Relatives – Sida 7

MIDSOMMAR!!

På midsommarafton vaknade Per och jag till en ”lite” misskött gräsmatta.

Vi hade inte varit på ön på ett tag så vi låg efter med gräsklippningen. Ömsom regn och ömsom sol gör ju dock att gräset, och allt annat, växer och gror så det står härliga till. Jag försökte se det vackra i klöver, hallon och smultron och lät det vara 🙂

Tidigt på morgonen fick vi sällskap av Thérèse, Peter och Mattis. Vi hade bett dem komma tidigt för att ”lura” alla andra midsommarresenärer och därmed slippa köer. Det funkade! Jag tog med mig Thérèse och gick ner till vattnet. Där njöt vi av sol och värme!

Ska vi kanske ta ett bad lite senare?

Thérèse trivs som allra bäst när det är varmt och soligt, så här satt vi och njöt en stund. Det var härligt även för mig som fick prata lite ”hemligheter” med min bästa vän.

Till slut gick vi hem igen och då var det dags för Mattis att få lite mat.

Sen gick han på upptäcktsfärd runt vår soffgrupp

Mitt lilla fadderbarn och jag

Foto: Peter Karlsson

Rätt vad det var fick vi besök från huset bredvid. Det var Maja och Alexander som kom över för att se vad som var på gång. Maja är inte ett dugg blyg utan hoppar direkt upp mot den varma famnen där även Mattis höll till.

Alexander är lite mer avvaktande och håller sig för sig själv.

Efter en god midsommarlunch med sill till mig och Peter och grillad lax med smörslungad färskpotatis till alla som önskade, så gick vi ner till bryggan och relaxade. Det finns ju nämligen inget bättre än salt hav, blå himmel och värme. Jo, det skulle vara ett lyckligt, skrattande par då förstås!

Peter och Thérèse

Per var smart och hade keps på sig mot den stekande solen. Det hade jag också behövt ha, visade det sig lite senare. (Bakom Per kan man ana att vi snart har en brygga igen! Den förra tog ju höststormen)

Det kan nog inte bli bättre än så här!

Inne i båthamnen försökte jag fånga luftbubblor på bild. Det gick inte så bra, men det blev ett roligt mönster i vattnet i alla fall.

Årets, och livets, första dopp! Efter en stund var han helt naken och doppade nästan hela kroppen. Han visade att han är sin mors son!

Hon är nämligen inte heller rädd för vatten. Vi njöt verkligen av badet och tyckte det kändes lite varmare än de uppmätta 15,5 graderna.

Titta noga på den här bilden.
Jag tror inte det går att ta en sötare bild.

Bror och Syster i badtagen

Glad Midsommar!

När vi gick upp från badet mötte vi Frida och Henrik som skulle iväg på en barnfri kväll på andra sidan ön. De såg mycket somriga ut!

Jag önskar att jag också hade syren på min tomt. Det här är grannens.

Det här vill jag också ha.

Det är pappas och Kinas prästkragar.

På besök på den mer blomstertäta tomten.

Sommarbarn

Prästkragar är roliga

Mattis – min lilla apunge!

Förutom blommor så hittar man också lite barnleksaker på tomten.

Roligt!

Dags att gå ut och gå på promenad!

Vi kunde inte direkt klaga på vädret 🙂

Ett av mina favoritställen finns där ute…

På kvällskvisten blev det ännu vackrare

…och är det midsommar ska man sitta utomhus tills man går och sover. Detta gör man oavsett om man fryser, har fått solsting eller blir biten av myggor!

Vi hade en skön midsommar! Hoppas ni hade det också!

Studentenbilderna!

Nu har jag äntligen tömt kameran på bilder från Emmas student. Igår hann jag inte med. Nu ska ni dock få så många bilder att ni står er!

Emma DÅ – busig

Emma NU – vacker

Studentdagens morgon på väg till champagnefrukost.

Kvinnorna har samlats för en seriös bild!

Kvinnorna är lite fnittriga…

Fadumo, Johanna, Julia, Emma, Frida

Vid lunch gick vi till skolgården för att ta emot den nybakta studenten.
Självklart var Marcus och hans Anna med.

Klockan tolv var det utspring.
Och sprang, det gjorde de!

Det bara vällde ut studenter genom dörrarna.

Sjung om studentens lyckliga daaaaar!!
Emma skrålar på.

I ett folkhav var det meningen att vi skulle hitta Emma…

När vi till slut fick se henne så kom hon liksom studsande över gräset!

Först bjöd hon på tårar och skratt i en salig blandning, men sen stannade bara glädjen kvar och vi fick fånga syskonen på bild.

Den uppmärksamme kanske ser att hon inte har några skor på sig…
Istället går hon barfota…
Kanske inte så konstigt?

Pojkvännen Fredrik var på plats och lyckönskade Emma.

Glädje!

Vi har likadana!

SÖTA

Kära vänner (och en liten tår igen)

Moster Catrin hade tagit sig en liten paus mitt i arbetsdagen för att se systerdottern springa ut i livet. Emma var mycket glad för detta!

Det var faktiskt en hel hög med folk där för att ta emot henne!

Till slut fick det vara nog med familj, kamera och kramar.
Emma hälsar adjö för en stund.

Inget mer Rudbeck för henne!

Nej, istället fick det bli en snabb omklädning till ”oömma” kläder…

Ja, ni fattar vad som är på gång antar jag?!

Ja, självklart var det dags för lastbilsflaksåkning!

Håll utkik efter den stora blå vuvuzelan…

När vi lyckats fånga både Emma och Fredrik på sina flak, så gick vi hemåt för att svalka av oss på altanen. Solen värmde gott idag också, även om förra året nog var minst tio grader varmare. Vi föredrog dagens temperatur!

Hemma hann vi lägga på dukar, ställa fram vaser och äta lite melon…

…ställa fram presenterna…

…och ta emot gästerna…

…innan Emma var hemma och hade duschat av sig
lastbilsflaksvätskan (öl) och blivit fin igen.

Huset fylldes snabbt av släkt och vänner som ville fira henne.

Hon fick öppna presenter och motta gratulationer på löpande band.

Jag hann sitta en liten stund medan Maja njöt av en cupcake.
(Hon åt dock bara toppingen)

Några små kort hann jag ta också.
Här på min lillebror Henrik.

Busungen Alexander.

Apan och apungen ute på promenad.
(Det är apungens favoritsysselsättning just nu.)

Mitt ömma modershjärta smälte totalt när Emma letade upp mig och ville ”umgås”.
Sånt får man ta tillvara på 🙂

Förra året tog jag en sån här bild, men då var de bara två personer.
Thérèse var dock ”en aning” rundare om magen.

Här sitter mina två hjälpredor.
Tack båda två för all hjälp!!

Som ni märker så har jag inte lyckats fånga alla de dryga 35 personer som gjorde Emmas dag till ett sånt fint minne. Jag får skylla på att jag hade annat att göra. Jag funderar dock på att fråga Anton. Han verkar ju ha tagit lite bilder…

Tjugo över åtta var det dags för Emma och Fredrik att ge sig av igen. Av tradition hålls ju ”gubbskivan” (den stora avslutande studentskivan) just den här kvällen. Vi önskade dem en trevlig kväll och vinkade av dem!

Kvar i huset fanns bland annat Pers bröder och när jag såg hur ljuset föll in genom köksfönstret var jag faktiskt tvungen att ta den här bilden på en av dem.

SNYGG är rätt ord!

Med huvudpersonen ute ur huset började gästerna droppa av och dagen kom till sitt slut.

Det var dock en gäst som vägrade gå.

Gnistrande blank

Det där med att jag ALLTID har minst en kamera på mig har börjat sätta sina spår. Jag kan knappt gå i närheten av två av mina favoritobjekt innan de kommer och ber mig att fotografera dem. Idag ville de att vi skulle sitta i altandörröppningen hos pappa och Kina och posera.

Så då gjorde vi det!
Mia, Alexander, Maja

Sen var det dags för grimaser! Jag vill inte såra dem genom att säga att de faktiskt inte blir ett dugg läskiga utan bara visar än mer hur söta de faktiskt är!

Rätt vad det var så hörde vi hur det mullrade skönt i skogen. Efter en stund rullade det här ekipaget in på tomten. Äldsta ”barnet” i huset, Anders, hade tagit sig en söndagstur ut från stan!

Man kunde dock inte se att den färdats många mil. Hans Harley glänste ikapp med solen! Pappas hus reflekterades mot den som vore den en spegel.

Anders verkade tycka (precis som alla vi andra syskon) att det inte alls är dumt att hälsa på föräldrarna och få sig lite kaffe och surra en stund.

Vi lär vänta med att åka hem till stan idag. Ryktet säger att det är ”en del” andra som också varit ute i skärgården så här under långhelgen och köerna är låååånga. Per och jag sitter därför och tar det lugnt och myser ett par timmar till. En bra söndag helt enkelt!

TISDAG

Dagens morgonpromenad skulle av någon anledning gå ut genom den här grinden. ”Det vore ju så mysigt att ta ängsvägen till Rådmansholmen”. Så vi öppnade grinden in i fårhagen och gick in…

Där visade det sig att det inte alls var någon bra idé. Förutom att vi fick se ett rådjur som nog trodde att den blev osynlig om den stod helt stilla, så fick vi hela skorna fulla av vatten. Ängen var inte direkt torr. Det var bara att vända in i skogen igen och ta sig hemåt. Klafs. Klafs. Klafs.

Per tog sig ut på en joggingtur, men jag bytte om till torra strumpor och skor och gick över till pappa. Där var han och Alexander i full färd med att ”fixa” grejer i trädgården. De tog t.ex. ut utemöblerna till gäststugan och vattnade salladslandet. Det är så sött att se hur Alexander verkligen vill hjälpa sin farfar.

Alexander jobbade dock inte bara. Han lekte med bollar också!

På altanbordet såg jag bevisen för att barn alltid är som barn alltid varit. De plockar blommor utan skaft 🙂

Igår när vi la i båten i plurret så började Maja prata om att hon ville åka båt. Det var vi ju tvungna att göra något åt, så före lunch tog vi ut hela familjen Erlandsson i Bubbel för en tur runt ön.

Vi åkte motsols runt Blidö och båda barnen var löjligt glada över att åka fort. Vi vuxna var inte så ledsna vi heller i och för sig.

Maja verkade nöjd med båtturen.

Alexander likaså.

Glada och Soliga i Blidösundet.
Foto: Frida Erlandsson (iPhone)

Henrik och Maja.
Foto: Per Hertz (iPhone)

Maja och Majsan
Foto: Frida Erlandsson (iPhone)

Idag blåste det en hel del på havet, men hemma vid bryggan syns det nästan inte alls.

Vi stoppade om Bubbel och sa ”Hejdå”. Nu får hon vila i tre dagar innan vi är tillbaks igen.

Vila gjorde även Maja. Hon hade somnat redan under båtturen. När Henrik la henne i cykelkärran sova hon bara vidare….

För ovanlighetens skull så kände vi oss klara med ön redan efter båtturen och började packa ihop oss för att åka hem. När vi kom ner till färjan tog jag den här bilden eftersom vi har en uppsjö av stubbar. Det här kanske kan vara lösningen?

När vi kom över till Yxlan så hamnade vi direkt i en kö utan dess like. Alla de här bilarna väntar alltså på att få åka med nästa färja. Eftersom färjorna kör skytteltrafik när det är så här mycket trafik är det mycket sällsynt att se såna här långa köer. Visst brukar man få vänta, men inte på det här sättet. Vi förstod ganska snart att något var fel. Kön rörde sig nämligen bara var 25:e minut. När färjan kör skytteltrafik brukar det vara ett intervall på ca 15 minuter. Konstigt!

När vi till slut, efter en timmes köande på Yxlan, kom med nästa färja insåg vi att färjan måste vara trasig på något sätt. Den liksom smög över sundet. När jag kikade ut genom bilrutan såg jag dessutom Blidöfärjan komma åkande runt udden. Den hade alltså gett upp, när den inte ens kunde lämna av bilar på Yxlan (eftersom kön gick ändå ner till färjläget och bilarna inte ens kunde komma av färjan) och åkt runt till Furusund själv. Det är inte heller ofta som det händer….

Det tog tid, men nu är vi äntligen hemma! Här hemma hittade vi tyvärr Emma jättedålig i magsjuka. Stackarn får inte ens behålla vatten eller Resorb. Just nu känner jag mig som en usel mamma som inte kan hjälpa henne….

Det här är nästan en annons…

Internet. Bra grejer. Där kan man läsa om vad som kan vara fel när man inte får in sina söta kattbilder på sin blogg, eller exakt så kanske det inte stod, men det stod grejer i alla fall som nu hjälper mig att få in bilder på folk och fä (dvs. mina kära släktingar och de söta kattungarna).

När vi kom till syrran idag så satt Tilda redan och gosade med kattungarna. Hon tyckte det var svårt att hålla sig ifrån dem och jag förstod henne verkligen!

När kattungarna skulle sova hos sin mamma stod Tilda med sin mormor och väntade på att de skulle vakna…

Brorsan Noah stod också och väntade. På glatt humör – Han ska ju få en katt! Inte idag, men när de blivit tolv veckor gamla.

Ida bor ju med katterna så hon berättade för oss hur man ska vara med de små 3,5 veckor gamla sötnosarna. Katterna alltså. Ida är ju också en sötnos!

Clara vill inte vara med på bild, så hon smyger bakom pelaren. Hon berättar dock också glatt hur man hanterar de små liven.

Å de där små liven…. Är de inte söta så säg?? Om jag minns rätt så är det här Smulan.

Så här ser det ut när vi har en miniatyrsläktträff! Vi var ju bara tre syskon på plats så vi var inte så många. Ni kan ju tänka er hur det skulle se ut om de andra fem kom med sina familjer 🙂 Fullt hus!

Den här lilla kissemissen är svårfotograferad eftersom den är helt svart. Kameran har mycket svårt att förstå var det svarta börjar och slutar och vill oftast inte fokusera alls. Undrar om den heter incognito i mellannamn? Jag får för mig att det var den här som Clara kallar för Björn bara för att den ser ut som en…

TVÅ SÅNA HÄR SMÅ SVARTA KATTUNGAR ÄR TILL SALU. Om nio veckor kan man få en eller två såna här lurviga små saker hem till sig om man vill. Hör av er här på bloggen så kan jag sätta er i kontakt med de nuvarande ägarna dvs. syrran.

Den stolta kattmamman, Ichigo, tar bra hand om sina fem ungar, men blir bara smalare och smalare. Det är inte lätt att vara en liten katt och få fem ungar! Idag matade vi henne precis hela tiden. Hon fick äggulor, falukorv, kattmat, kattungemat och filmjölk. Allt gick ner i rasande fart.

Drygt tre veckor gamla har kattungarna nu öppnat ögonen och stapplar omkring så bra de kan. De tar sig inte så långt eftersom de nästan kravlar fram, men det är stor skillnad sen sist jag såg dem. Här är det Strumpan som är på väg på äventyr.

Blåa fina ögon har den här lilla kaksmulan.

Jag har fått lära mig att när kattungar är så här små, så har de ännu inte lärt sig hur man drar in klorna.

Jag vill ha kattunge inser jag. Det går inte, men drömma går ju…

Vem kan motstå en sån här liten?

Gång på gång var det dags för mat.

Ibland slet jag mig från katthörnan och gick utomhus där det också var full fart. Idag skulle syrran och hennes man nämligen gräva ett långt dike för att kunna plantera syrenhäck.

Två av mina småsyskon.

Pappa var där och grävde (självklart eftersom han ALLTID hjälper sina barn med allt de behöver hjälp med). Här tar grävarna en välförtjänst mikropaus.

Solen sken och det kändes verkligen vårigt idag.

Man mår ganska bra när man tittar på när folk jobbar insåg jag!

Det gjorde min svåger också. Tittade på och njöt alltså!

Likaså Per.

Jag tog mig en sväng runt på det som ska bli en fint tomt och då hittade jag de här.

Pappa han grävde vidare…

Tjugo meters dike är inte så lätt att gräva när det ligger stenar PRECIS överallt!

Till slut gick jag in. Ni förstår ju varför.

Efter några timmar sa vi dock hejdå och åkte in till Norrtälje och åt sushi.

HEJDÅ vinkade Strumpan åt oss!

Påskafton (med extra mycket Alexander)

Tidig morgon på ön.
Marcus har hittat lite underhållning i form av teknik.

Påskaftonsvädret kan man inte klaga på!!

Jag älskar sandstränder. Jag blir sååå badsugen.

Det ser ju så bra ut.

Vackert liksom.

Som om det vore sommar.

Fast det är det inte!

Alexander påstår att ”han inte alls fryser” när han gräver ner sina händer i sandlådesanden. Hur jag än försöker att truga med vantar så vägrar han.

Lillsyrran är smartare.
Påklädd för årstiden.

Tuff tjej.

Till slut fick vi dock på vantarna på lillkillen också 🙂

Baka baka, liten kaka!

Våra soptunnor har haft en förmånga att blåsa omkull, men nu är det slut med det! Pappa har byggt ett litet soptunnehus till dem. Tack!!

Påsk = Påskägg

Och fika!

Igår visade jag en Majakavalkad här på bloggen så idag blir det många bilder på Alexander. Det ska ju vara rättvist!!

Maja får såklart vara med hon också. Bara inte lika mycket..

Skriet av Edvard Munch?

Tänkaren.

Far och son.

Lyssnande.

Kärlek, när den är som bäst!

Alexander

Sötnos.

Bus.

Min lillebror. Alexanders pappa.

Är han lik sin far?

Per har varit ute nästan hela dagen och räfsat löv på tomten. Ett tag såg det ut som om enorma mullvadar hade flyttat in på tomten. Nu är de dock borta.

Knytis-påsklunchen åt vi hos Pappa och Kina.
GOTT!

Rätt vad det var knackade det på dörren och där stod de sjungande påskkärringarna som jag faktiskt väntat på. Varje år kommer de med hemritade påskkort och sjunger för oss i stugorna. Vi fyllde deras korg med massor av godis och hoppas på att få se dem även nästa år.

Sen var det dags att gå av lite av lunchen.

Vi gick ner till vattnet och Alexander var glad för att huggormar inte kommer upp ur sina hålor när det är kallt utomhus. Han verkade inte gilla ormar. ”Men jag är inte rädd för T-Rex eller drakar” 🙂

Nere vid båthamnen höll grannarna på att värma upp bastun. I väntan på rätt temperatur tog de en öl i solen lutade mot bastuväggen. De såg inte ut att lida.

Vi andra gick ut på bryggan istället.

Där vi satt och funderade på om det kommer bli något bryggslut att sätta badbryggan på eller om vi kommer få hoppa i från stenarna. Om tre veckor är det dags för premiärdoppet ju… (Den yttre delen av bryggan gick sönder i höststormarna.)

Det här vädret gör mig helt sjuk av längtan efter att få sätta båten i sjön. Tyvärr är det riktigt kallt utomhus så det är inte så kul att pyssla med båten. I morse var det t.om. is på vattnet inne i båthamnen. Men ändå….

Marcus kan kasta mackor hur långt som helst.
Varför har jag ingen som helst sådan begåvning?

Självklart försökte Maja och Alexander också sig på stenkastning.

…och sandkastning…

Good guy? Bad guy?
Hur som helst – min make.

”Här finns många stenar”

Lyllo honom!!! Han har lagt i båten!

Maja och Alexander kastade större och större stenar (Lugn – Där det redan var stenigt på botten. Jag hatar när ungar kastar sten på sandbotten!) Kolla den som Maja har i handen. STOR.

Det här plasket har dock deras pappa fixat!

PLUMS

Påsken fortsätter…

Skärtorsdag hos min syster

I går var jag och Per hemma hos min lillasyster och hennes familj. Vi tyckte att det var dags att umgås utan att någon fyllde år, några julklappar skulle delas ut och utan att ha hela huset fullt av människor. Det var en bra idé! De var otroligt avslappnade och gjorde det lätt för oss att vara gäster. Vi stannade ända tills idag, så för att inte var otrevligt mot dem igår, så bloggar jag om det idag.

En grej som fick ganska mycket fokus under besöket var de här små liven:

Syrran har alltså en katt som fått fem kattungar!!
Hur mysigt som helst! (Trots min allergi)
En del av dem hade öppnat ögonen.

Här hålls den ljusaste ungen av min systers varsamma händer.

Tre kattungar är riktigt mörka.

På eftermiddagen slet sig syrrans ungar från kattungarna och vårt sällskap för att bege sig ut på påskkärringpromenad. När de kom tillbaks såg kaffepannan riktigt tung ut, så det var nog en givande tur 🙂

Vi vuxna slet oss faktiskt också och gick ut på en långpromenad där vi nästan höll på att trampa ner den här lilla snyggingen:

Den lilla kattmamman bor i en kartong med sina ungar och oftast lät vi henne faktiskt vara, men ibland kunde vi inte låta bli att lyfta på handduken och se vad som fanns i den…

Ibland lyfte hon dock ut ungarna ur lådan och la dem på andra ställen. Vad jag förstår så lägger hon dem oftast under eller i saker, vilket gör att familjen hittar kattungar lite här och var. I morse lade vi dock ungarna på köksmattan och mamman kom direkt efter för att passa dem.

Kattungarna å andra sidan kröp mest ihop i en hög och bara gosade på som om ingenting hade hänt.

Till slut tyckte mamma att det var dags att gå tillbaks till kartongen och började bära tillbaka unge efter unge i nackskinnet.

Jag hann dock fotografera några ungar medan hon höll på.

Söt va?

När jag höll på och packade ihop min väska så kom kattmamman faktiskt upp med en unge till mig. Hon lade henne på golvet bredvid mig och lade sig själv bredvid för att vila. Jag passade såklart på att fota den lilla ungen.

Till slut trotsade jag t.om. allergin och plockade upp den.

Foto: Per Hertz

Innan vi lämnade min systers hus för att åka och handla den sista påskmaten och bege oss ut till ön så ställde jag och min syster oss på hennes balkong och njöt av vädret och utsikten.

Tack för besöket syster!

F A M I L J E K A L A S

Idag var det dags att fira Marcus 20-årsdag med familjen.
Det gjorde vi i Vitsippan på Blidö.
Här ser vi födelsedagsbarnet och hans flickvän.

Per hade lagat lunchmat av rang (jag hade hjälpt till lite också…). Det var en buffé som verkligen inte gick av för hackor. Allt var klart. Det enda som saknades var gästerna.

Tyvärr var det många i familjen som inte skulle komma, men jag insåg när jag tog fram de arton tallrikarna, de trettiosex besticken och de arton glasen, att vi nog skulle bli hyfsat många ändå. Inte med vår familjs mått mätt, men ändå…

Strax före tolv kom gästerna!

Anton busar i Emmas våningssäng.
Pappa David håller sällskap.
I storstugan pratas och kramas det.

Presentöppning

Systerkram – Jag och Susanna.
Kina i samtal med födelsedagsbarnet
Syster Catrin!

Besök i trädgården

Syster Anna och Syster Susanna kramas.
Syskonbarnen underhålls av elektroniken.

Bror Henrik och Syster Susanna kramas.
Anna får iPadutbildning av lille Noah, Tilda håller koll.

När kalaset började gå mot sitt slut tog några av oss en kort promenad.

Solen sken ju som en tok så vi kunde inte låta bli.

Syster Catrin och Svåger Daniel kan inte ens titta, så stark är solen.

Tillbaks uppe vid Vitsippan igen så fascineras vi över hur snabbt det växlar mellan sommarkänsla och vinterkänsla och vilket fint mönster den stora tallen gör på vårt hustak.

Några kramar och vinkningar senare var huset tomt. Per gick och la sig på soffan och jag gick ut och gick. Första bilden blev på en gran och solen bokeh.

Andra bilden blev på solens glitter i havsytan och på vassen.

Även förra årets vass, helt utan översta topp, fick vara med på bild.

I strandkanten, i sanden, hittade jag dessa vårtecken. Tussilagona hade dock slutit sig helt eftersom det bara var en plusgrad utomhus.

Kallt, men vackert.

Så kallt att vattendropparna stelnat och blivit till isdroppar.

Med iskalla fingrar knackade jag på hos Pappa och Kina. I deras varma hus såg jag de här påskliljorna. Vårtecken!

I trädgårdarna på ön ser man även detta vårtecken:

Tack för idag, alla ni som var här!!

Sommartider, Hej Hej! Sommartider!

Oj, vad skönt det är att vara på ön!! När solen skiner och fåglarna kvittrar finns det verkligen ingenting som mäter sig med skärgården! Idag har jag försökt att vara utomhus så mycket jag bara kunde så jag har räfsat rent en del av tomten från kvistar, barr och löv. Det blir ju en del ”skräp” på tomten när man fällt träd… Nu har vi gräsmatta runt huset igen och jag har fått mycket syre på köpet. Visst finns det mer att räfsa, men det kommer fler helger 🙂

Per och jag är faktiskt kvar på ön fortfarande i ett försök att dra ut på helgen. Dessutom säger ryktet att huset inne i stan är fullproppat med artonåriga tjejer som gör sig i ordning för studentskiva så vi avvaktar med hemfärden en aning…

Här kommer några bilder från min dag så här långt!

Vi slutade elda ris vid halvtre tiden igår. Det brinner fortfarande i askan ett dygn senare. Man förstår hur det uppstår gräs- och skogsbränder…

Vi har som sagt eldat ris och släpat kubbar i helgen. Det ligger dock kvar en hel del i högar på tomten. Vi ska släpa dem till huggkubben och sen vet vi vad vi har att göra i sommar…

Hur jag än försöker beskriva skärgården som ALL GOOD, så har jag faktiskt ett problem. Det stavas P O L L E N. Oj, vad jobbigt det är när det blir vår! Jag har pumpat mig full med tabletter, nässpray och ögondroppar, men det kliar och svider ändå. Ordentligt. Hua! Här är boven:

Igår när min syrra Susanna och hennes man Daniel hade varit nere vid stranden så försökte de beskriva ett konstigt fenomen av flytande vassbitar. ”De stod liksom upp och flöt”. Det lät ju lite underligt, men idag fick jag se det med egna ögon! Varför gör de så där? (Sandbotten gör mig badsugen….)

Snödropparna har ploppat upp på Pappas och Kinas tomt. (Jag har inga planterade blommor på mina ägor…)

Tilda i sin Buff – cool huvudbonad.

Noah – Cool i sig själv 🙂

Fikapaus på Erlandssons värme- och kaffestuga

Jag är tacksam för att SMHI ofta har fel vad gäller väderleksrapporter. Enligt dem skulle det vara mulet både igår och idag. Så har dock inte varit fallet!

Jag längtar tills man kan gå barfota här och inte som idag, i gummistövlar.

Blått. Vått.

Alen må ha pollen, men den kan vara vacker också så den är nästan förlåten.

Och ja, jag minns att det är sommartid nu. Jag vet t.o.m. vad klockan är! Vet du?

Goddagens Blidö!

Idag var det återigen dags att försöka sig på operation ”rensning av tomten”.
Det såg ut så här när vi började.
Jag drog riset från tomten till brasan.
Per han eldade och eldade…

Tio i elva kom Susanna och Daniel ut till ön och de hoppade raskt in i jobbarkläderna och hjälpte oss att bli av med ”skräpet”.

De hade självklart med sig sina barn!

TILDA

När det var dags för kaffe ropade Pappa och Kina över oss till dem. Där möttes vi av uppdukat bord på altanen. Syster Anna var där med sin familj också! Eftersom det är våffeldagen imorgon så tyckte pappa att man kunde tjuvstarta med lite våfflor. Det tyckte vi också 🙂

ANTON

Ett hjärta!

Noah och Tilda i sina bästa ”ut-och-jobba-kläder”

När ryggarna började värka belönades vi med en riktigt god Amarone.
Vi satt ute på altenen i solen och mös.

Vid lunchdags var det alldeles för mycket drag på brasan för att barnen skulle kunna grilla sina korvar. Det visade sig dock gå bra att grilla över en vanlig kolgrill också 🙂

De övervakades av sin ömma moder.

Susanna

Vid skymningen såg havet ut så här.
(För er som såg morgonblogginlägget så kan jag meddela att alla isflak nu var helt smälta)

Nu är jag trött i kroppen och sätter mig i soffan och känner mig nöjd med dagen.

Trevlig lördagskväll!