Etikett: Skärgården
Det som händer på och i anslutning till ön, helt enkelt!
Juldagen
Idag vaknade jag av att jag hörde barnröster. Det är inte ofta jag vaknar av det ljudet, så jag klev upp för att komma närmre. Det var min systers barn som hade vaknat och börjat dagen. Dagen som fylldes av snö och lata minuter. En härlig juldag!
Söndagsfika vid bastun
Söndagsförmiddagar på Blidö innebär ofta en kaffepaus vid havet. Jag tror det var Henrik, min lillebror, som införde detta för några år sedan. Det är en trevlig liten tradition som vi utförde idag. Det är ju söndag!
Blåsigt
Oj, vad det har blåst idag! Det var dock inga problem för vi bara klädde på oss en hel hög av kläder och drog på mössor så var det skönt i alla fall.
Nere vid havet var det gäss på havet och fåglar i luften ovanför.
Vi konstaterade också att muddermassorna, som består helt och hållet av sand, har gjort så att vi nu har en enorm beachvolleybollplan som väntar på oss!
Vi stod och njöt av att känna hur vinden slet i våra kläder…
…och i seglen för de som utnyttjar sådana här dagar på olika sätt. Här har vi vindsurfing.
Här har vi kiteboarding!
De här fyra killarna använder inga segel. De har ju vingar! 🙂
Muddring, September 2014
Under veckan som gick så har det muddrats i hamnen. Jag var ju väldigt nyfiken på hur det skulle gå till, så pappa har varit snäll och dokumenterat vad som hänt medan jag har varit i stan och jobbat. Jag fick låna kameran för att kika på bilderna och var fräck nog att stjäla några av dem för att visa här på bloggen. Jag hoppas det var ok…
Nu är nog inte merparten av mina läsare speciellt intresserade av muddringen, men jag vet att några få är det och jag tycker det är superskoj, så här kommer bilderna:
I morse gick Per och jag ner till bryggan för att se hur det ser ut idag. Här kommer några bilder som visar att de nog inte är klara ännu. Alla maskiner står kvar.
De här dunkarna har de nog haft drivmedel i. De låg spridda för vinden över ett stort område och i vattnet, så Per samlade ihop dem och jag band fast dem i en tall. Vet inte om det var rätt, men det var fel att lämna dem som de låg i alla fall….
Per gick ut på piren för att kolla hur djupt det var vid inloppet nu och tydligen var det stor skillnad och det kommer inte vara några problem för Jannes båt att ta sig ut och in i hamnen nästa sommar. Detta är ingen segelbåtshamn, men nu kommer den funka!
Sista dagen på sjön för i år…
Det var med blandade känslor vi idag tog oss ut på det stora blå. I dag var nämligen sista dagen för året som vi kan åka ut med båten. I morgon ska vi ta upp den för vintern. Detta eftersom det ska börja muddras i hamnen på måndag morgon. Dessutom är det ju faktiskt höst och då ska ju båten alltid upp för vintervila.
Efter förmiddagsfika hemma hos Pappa och Kina åkte vi alltså ut med Bubbel. Vi hade tänkt åka upp till Arholma, men det visade sig att dimman låg för tät för att vi skulle våga oss så långt i den. Det ska ju kännas säkert när man är på havet..
Det var aldrig riktigt klar sikt idag. Vart vi än åkte kändes det liksom…”suddigt”. Vackert var det dock ändå. Vi stannade ute så länge vi vågade innan dimman började rulla lite för nära oss, då åkte vi hemåt igen.
Dag i skärgården i sol och shorts
Det visade sig att pappa och Kina, som ju bor grannar med mitt fritidshus, inte skulle vara på ön idag. Nä, istället tänkte de åka in och passa min brors febersjuke son. De är såna snälla människor de är. De har alltid varit en stor, och viktig, del i alla sina barnbarns liv. De har varma hjärtan!
Jag har därför varit helt ensam idag. I alla fall hittills 🙂 Det gjorde att jag tog mig en liten tur runt ön, åkte till affären och, självklart, var utomhus med kameran i högsta hugg i några timmar. Här är några få bilder från ”bildrullen”.
Hela vår tomt är full av olika svampar. Det är faktiskt lite skrattretande att se. Pappa säger att det beror på att vi har näringsfattig jord…. Ooops! Fast att gödsla och greja på tomten är verkligen inte min eller Pers grej. Nä, vi är hellre på altanen eller i båten än knegar i trädgården. Så låt svamparna gro!!
Här har jag tagit en sväng upp till Bromskär och man ser att diset inte riktigt släpper taget även om solen är framme och värmer så mycket att jag svettas fast jag bara har shorts och t-shirt på mig.
Trots värmen kan man lätt se att det är höst. Till exempel så är björkens löv inte helt gröna längre…
Så var det ju det där med svampar… Just den här växer på pappas tomt.
Precis som det här…
…och det här goda…
…och de här mumsiga!!
Ormbunkar har alltid fascinerat mig. Jag gillar plupparna på undersidan av bladen och självklart alla bladens exakta placering.
Här är jag ute och går på hala stenar längs med stranden. I horisonten ser man Salskären och Sundaskären.
Jag missade blomningen i år, men här ser vi de fina bladen och bären på vackra Olvonbusken!
En av våra grannar brukar reta mig och säga att jag säkerligen har tusentals bilder på ”hans utsikt” eftersom jag alltid går omkring med min kamera och fotograferar. Idag såg jag honom sitta på sin altan när jag gick förbi, så då stannade jag och tog den här bilden ovanför bara för att ta ytterligare en! Lasse har ju en fantastisk utsikt!!
Femtio meter senare stannade jag tvärt när jag insåg att jag hade sällskap. Den här ormen slingrade inte iväg när jag kom närmare. Väldigt konstigt… Istället lyfte den huvudet två centimeter från marken och tittade på mig. När jag kom närmare rörde den sig en aning framåt MOT mig. Ovanligt även detta. Jag försökte se om den var skadad eller nåt, men kunde inte se något fel på den. Jag stod där länge och försökte komma så nära så att jag kunde få en riktigt bra bild, men tyvärr krälade den mot mig varje gång jag gick ett steg närmare den. Jag kunde inte se vare sig de gula karaktäristiska fläckarna på huvudet (snok) eller zick zack-mönstret på kroppen (huggorm) hur jag en försökte, så det får mig att tro att detta var en huggorm. Det finns ju huggormar utan mönstret, men det finns inga snokar utan det gula. Till slut vände jag i alla fall om och lät honom ha stigen för sig själv. Jag gick hem, bytte objektiv på kameran (för att komma närmare) och gick tillbaks till platsen, men då var han/hon borta. 🙁
De här bilderna som jag tog på min besvikna promenad hemåt är därför tagna med mitt gamla teleobjektiv. Jag var för lat för att gå hem och byta igen 🙂
Om jag ska tatuera mig någon gång, så ska det nog vara en trollslända. Jag gillar dem!
Svampar, svampar och svampar…
..och det här är ändå bara ett urval av de tusentals som växer på vår tomt 🙂
Morgon i skärgården, dimman och nakenskruden
Jag vaknade innan klockan ringde. Ja, jag hade faktiskt ställt klockan på kvart över åtta, bara för att inte riskera att sova bort hela min härliga fridag. Nu vaknade jag alltså klockan åtta och hoppade direkt in i shortsen. Ja, jag borstade inte ens tänderna innan jag var ute ur huset. Ute på tomten såg jag dimman mellan träden, men jag såg också hur solen verkligen tänkte vinna kampen mot den.
Jag hade tänkt gå till ängarna för att se dimman ligga tät, men drogs som en magnet åt andra hållet. Havet kan jag inte hålla mig borta från. Det går bara inte. Ängen får vänta..
Jag blev inte besviken. Det var tyst och alldeles stilla. Inga mänskliga ljud hördes. Här var det bara natur.
Inne i vassen låg dimman kvar och lurade, men solen jobbade hårt för att ta bort det sista av den och kvar låg ett dis som är svårt att beskriva.
Vattnet var så stilla att det verkligen var, som klyschan, som en spegel! Det är svårt att avgöra var vattnet börjar och slutar. Det är dock en vattenlinje på denna bild här nedanför. Lovar.
På måndag ska det börja muddras här. Det ska inte bli djupt, men det ska bli djupt nog för båtarna som bor här. Idag såg jag att de flesta redan tagit upp både båtar och y-bommar. Sist att ta upp båt är jag och Per. Den andra båten som låg kvar där nere idag, ska tydligen bara byta brygga en stund medan muddringen sker och sen lägga sig på plats igen. Riktiga skärgårdsbor tar ju helst inte upp sina små båtar ur plurret om man inte måste. Jag räknar mig som en sådan och mår därför lite illa över att ta upp Bubbel, men hon kan ju behöva vila lite efter en hektisk sommar.
Här ser ni en av anledningarna till varför det behöver muddras. Här ska det ju ligga båtar. Det är inte meningen att det ska vara sandstrand här 🙂
I skuggan låg dimman kvar längre än den gjorde ute i ”det fria”. Solen måste till för att få bort den. Här låg den kvar och var fin. Tycker jag i alla fall.
Trots att jag stannade mest hela tiden för att titta på allt vackert jag passerade, så kom jag till slut ut till badbryggan på bryggans yttersta spets. Utanför bryggan såg jag den vita fendern som är fastknuten i flytbryggans kedja. I övrigt var det tomt. Helt tomt. Inte en själ i sikte….
Ja, men då kan jag ju bada, tänkte jag….och tog av mig kläderna och gick ner i vattnet (med kamera och allt – säg inget till min make….tänk om den blivit blöt!!)
Å andra sidan var risken att den skulle bli blöt väldigt liten. Ni ser ju hur ”vilt” vattnet var idag….Inte en krusning.
Jag insåg att det var varmare i vattnet än i luften. Det borde jag ju förstått med tanke på dimman, men men…. Jag hade ingen termometer med mig, men jag gissar att det var runt 15 grader.
Det är nog högtryck nu. Det var nämligen otroligt grunt vatten idag. Där vattnet i normala fall går till axlarna, gick det idag bara till midjan.
Jag älskade det ”suddiga vädret” och det klara vattnet. Här ser man tydligt att det är sand på botten, men man ser inte öarna tydligt. Konstig vy liksom..
Om jag skulle göra illa mig nu och gråta resten av dagen, så kan jag ändå inte klaga. För den här dagen har redan gett mig så mycket. Vilken härlig start!!
Detta är jag i ett nötskal. Eller kanske i ett hav. Hur som helst – här mår jag bra!!!
Det ger mig så mycket att bada att jag t.om. badar fast det är spindelväv på badstegen. Då fattar ni kanske hur mycket jag älskar vatten!!!
Till slut gick jag upp ur det blå. När jag hörde fiskarna slå mot vattenytan inne i hamnen, kände doften av hav och lät solen värma min svala kropp, så tackade jag tyst mina föräldrar, och mina morföräldrar före dem, att de valde att bo här ute i skärgården så jag fick detta med bröstmjölken. Vad är stan, mot detta???
När jag lufttorkat och klätt på mig vände jag inåt land igen och såg dessa två välbekanta tallar spegla sig i hamnens vatten. Det var jag såklart tvungen att fotografera.
Men vad är upp och vad är ner???
Semesterdag 4
En dag i skärgården. Helt själv. Det är en bra dag när solen skiner.
Jag har mest suttit i en solstol och läst, men jag tog en liten promenad längs med vattnet. Här nedan kommer bilderna från den turen. Skrolla helst inte bara igenom dem. Ta er tid att titta. Det är då bilder är vackra 🙂
Fast mest satt jag faktiskt i den här stolen och läste 🙂
Semesterdag 2
Jisses, vad bra vi har det här på ön! Idag har vi badat, solat, gått en skogspromenad och läst böcker. Martina har dessutom klippt hela vår gräsmatta ”bara för att det är skönt”. Bra dag!!
