Hammare, Skruvmejsel och andra redskap

Jag har gått på en kurs som hålls av företaget Existens som heter ”Coaching for Life”. Idag var det dags att träffas för sista gången. Hela dagen gick jag med en blandning av sorg och förväntan blandat i en förvirrad mix i kroppen. Sorgen kom från att jag inte alls vill sluta gå på den här kursen som hjälper mig att hitta min väg i livet och för att jag kommer att sakna mina kurskamrater något otroligt mycket. Förväntan kände jag självklart eftersom jag mår så bra på Existens. Så fort jag stoppar in tårna innanför dörren så går pulsen ner. Det kan bero på att det finns så mycket lugn, kärlek och vänner där, men jag tror att det sitter i väggarna på något sätt…

Idag var det alltså dags för ”avslutning” (dock utan examen, för vårt arbete fortsätter utanför kursen) och i fikapausen fick vi njuta av underbart goda smaker från Curlyfood. Smaskigt värre!!

Våra tre coacher har guidat oss i vårt sökande efter det vi längtar efter på ett fantastiskt sätt, och i ett försök att visa vår uppskattning till dem, så överräckte vi vackra hemgjorda blomsterarrangemang med tillhörande personliga kort. Vi hoppas att de känner vår uppskattning!! (Tack Helle och Erica för all energi ni lade i blommor och kort)

Foto: Erica Breyer

Efter ett stort kramkalas, lite sorg, mycket glädje och förhoppning om att ses igen, så åkte jag hem mot Sollentuna. Jag satt i bilen och funderade på att de verktyg jag nu har i min ryggsäck inte kommer i form av hammare och skruvmejsel utan av mod, kärlek, vilja och inre styrka. Inte dumt!

Nu fortsätter min resa…

PS. VLS till alla som behöver det! DS

Värme

Idag är jag tacksam och varm inombords av tanken på att jag har så härliga människor i mitt liv som verkligen visar att de tycker om mig när jag behöver det som allra mest. I morse när jag låg och läste veckans tidningar (som aldrig blir lästa under veckan av någon anledning) så plingade det till i min telefon och där fick jag läsa ett så otroligt varmt och härligt meddelande att hela jag blev glad. Inifrån. Det var verkligen VLS – Varma Lugna och Snälla (och lite fnittriga och tokiga säkert också) tankar i det meddelandet. Till mig. Wow!!

Tack underbara du som skickade det till mig.
Jag ska bära det med mig!

En riktig blogg…

…har ”dagens outfit” angiven. Varje dag!

Nu råkar jag ju inte skriva en ”riktig blogg”. Det har bland annat att göra med att jag är fyrtiotvå år gammal, men också på att det är lite fånigt. Vad spelar det för roll vad man har på sig? Är det inte viktigare hur man ÄR?

Idag tänkte jag i alla fall visa er några klädesplagg, men de föregås av en liten berättelse. Om det funkar som ursäkt vet jag faktiskt inte, men så här är det:

En av alla mina systrar är galen i mössor. Man skulle kunna skriva den meningen utan de två sista orden också, men just nu handlar det om mössor. 🙂 Hon, Susanna, har alltid väldigt roliga och uttrycksfulla mössor och jag är ofta avundsjuk och ”vill också ha!”. Idag ringde hon och berättade att hon precis i det ögonblicket köpte en mössa till mig!!! Snällt va?? Så här ser den ut:

Jo, det är en barnmössa! Fast det kommer passa mig utmärkt. Jag är barnslig! Jag längtar redan tills jag får sätta på mig den. Då blir dessutom en annan syster glad. Min syster Anna är ofta ledsen för att jag är korkad nog att gå utomhus utan mössa. Nu hoppas jag på att även göra henne glad!

Förresten vill jag varna er för Regplåtsjakten!! Den är livsfarlig. Har man fastnat i den så är det verkligen svårt att inte leta nummer var man än är. Idag åkte jag t.om. in i Kista Gallerias parkeringshus BARA för att leta bilnummer. Jag letar ju fortfarande efter 007. Jag åkte runt i hela garaget. På alla plan. Jag hittade självklart nummer 006 och 008. Just den registreringsskylt som jag letade efter lyste dock med sin mycket irriterande frånvaro. Hmm, var ska jag hitta den?

Så var det då det där med dagens outfit….
Idag när jag skulle gå till köket för att göra mig en god kaffe latte, så kände jag det. Den pinsamma känslan av hur byxorna sprack i grenen. Resten av dagen gick jag där och skämdes. Jag kunde inte göra så mycket annat. Tankarna snurrade kring min vikt, om vågen lagt av och numera visar helt fel vikt och kring det faktum att jag har alldeles för få plagg. På vägen hem, inte i Kista Galleria :), men i Sollentuna Centrum köpte jag därför två par vardagsbyxor. Till min glädje kom jag i storlek 40 och då kan jag inte ha gått upp i vikt. Det måste vara slitage och ålder som gjorde mig till en pinsam blottare idag. Här är nu bilderna som gör mig till en pinsam bloggare:

Här på slutet av dagen (och blogginlägget) så vill jag också tala om för er som bygger virus hela dagarna och som har bestämt sig för att spama min blogg; LÅT BLI!!! Jag släpper inte in er ändå, så ni kan lika gärna ge upp!

Dessutom vill jag skicka ut VLS till alla era som behöver det. Jag vet att det finns minst en av er som verkligen behöver lite Varma, Lugna och Snälla tankar idag. Jag skickar allt jag har åt ditt håll! Om det nu är så ställt att fler av er behöver VLS, så ta åt er och lev i tron att det på något underligt sätt blir som det ska i slutet.

KRAM
Mia