar i tvätttsugor, grannars tvätt och att behöva vänta på min tid
Tre sovrum eftersom vi är en familj
Bra förvaringsutrymmen eftersom jag inser att man får mindre utrymmen för allt skräp man samlar på
Högt i tak bara för att känna att jag bor i lägenhet och aldrig har haft det
Billig prislapp och låg hyra (Jo,jag inser att sådana lyor inte finns, men att få ett boende för under 5½ miljoner borde gå. Annars är ju allt bara galet!!)

Vi kanske blir kvar här ändå. I alla fall tills ungarna flyttar så vi inte behöver så många sovrum…En sak har vi i alla fall bestämt oss för idag: Vi flyttar aldrig, ever, never till Viby! Det finns många fina hus där, men de ligger låååångt bort från allt och det finns EN väg in till detta enorma område. Snacka om klaustrofobi.

Idag såg jag regplåt 091 och 092 och för det är jag jäkligt glad! 088 – 090 hittade jag i ganska rask takt, men det satt hårt inne att hitta den där nittioettan. Pust!!

En folktät dag i Färentuna

Idag väckte jag familjen tidigare än vad deras biologiska klockor tyckte var morgon. Anledningen till att de inte fick sova tills de vaknade var att vi skulle åka till Färentuna och fira den här lilla, söta, goa tjejen!!

Tilda 6 år!!

På sin födelsedag fick hon en liten söt hamster och jag gissar att, oavsett hur många paket hon fick idag så var ,”Kitty” den bästa presenten av dem alla!

(Hon är svår att fotografera för hon är snabb som blixten…)

Idag var inte pappa på plats. Detta eftersom han jobbade sin allra sista arbetsdag på Blidö Kyrka. Det skänktes både en och två tankar till honom idag från Färentuna. Det är så konstigt…ska han inte vara Blidös kyrkvaktmästare längre? Skumt.

Det var inte bara pappa som saknades idag, men med den stora släkt vi har, så fyller vi huset ändå! Här kommer en bildkavalkad från dagen.

Det var fint väder, så vi var ute en hel del (som ni kan se).

Härlig dag, underbar familj, god mat och bra väder – vad mer kan man önska??

Nu är det söndagskväll och vi siktar in oss på en god middag,
en skön stund i soffan underhållna av någon bra film.
Det känns som rätt avslutning på dagen!!

KRAM PÅ ER!!

PS. Jag har hittat regplåtarna 082, 083, 084, 085, 086 och 087 sen sist jag rapporterade. Nu är det alltså dags att hitta en bil med registreringsnumret 088. Jakten kör vidare 🙂 DS

Nu är vi redo!

Idag har vi tagit tag i lite såna där grejer som man ”borde” göra när man är ledig. Det känns riktigt skönt nu när de är gjorda! Vi kan liksom klappa oss själva på axeln och säga att vi är riktigt duktiga och nu förtjänar lite vila!

Jag har t.ex. förberett mig inför hösten/vintern på ”mitt sätt”. Nu ser det ut så här i hallen. Härlig syn tycker jag, som själv älskar allt som är skrivet för hand!

Jag vet inte om ni tror mig när jag säger att vi faktiskt redan hade börjat leta efter en snöskyffel. Det var faktiskt inte nattens minusgrader som fick oss att åka iväg och leta efter en sån. Jag lovar. Vi bestämde oss nämligen redan förra året att vi skulle ha en bra snöskyffel den här vintern. Vi skulle dessutom inte börja leta när snön redan låg på marken (som vi gjorde förra året och inte en skyffel fanns att uppbringa). Vi hade redan varit på K-Rauta och letat, men de har bara ryggknäckarskyfflar så där blev det inget inköp. Granngården däremot!! De kan sina skyfflar. Nu är vi med skyffel och vi är toknöjda!! Det blev en precis likadan som vi har på ön.

Per tog tag i den tråkiga uppgiften att ta in båda utomhusborden och alla stolarna på altanen. Det finns ju tydligen inget väder som man inte kan grilla i så den fick stå kvar. Den syns dock inte på bilden, för den har jag bakom ryggen när jag fotar…

När han ändå var inne i förrådet med borden, så fortsatte han att göra nytta genom att sortera återvinning och packa bilen full av detta. Själv tog jag en promenad ut i skogen. Vi bor ju bara fyra meter från skogsbrynet så då måste man ju gå ut i den ibland.

När jag gått området runt och kom tillbaka till ”gå”, så inspekterade jag det som jag kallar för grusgång och det som katterna i området kallar för toalett. Det var med glädje jag kunde säga att den utspridda kaffesumpen gör nytta. Det har inte varit en enda kattskit där sen vi fick tipset från min kollega Maria att hälla ut kaffesump på gruset! Nu blir ju gruset svart och doftar kaffe, men hellre det än alternativet…

Alldeles nyss hörde jag hur bilarna startade i carporten. Jag gick ut på altanen och fick se den här synen. Emma ska tydligen ut och övningsköra med Per. Jag undrar vad jag ska hitta på nu? Titta på film kanske…

PS. 081 hittades idag! DS

fotografi kök sång apungar och annat

Först lite random tankar från mitt huvud:

Trots den härjande förkylningen som jag går omkring med så orkade hålla igång hela dagen, men så fort jag kom innanför min dörr så gick luften ur mig. Jag la mig på soffan och där låg jag en lång stund med ett huvud som någon slog på och med någon form av yrselkänsla. När det hade lagt sig började jag småläsa lite på de bloggar som jag besöker lite mer sällan än mina ”dagliga”. På en av dem, ”It’s a house” hittade jag det här underbara receptet:

(Bild från bloggen It’s a house)

Detta är vad du
behöver:

3,5 dl havregryn

1,5 dl linfrön

1 dl solrosfrön

1 dl sesamfrön

0,5 dl pumpakärnor

1 tsk salt

6 dl vatten

2 msk olja (utan smak)

Och så här gör du:

1. Blanda de torra ingredienserna med
vattnet och oljan, täck över och låt stå över natten i kylen.

2. Bred ut smeten tunt på två
bakplåtspappersklädda plåtar.

3. Ställ ugnen på 200 grader och grädda
i ca 20 min.

4. Ta ut och skär brödet i bitar. Ta
bort bakplåtspappret och lägg tillbaka bitarna på plåten.

5. Sänk temperaturen till 150 grader
och grädda i ytterligare 30 min. Vänd efter halva tiden.

Verkar det inte underbart lätt att göra och fantastiskt gott att äta? Jag tror faktiskt att jag måste prova på det. Inte idag. En dag när jag inte har en stånghammare i mitt huvud och när jag orkar stå upp, men prova det ska jag!

☆ ¸. • * ¨ * • ☆ ¸. • * ¨ * • ☆ ¸. • * ¨ *• ☆

Jag har glömt att berätta för er att det går superbra i regplåtsjakten!! Idag hittade jag nummer 077. Jag har under de närmsta dagarna även hittat 072, 073, 074, 075 och 076. WOW. Jorå, jag vet! Det är jättefånigt och leder ingenstans (mer än till nummer 999 då i så fall), men oj vad glad jag blir när jag hittar ett nytt nummer!!

☆ ¸. • * ¨ * • ☆ ¸. • * ¨ * • ☆ ¸. • * ¨ *• ☆

Wordfeud – är ni fast?

Jag har ALLTID älskat Alfapet och Scrabble. Min favoritsysselsättning är nog att ha ett glas gott tjockvin i handen, min kamrat Thérèse på andra sidan bordet och en härlig Scrabblespelplan mellan oss på bordet! Att jag då skulle gilla Wordfeud var ju ingen högoddsare. Jag är helt och fullt insatt i att spelet godkänner lite konstiga böjningar och som gengäld inte godkänner vissa helt vanliga ord, men jag gillar det skarpt ändå. En sak som är himla skön är att man slipper debatten om huruvida ordet är okej eller inte. Wordfeud är ju allsmäktig domare. Det är bara att gilla läget samtidigt som man bannar sig själv över att man inte kom på att ”fejks” var ett godkänt ord 🙂 Ikväll har spelet haft totalt spunk och det har medfört att jag har många oavslutade spel som kommer fortsätta vara såna. Oavslutade alltså. Vi får spela en annan dag helt enkelt. Servern är död. Eller okej, den är trött!

Mitt ”alias” är MiaHertz.
Utmana mig vet jag!
(Alla andra heter coola namn, jag heter det jag heter….)

☆ ¸. • * ¨ * • ☆ ¸. • * ¨ * • ☆ ¸. • * ¨ *• ☆

Sist lite om vad som hänt idag:

Jag har rättat det jag gjorde fel igår. Det man inte har i huvudet får man ha i benen…
Jag har ätit lunch på Raw på Rörstrandsgatan och funderat över hur det kan komma sig att jag som förr spydde (ja, tyvärr) när jag åt sushi, numera bara älskar det!!
Jag har försökt förklara bländare, slutare och ISO-tal för någon som ska ge sig på sin kameras alla knappar (Ja inte den som heter ”auto”, för den är redan beprövad.) för att både inse att jag har lärt mig väldigt mycket sen jag fick min första Nikon, men också att jag har oändligt mycket mer att lära mig.
Jag har fått en underbar god smoothie av min man. Han är bra på ätbara saker…
Jag har fått se en väns omgjorda kök och fått tillbaks suget efter att få göra om mitt eget.
Jag har bokat in en träff med Mattis och hans mor. Jag undrar hur mycket lillkillen har vuxit tills vi ses…
Jag skulle ha tränat i källargymet på jobbet idag, men jag var så förkyld att till och med träningssällskapet tyckte jag skulle låta bli. (Det var inte jag som sa nej, jag lovar!)
Jag är trött och sliten och går och sover nu. Kvart i tio. Det måste vara åldern.
Åldern ja….Idag har jag sjungit ”Ja må de leva” så falskt så att jag skämdes. Vi firade FEM stycken nyblivna 40-åringar och den som tog ton, tog den alldeles för högt…

Måste man välja??

Jag har alltid sagt att ”när jag blir stor” alternativt ”i mitt nästa liv” så ska jag bli basist och lira bas som en gud! Det är en så fantastiskt skön känsla att lyssna på en låt med schysst basslinga i. För mig är det helt klart en stor del av upplevelsen. Trummor, gitarr och sång är nog bra, MEN det är inte så bra som basen. Lyssna t.ex. på den här låten, som är grym ända ner till minsta textrad, och lyssna speciellt noga efter exakt 2 minuter. Basen är skillnaden som gör skillnaden!

Jag ska bli basist när jag blir stor!!

Nu har jag dock hamnat inför ett svårt dilemma. Antingen måste jag leva superlänge och bli riktigt gammal alternativt så måste jag leva två liv till efter detta…

Jag har varit på Nikon School ikväll och lärt mig alla knappar, rattar och funktioner på min fina kamera Nikon D7000 av en fantastiskt pedagogisk lärare (som självklart är fotograf till yrket). Nu vill hela mitt väsen bara ge sig ut och fotografera i mörker, i ljus, inomhus, utomhus, döda ting, former, färger, djur och människor. NU! På en gång.

Åh, vad jag vill ge mig i kast med alla funktioner och för all framtid VVA. Jag vill sitta på en sten i timmar och bara prova olika inställningar och fotografera samma sten/svamp/träd tills det sitter som en smäck. Vet ni varför?

Jag ska bli fotograf när jag blir stor!

067, 068, 069, 070,071 – Det går bra nu!!

Tänk om man hade en liten liten apa!

Regplåtsjakten har verkligen stått galet still under sommaren.
Nu har jag dock i rask takt plockat 059,060, 061, 062 och 063!
Jag är igång igen 🙂

Idag invigde vi den kokbok som jag använde som söndagsnöje igår. Vi hade faktiskt planerat att prova kokboken innan vi fick reda på att Thérèse och Mattis skulle komma på besök, men det passade ju riktigt bra att inte äta rester eller något annat alldagligt just idag! 🙂

Marcus tog hand om Mattis medan vi lagade mat.
Det såg ut att gå hur bra som helst.

Min förstfödde och Tesans dito.

Idag blev det Jamie Olivers underbara
”Ugnsbakad kyckling, krossad potatis,
gräddstuvad spenat och jordgubbsslush!”

Mattis fick bröstmjölk (och sedan lite tillägg
för att jag skulle få bli mjuk och fånig inombords).

Foto: Per Hertz

Jag tror att Mattis kommer att bli van vid att fotograferas…

Min lilla apunge blir nämligen fotograferad en hel del.
Jag kan inte låta bli.

Hans kära mor får vara med på bild ibland också.

Små pojkar orkar inte vara uppe hur länge som helst. Det kommer en tid då de bara måste åka hem. Oavsett hur mycket man trivs!

Foto: Emma Hertz

Den senare delen av kvällen har alla fyra i familjen ägnat åt datorer. Sorgligt, men sant. Emma pluggar religion. Per skriver på någon form av presentation. Marcus undersöker sin spritt nya MacBook Air och jag har jobbat och bloggat.

Nu tänkte jag dock säga adjö och hoppa i säng. Jag har missat min deadline. Min regel säger att jag ska ligga i sängen klockan elva. Klockan är två minuter över nu. Fast så kan det bli när apmammor och apungar träffas!