Gnistrande blank

Det där med att jag ALLTID har minst en kamera på mig har börjat sätta sina spår. Jag kan knappt gå i närheten av två av mina favoritobjekt innan de kommer och ber mig att fotografera dem. Idag ville de att vi skulle sitta i altandörröppningen hos pappa och Kina och posera.

Så då gjorde vi det!
Mia, Alexander, Maja

Sen var det dags för grimaser! Jag vill inte såra dem genom att säga att de faktiskt inte blir ett dugg läskiga utan bara visar än mer hur söta de faktiskt är!

Rätt vad det var så hörde vi hur det mullrade skönt i skogen. Efter en stund rullade det här ekipaget in på tomten. Äldsta ”barnet” i huset, Anders, hade tagit sig en söndagstur ut från stan!

Man kunde dock inte se att den färdats många mil. Hans Harley glänste ikapp med solen! Pappas hus reflekterades mot den som vore den en spegel.

Anders verkade tycka (precis som alla vi andra syskon) att det inte alls är dumt att hälsa på föräldrarna och få sig lite kaffe och surra en stund.

Vi lär vänta med att åka hem till stan idag. Ryktet säger att det är ”en del” andra som också varit ute i skärgården så här under långhelgen och köerna är låååånga. Per och jag sitter därför och tar det lugnt och myser ett par timmar till. En bra söndag helt enkelt!

Min dag!

Jag började min morgon med att packa min väska så att jag var helt redo för båtfärd. Efter det gick jag över till Pappa och Kina. Där träffade jag Maja som var ute och lekte. Hon kom och kramades (värme till mitt hjärta) och sen såg hon att jag hade en kamera hängade från höften och sa ”Ta bild på mig!”.

Första bilden blev med solen i ögonen och hon klagade. Vi fick alltså vända på steken och då blev hon nöjd.
 

Tillräckligt nöjd för att gå och sätta sig i sandlådan igen med sin bror. Hon fick dock börja med att tömma skorna på sand.

På vägen hem till mig tittade jag uppåt och njöt av körsbärsträden. Eller är det bigarråer?
 

Jag gick hem och hämtade min väska och min flytväst och begav mig mot stranden. På vägen hittade jag de här: BOVEN TILL MIN ALLERGI!!!

Nere vid stranden mötte jag den här fjärilen som på långt håll är jättesöt, men på nära håll så är den ganska läskig va??

Precis som den här anses vara superful, men egentligen är ganska vacker!

Till slut kom vi i alla fall ut på böljan den blå och både Per och jag njöt i hundranittio!!!
 

Vi började med en tur ut till vår favoritö för att kolla hur det ser ut när den är obefolkad. Vi har nämligen inte kunnat gå iland på just det här stället en enda gång. Det är ALLTID upptaget! (Någon gång ska vi gå upp klockan sju på morgonen och hinna först. Då kan du komma hit efteråt Carina och dela udden med oss. VÄRSTA GRYMMA utsikten och flata sköna hällar att sola/äta/leka på.)

Vi rundade udden och såg att vi faktiskt inte var ensamma på havet.

När vi tittade åt andra hållet såg vi något grönt…

…som inte ska ligga på land. Ajdå! Vi måste nog ringa Sjöfartsverket. En prick är på glid!

Vart man än tittade så såg man något intressant. Lååångt där borta såg vi t.ex. två havsörnar. De flög dock iväg långt innan vi kom fram, så här får ni se en otroligt inzoomad bild.

Det enda vi inte fick se idag var sälar. Det blåste nog för mycket för att de skulle vilja ligga på den här läskiga grynnan.

Blåsten gjorde faktiskt att vi drog oss inomskärs igen. Vi åkte till bryggan som brorsan och hans kompis håller på och bygger. Inget kaffe smakar nämligen så gott som det som intas medan man tittar på när folk jobbar!

När jag tittade åt andra hållet så log jag lite: Inlandsisen måste ha skrattat när de placerade den där stenen precis där….

Efter en god fika drog vi på för fullt hemåt!

Bra saker: Kattungar, Småungar, nytt tjockvin, skärgård!

Eftersom vi sov över hos våra vänner i Rimbo i natt, så passerade vi ju Norrtälje på vägen ”hem” till Blidö. Vi passade därför på att göra ett data- och mobiltelefonsupportbesök hos min mamma och ett kattungebesök hos min syster.

Hur ska vi någonsin kunna passera min syster utan att svänga in och gosa med de här söta godbitarna?
 

 

 

Per plockade upp Strumpan och man kunde se på ögonen att det nog var bekvämt där…
 

Sen kan man ju inte vara kvar i famnen hur länge som helst för det finns ALLTID något annat som är mer intressant…

Smulan ville nästan inte alls gosa. Världen är ju så spännande och måste upptäckas. Vi lyckades dock fånga henne på några bilder!

 

 

Mamman har bråda dagar med alla sina kattungar!
 

NI VET VÄL ATT EN AV DE SVARTA KATTUNGARNA
FORTFARANDE ÄR TILL SALU??

När vi kom ut till ön fick vi träffa lilla Maja. Hon hade varit hos sin farmor och farfar hela dagen eftersom hon inte får gå på dagis. ”Jag har vattkoppor här, och här, och här!”

Erlandssons dagis är väldigt fritidspedagogtätt. De kör nämligen med två vuxna per barn och aldrig har väl Maja haft det så bra som när hon är sjuk 🙂

Idag åt hon t.ex. rabarber och hallonpaj som farmor bakat. Det var gott och var tvunget att sugas in med fingrarna. Farfar fixade dock bort det kladdet!
  

Ni vet att jag gillar tjockvin, eller hur? Ni vet säkert också att jag gillar ett vin som heter Appassimento Tommasi (89kr). Det är grymt gott!!! I helgen har vi hittat en ny favorit som ni verkligen behöver prova om det är så att ni gillar tjockviner. Det heter Castelforte (75kr) och är faktiskt ännu godare än Appassimenton!!
 

Visst blir det lite mer sommar med blommor??
 

När solen skiner så känns det inte så fel heller….

I morgon bär det ut på böljan den blå!!

 

TISDAG

Dagens morgonpromenad skulle av någon anledning gå ut genom den här grinden. ”Det vore ju så mysigt att ta ängsvägen till Rådmansholmen”. Så vi öppnade grinden in i fårhagen och gick in…

Där visade det sig att det inte alls var någon bra idé. Förutom att vi fick se ett rådjur som nog trodde att den blev osynlig om den stod helt stilla, så fick vi hela skorna fulla av vatten. Ängen var inte direkt torr. Det var bara att vända in i skogen igen och ta sig hemåt. Klafs. Klafs. Klafs.
 

Per tog sig ut på en joggingtur, men jag bytte om till torra strumpor och skor och gick över till pappa. Där var han och Alexander i full färd med att ”fixa” grejer i trädgården. De tog t.ex. ut utemöblerna till gäststugan och vattnade salladslandet. Det är så sött att se hur Alexander verkligen vill hjälpa sin farfar.

Alexander jobbade dock inte bara. Han lekte med bollar också!

På altanbordet såg jag bevisen för att barn alltid är som barn alltid varit. De plockar blommor utan skaft 🙂

Igår när vi la i båten i plurret så började Maja prata om att hon ville åka båt. Det var vi ju tvungna att göra något åt, så före lunch tog vi ut hela familjen Erlandsson i Bubbel för en tur runt ön.

Vi åkte motsols runt Blidö och båda barnen var löjligt glada över att åka fort. Vi vuxna var inte så ledsna vi heller i och för sig.

Maja verkade nöjd med båtturen.

Alexander likaså.

Glada och Soliga i Blidösundet.
Foto: Frida Erlandsson (iPhone)

Henrik och Maja.
Foto: Per Hertz (iPhone)

Maja och Majsan
Foto: Frida Erlandsson (iPhone)

Idag blåste det en hel del på havet, men hemma vid bryggan syns det nästan inte alls.

Vi stoppade om Bubbel och sa ”Hejdå”. Nu får hon vila i tre dagar innan vi är tillbaks igen.

Vila gjorde även Maja. Hon hade somnat redan under båtturen. När Henrik la henne i cykelkärran sova hon bara vidare….

För ovanlighetens skull så kände vi oss klara med ön redan efter båtturen och började packa ihop oss för att åka hem. När vi kom ner till färjan tog jag den här bilden eftersom vi har en uppsjö av stubbar. Det här kanske kan vara lösningen?

När vi kom över till Yxlan så hamnade vi direkt i en kö utan dess like. Alla de här bilarna väntar alltså på att få åka med nästa färja. Eftersom färjorna kör skytteltrafik när det är så här mycket trafik är det mycket sällsynt att se såna här långa köer. Visst brukar man få vänta, men inte på det här sättet. Vi förstod ganska snart att något var fel. Kön rörde sig nämligen bara var 25:e minut. När färjan kör skytteltrafik brukar det vara ett intervall på ca 15 minuter. Konstigt!

När vi till slut, efter en timmes köande på Yxlan, kom med nästa färja insåg vi att färjan måste vara trasig på något sätt. Den liksom smög över sundet. När jag kikade ut genom bilrutan såg jag dessutom Blidöfärjan komma åkande runt udden. Den hade alltså gett upp, när den inte ens kunde lämna av bilar på Yxlan (eftersom kön gick ändå ner till färjläget och bilarna inte ens kunde komma av färjan) och åkt runt till Furusund själv. Det är inte heller ofta som det händer….

Det tog tid, men nu är vi äntligen hemma! Här hemma hittade vi tyvärr Emma jättedålig i magsjuka. Stackarn får inte ens behålla vatten eller Resorb. Just nu känner jag mig som en usel mamma som inte kan hjälpa henne….

MÅNDAG

Min dag började med fem timmars arbete vid datorn. Idag fanns nämligen en arbetsuppgift i kalendern som inte gick att skjuta upp. Den gick dock att utföra hemifrån så jag stannade kvar på ön. Jag satt i dotterns sommarsovrum, där vårt enda fritidsskrivbord står, och jobbade. Utanför fönstret såg jag hur ekorrarna skuttade i björkarna och hur pappa och Kina planterade sallad med mina brorsbarn. Solen sken och det var en ganska bra arbetsdag, även om jag nog längtade ut en hel del.

Per gick också upp tidigt imorse, men han åkte in till Norrtälje för att köpa bottenfärg till båten. När han kom hem hade han med sig sushi till vår lunch. Gott!

Efter att ha jobbat klart spenderade jag resten av dagen utomhus. Detta eftersom ”utomhus” är bästa stället!

Jag torkade av alla båtdynor och inspekterade alla ”båtgrejor”. Det måste ju vara rent och fint om man ska få ta ombord dem på Bubbel. Per är hård med sånt…

Hård ser han dock inte ut, när han slipar båtfärg. Mer åt det fåniga hållet va??

Pappa och jag gick ner till bryggan för att lägga i bommarna. Maja sprang i förväg.

”Blankt som en spegel”. Svårt att inte bli sugen på att lägga i båten…

SJUKT lågt vatten dock. Våra båtbommar lutar betänkligt neråt..

På vägen hem tog vi strandstigen och Maja lovar mig att hon kan stå på stenen utan att ”ramma”.

Hon hade rätt! Hon ramlade faktiskt inte!

Gullungen höll oss sällskap medan vi fixade med Bubbel (båten) och blev så här glad när hon såg mig komma gående. Hur kan man låta bli att tycka om en sån unge??

Per kämpade på med båten….

Alexander tyckte jag skulle gå och hålla honom sällskap…

”Ta kort nu!!”

Till slut var båten polerad och redo!!

Vi bad pappa följa med och så åkte vi till Bromskär. Där är det nämligen perfekt för att lägga i båtar.

Det gick faktiskt så fort att jag inte hann med att fotografera förloppet (man måste ju jobba ibland också).

När jag hade kört hem bil och båttrailer låg Per och Bubbel sedan länge i hamnen.

Vid det här laget såg fjärden ut så här…

…så självklart var vi tvungna att ta en premiärtur!!

Svartlögafjärden.

JIPPIE!!!!!

Trots sol och nästan stilla vind så visade termometern på fyragradigt vatten och man blev inte speciellt sugen på att bada. Dock blev man sugen på att åka mer båt!!

Vid en av våra favoritöar var jag tvungen att ta en bild som visar er varför den passar mig så bra. Ser ni vad botten består av???

BLÅ BLÅ HIMLAR OCH VATTEN!!
(och frid i sinnet)

Det blir ingen brasa idag. Jag firade nämligen årets första båttur med ett glas vin (och kan därför inte köra bil bort till brasan), men trots utebliven sång (vintern rasat ut osv…), så har det här nog varit en av årets absoluta höjdpunkter!!!! (hittills)

Det här är nästan en annons…

Internet. Bra grejer. Där kan man läsa om vad som kan vara fel när man inte får in sina söta kattbilder på sin blogg, eller exakt så kanske det inte stod, men det stod grejer i alla fall som nu hjälper mig att få in bilder på folk och fä (dvs. mina kära släktingar och de söta kattungarna).

När vi kom till syrran idag så satt Tilda redan och gosade med kattungarna. Hon tyckte det var svårt att hålla sig ifrån dem och jag förstod henne verkligen!

När kattungarna skulle sova hos sin mamma stod Tilda med sin mormor och väntade på att de skulle vakna…

Brorsan Noah stod också och väntade. På glatt humör – Han ska ju få en katt! Inte idag, men när de blivit tolv veckor gamla.

Ida bor ju med katterna så hon berättade för oss hur man ska vara med de små 3,5 veckor gamla sötnosarna. Katterna alltså. Ida är ju också en sötnos!

Clara vill inte vara med på bild, så hon smyger bakom pelaren. Hon berättar dock också glatt hur man hanterar de små liven.

Å de där små liven…. Är de inte söta så säg?? Om jag minns rätt så är det här Smulan.

Så här ser det ut när vi har en miniatyrsläktträff! Vi var ju bara tre syskon på plats så vi var inte så många. Ni kan ju tänka er hur det skulle se ut om de andra fem kom med sina familjer 🙂 Fullt hus!

Den här lilla kissemissen är svårfotograferad eftersom den är helt svart. Kameran har mycket svårt att förstå var det svarta börjar och slutar och vill oftast inte fokusera alls. Undrar om den heter incognito i mellannamn? Jag får för mig att det var den här som Clara kallar för Björn bara för att den ser ut som en…

TVÅ SÅNA HÄR SMÅ SVARTA KATTUNGAR ÄR TILL SALU. Om nio veckor kan man få en eller två såna här lurviga små saker hem till sig om man vill. Hör av er här på bloggen så kan jag sätta er i kontakt med de nuvarande ägarna dvs. syrran.

Den stolta kattmamman, Ichigo, tar bra hand om sina fem ungar, men blir bara smalare och smalare. Det är inte lätt att vara en liten katt och få fem ungar! Idag matade vi henne precis hela tiden. Hon fick äggulor, falukorv, kattmat, kattungemat och filmjölk. Allt gick ner i rasande fart.

Drygt tre veckor gamla har kattungarna nu öppnat ögonen och stapplar omkring så bra de kan. De tar sig inte så långt eftersom de nästan kravlar fram, men det är stor skillnad sen sist jag såg dem. Här är det Strumpan som är på väg på äventyr.

Blåa fina ögon har den här lilla kaksmulan.

Jag har fått lära mig att när kattungar är så här små, så har de ännu inte lärt sig hur man drar in klorna.

Jag vill ha kattunge inser jag. Det går inte, men drömma går ju…

Vem kan motstå en sån här liten?

Gång på gång var det dags för mat.

Ibland slet jag mig från katthörnan och gick utomhus där det också var full fart. Idag skulle syrran och hennes man nämligen gräva ett långt dike för att kunna plantera syrenhäck.

Två av mina småsyskon.

Pappa var där och grävde (självklart eftersom han ALLTID hjälper sina barn med allt de behöver hjälp med). Här tar grävarna en välförtjänst mikropaus.

Solen sken och det kändes verkligen vårigt idag.

Man mår ganska bra när man tittar på när folk jobbar insåg jag!

Det gjorde min svåger också. Tittade på och njöt alltså!

Likaså Per.

Jag tog mig en sväng runt på det som ska bli en fint tomt och då hittade jag de här.

Pappa han grävde vidare…

Tjugo meters dike är inte så lätt att gräva när det ligger stenar PRECIS överallt!

Till slut gick jag in. Ni förstår ju varför.

Efter några timmar sa vi dock hejdå och åkte in till Norrtälje och åt sushi.

HEJDÅ vinkade Strumpan åt oss!

Påskafton (med extra mycket Alexander)

Tidig morgon på ön.
Marcus har hittat lite underhållning i form av teknik.

Påskaftonsvädret kan man inte klaga på!!

Jag älskar sandstränder. Jag blir sååå badsugen.

Det ser ju så bra ut.

Vackert liksom.

Som om det vore sommar.

Fast det är det inte!

Alexander påstår att ”han inte alls fryser” när han gräver ner sina händer i sandlådesanden. Hur jag än försöker att truga med vantar så vägrar han.

Lillsyrran är smartare.
Påklädd för årstiden.

Tuff tjej.

Till slut fick vi dock på vantarna på lillkillen också 🙂

Baka baka, liten kaka!

Våra soptunnor har haft en förmånga att blåsa omkull, men nu är det slut med det! Pappa har byggt ett litet soptunnehus till dem. Tack!!

Påsk = Påskägg

Och fika!

Igår visade jag en Majakavalkad här på bloggen så idag blir det många bilder på Alexander. Det ska ju vara rättvist!!

 Maja får såklart vara med hon också. Bara inte lika mycket..

Skriet av Edvard Munch?

Tänkaren. 

Far och son.

Lyssnande.

Kärlek, när den är som bäst!

Alexander

Sötnos.

Bus.

Min lillebror. Alexanders pappa.

Är han lik sin far?

Per har varit ute nästan hela dagen och räfsat löv på tomten. Ett tag såg det ut som om enorma mullvadar hade flyttat in på tomten. Nu är de dock borta.

Knytis-påsklunchen åt vi hos Pappa och Kina.
GOTT!

Rätt vad det var knackade det på dörren och där stod de sjungande påskkärringarna som jag faktiskt väntat på. Varje år kommer de med hemritade påskkort och sjunger för oss i stugorna. Vi fyllde deras korg med massor av godis och hoppas på att få se dem även nästa år.

Sen var det dags att gå av lite av lunchen. 

Vi gick ner till vattnet och Alexander var glad för att huggormar inte kommer upp ur sina hålor när det är kallt utomhus. Han verkade inte gilla ormar. ”Men jag är inte rädd för T-Rex eller drakar” 🙂

Nere vid båthamnen höll grannarna på att värma upp bastun. I väntan på rätt temperatur tog de en öl i solen lutade mot bastuväggen. De såg inte ut att lida.

Vi andra gick ut på bryggan istället.

Där vi satt och funderade på om det kommer bli något bryggslut att sätta badbryggan på eller om vi kommer få hoppa i från stenarna. Om tre veckor är det dags för premiärdoppet ju… (Den yttre delen av bryggan gick sönder i höststormarna.)

Det här vädret gör mig helt sjuk av längtan efter att få sätta båten i sjön. Tyvärr är det riktigt kallt utomhus så det är inte så kul att pyssla med båten. I morse var det t.om. is på vattnet inne i båthamnen. Men ändå….

Marcus kan kasta mackor hur långt som helst.
Varför har jag ingen som helst sådan begåvning?

Självklart försökte Maja och Alexander också sig på stenkastning.

…och sandkastning…

Good guy? Bad guy?
Hur som helst – min make.

”Här finns många stenar”

Lyllo honom!!! Han har lagt i båten!

Maja och Alexander kastade större och större stenar (Lugn – Där det redan var stenigt på botten. Jag hatar när ungar kastar sten på sandbotten!) Kolla den som Maja har i handen. STOR.

Det här plasket har dock deras pappa fixat!

PLUMS

Påsken fortsätter…

 

Långfredagen – äntligen på ön!

Efter att ha handlat lite mat på Flygis i Norrtan så åkte vi ut till ön. Där träffade jag Henrik, Alexander och Maja. Efter lite bus och mat satte sig Alexander för att spela lite på iPaden och som vanligt så fascineras jag över hur mycket så där små ungar kan…

Maja satt bredvid och kikade. Jag gissar att hon insuper varje detalj för att kunna spela hon också…

Titta här!!